Blood & Bronze som pdf och nytt äventyr

Nu finns Blood & Bronze som pdf på DiveThruRPG och RPGNOW. Om du har spelet sedan tidigare och vill ha pdf:en också kan du gå med i våran grupp på G+ eller maila mig på olavsnabelaboningenpunktorg, så skickar jag en nedladdningslänk.

tots_cvr lowresDetsamma gäller om du väljer att köpa den tryckta versionen på Lulu: kontakta mig så får du en pdf medan du väntar. Till och med den 8 feb får du 10% rabatt (på ett redan rabatterat pris) med FEBSHIP10 så just nu är det bara marginellt dyrare att köpa den tryckta och få pdf:en på köpet än att bara köpa pdf:en. Om du handlar för mer än $75 så får du dessutom gratis paket-frakt, vilket halverar leveranstiden.

På Lulu kan du också köpa det sprillans nya äventyret Thralls of the Sun, med omslag av ingen mindre än spelledaren Axel Widén. Du hittar ett utdrag och mer information på spelets hemsida.

 

Blood & Bronze – Vad har hänt sen sist?

Medan bloggandet på Boningen kanske inte går på nån högfart så händer det i stället massor med saker med vårt spel Blood & Bronze.

För det första finns det ett intro-äventyr, Slave pits of Sippar, som är första delen i den kommande äventyret Thralls of the Sun.
http://bloodandbronze.com/2015/12/10/slave-pits-of-sippar-an-introductory-adventure/
Har du inte boken? Inga problem, ladda hem Character Compendium så innehåller det allt du behöver för att pröva på B&B med din spelgrupp!
http://bloodandbronze.com/2015/10/25/character-compendium/

För det andra så finns det TVÅ vildmarks zoner, stenöknen är så ny att jag inte ens hunnit läsa den själv!
The Tall Grass Steppe och The Rocky Dessert

För det tredje så finns den fantastiskt snygga kartan sen en kort tid tillbaka även tillgänglig i Glourious Fyrfärg.
Den är nått alldeles särskilt!

För det sista så kan du beställa spelet med en fet rabatt på TJUGO procent från Lulu till och med den 21:a januari! Ange JANSAVE20 som kod så är saken biff.
Lulu.com

Är du en google+ person? I så fall går det även att gå med i Blood & Bronze gruppen. Här finns den.

Intervju med Axel Widén – Spelledaren.se

Sedan tidernas begynnelse, 1974, har rollspelare världen över ställt sig en och samma fråga: Går det att få betalt för att spela rollspel?
Det har ryktats om att det går att ta betlat för att spelleda, folk säger saker som “det är en vanlig grej i Amerika” vilket på skolgårdar och arbetsplatser är ett råttan-i-pizzan argument lika starkt som att “det hände en kompis till en kompis”.

Vi har avundsjukt kollat på våra konstiga kusiner från landet – lajvarna (alla nu levande lajvare har en mer eller mindre komplicerad koppling till Västerås, som av oklara själ får representera landet i den här liknelsen). Lajvfabriken ser i alla fall från hemsidan ut att sysselsätta sex personer, blott ett stenkast från nordic larp och blackbox-scenen finns rikliga kulturpengar och scenyttringar som landar mitt i finkulturen att hämta. Larpdansken är en youtubekändis större än någon rollspelare någonsin kommer att bli.

Det har alltid snackats om att det inte finns några pengar i rollspelesbranchen, men med svenska kickstarters som drar in nästan 800000 sek, en OSR-scen där var och varannan bloggare ger ut en bok med lite tabeller och ett par skisser i och Paradox köper White Wolf av CCP så är det här inte alls lika tydligt som under “rollspelsdöden”. Rollspelare har pengar. Rollspelare gillar att köpa saker. I alla fall några av dem. Samtidigt är det många som verkar spela mycket mindre än de har lust med, eller rent av inte alls.

