Month: December 2011

Drakar och demoner – nostalgi och medelåldersmäns bokhyllor

Det har ju varit ett himla tjat om Drakar och demoner på sistone. Klart är att det är ett spel som väcker känslor hos rollspelare, även för mig. Det är absolut som Magnus Edlund skriver på sin blogg. Drakar och demoner är en produkt som man måste förhålla sig till. Jag tycker dock att det delvis saknas ett perspektiv i diskussionen, vilket jag ska försöka mig på.

Mitt första möte med Drakar och demoner var också mitt första med rollspel. Jag fick vara med och spela Drakar och demoner, svarta boken, jag fick spela pirat för att alla andra yrken var tagna. Det innebar att jag hade färdigheter som Sjövana, vilket inte var användbar i huvudtaget. Trots detta var det en spännande värld som öppnade sig. Kanske inte för att rollspelet i sig var så fantastiska men att de erbjöd det som idag dataspelen gör, en flykt från de instängda lägenheterna på Norrmalm. Datorspelen på 90-talet var trots allt begränsande, så begränsande att de egentligen inte erbjöd mycket till verklighetsflykt eller upplevelsefaktor. Orsaken till att Drakar och demoner blev framgångsrikt var helt enkelt bristen på alternativ. Det fanns inga dataspel eller några andra rollspel som konkurrerade.

Så iaf kom det sig att jag själv fick gå och köpa mitt eget exemplar av Drakar och demoner. Det var en Elric som med vitt hår sträckte upp sitt stora tvåhandsvärd mot mig. Jag läste säkert igenom boken 50 gånger utan att ens förstå innehållet. Spelet var svårt, inte enkelt. Det var också tjusningen, en tjusning som funnits kvar hos mig, att förstå något som till en början tycks komplicerat. Det var regler upp och regler ner, min mamma jämförde det med en kemibok och har många gånger under min skolgång funderat vad som skulle hänt om jag läst och pluggat mina skolböcker lika flitigt som jag läst mina rollspel.

Kort och gott, Drakar och demoner var det enda som erbjöds. Det var storheten, inte att det var enkelt, att den erbjöd en speciell typ av värld, eller att det var ett fantastiskt spelsystem. Vi misslyckades med att förstå färdighetssystemet, det fanns ingen spelvärld, och äventyren gick mest ut på att man misslyckades. Trots detta fortsatte vi att spela. Det tror jag beror på en underliggande känsla att det fanns någonting mer, det var nog själva verklighetsflykten? Introduktionsäventyret Kidnappningen / Drakens käftar visade vad som gick att göra med spelet.

Jag tror många tappar bort sig i diskussionen om Drakar och demoner i nostalgins skimmer, att det snarare är tiden än spelet som var grejen. Precis som jag just gjorde. En slags drömsk tillbakablick till pojkrummet. Drakar och demoners storhetstid hade redan passerat när jag började spela. Jag är snart 30 år gammal. Det är ett bra tag sedan. Jag har ingen relation till Svavelvinter, Spindelkonungens pyramid eller Ärans väg. Jag vet naturligtvis vad det är men har aldrig upplevt dem. Ereb Altor fanns inte i 91-års upplaga av Drakar och demoner, utan framgick endast i de få äventyr man kom över. Det kändes ständigt som att man hade missat tåget och nu vänligt men bestämt fick vänta på nästa.

Vi hade troligen slutat spela rollspel om inte Eon hade kommit. Varför? Därför att det i grunden var ett bättre rollspel och för första gången fanns en värld. Att allting efter Drakar och demoner var en motreaktion på rollspelet är väl kanske en överdrift. Det handlar väl snarare om att det endast fanns ett fantasyrollspel?

Jag tror att Drakar och demoner nu har mognat och istället för att platsa i nya pojkrum finns i medelåldersmäns bokhyllor. Där finns målgruppen för en nostalgisk utgivning av rollspelet. För en yngre publik tror jag varumärket Drakar och demoner är mer eller mindre dött.

