July 2011 – Boningen

Legend släpps 2012!

Mylingspel gick precis ut i dagarna med nyheten att de kommer att släppa rollspelet Legend som är i slutfasen av produktionen. Spelets författare David Bergqvist och Terje Nordin låg senast bakom Sägen, nyligen utgivet av Västerås Stift. Rollspelet kommer bli en vidarutveckling av Sägen och kommer därför troligen också utgå samma spelsystem där spelet utgår från handlingskort och en kamp mellan krafter liknande, ying och yang.

Spelsystemet med handlingskort har tidigare använts i den norska Itras by. Utgivningen kommer ske enligt ransommetoden, du får vid köpet spelet som PDF och en tryckt bok när tillräckligt många har bokat. Spännande att denna metod för första gången använts på den svenska rollspelsmarknaden och vi får hoppas på att se Legend redan i vår!

Boningen har sedan tidigare diskuterat Sägen och Itras by.

Sommarboken: Gainea

Enligt gamla testamentet skapades världen av en hämndgirig gubbe. Tänk om det inte var så. Tänk om den istället hade blivit skapad av ett suget fruntimmer. Hur hade allt sett ut då?

Utifrån den premissen tar berättelsen om Gainea avstamp. Gudinnan Un vaknar upp ur en fantastisk dröm och skapar sin värld till drömmens avbild. Till skillnad från JHWH börjar hon inte med ljus och mörker, eller vatten och land, utan skapar helt sonika sig själv till en ganska het kvinna och en spegel som hon kan spegla sina ganska heta behag i. Därefter bär det av. På en eftermiddags läsning hinner vi vara med om världens skapelse, dess stundande undergång, en del magi och omotiverad nakenhet samt ett stort trollkrig som tårtan på moset.

Författaren lovar, på hederligt fantasy-manér, minst tio böcker i sviten. Dessutom är ett rollspel på väg om allt går enligt planerna. Det är lite svindlande att tänka på allt som kommer hinnas med i de tio böckerna, om de övriga är tillnärmelsevis lika vittfamnande som den här.

Gaineas stora svaghet är språket. Texten saknar tyvärr helt metaforer och poetiska bilder, ja kanske adjektiv i största allmänhet. Efter en timmes läsning slås jag av att jag inte vet hur något, eller någon ser ut. Istället fylls sidorna av märkliga design-kommentarer:

In vände sig hastigt om och riktade sin stav mot rösten, beredd att skicka energi genom den om det skulle krävas. Staven var ett användbart verktyg och den hjälpte In att fokusera attackerande magi. Hon kunde visserligen göra det även utan staven, men den gjorde det lättare när hon var tvungen att reagera snabbt. Den gjorde att hon inte behövde vara lika klart fokuserad för att lyckas (sid. 109).

Att läsa boken blir lite som att titta på någon av Simandls Czechsploitation-filmer med kommentatorspåret gående. På gott och ont känns det verkligen som att det är just en gammal rollspelare som skrivit Gainea. In är en höglevel-wizard, hon är bra på anfallsmagi och har en stav med enchantment (+5). Ungefär. Den uppenbara fördelen är att det utlovade rollspelet känns väldigt nära till hands.

Boken rymmer förstås en del bra idéer. Ett exempel är den själavandring som är central för boken. De dödas själar blandas likt SVJs drömmar, så att alla nu levande varelser har små brottstycken av alla dödas själar i sig. Dessutom kan mäktiga individer äta andras själar, och därigenom börja plågas av deras minnen.

Dessvärre skäms de bra idéerna av ett bristande språk, och många dåliga designbeslut. Förhoppningsvis blir nästa bok mer fokuserad, mindre kommenterande och mer målande.

Doctor, doctor, please!

Såg precis att det finns ett sprillans asfett äventyr till Dr Who på Discordia. Äventyret heter God natt New York och är det tjugoåttonde (ja du läste rätt) i den förbluffande 20 000 tecken-serien. Bedriften blir desto större eftersom alla äventyren publicerats på ett år, vilket är en produktionstakt som kan mäta sig med skapandet av djävulsbibeln och som gör oss andra bloggare sömnlösa.

Boningen lyfter på hatten!

Diana Jones Award 2011

Årets nomineringar till The Diana Jones Award 2011 har utannonserats. Vinnaren kommer att meddelas 3 augusti på GenCon. De nominerade är rollspelen, Dresden Files, Fiasco och Freemarket tillsammans med brädspelen Catacombs och Escape from the Aliens in Outer Space.

Oavsett vem som vinner är alla värda att spela och uppleva. The Diana Jones Award är verkligen ett pris som inger känsla av uppfinningsrikedom och kvalitet. Själv har jag egentligen inte spelat något av dem men sannolikheten att jag nu köper dem har ökat ofantligt. När det gäller rollspelen gör det ont att de ska vara så galet dyrt att beställa från USA.

Hat och Handkontroller: Magic 2012 xbox360

När jag gick i mellan och högstadiet gick säkert ett och ett halvt års veckopeng åt till Magic: the gathering, en månadspeng räckte till fyra boosters (och det var på den tiden man fick mana i dem), sen gällde det att byta med kompisar; det fanns inget internet så TV-spelsbörsens prislista eller nått gammalt nummer av Scrye fick avgöra värdet. Oftast struntade vi i det och kollade bara på hur bra korten var. Jag spelade mest en röd lek med mycket eldbollar, goblins, desintigrate och all that jazz.
Sedan blev vi några år äldre och började köpa Warhammergubbar för alla våra pengar i stället.