När Axel Vidén – känd från podcasten Vi Spelar Rollspel – här om veckan basunerade ut att det går att anställa honom som spelledare blev vi såklart nyfikna. Så vi gjorde det enda rätta. Vi skickade ett mail med lite frågor.

Kan du berätta lite om din rollspelsbakgrund. Hur länge har du spelat? Några särskilda minnen? etc.

Jag är 33 nu och har spelat i någon form nästan så länge jag kan minnas.

Tror den första “produkten” jag stötte på var en liten gratisfolder som Äventyrspel hade i leksaksbutiker – det var ett kort introäventyr med superförenklade DoD-regler, några färdiga rollpersoner och en labyrint. Jag måste varit 7-8 år och fattade inte hur fasen man skulle spela utan spelplan, så jag ritade upp en själv. Minns fortfarande hur någonting liksom klickade till i huvudet när jag förstod att spelplanen fanns i våra hjärnor och vårt samtal. På den insikten följde snabbt nästa, nämligen att i rollspel kan vi göra precis vad vi vill – en pirrig, kittlande känsla som fortfarande driver min spelglädje.

Därefter följde en period när vi använde regler och rollformulär från brädspelet Hero Quest för att spela rollspel på den nivå man kan vänta sig av 8-9-åringar, tills jag fick DoD 91 i julklapp och min godhjärtade far spelledde mig och mina kompisar på ett födelsedagskalas. Vi lärde känna några äldre killar som vi började spela med, och snart tyckte vi att vi fattat precis hur det skulle gå till. Det blev mycket DoD, Mutant, Eon och kortlivade utflykter i diverse engelska rollspel som jag försökte pracka på mina kompisar.

Det största paradigmskiftet i vårt spelande kom när jag spelledde Horror on the Orient Express till Call of Cthulhu. Plötsligt handlade spelet mer om att bryta ner rollpersoner än att bygga upp dem, vilket öppnade ögonen för nya sätt rollspel kunde vara kul på.

Efter det körde vi diverse fantasy-kampanjer till hemmasnickrade system i olika konstellationer, men vårt rollspelande började dö ut i takt med att vi blev allt mer upptagna med utbildningar och heltidsjobb.

Hur kommer det sig att du faktiskt startade spelledaren.se? Hur gick det från en kul ide till något du vill sätta ditt namn på på internet?

Det började med att jag blev något överväldigad av den positiva respons vi fick på podden vispelarrollspel.se. Bland de som hörde av sig fanns allt från totala nybörjare till luttrade nostalgiker. Två saker i responsen bidrog till spelledaren.se; för det första att många saknade att spela rollspel och önskade de kunde spela oftare, för det andra att många tyckte om mitt spelledande. Jag tycker mig också se en pågående renässans för rollspel, där många 35-45-åringar i medelklassen som spelade när de var yngre gärna lägger pengar på coffeetable-böcker och kickstarters även om de inte spelar aktivt. Jag tror det finns en vilja i den här gruppen att spendera pengar på sin hobby för att den skall ta mindre tid och därmed bli görbar alls, oavsett om det innebär att betala någon för att måla sitt Blood Bowl-lag eller betala en spelledare för en fokuserad kampanj med bra kvalitet. Jag tror också den här gruppen är ganska ny i Sverige. Vi får se om jag har rätt.

Det har ju bara gått ett par dagar sen du lanserade siten. hur har gensvaret vart?

När jag skriver detta går sajten in på sin femte dag (fredagen 6:e november, reds anm). Jag har inga bokningar ännu, även om samtal pågår med vad som förhoppningsvis blir mina första kunder och några andra visat visst intresse.

Responsen har till större delen varit nyfiket positiv. Många tycker idén är spännande eller intressant och önskar mig lycka till, även om de uttrycker tvivel av olika slag. En mindre grupp tycker idén är helt absurd, vilket jag kan förstå. För många som fortsatt prioritera rollspel högt även i vuxen ålder kan det såklart låta helt galet att betala pengar för en spelledare, eftersom vi är vana vid att få det att funka ändå. Yngre spelare med mer tid och mindre pengar är nog de som har svårast att smälta konceptet, vilket jag också förstår.