Kanske även rollspelen har lämnat pojkrummet?

Äventyr för nybörjare

Äventyr - blod och död för unga spelare

Daniel Lehtos Äventyr är ett charmigt spel. Det innehåller föredömligt lite regler, men däremot en mängd glatt sjaviga illustrationer av författaren. Att göra en rollperson är så enkelt att det nästan är krångligt: sätt ut ett valfritt värde mellan ett och nio i fyra färdigheter, välj art och sysselsättning. Just de valfria värdena är spelets mest briljanta drag – varför ska man inte få ha skithögt i alla värden om man vill?

Andra finurliga detaljer är belöningskorten och den finfina målarboken som kompletterar spelet. Att låta potentiella spelare få färglägga sina egna hjältar är inte bara ett roligt sätt att komma igång, utan erbjuder också en möjlighet att anpassa spelet till spelarna. Ritar någon laserpistoler till sin hjälte – då kommer det såklart att finnas utrymme att skjuta laser i spelet. Ritar någon en hund, är såklart människans bästa vän en central figur i sagan. Målarboken gör att spelarna enkelt kan förmedla en massa flaggor, utan att ens veta att det är det de gör. Speciellt intressant blir tricket eftersom spelet främst vänder sig till barn. Vad de målar och berättar om kan ge en inblick i deras fantasivärld som kan vara nödvändig, eftersom de säkert inte är lika införstådda i fantastikens konventioner och klichéer som vuxna spelare.

Pathfinder - stiliserat våld för unga spelare

Framsidan förtjänar ett särskilt omnämnande: som ett långfinger mot mainstream-spelen visar den upp en ondögd man står och skriker av glädje och triumf, med blodigt svärd och ett stort hål i den, ganska gulliga, drakens huvud. Det är våld som vankas, gott folk. När man jämför omslaget med andra nybörjarprodukter som också visar drakar, kan man konstatera att Äventyr vinner på knock out – förlåt: på ett svärd genom fontanellen. Under min rollspelarkarriär har jag hittills aldrig sett ett så ogenerat våldsamt omslag. Kudos!

Två saker drar dock ned helhetsintrycket. Spelet kunde gärna varit  ännu enklare. På många ställen finns rollspelsterminologi med helt i onödan. Varför heter strids-egenskapen “manöver”? Vad räknas som att “göra en handling”, och varför heter det inte bara “gör något”? Dessutom saknar spelet ett pedagogiskt upplägg och info för tilltänka spelare: vad gör man? hur vinner man? hur gör man? Det är inte alls svårt att förstå Äventyr – förutsatt att läsaren redan är rollspelare. För de nybörjare som spelet borde vända sig till borde förklaringarna däremot vara långt mer generösa.

Det andra problemet är de glada bildernas näst intill totala fokus på män. Spelet är väl inte rekord-dåligt när det kommer till genus, men bra jävla nära. Av femton figurer presenterade i kapitlet “vänner och fiender” finns tio män, två kvinnor och tre könsneutrala varelser. Att döma av persongalleriet är det lika stor, eller större, chans att stöta på en vätte än en kvinna i Äventyrs värld. Skärpning!

Bristerna till trots är Äventyr ett mycket bra spel. Vi bloggen och olika tilläggsböcker finns det också mycket extramaterial att fördjupa sitt spelande med. Den bristande medvetenheten om genus och det opedagogiska upplägget vittnar om att det perfekta nybörjarspelet ännu inte är skrivet, men med enkla regler och en god portion entusiasm ligger Äventyr bra till när årsbästa-listorna ska skrivas.

Vem Vinner del 2

Längst nere i högerkolumnen har Vem Vinner fört en tynade tillvaro men het plötsligt så hade Birger Barbaren över hundra röster och Tryggtorkel låg kvar på sina futtiga 10. Fast vi misstänker nån form av fusk (då typ alla rösterna kom från Kina på några minuter) har redaktionen inget annat val än att kora Birger till den bästa svenska barbaren. Att fuska är ändå föredömligt barbariskt.

