February 2011 – Boningen

Att skriva en intrig

knattarna — Knattarna flyttar in hos Kalle

Jag har lärt mig skriva intriger av Carl-Johan De Geer. Han förklarar i den högst läsvärda Jakten mot nollpunkten. En roman om mig själv hur svårt han själv har att hitta på intriger och om två möjliga sätt att lösa det på.
Den första metoden är att gå till Konsum och köpa senaste numret av Kalle Anka & c:o, det är nämligen så att intrigerna i Kalle Anka är perfekt balanserade.
Det finns bara ett problem när man tar denna intrig och flyttar över till sin pjäs eller sitt rollspelsscenario; åtminstone en av karaktärerna kommer att agera som en psykopat. Det är såklart inte alltid ett problem efter som en psykopat sätter färg på vilken hanlig som helst, men ibland vill vi ju skriva psykopatfria intriger.

Då till den andra lösningen. Även denna kräver en promenad, men allt kreativt arbete blir bättre av regelbundna promenader. Jag går ner till videobutiken och läser baksidan av några filmer och själ rakt av den jag blir sugen på. Det står nämligen så pass lite och generellt på baksidan av en film att ingen någonsin kommer att märka något, inte ens om någon först spelar mitt scenario och sen ser filmen.

Här är en äkta baksidestext från en klassisk film

När han tvingas kämpa mot en galen mördare blir XXX både domare, jury och bödel.

Och en till från en lite nyare film:

…historien om en ung man som överger sitt bekväma liv för att söka friheten på vägarna. Hans sökande leder honom till XXX där han ställs inför sitt livs största utmaning.

Den som vill kan ju gissa vilka filmer det är i kommentarerna.

Carl-Johan har också talat om för mig att man ska försöka kopiera nå noggrant som möjligt när man själ något (jag har för mig att det är i Med kameran som tröst del 2, en film jag rekommenderar alla människor att se) efter som din egna stil, vilket faktiskt är vad som gör tavlan, filmen eller scenariot intressant, kommer att synas mer än väl i alla fall. Det är ofta lättare att få fram sin egen stil om man inte försöker tvinga fram den egna stilen utan är upptagen med att försöka kopiera väl i stället.

drottningen — Drottning Kristina: Häxjägare

Jag själv tycker att det blir bäst när jag sätter ihop två olika saker till en ny. För en tid sen så skriv jag ett scenario till Doctor Who där jag blev väldigt nöjd med just intrigen. Ungefär så här gick det till:

Först så hade jag bestämt att spelarna skulle åka tillbaka i tiden och vara i Sverige. Sedan så läste jag igenom en lista DN har om de 100 viktigaste svenska historiska personerna och valde vilken som var intressantast för mig. Drottning Kristina blev intressantast, så jag läste på lite om Drottningen och valde att det skulle handla om när hon tackar av förmyndare regeringen och blir regent över landet.

Sen så tog jag ett Doctor Who avsnitt och snodde så mycket som jag mindes av intrigen rakt av. Jag valde avsnittet med Shakespeare och de tre häxorna.
Ungefär tjugo minuter efter det att jag börjat jobba så hade jag intrigen till ett scenario där Axel Oxenstierna och den unga Drottning Kristina är häxjägare. Häxorna försöker få in särskilda ord i Drottningens avtackningstal till förmyndarregeringen och kampanjens storskurk ligger bakom att drottningmodern är galen.

Sedan återstod ganska lite arbete för att skriva in en krok eller två som spelarna kunde nappa på.
Avslutningsvis skrev jag några rader att vid behöv bygga vidare på, om spelarna skulle vilja träffa Drottningen igen:

Häxjägeriet blev en bidragande orsak till att Drottning Kristina konverterade till katolicism och abdikerade. Hon började arbeta för Vatikanen och jagade i många år monster tillsammans med Kardinal Mazarin.

Rumpish Tuttish

Nude Nuns with Big Guns är en extraordinärt dålig film. Man märker det egentligen redan på titeln. Huge Guns hade varit en läckrare tungvrickare. Så jag tänker inte orda så mycket om vad som gör filmen dålig. Med en liknelse med blaxploitation kan man säga att Nude Nuns innehåller 100% exploitation och 0% black. Det får bli min recension.

Som en sorts kundtjänst erbjuder jag här vad som nära nog är filmens slutscen: hämnden. Så. Nu behöver du inte se den.

Istället bör du se Coffy. Eller till nöds Maniac Nurses Find Ecstasy. Den senare är fortfarande en dålig film, men de vansinniga sjuksköterskorna delar ut död och smärta till andra. De har någon sorts agens, som det heter med ett avancerat ord för att vara en besjälad varelse som kan påverka sin omgivning.