Tjänsten är ju riktad mot en ganska specifik grupp rollspelare – men jag är inte säker på att den gruppen faktiskt finns, eller hur jag når den effektivast. Min största förhoppning just nu är att aktiva rollspelare (vilka är de jag marknadsfört mig mot eftersom de har tydliga hemvister på nätet) sprider nyheten om tjänsten vidare till vänner och bekanta som inte är lika aktiva men gärna vill vara det.

Hur många grupper tänker du är max en person klarar av att spelleda?
Följdfråga:Har du någon slags backup plan om du blir för populär och bokningarna kommer för tätt?

Främst tror jag det handlar om hur mycket tid spelledaren har tillgänglig. Personligen har jag massor av tid; jag lever på besparingar och ströpengar från tecknarjobb. Spontant tror jag det börjar bli snårigt om jag har fler än 3 spelmöten i veckan, men än så länge är det väldigt långt dit. Blir detta superpopulärt får jag antingen börja skjuta bokningar på framtiden eller bjuda in fler spelledare jag har förtroende för att vara en del av projektet.

Vad tror du är den största skillnaden för spelgruppen blir med att ta in dig som extern spelledare mot att någon av dem axlar spelledarollen?

Det finns förstås lika många svar på det som det finns spelgrupper 🙂 Men jag vill poängtera att jag inte ämnar ersätta uppskattade spelledare som redan kör. Grundtanken är istället att över huvud taget göra regelbundet kampanjspel möjligt för en grupp spelare som annars inte skulle ha tid alls. Skillnaden där blir att kampanjen faktiskt spelas, och att spelmöten kan hållas ofta och kontinuerligt.

Om jag skall våga mig på ett mer konkret svar tror jag det är ganska vanligt att spelare accepterar mycket tråkighet från spelledaren helt enkelt för att ingen annan orkar vara spelledare. Detta skapar i sin tur en okänslighet hos spelledaren för hur roligt spelarna egentligen har. Med en betald spelledare tror jag det här problemet hamnar i fokus på ett sätt som gör att det blir löst väldigt effektivt. En betald spelledare måste leverera genom att se till att alla spelare har roligt. Det måste egentligen en obetald spelledare också – betalningen förtydligar helt enkelt det här sociala kontraktet.

Vad tror du kommer att vara svårast för dig inför det allra första mötet med den första gruppen?

Att jämföra bilden jag fått av gruppen under det kostnadsfria uppstartsmötet (där vi diskuterar hur de gillar att spela och vad de är ute efter) med hur gruppen faktiskt beter sig under aktivt spel. Att dra slutsatser av detta och modifiera spelet därefter för att se till att alla har roligt. Här gäller det att vara lyhörd för olika personligheter och ha fingertoppskänsla.

Jag tänker att rollspelandes på något sätt går från en hobby till något som mer passar in i underhållnings skiktet när gruppen köper en spelledare. Alltså det blir mer jämförbart med att tex gå på bio, bowla eller att göra en boss-raid i ett MMO.
Med detta sagt:

Finns det någon slags nöjda-spelare garanti?

Inte mer än att jag per automatik måste göra mitt yttersta för att se till att spelarna har roligt, givet att spelarna betalar mig för en rollspelsupplevelse de uppskattar precis som du beskriver ovan. Om spelarna inte har roligt finns ingenting som hindrar dem från att avbryta kampanjen. De betalar ju ingenting i förväg; jag tar bara betalt för själva spelmötena.

Har du någon plan för vad som händer om en rollperson dör, om gruppen delas upp eller om något annat händer som gör att en spelare hamnar utanför en längre tid?

