Month: July 2013

Vi har i princip slutat åka på konvent. En del säger att det handlar om att vi blir äldre, att det är svårare att få ihop våra tider, eller kanske att det är jobbigt att sova på betonggolv. Om jag ska vara ärlig så tror jag att det beror på att det inte riktigt gav så mycket längre. För att förstå det där med att konvent ska ge något utöver en trevlig helg med nya bekantskaper så ska man förstå att vi började åka på konvent för att lära oss något. Jag minns i början när varje nytt konventsscenario erbjöd en ny spännande vinkel. Under de konventen som vi åkte innan vi slutade körde vi maximalt antal pass, så mycket rollspel som möjligt skulle tryckas in under helgen för att få så mycket nya intryck som möjligt.

På det hela taget gjorde dessa intensiva konvent till att vi lärde oss väldigt mycket om rollspel, vad som funkade och vad som absolut inte alls funkade. Vi började också lära oss att det fanns otroligt många dålig spelledare. De flesta var inte alls intresserade av att spela utan ville framförallt få gratis inträde till konventet. Det som kanske förvånande oss mest var hur många konventscenarion som var undermåliga. Det var inga mästerverk utan hafsverk men undrade verkligen varför de i huvudtaget ville lämna in och presentera dem för andra friska människor. Vi började alltså förstå att de riktiga hjältarna, de som skrev bra konventsscenarion och de spelledare som faktiskt var där för att spela inte uppmuntrades av konventens struktur. De gör de fortfarande inte. Kvaliteten som fanns där försvann ofta i skräpet och det blev en konstform i sig att försöka förstå utifrån konventsbroschyren vad som vad bra eller skräp. Det är fortfarande den största bristen att broschyrtexten inte säger någonting om scenariot.

Vi förstod också att konventen till stor del var en arena för de få rollspelsföretagen i Sverige att marknadsföra sina produkter. Det var också för oss som spelare och potentiella köper kanske det bästa sättet att se om spelet var något för oss. Jag tror att det inte kan understrykas tillräckligt därför hur förvånande det var när nya rollspel som skulle marknadsföras har skadats av undermåliga scenarion och spelledare.

Därefter lärde vi oss att ens spelmöte troligtvis avgjordes innan det ens påbörjats under momentet när en person från gruppen ska gå in i rummet och bli tilldelad en spelledare. Det är en nära nog unik upplevelse där man som spelgruppsrepresentant är i arrangörernas våld. Om man får en dålig trött spelledare kanske det egentligen vore bättre att ställa in. Men om man får en av konstruktörerna eller deras inlästa allierade kan det bli en riktig upplevelse. Det sista vi lärde oss är att om faran faktiskt är där och man sitter fångad under ett dåligt scenario är det oerhört svårt att ta livet av sina karaktärer och avsluta mötet. I huvudtaget är det väldigt svårt att gå ut från ett scenario om spelledare vill slutföra ett uselt spelmöte utan att bete sig som en idiot.

Men allt det här är nu kunskap som tillhör det förgångna för det var ett tag sedan vi åkte på ett konvent och spelade rollspel som grupp. Visst kommer några av oss återkomma till GothCon i olika konstellationer men inte på det viset som förut. Vi lärde oss otroligt mycket på att spela alla de där konventsscenariona bra som dåliga och framförallt växte vi som rollspelare. Det viktiga var att kasta sig ut där och utsättas för andras idéer och intryck, vi rollspelare behöver komma bort från våra köksbord och träffa våra jämlikar. Men så tog intrycken slut och vi slutade åka. De nya intrycken var helt enkelt för få för att vi som grupp skulle dra nytta av det. Kanske beror det på att vi helt enkelt hittat vår stil efter många års spelande och att tiden för experimenterande är över. Eller så var det så att vi hade lärt oss det som erbjöds där ute?