Nu är det dags för rond två! Sverige mot USA! Mutant UA mot D&D! I högra ringhörnan Zigge Zmolk – zonfarare med attityd, i vänstra Drizzt Do’Urden en hård-men snäll Drow, lite som Bamse men för jänkare.

Båda har två Z i sitt namn, båda är hårdare en din rollperson, ingen av dem har tagit några högskolepoäng.

Jag hejar på Zigge!

Part three of the fateful gift

So, here’s the final episode of my adventure for The One Ring. For our group, the episode ended far short of triumphantly as the wicked people got away and moreover nearly destroyed the fellowship. As with the previous two, things are a bit sketchy, but it was great fun and a dramatic end to the mini-campaign.

You’ll find it here: The Old Fortress

Who knows: one day i might even put the episodes together and check my grammar. Oh – and make tags in english. That’d be something.

Den lille boka om rollespill – guide till rollspelens Norge

Alldeles nyligen kom Ole Peder Giævers bok Den lille boka om rollespill ut som gratis PDF eller som POD från lulu.com. Det är en intressant läsning där målgruppen är nybörjare till rollspelshobbyn och är tänkt att fungera som en kort 60-sidig introduktion. Författaren har många års erfarenhet av den norska rollspelshobbyn och är bland annat medskaparen till ett av Norges framgångsrikaste spel Itras by.

Boken fungerar också som en bra introduktion till den norska rollspelsscenen och det är med dessa ögon jag har läst den. Bokens fokus på är de nyare spelledarlösa indiespelen. Vilket är också de som har producerats i Norge de senaste åren, av ett fåtal författare, Matthijs Holter, Magnus Jakobsson, Tomas Mørkrid samt författaren själv. Jag undrar om spelhobbyn i Norge verkligen är så fokuserad kring ett par centrala gestalter? Är det en liknande utveckling som vi kan få i Sverige utan några stora aktörer som producerar rollspel?

En annan intressant notering traditionella rollspel i princip helt saknas i presentationen. Visserligen representerar författaren grenen av rollspel spelledarlösa indie-rollspel eller vad som här också kallas Norwegian Style. Frågan är om det rätt väg att gå för en nybörjare? Å andra sidan kan det vara svårt att svara på då alla jag känner som börjat spela rollspel gjort det med mer traditionella rollspel. Boken behandlar också hur rollspelen är organiserade i Norge, som är mycket likt svenska förhållanden. Kort ges också exempel på vilka metoder som används i rollspel för att skapa roller och konflikter.

Den starkaste delen i boken är råden till spelledare och spelare. Den vägledning som boken ger hade jag själv önskade att jag kunde fått i någon svensk tappning i början på min rollspelskarriär (istället för ”spelledaren har alltid rätt”). I efterhand kanske tips verka självklara men jag tycker att dessa råd även kan vara bra att läsa även med många års erfarenhet av rollspel bakom sig. Därefter följer ett kapitel om hur man skapar äventyr, kampanjer och spelvärldar. Även här får vi ypperliga tips på hur man kan lägga upp sitt spelande och hur vi kan underlätta och skapa bra berättelser.

Sammanfattningsvis är det en bok som innehåller fantastiska tips på hur man spelar rollspel och hur man skapar äventyr. Samtidigt så innehåller boken få tips på traditionella rollspel där spelare, spelledare och äventyr finns med. Det gör att jag delvis undrar hur bra boken är för nybörjare. Det kommer krävas mer än denna bok för att börja med rollspel men när du väl har satt igång är den kanske en garanti för att du kommer fastna.

 Jag rekommenderar Den lille boka om rollespill framförallt till de som redan spelar rollspel och vill få bra tips på hur man tar sitt spelande till en ny nivå eller som en guide för en någon som precis börjar spelleda. Boken får mig också att tänka på att det egentligen borde finnas större samarbeten mellan våra nordiska länder.

