Boningen uppdaterar nu till en ny version av wordpress – håll tummarna för att det ska gå bra
Month: April 2011
En stund utan spelledaren – Hamlet till Tangonätter
Nu när Gothcon börjar lägga sig, finns det tid för reflektion. Tangonätter som arrangerades av Gunnar och Theo Söderberg var ett spelledarfritt friformsscenario. Jag gillar verkligen den formen av spelande, det blir ett skönt avbräck och när spelarna själva helt och hållet styr historien måste allting ske med konsensus. Jag hade en väldigt trevlig upplevelse och scenariot höll sig på en bra nivå mellan humor och allvar. Trots allt är tango en allvarlig sak.
Det vore fantastiskt om scenariot snart blir tillgängligt så att ni hemma kan passa på att spela det. Det spelledarlösa friformsscenariot ligger mig varmt om hjärtat. Ett av de bättre rollspelsscenarion jag spelat på konvent var ASF:s Hamlet som arrangerades på Gothcon år 2000. Spelledarlöst och med blandade lag spelade vi oss igenom ett klassiskt drama som kunde sluta precis som vi ville. Jag minns det som en av mina första riktiga prövningar som format mig som rollspelare. Jag tror Tangonätter kan ha liknande inverkan på många och därför rekommenderar jag verkligen scenariot.
Medan ni väntar på Tangonätter kan ni också passa på att spela ett annat spelledarlöst friformsscenario som arrangerades för tre år sedan på Gothcon XXXII, nämligen Frispels “Öppna ditt hjärta och den ljusnande framtid är vår.” Det går nämligen att ladda ner tillsammans med en mängd andra scenarion som jag tyvärr inte haft tillfälle att testa från Frispel. Ett scenario som är mer nostalgiskt och socialrealistiskt än de två andra. Scenariot har en inneboende spänning, tillsammans med kronologisk förvirring gör det att spelarna inte riktigt vet vart historien är på väg förrän slutet oundvikligen rullas upp framför dem.
Sammanfattningsvis: Spelledarlöst är intressant och bör testas av flera arrangörer. Hamlet var mitt första möte och jag minns det än, Tangonätter kan bli en modern fortsättning och “Öppna ditt hjärta och den ljusnande framtid är vår” är en mer socialrealistisk variant och klart värd att spela. Jag har länge försökt få tag på Hamlet, trots att antal försök till kontakt med insomnade ASF har jag fortfarande inte lyckats.
Den allvarsamma leken och läckaget
För att fortsätta rapporteringen från onlinevärlden kan jag rapportera följande: Den svenska etnologen Peder Stenberg från Umeå universitet kommer i dagarna lägga fram sin avhandling i etnologi, “Den allvarsamma leken: Om World of Warcraft och läckaget”. Den behandlar de sociala interaktionerna i World of Warcraft och att det sker läckage mellan de två olika “världarna”. Det vi upplever socialt i spelet påverkar också vårt beteende i verkligheten. Enligt pressen ska Peder spelat i 250 dagar för att kunna lägga fram sin avhandling. Själv tyckte jag det lät lite i jämförelse med min egen “time played”. I avhandlingens abstract kan vi läsa att det snarare handlar om fem års aktivt MMO-infiltrerade.Han kan konstatera att spelet ofta innehåller repetetativa moment snarare en fantastiska upplevelser och att det kanske är det rutinmässiga som många spelare söker. […]“Instead this doctoral thesis argues that the constant transitions of the borders between offline and online, virtual and real, body and avatar, play and work, player and producer are best described with the concept of leakage. Using leakage to describe the perforated borders that surrounds the game not only allows an understanding of World of Warcraft as a powerful site for production of meaning and culture but also places it far from the traditional understandings of separated fun, play and games.”[…]
Spel menar Stenberg, har traditionellt kunnat tolkas genom tre premisser, nämligen att leken är separerad från vardagen, att den är ofarlig och (alltså den har inga konsekvenser) inte jobbrelaterat, samt sist men inte minst att det ska vara kul. World of Warcraft är inget av detta utan ska istället betraktas som en förlängning av ens livsrum. […]Players are social laborers that produce the core of what makes World of Warcraft what it is: a serious game.[…]
Visst känner vi igen oss i läckaget? För visst tränar, tänjer och testar vi våra sociala möten i bordsrollspel också. Vi blir vänner med våra kampanjrollpersoner och känner sorg när de lämnar oss. Spel i huvudtaget är inte längre de tre traditionella premisserna utan har blivit något mycket mer. Vi kanske måste tänka på dessa faktorer när vi också lanserar rollspel med att det ska vara roligt, för visst det är inte alltid roligt. Ibland gör det ont, ibland blir man arg och ibland är det inte på låtsas. Det kan ibland vara svårt att skilja på karaktärer och personer, då sker läckaget.