Nu kanske det känns som att rollspelsanknytningen har varit svag i den här posten – men som tur är är den inte slut än! På vårhimlen tornar nämligen ett helt annat oväder upp sig, signerat gubben som gjorde 300 och Watchmen, och nu senast Legenden om Ugglornas Rike (som ingen jag känner har sett). Filmen jag talar om heter Sucker Punch och har mer potential än hela Handels. Vi har drakar, robotar, ninjor, mentalsjukhus, nazi-zeppelinare och rollerderby-namn. Och bäst av allt: filmens premiss är att hjältinnan måste fantisera ihop spektakulära äventyr i olika låtsasvärldar för att fly från den trista verklighetens fängelse. Jag tar det igen: filmen utgår inte explicit från att man måste spela ett datorspel eller köpa en t-tröja (även om man säkert gärna får göra det också) utan uppmanar sin huvudperson att fantisera.

http://www.youtube.com/watch?v=KrIiYSdEe4E

Om jag vore ett rollspelsföretag skulle jag köpa reklamplats i samband med premiären. Dela ut flyers utanför. Försöka omförhandla med BR. Skicka in recensionsex av mina spel till olika dagstidningar. Försöka få dem att göra ett reportage om rollspel. Kolla vilka fjortisbloggar som skriver “shit assååå vilken fet film”, och försöka sälja där. Såna saker.

Just sayin’

Lägesrapport

Jag har under den senaste tiden varit sysselsatt med att bryta fram ett rollspel ur gruvorna under Boningen HQ. Olika remissinstanser har kopplats in och givit sina utlåtanden, vilka i sin tur håller på att bearbetas enligt avancerade hålkorts-procedurer. Även om de slutliga labbsvaren dröjer, börjar vissa konturer ta form.

Först och främst kommer spelet byta namn. nTEK, rollspelets ursprungliga skepnad, var en simpel produkt som skrevs ihop på en månad av scrapbookade delar – som ett sorts Frankensteins monster. nTEK hade inga vidare ambitioner än att låta den som ville spela Neotech, utan att behöva vänta flera år på NX. Ganska snart skulle det visa sig att ingen hade just den lusten. Även om det nuvarande spelet har många likheter med nTEK har jag svikit den ursprungliga design-filosofin. Alltså måste spelet byta namn. Till vad är ännu inte bestämt. I värsta fall blir det en symbol – sånt har väl funkat förr…

Vidare har remissvaren förklarat att åtminstone vissa kapitel var för tråkiga. De tråkiga kapitlen var i sin tur en del av nTEK-strategin, alltså att bygga på och brygga mellan sådant som redan fanns. I det scenariot verkade det naturligt att presentera vissa företeelser summariskt, eftersom den tänkta läsaren ändå skulle förstå kontexten utifrån 800 sidor sekundära källor. Men det var då. I den nya ordningen finns det inte utrymme för tråk. Alltså har mycket behövt åtgärdas, omformuleras, styrkas eller läggas till.

Jag vill rikta ett stort tack till alla som varit med och lämnat synpunkter (ingen nämnd, ingen glömd). Det är till era stundtals hårda ord som får spelet att växa. Tack.

Så det är alltså vad som händer. Jag tänkte ge skiten en månad till, ungefär. Dröjer det längre är jag rädd att spelet kommer passera händelsehorisonten, och aldrig kunna lösgöra sig från sin egen massa.

Årets bästa vaddå?

I detta nu pågår Rollspelstidningen Fenix’ sammanfattning av fjolåret, och alla som vill kan vara med att påverka resultatet. Har du inte lämnat din röst ännu kan du göra det här.Fram till den första mars är röstningen öppen. I kategorin Bästa Rollspel 2010 tävlar fyra kandidater: Classified Information, En Garde III, Evolutionens Barn och Lost Roads of Lociam.

Det är ingen underdrift att påstå att spelen blivit styvmoderligt behandlade. Som ett tankeexperiment: när talade du och dina vänner senast om Classified Information? De andra spelen har knappt gjort mer väsen av sig. Lost Roads of Lociam avfärdades med svepande formuleringar om att svenskar inte kan skriva på engelska. Evolutionens Barn omnämns för sin distributionsform: det är gratis, eller köps enligt en “betala tills du skäms”-modell som print on demand. En Garde möttes å sin sida av en månghövdad välkomstkör som nöjde sig med att konstatera att femhundra kronor är för dyrt. Knappt något utrymme har ödslats på spelens eventuella förtjänster eller brister som spel betraktat. Domen över rollspelsåret 2010 verkar alltså bli att vi var mer intresserade av formfrågor än innehåll.