Nån gång under de svåra åren efter gymnasiet sålde jag alla mina kort på Absolut Spel. Jag vill minnas det som att jag fick typ 1000 kronor för några av korten och att nörden i kassan motsträvigt lät mig lämna kvar resten av korthögen också. Det kanske är en helt orimlig summa pengar för en handfull revised rares, eller så var det inte det. Hursom: korten omvandlades i pasta, krossade tomater och sunkhaksöl.

Här kunde vår historia ha slutat, en fin men poänglös historia över den tid som en gång var.

För två veckor sedan klev jag över till en kompis för att hänga och jag inser så fort jag kommer in i lägenheten att vi spelar Tevespel på allvar, stämningen är laddad och ingen är glad. Det är ett av de få tillfällen i den moderna tiden där rökning är tillåten inomhus. Mina två vänner sitter och klämmer krampaktigt sönder sina xbox kontroller medan fienden på skärmen sliter dem i bitar. De spelar magic 2012, archenemy-läget när tre spelare möter en gemensam fiende som utöver sina 40 liv har en extralek med fuskkort som varje runda gör livet surt för de tre spelarna.
Jag får en kontroll, en tuborg trefemma, ett paket vita malboro och en vit lek. Det är så mycket på som står på spel att jag måste överföra min egen live-profil vilket, som alla som prövat vet, tar lång tid. Vi samlar sinnena och förbereder oss till strid, det är hiskligt svårt och gång på gång slås våra monter ihjäl, våra besvärjelser rinner av ärkefienden som vatten och vår livsmätare sjunker som stenar. Ärkefienden skrattar åt oss, men han har begått ett misstag, han har missat det där med envishet. Vi besegrar honom på tionde försöket och ger oss sedan på nästa, och nästa.

Det tar nästan tio timmar innan jag hes, rödgråten, folkölspackad och rökskadad segrande vandrar hem i morgonsolen. Något har hänt mig. Magic har drabbat mig igen, men på ett annat sätt än när jag var liten. Nu är det den vana brädspelaren som tilltalas. Lekbyggande känns spännande, försöka förstå nå nya nivåer av hur regler kan kombineras. Jag kan inte sova längre (egentligen en lögn, jag har aldrig kunnat sova), jag har börjat läsa intervjuer och strategier på svenskamagic.se och jag vet att den 15 juli släpptes årets kollektion av kort. Som vuxen är det en smal sak att köpa sig en fin lek. Idag börjar min semester. Risken är överhängande att jag kliver ner på Dragons Lair för att köpa mig en display (som jag har lärt mig att en box med boosters heter), jag ska bara hitta någon av mina allierade xbox-magic-spelare som också är ledig…

ITS ON, ERA JÄVLAR!

Playground Magazine #1

Lagom till att Playground #2 når avantgardistiska vuxenlajvare norden över har boningen hittat nummer ett på SF-Bokhandeln och tar sig en genomläsning…

Jag köpte utan att tänka mer på saken en tidning med en tjej och en pistol på framsidan, en tagligne om rollspel och rubriker i stil med “dungeons, dungeons, dungeons” och “Play the game, get laid”. Insidan beskriver bdsm-träffar i mörka finska källare, texter om att förälska sig i fiktiva figurer och analyser av mobbing och gruppvåldtäkt.

Jag börjar undra om det inte är den andra sortens rollspel som titeln syftar på, men sen dyker det upp en försäkrande bild på den röda D&D lådan.

Och hur är själva tidningen då? Spretig.

Jag funderar över vem som är målgruppen, även jag som aldrig har lajvat känner mig tillräckligt bekant med jeepform och deras spel Fat Man Down och Gang Rape för att inte känna mig varken upplyst eller utmanad av texterna om dem samtidigt som en del artiklar flyger helt över mitt huvud (den om grannen/mördaren framför allt).

Jag tänker köpa nummer två av tidningen om den någon gång befinner sig på SF-bok samtidigt som jag gör det, men jag tänker inte anstränga mig mer än så, och det kan jag inte föreslå att någon annan heller gör.

Avslutningsvis har tidningen en blogg på playgroundmagazine.net och den tycker jag är rätt så grym, så lägg till den i era rrs läsare.

En orch i brunnen!

Efter en oförtjänt lång paus fortsätter serien om norska rollspel. Vi tar våra första stapplande steg i den norska underjorden på den utmärkt trevliga bloggen Det er en ork i brønna! Men det är inte för trevlighetens skull vi är här. Nej, det är på grund av de rollspel som glittrar förföriskt i brunnens botten.

Det första spelet heter I min skygge, och handlar om att ta livet av sig. Spelt är smakfullt utformat som en fonus-broschyr och kretsar runt den stora frågan – varför gjorde han/hon/hen det? Kanske kan spelomgången ge ett svar på frågan, men det finns ingen garanti. Kanske stannar frågan kvar, blir ännu mer svårförståelig. Det är det som är spelets storhet. Allt som behövs för att börja spela är en vanlig kortlek och att man läser scenanvisningarna någorlunda noggrant.

Det andra spelet är något helt annat. RATS är en sorts inverterad postapokalyptisk dungeon-crawl, där människor blivit fördjurligade (ja, jag hittade på ordet) och lever i underjordiska gångar. Äventyrarna stöter på psi-mutanter (visst är det märkligt att post-apokalypsen ofelbart medför psykiska krafter?), urverksrobotar och totems. Är de riktigt modiga vågar de sig upp på ytan, vilket öppnar upp för fantastiska anti-dungeons.

Som grädde på moset finns Call-äventyret Mysteriet på Kvenvær. Tre olika produkter i tre olika genres alltså. Det ni!

Nästa vecka fortsätter rundturen. Då går vi någon helt annan stans.