Återigen försöker jag att diskutera om bordsrollspel genom onlinerollspel, funkar det? Stenberg besvarar det i slutdiskussionen, varför online och bordsrollspel ibland får svårt att gå ihop. […]“Jag förväntade mig subversiv identitetslek, realiserandet av postmoderna teorier om jagets upplösning, total immersion, rollspelande och att få vara hjälte i en episk saga; jag förväntade mig helt enkelt att få leka och att ha roligt tillsammans med andra. Att jag var naiv råder det inget tvivel om, men att jag på ett så fundamentalt sätt hade missat det centrala i onlinerollspelens natur kunde jag aldrig ha förutsett. Istället för en separat värld dit jag kunde fly för att bli vem jag ville fann jag mig själv alltmer invecklad i en praktik som innefattade väntan, rutinmässighet, uttråkning och ett rationellt, målmedvetet spelande.] och han fortsätter längre ner […] “Ingen ”blev verkligen” den där yxbärande Orcen, men en arbetslös vän hade aldrig varit mer stolt över något än vad han var över den perfekt maximerade och effektiviserade rustning hans avatar var klädd i.“[…] (Stenberg 2010:149)
Det där att vara stolt, att fly in i eskapismen kan iaf jag skriva under på. Dessa funderingar har jag fått efter att ha läst abstracten till avhandlingen. Om du vill fördjupa dig ytterligare och verkligen förstå vad den handlar, istället för att lyssna på mitt dravel följ länken för att läsa hela avhandlingen via Umeå Universitet.
Rollspel i en snabb och brutal framtid
Bengt Nyman
Liveblogg: frukost
Smaklig måltid
Sägen: en första titt
Sägen är ett sprillans nytt spel, utgivet med stöd av Västerås Sift. Med fem spel publicerade utmärker sig stiftet som Sveriges största rollspelsmecenat. Kudos!
I spelet är rollpersonerna “utvalda”, barn och ungdomar som kan se de féer och trolltyg som världen är full av men som håller sig osynliga för vanliga människor. Alla rollpersoner har egenskaper som påverkar berättelsens utveckling. Egenskaperna är indelade i två kategorier: ego-centrerade och omgivnings-centrerade. Vid slutet av varje scenario talar gruppen igenom spelomgången. För skolor och konfirmationsgrupper erbjuder upplägget ett utmärkt tillfälle att diskutera rollpersonernas handlande och drivkrafter. För andra känns uppdelningen mindre viktigt.
Spelet är lättläst och ser inbjudande ut – mycket tack vare den sagoaktiga framsidan. Systemet tar knappt tio minuter att lära sig av någon som redan förstår det, något längre att läsa sig till själv. Dessutom består boken till stor del av introduktionsäventyr. Det är alltid positivt med nya spel som fokuserar på nybörjarvänlighet.
Spelets största problem är avsaknaden av friktion. Det finns ingen tydlig konflikt i spelet, annat än de “du lyckas, MEN” som berättelsekorten skapar. Visserligen är det lätt att tänka in konflikter – barndom mot vuxenvärld, fantasi mot vardag, egoism mot altrusim – men de finns inte inbyggda. Därför är det svårt att direkt säga vad spelet handlar om. Även om jag tycker att Sägen verkar oerhört sympatiskt, har jag svårt att motivera varför jag ska spela det. Changeling har låtsasvärlden, men en tydlig konflikt mellan den och den mundana verkligheten. Once upon a time har ett mer renodlat sagoberättande, men lyckas ändå generera konflikter genom spelarnas olika mål. Därför blir mitt preliminära omdöme av Sägen att det visserligen är mycket nybörjarvänligt, men inte erbjuder så mycket för den som redan spelat lite olika spel. Kanske är det bättre att vänta på det mer avancerade sagorollspelet Legend, som (enligt ett aprilskämt som jag gick på) kommer komma ut till jul via Paizo Publishing.