Du kan ladda hem boken gratis som PDF eller beställa den via länken nedan http://imagonem.org/den-lille-boka-om-rollespill/

Julklappar för rollspelare

Såhär knappt en vecka fram till julafton är det hög tid att börja fundera på den kanske viktigaste julklappen nämligen den till sig själv. När man sysslar med en hobby som är så pass svårttillgänglig som rollspel kan det vara svårt att faktiskt önska sig och få det man vill ha. Det är ofta, och kanske allt vanligare, att dessa önskningar också bara går att köpa via någon webbutik. Men vad ska man egentligen köpa? Jag kommer med några tips som ni kan packa ner under granen för att se fram emot mellan underkläder, deckare och Aladdin-askar. Eller att köpa till en rollspelsintresserad.

 

Jag vill spela rollspel med nya personer!

Dragon Age RPG Set 1
Dragon Age är perfekt att spela med personer som vill pröva på att spela rollspela eller själv är nybörjare. Många känner redan till världen genom dataspelen och dess mekaniker. Spelet presenteras i ett enkelt format som inspirerar istället för att skrämma. Samtidigt som det ändå är ett spel med tillräckligt djup för att också engagera dina gamla rollspelskompisar. Bäst för de som spelat rollspel på dator men nu vill testa analogt.

Lady Blackbird
Lady Blackbird är den perfekta julklappen både till dig själv eller någon annan. Det är nämligen inte bara ett bra rollspel utan också gratis. Ett perfekt nybörjarspel om du vill börja spela rollspel för att du älskar att berätta och hitta på historier. Det är att få leka med fantasin som är det roliga snarare än att döda monster. Spelet kan spelas på ett par timmar och kräver knappt några förberedelser. Det som krävs är dock en relativt erfaren spelledare.

 

Jag vill ha ett brädspel som påminner om rollspel!

Dixit
Dixit är ett perfekt brädspel för den som älskar att hitta på och leka med sin fantasi. Spelet bygger på en mängd fantasieggande bilder. Målsättningen är att precis som i det kanske mer kända Rappakalja välja en av dina bilder och på ett kryptiskt sätt beskriva det med en mening, en sång, eller kanske bara ett ord. De andra ska försöka matcha din förklaring med sina kort. Det som gissar rätt får poängen. En perfekt julklapp för den som vill introducera berättande lekar eller ha något att skratta åt efter middagen.

Tales of the Arabian Nights
Tales of the Arabian Nights är ett brädspel som egentligen inte går att vinna. Vi befinner oss i Tusen och en natt. Mystiska beduiner, sjömonster, elaka fakirer och magiska skatter. Varje spelare ger sig ut på en resa längs spelplanen mot ett för de andra hemligt mål. Du reser till nya destinationer och får reagerar på olika händelser. Sällan är resultatet uppenbart men det är fantastiska berättelser som målas upp, precis som i Tusen och en natt. Spelet är inte rättvist och egentligen helt slumpmässigt. Men det är en fantastisk resa som ni kommer få tillsammans, och historier som kommer leva även efter att spelkvällen gick mot sitt slut. Tales of the Arabian Nights erbjuder precis som en bra rollspelskväll, en gemensam resa utan att ha lämnat vardagsrummet.

 

Jag vill fördjupa mitt rollspelande!

Apocalypse World
Det finns få spel som fått mig att fundera på vilket sätt som jag spelar rollspel som Apocalypse World. Ni spelar i en Mad Max postapokalyps, där ni själva utformar världen utifrån era relationer och handlingar. Ett spel där varje handling alltid har konsekvenser och relationer står i centrum. Det sägs att spelet går att köra för evigt, en kampanj som aldrig slut. Ett spel av Vincent Baker, som inte bara vunnit priser som Golden Geek RPG 2011 och Indie RPG Award 2010, utan också är ett fantastiskt spel.  Spelet presenterar ett tankesystem att spela efter, ett system som också går att använda på sitt spelande i stort. Ett tankesystem som ordnar upp och underlättar spelandet, där reglerna skapar frihet istället för begränsningar. Jag tror inte ens du behöver spela spelet, det räcker att läsa det och du kommer att gå till nästa spelmöte med helt nya insikter.