I en tidigare Fenix uttalade sig några spelskapare kritiskt mot vad de ansåg vara en för stor fixering vid klock-kurvor. För den som inte är insatt skall klockkurvan förstås som en metod att tygla slumpen. Ungefär huruvida det är önskvärt att rollpersoner har 35%, 60%, eller 75% i CL, och huruvida ökningen ska ske i 5%-intervaller eller 1%-intervaller – mätt i ur-rollspelets enheter. En försiktig slutsats är att den kritik som framfördes är ute i ogjort väder. Rollspelssamfundet har redan gått vidare. Nu är det marginaler, typsnittsstorlek och distribution som är de hetaste diskussionsämnena. Kantjustering, inte klockkurvor.

Självklart kan en svensk/svenska skriva ett rollspel på engelska. Rent krasst kan man säga att en bra idé som förpackas så att 100% av Sverige kan förstå den ändå är en nettoförlust gentemot en bra idé som bara erbjuder 50% förståelse men riktar sig till hela världen. För det andra arbetar många svenskar dagligen med att författa rapporter, vetenskapliga artiklar, låtar, filmer, företagskorrespondens och så vidare på just engelska. Att rollspel skulle vara ett format som är mycket mer svåröversatt än något annat verkar helt enkelt otroligt.

Självklart kan ett rollspel kosta femhundra spänn. Eller noll kronor, eller vad som helst däremellan. Självklart kan man klaga på att ett pris är för dyrt eller för billigt. Men som när det gäller de flesta andra produkter är dyrt och billigt inga absoluta storheter. Därför är det synd när diskussionen om pris överskuggar diskussionen om innehåll, eftersom pris främst blir relevant i förhållande till innehållet.

Se till att rösta. Gärna på det spel som du faktiskt tycker är bäst, roligast, mest spännande. Helst inte på formatet. Men rösta!

Medusa Games erbjuder en recension av En Garde III, och fokuserar på själva innehållet. Där kan du skapa dig en bättre uppfattning om spelet, som får omdömet “en gedigen produkt lämplig för både nybörjare och mer erfarna spelare”.

En genomgång av Evolutionens Barn hittar du här, eller genom Discordia. Du kan också ladda ned spelet och se det med egna ögon.

Musiken som stämningshöjare

Vi talar sällan om musik här på boningen. Men det kanske blir mer av den varan i framtiden. Rollspelare har en fabläss för filmmusik, anledning till detta är att de också gör sig bra som bakgrundsmusik till ens rollspelskvällar. Bakgrundsmusik kan som jag ser det användas på två sätt. Det första är att musiken som spelas under mötet faktiskt är den musik som rollpersonerna hör i scenen, det andra är precis som när det gäller det mesta filmmusik vara något spelarna endast hör men ger en ökad dramatisk förståelse över vad som pågår i scenariot.

Men det är inte alltid så lätt som man tror att hitta filmmusik som lämpar sig till rollspel. Vinsten är dock ökad dramatik i scenariot och att spelgruppen lättare infinner önskad stämning.

Vad är utmaningarna?
Musiken får inte störa aktiviteterna som händer kring bordet utan ska snarare komplettera dessa.
– Det innebär att musiken bör sakna text eller sjungas på ett språk ingen förstår.

Musiken ska passa bra in till scenariot för att kunna fungera som stämningshöjare.
– Det innebär att musiken inte får vara för allmängiltigt bombastisk.

Musiken får att inte skapa en massa administration av gruppen.
– Det innebär antingen att musiken måste användas sparsamt under scenariot eller till långa perioder vara musikaliskt jämn.

Ett första tips
Ett väldigt bra tips för att få alla att samlas i inledningen av ett spelmöte är att inleda varje gång med lite intromusik. Alla runt bordet förstår att nu börjar vi, slutar prata om alla saker som händer i verkligheten och förbereder sig på att spelledaren kan inleda med några korta ord innan spelmötet är igång.

Vad ser du för utmaningar med att använda bakgrundsmusik till rollspel? Vad är fördelarna?

Gothcon 35

Nu har äntligen webbplatsen för årets största rollspelshändelse kommit upp. Som ni alla vet talar jag om Gothcon 35, som anordnas på Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg. I år bjuds det på undergång på Påskön, ångpunk i Kykladern, andra världskrigshumor i Singapore, Magneter och mirakel, zombies i Pyongyang, viktorianska poliser, fyllehumor vid västfronten 1918, möss i antiken, tango och död, hermafroditer efter undergången, standard fantasy samt ett Kult-scenario som kommer likna Scream 2.

Till detta läggs som vanligt ett obligatoriskt scenario till Western och Bortom: Lögnens slöja. Den enda skillnaden är att Western kommer att spelas i det nya Western 4ed.

Om man inte besökt Gothcon i sitt liv rekommenderar jag samtliga ett besök. Sedan får du hålla tummarna och hoppas du får en spelledaren. Det har nämligen varit det största problemet de senare åren. Konventets folder går att ladda ner men har nog inte ännu kommit fram till era brevlådor. Jag glömde också säga att årets Gothcon färg är grön!