Uppdaterad 3/5
Liveblogg: fredag natt till lördag kväll
Boningen kastade sig modigt in i Det Eviga Folket med ännu en gästspelare, denna hette Johanna och kände tydligen spelledaren. Annyways: Några militärer och ambassadörer begav sig in i ett Nordkorea som helt isolerat sig. Efter en mycket stämningsfull gränskorsning och ett spännande möte med några kvarlämnade soldater där alla var på helspänn närmade sig vår hjältar Pyongyang där den verkliga skräcken väntade. Dock var den stora skräcken zombies som inte var zombies, något konventssverige vart översvallat med sedan resident evil 4 släpptes i samband med GothCon 2005. I övrigt var detta scenario precis som alla scenarion var på 00-talet och lämnade oss med kännslan att vi spelat nästa exakt detta många gånger förr.
Dagen efter vaknade vi pigga och fräscha för att ge oss hän åt det helt och hållet sönderhypade Apoclaypse World och; tro det eller ej, det var nästan exakt så bra som vi hade hört. Klara regler och skaparglädje möttes när vår brainer, driver, hard holder och battlebabe tvingade fångar att spela på tombolahjul om sina öden, körde svävare igenom träsk, lurade in sig i giftemål och på andra sätt beskyddade sitt hem i Cesspool. Givetvis blev det en del kanrk, sex och propper placemet of the word fuck innan vi var klara för en sen lunch.
Till sist så spelade vi Skeppsbrutna vid världens ände, ett scenario där några helt vanliga polynesiska typer strandar på påskön och inte kan laga sin båt, efter som det bara finns ett enda träd kvar. Scenariot innehöll fyra ganska ointressanta fraktioner med förhållandevis tråkiga åsikter och en av dem är instängd i en hemlig grotta. Reglerna gör dessutom att spelarpersonerna framstår som genier och experter på allt de företar sig, jämfört med den stackars lokalbefolkningen.
Vi gjorde det enda rätta och hetsade grupperna mot varandra som i yoyimbo, livvakten, sedan kapade vi deras sista träd och seglade mot en förhoppningsvis lyckligare ö.
I skrivande stund spelar vi brädspel med C-Kök som har serverat oss en awsome kyckling med ris.
Liveblogg: Magneter och mirakel
Scenariot den döende skogen handlade mycket riktigt om en död skog. Men dimman! Dimma till förbannelse! Vi kommer aldrig dimman! Det galna är att fortfarande en timme efter scenariot känns det som att vi skulle hellre välkomna en äkta London-dimma i jämförelse. Karaktärerna var tämligen trevliga och ganska småkonstiga. Men roliga att agera. Vi får hoppas att dessa återspeglar spelet.
Magneter och mirakel är rollspelet som scenariot utspelar sig i, vi i redaktionen var ändå galet sugna på att testa spelet. Det tycks vara lite av en hype kring det. Men det gav inte riktigt det vi hade hoppats på. Det kommer krävas minst ett försök innan vi sågar spelet. Världen gav inte den kick vi hade hoppats. Galna magnetoligarker till vättar kontrollerar fantasyvärlden, på andra sidan en standardvärld. Vad är hooken, varför är det spännande att exkludera ett grundämne?
Vi måste också passa på att uppmuntra SARZ aktiva stöd att försöka få mer rollspel på Sveriges konvent. Mycket bra. Vi har också hört rykten om nya idéer om arrangemang med introduktionspass till olika rollspel, istället för scenarior. Bra grejer!
Zombie-generator?
Denna scenario-tabell presenterades ursprungligen i Konventstripp. Jag noterar med skräckblandad förtjusning att det är spelarna som attackeras av zombies, inte några rollpersoner. Hardcore!
Tänk om man kunde sms:a sig själv för tio år sedan. “Om du har tid över: skit i det här, drick bärs.” Vad mycket arbete man hade sparat.
Liveblogg: Tangonätter
Vi har just avslutat scenariot Tangonätter tillsammans med den ständigt lika trevliga Robert Bjurshagen. Första gången vi träffades var under ett Gondica äventyr på det legendariska LinCon 2001. Då var vi adliga smugglare och Robert spelade familjens matrark, det hela slutade med att vi anklagade varandra för högföräderi. Nu ska vi avnjuta en fikalunch i solen och spekulera över vems GT som står felparkerad… Vi har våra gissningar. Tangonätter då? Ett av Rollspelsbarens bästa scenarion som vi klart rekommenderar, det är spelledarlöst så det är bara att samla fem pers och droppa in.