Rollpersonsdöd och uppdelning av gruppen är saker som kan tillföra mycket till spelet och därmed förstärka upplevelsen. Det finns olika sätt att hantera detta, och alla varianter funkar för mig så länge spelarna är överens med varandra om hur det påverkar uppdelningen av kostnaden för spelmötet. Vilket vi diskuterar och bestämmer gemensamt under det kostnadsfria uppstartsmötet.

Min allmäna rekommendation kommer vara att samtliga spelare skall kunna vara aktiva hela tiden under samtliga speltillfällen. Om spelarna föredrar stor dödsrisk skall spelare snabbt kunna komma in igen med nya rollpersoner. Om gruppen delas upp skall det ha ett syfte och skötas snabbt. Jag kommer rekommendera spelupplägg som möjliggör detta.

För att kasta om i ordningen: Om du och din rollspelsgrupp skulle betala för att ta in en SPELARE i gruppen; vilka förväntningar skulle ni har och vilka krav skulle du ställa på den spelaren?

Min erfarenhet är att det aldrig varit ett problem att hitta spelare. Snarare råder inflation på spelare, vilket jag inte tycker är konstigt – allt du behöver göra är ju att dyka upp och spela. Det kommer du fortsätta med så länge du tycker det är roligt och så länge du har en spelledare. Den enda förväntningen jag har på spelare är att de försöker ha roligt och att de försöker prata med mig om vad de tycker är roligt. Jag har aldrig varit med om kampanjer som dött för att spelarna tröttnat – bara sådana som dött för att spelledaren inte orkar mer.

Vi kommer att prata mer med Axel några gånger till för att se vad som händer med spelledaren.se

Tre böcker du ska köpa

Egentligen är det fyra böcker du ska köpa, men jag antar att du redan skaffat vårt nya spel Blood & Bronze.
I alla fall: när du honkat in ett ex av Blood & Bronze från Lulu så kanske köpdjävulen tagit kontroll över din själ. Här är en näve andra grejer du borde äga.

 

Valhall – Den samlade sagan

För några år sen kom den helt fantastiska serien Valhall ut i fem samlingsvolymer. Resan från att gå från en lustig dansk serietidning om Tor till en av de intressantaste tolkningarna av nordisk mytologi är värd att följa med på. Albumen innehåller förutom själva serierna gott om bakom kulissen texter, skisser och de  texterna som serierna bygger på från en eller annan version av Eddan.

Böckerna trycktes dock i en ganska liten mängd och har vart svåra att få tag på, men frukta ej! Nu har Apart släppt alla fem volymerna nyutgåva. Vad jag förstår är det bara förlagsmarkeringen som de bytt i nytrycket.

Min åsikt är att Valhall är en av de absolut bästa serietidningarna som någonsin gjorts. Helt på nivå med Bone, Tintin, Love & Rockets, Farbror Joakims Liv och The Sandman.

Beställer du från förlaget med koden “KOMPIS” så ska det vara 10% rabatt.

 

A Red and Present Land

Ok, om du inte äger den här boken ännu sluta läs och köp den. Om den är slut i din spelbutik så finns det nu, i morse, 9 ex kvar hos förlaget.

Utan att gå in på innehållet så är A Red and Present Land den objektivt snyggaste rollspelsboken någonsin. Formatet, illustrationerna och pappret gör det till en produkt alla kommer att vara avundsjuka på för alltid. Innehållet är en kampanjvärd eller vad man nu ska kalla det. Zak S har tolkat Alice i Underlandet och gör det med sin vanliga stil full av originella, lätt provocerande och då och då otroligt insiktsfulla idéer. Det finns tankar, tabeller och koncept i A Red and Present Land som du inte kommer att läsa någon annanstans.

Du borde helt enkelt äga den här boken om du överhuvudtaget är intresserad av böcker och/eller rollspel.

 

The Dark North

Ja, det är ännu en kickstarter. Jag vet. Men det ser ju jävligt bra ut.