The One Ring
Om du uppskattar Tolkien, spelat fantasyrollspel och vill pröva något nytt rekommenderar jag The One Ring. Spelet utkom i år och utspelar sig i trakterna kring Mörkermården precis innan Ringens krig. Det är något så speciellt som ett spel i Midgård som också känns Tolkien. Samtidigt är det ett spel som balanserar mellan traditionella rollspelssystem, med kartor och färdigheter, samtidigt som den erbjuder något nytt. De ständiga resorna i vildmarken tröttar ner er samtidigt som spelgruppen utmanas av mörkret som försöker korrumpera era relationer. Komplicerat men när det väl sitter får man en fantastisk upplevelse i Tolkiens värld. Antingen kan spelet få er att hitta tillbaka till mer traditionellt spelande eller få er att bli sugen att testa nyare former av rollspel.

Säsongsspel: Vinter

Jag vet inte om ni har tänkt på det, men om ni är någon som använder er av något form utav socialtmedie så har ni säkert märkt att många av ens vuxna goda vänner under de senaste veckorna har blivit helt skogstokigt glada och skrivit i sina statusfält att de ser snö utanför fönstret och att det är underbart. Personligen blir jag inte så förvånad, det är ju säsong. Men jag tänkte att eftersom folk verkar tycka att det är så trevligt, ska jag slå ett slag för säsongen.

Min goda boningen kamrat Olav gick, pionjär som han är, händelserna i förväg då han för flera veckor sedan introducerade oss för julen i tolkiens värld, och det måste sägas att det var en fin tillställning.

Det är roligt att spela ett äventyr i samband med jul, midvinterblot, hannukka eller liknande tradition. För det första så kan de flesta relatera till det och för det andra så tycker de flesta att traditioner är trevliga. Detta ger en fantastisk ingång till att skriva konflikter och bygga en fin stämningen till äventyret.

“Rollpersonerna snubblar efter en hård färd in på värdshuset och möter där glädje och fest i samband med midvinterblotet, den enda som inte är glad är Gunnar som plirar argsint mot resenärerna…”

“En vacker vinterkväll då dagens frost hade fått landskapet att skimra i månljuset möttes hela byn på tingsplatsen, ett stort bål var tänt och bredvid den stod byns kör och sjöng sånger för att hedra den vackra årstiden. Klas hade varit exalterad redan på morgonen äntligen skulle han få sjunga för hela byn, han hade solot i en av sångerna. Hans Mor och Far grät båda två och hela byn verkade tagna av hans fagra röst. När han var på sista strofen blickade han ut över fältet, snön låg tjock och fortet han hade byggt med sina vänner lös som var den av silver, men precis som han drog ut på sista tonen tyckte han se en skugga röra sig uppe i tornet, han greps av instinktiv rädsla och sista tonen frös i  halsen…”

Det handlar mest om att lägga upp en stämningshöjare i båda de ovanstående texterna. Om man har svårt att komma i rätt känsla rekommenderar jag boken “Röde Orm” som har ett grymt kapitel om hur ett midvinterblot kan tänkas se ut.

Man kan också använda själva traditionen som ett äventyr. Jag drar mig till minnes ett gammalt avsnitt av den fina serietidningen “Lobo” då huvud karaktären Lobo bestämmer sig för att ge sig iväg till nordpolen för att en gång för alla göra upp med “den gamla skit gubben Tomten”. Jag skulle tänkta mig att man kan skriva om det till ett ganska knasigt, roligt och ösigt en kvälls friformsscenario.