Veckans Pepp: Magicka

Magicka är ett nytt svenskutvecklat ösigt litet spel där fyra magiker drar land och rike runt för att tillsammans spränga, frysa och koka allt i sin väg. Alla spelar Tim the enchanter och frendly fire är alltid på så trollkarlarna går själva också åt som flugor, men det är bara att kasta en återupplivning och fortsätta som att inget hade hänt.

Genom att blanda åtta olika element och tre sätt att slänga magi så finns det en löjligt stor mängd besvärjelser. Det är fart fläkt och co-op för hela slanten. Extra nöje för alla som minns det gamla lajvsverige är att skrika MAGIKA ÅSKVIGG-IS-SKÖLDBOLL, eller vad man nu döper sin besvärjelse till, mest hela tiden.

Just nu finns spelet på steam och lite andra blandade betala-ladda hem ställen men det ska även komma ut på xbox live arcade och det är det jag sitter och är peppad för, då min laptop inte levererade en optimal Magicka upplevelse utan mer en sirapsversion. Dessutom, vem spelar något annat än mmo:n och civ 5 och minecraft på dator i dessa dagar?

Tillägg: Det finns en demo man kan ladda hem på steam. Gör det.

Var Little Wars starten för Världarnas krig?

Vi kunde läsa i nyhetsspalten i senaste Fenix att det lilla förlaget Skirmisher Publishing har gett ut H.G. Wells spel Little Wars i nytryck. Spelet är skapat av författaren till Världarnas krig och anses av många vara ett av de första krigsspelen som skapats. Du behöver dock inte gå att köpa Little Wars utan boken kan läsas i sin helhet via Project Gutenberg. Det är ett spel från en annan tid som spelas med miniatyrsoldater och små kanoner. I huvudtaget ganska ointressant och otidsenliga regler som inte erbjuder något för oss 2011 om det inte hade varit så att H.G. Wells avslutar reglerna med en uppmaning och en påminnelse om vilka fruktansvärda händelser som han snart tror att världen står inför.

Syftet med Little Wars är egentligen att få världen att se omöjligheterna och de fruktansvärda konsekvenserna av det stora kriget.

“[….]I have never yet met in little battle any military gentleman, any captain, major, colonel, general, or eminent commander, who did not presently get into difficulties and confusions among even the elementary rules of the Battle. You have only to play at Little Wars three or four times to realise just what a blundering thing Great War must be.

Great War is at present, I am convinced, not only the most expensive game in the universe, but it is a game out of all proportion. Not only are the masses of men and material and suffering and inconvenience too monstrously big for reason, but—the available heads we have for it, are too small. That, I think, is the most pacific realisation conceivable, and Little War brings you to it as nothing else but Great War can do.”

Jag stötte på Little Wars för första gången för några månader sedan via Boardgamegeek. Pete Belli återgav ett referat från ett parti Little Wars som tydligen ska ha ägt rum 1913 mellan H.G. Wells och den tyske kejsar Willhelm II. Precis innan inledning till de fruktansvärda år som kom att kallas det första världskriget.

Det är en skräckblandad upplevelse som möter oss när Kejsar Wilhelm, som själv skulle bli ansvarig för att krigets dominobrickor började falla, fullständigt krossar H.G. Wells. Partiet uppvisar kejsarens sin tilltro till sitt artilleri och även sin skicklighet att avfyra miniatyrkanonen. Här finns också en arrogans gentemot sina motståndare och en vilja att offra både sina egna och allierades soldater. Referatet avslutas med att en förkrossad H.G. Wells frågar sig om inte Little Wars haft motsatt effekt på kejsaren. Istället för att få honom att förstå krigets svårigheter och terror, hade spelet testat kejsarens strategi.

“Wells was horrified. Instead of showing Wilhelm the futility of modern war the author had given the Kaiser false confidence in his majesty‘s ability as a strategist. “What have I done?” Wells was heard to say, “I wish I could invent a time machine, travel into the past, and take measures to avoid this entire affair!” “

Det är på det hela en berättelse med en massa djup. Hur ett spel, om man får tro H.G. Wells, haft påverkan på vår historia. Den kanske också får oss att tänka till lite kring vår hobby, Ibland blir våran lek också allvar. Referatet från partiet mellan H.G. Wells och den tyska kejsare Wilhelm II kan läsas på boardgamegeek. Jag vill tacka Pete Belli för

att ha hittat denna lilla juvel.

Om man vill läsa mer om de historiska skeendena som sätter igång första världskriget kan jag rekommendera Barbara Tuckmans The Guns of August. En målande, reflekterande och underhållande berättelse om de 30 första dagarna i det första världskriget. Under dessa dagar då krigets generaler fortfarande trodde att kriget snart skulle vara över och skyttegravskrigets meningslösheter fortfarande låg framför dem.