Kanske deltar rollpersonerna på ett fantastiskt blot som enligt inbjudan ska hålla på i en hel vecka, varje kväll serveras en ny helt otroligt utsökt galt. Den fjärde kvällen blir värden förtvivlad, han saknar något viktigt. Efter att rollpersonerna pressar honom, erkänner han att några veckor tidigare stötte han på självaste Andrimner i skogen och där lyckades han lura ifrån honom galten Särimner som man nu redan har njutit av i fyra dygn, problemet är bara att nu saknas ett av galtens ben om det inte återfinns kommer att festen få ett abrupt slut och värden kommer tappa ansiktet. Någonstans letar också Andrimner efter sin prisade galt.

Hoppas att det här kan hjälpa er få igång geniknölarna. Istället för att bara konstatera, klaga, drömma, känna, tycka och skrika att ni hatar eller älskar jul och vinter gör något kreativt av det, ni kan skapa något magiskt.

God Jul och mer spel 2012

Att spela magic när trippen går ur kroppen

Då var det dags för ännu en inblick i Magicvärlden, efter att det första inledningsruset lagt sig och jag blivit en dussinbrukare av magiska bilder började jag fundera. Jag har en duglig mängd kort, pärmar, plastfickor, glaspluttar, leklådor och alla de andra prylar och pinaler som kännetecknar en magicspelare.

Samtidigt har även min och mina vänners idiotiska livsglädje vi hade under sommaren mattats av när mörkret, fukten och kylan kom. Vi sitter inte längre uppe tre kvällar i veckan för att dricka sprit och vända kort. Vi spelar fortfarande Magic men mer sällan.

Jag satte mig ner och funderade på hur jag kunde levla upp som magiker bortsätt från att skaffa mer premiumgrejer som snyggare lådor, dyrare pärmar, plastfickor med exklusiva baksidor eller gå ner mig helt i det kortpundandet som kallas för “foilad lek”. Det fanns många saker att göra men de gick att koka ned till två kategorier: Att spela med främlingar och alternativa sätt att köpa kort på. Idag kommer jag att titta på hur man spelar med andra

Organiserat spel
Bor du i en stad som antingen är lite större eller har ett universitet så kommer det att finnas någon form av organiserad Magic på orten. Det vanligaste är att butiken du köper dina kort i ordnar några spelträffar i veckan, men det kan lika gärna vara en studentförening eller en större spelförening som fixar spel med magiska bilder.  

Det finns en uppsjö olika turneringsformer där draft, seald och ibland även standard är orden du ska leta efter, de två första innebär att man på olika sätt for kort att spela med på plats medan man i standard har med sig en egen lek med kort som är upp till två år gamla (mer eller mindre).  Friday Night Magic är värt att hålla utkik efter då det i alla fall enligt min erfarenhet är en bra blandning av trevligt och allvarligt.

Jag föredrar att spela draft vilket börjar med att man samlas i grupper om 6-12 spelare runt ett bord, alla får tre boosters var och öppnar varsitt. Man väljer ett kort och skickar resten i boostern till sin granne. Efter en stund har man en hög som det med lite tur går att spela i alla fall oavgjort med.

Du kan själv öva att drafta några gånger på Bestiarie innan du går för att spela mot riktiga, livs levande, tigrar magicspelare, för att få kläm på typ hur många kort du får tag på.

Vill du inte tävla utan bara spela lite i alla välmening finns det goda chanser att det ordas nybörjarkvällar, ibland heter de Gateway. Exempelvis i Stockholm, där jag råkar bo, är det torsdagar och ibland måndagar som är nybörjarvänliga på Dragons Lair.

För socialfobikern eller den som inte vill svettas i källare finns det olika sätt att spela på Internet också, genom program med lustiga namn som MTGO, MWS och COCATRICE. Programmen har olika för och nackdelar, den gemensamnämaren är att alla är ganska fula.

Nästa gång ska jag berätta om kortauktioner, temalekar och pemium deck seies. Eventuellt klämmer jag ur mig några ord om proxies också.

Sällskapsspel – årets julklapp!

Varje år är det ständigt en diskussion kring vilken som är årets julklapp. Jag har aldrig riktigt förstått frågan. Årets julklapp borde precis som året innan vara ett sällskapsspel. Vi vet alla att det i Sverige är lite av en tradition, precis som Aladdin och Kalle Anka, att ge bort ett brädspel i julklapp.

Därför ska jag precis som alla dagstidningar ta och ge några tips inför julklappsinköpen, som uttalad brädsspelsguru får jag nu frågan kring jul, “Vad ska jag köpa för brädspel?” Det viktiga här är att inte tänka på spel som jag i första hand tycker är de bästa i världen utan istället fokuserar på spel som alla kan spela och ha roligt med. Det innebär enkla regler, kort speltid och ett lagom djup. Faktorer som egentligen alla bra brädspel borde innehålla. Samtliga spel tar under två timmar att spela.

Carcassonne
Spelet alla svenska hem borde ersätta Monopol med. När någon vill att jag ska tipsa om ett brädpspel säger jag alltid Carcassonne. Enkla regler, ta en bricka, lägg en bricka, spela en gubbe. Samtidigt som det inte finns någon dold information gör att det går att köra spelet och lära tillsammans. Det är också en fantastisk upplevelse att se det medeltida landskapet växa fram. Ett spel för hela familjen!

 

Ticket to Ride
Ett annat spel som jag brukar rekommendera är Ticket to Ride. Spelet där motståndarna tävlar om att bygga den första järnvägen, genom ex. USA eller Europa. Du kan välja mellan tre saker att göra, plocka tågbiljetter för att samla tågkort som matchar den rutt du vill bygga, bygg en rutt eller ta biljetter. Biljetterna innehåller dold information, dock av enkelt slag. Ett spännande spel där tricket är att i precis rätt tid etablera rutten före någon annan tar den, men inte så tidigt att du avslöjar din destination.

 

Hey that’s my fish
Om du söker ett spel som är mer abstrakt och tar kortare tid är Hey that’s my fish ett bra alternativ. Ni är pingviner som samlar fisk på isflak som sjunker, möjligheten att glida på isen gör det möjligt att snabbt förflytta sig över spelplanen. Ett spel som ser oskyldigt ut men är brutalt och där man snabbt blir instängd av smarta motspelare.

 

Zooloretto
Ett annat spel som kan rekommenderas speciellt om barn finns med i bilden är Zooloretto. Spelet handlar om att bygga en djurpark, genom att samla djur och marknadsstånd. Det finns ingen dold information och handlingarna görs i stor utsträckning tillsammans. Spelet kan se oskyldigt ut men om inte spelarna placerar ut sina djur förvandlas de till minuspoäng.

 

7 Wonders
Om du söker ett spel för de mer erfarna spelarna är 7 Wonders är ett bra alternativ. Spelet går ut på att bygga ett av de sju underverken, samtidigt som man utvecklar sin stad. Varje spelarna börjar med en hög kort på handen, de väljer ett kort och lämnar sedan vidare. Det gäller alltså att se vad andra samlar på samtidigt som man bygger kortkombinationer och väljer en väg som ingen annan tagit.

 

Forbidden Island
Om du tillhör en familj som ständigt bråkar kring spelbordet, är din pappa en dålig förlorare? Då kanske det är hög tid att samarbeta istället för att tävla mot varandra. Ett både prisvärt och lagom djupt spel är Forbidden Island. Det handlar om att tillsammans samla ett antal artefakter på en sjunkande ö, utan samarbete kommer allt vara förlorat. Om ni tar er till helikoptern med artefakterna vinner ni!

Du kan läsa mer om samtliga spel på boardgamegeek.com, varför inte också kolla in deras guide till julklappsspelen? Samtliga spel kan spelas utan läskunnighet. Och samtliga, förutom Hey that’s my fish finns med svenska regler.