Agenter och 90-tals nostalgi – Delta Green är tillbaka

Twin Peaks är en av mina favorittvserier, jag gillar till och med de dåliga avsnitten i andra halvan av s2. Jag har sett Fire Walk With Me flera gånger och äger essäsamlingar, den där dagboken samt såklart själva serien på både vhs, dvd och blu-ray.
Med detta sagt så vet jag inte vad jag tycker om att det ska spelas in nya avsnitt. Jag vill såklart se Agent Cooper, Sheriff Truman, dvärgen, dinern, hotellet och alla de andra igen. Samtidigt vet jag inte hur serien ska bli relevant för en ny publik. Går det inte att göra något nyskapande med en stor vision idag kanske det är bäst att låta bli.

Det är ju också klart att Arkiv X – 90 talets enskilt mest tongivande verk – också kommer med nya avsnitt (inte lika mind blowing efter som det kom en ny film så nyligen som 2008). Det blir ett tydligt mönster om vad tittaren förväntas vilja ha:

Konspirationer. Mystiska händelser. Starkt kaffe. Federala Agenter. 90-tals nostalgi.

Som ett brev på posten kom det såklart en Delta Green kickstarter också. Jag har väldigt varma minnen av spelet och äger sen tiden det begav sig både grundboken och den eftersökta coutdown-modulen (rent skryt, jag tänker inte sälja. Nej inte ens för de pengarna).

För den som har missat så är alltså Delta Green ett rollspel där spelarna arbetar som agenter av olika slag, sammansvurna i den hemliga organisationen Delta Green – som likt Arkiv X utreder sånt som är för udda för vanliga utredningar.
Det finns ett Lovcarftianskt hot i botten och millenieskiftet verkar vara sammanlänkat med en ökad mythos-aktivitet.

För mig som gammalt fan så ser det mest lockande på kickstartern utan att vara pdf:er av sånna grejer som inte gick att få tag på i Sverige på den tiden. Folk vi känner som testat de nya reglerna berömmer det nya sanitysytemet, så det ska jag passa på att läsa.

Vad fan händz? SANITY LOSS!

Det hela fick mig att tänka på Special Agent-hjälten. Till skillnad från en hemlig agent, Buffy vampyrdödaren, Sherlock Holmes eller Daredevil så har Special Agent Scully eller någon av hennes likar inga superkrafter att falla tillbaka på. 
Visst, hon är klipsk, kan dissekera en kropp och dra sin pistol snabbt men i grund och botten är hon en statsanställd vanlig människa. När den muterade svampvarelsen sprider sina sporer kan hon inte lita på en gadget, nån slags magisk hjälpare eller att hon redan ägnat åtta år till att bygga upp resestens mot just den här sporfamiljen. Hon får dra en handduk över mun och näsa och kasta sig in i ett skåp tills sporerna har lagt sig.

Jag tänker också att det är lite viktigt att hon rent ekonomiskt är i allmänheten tjänst, det är såklart många av de konspirerande männen som i skuggiga mötesrum gör upp om framtiden med Besökare, men Scully har inte korrumperats. Hon är inte driven av profetior, hämnd eller andra supermotiv utan är helt enkelt på plats för att det är hennes jobb. I alla fall till en början.
En agent av folket.

Till sist vill jag också lyfta frågan om det börjar bli på sin plats med en 90-tals modul till DG. Mycket av den undergångsstämningen som fanns i dåtidens populärkultur – det dök tex upp demoner i varenda djävla serietidning utgiven 1994-1999 – är dåligt speglat i de gamla regelböckerna och inget i kickstarter infon får mig att tro att spelet utspelar sig på sent nittiotal, snarare att året är 2016. Samtidigt är det för mig nästan omöjligt att tänka mig Delta Green i modern tid. Nittiotals modulen skulle tex kunna berätta hur gamla datorer, mobiler och faxar brukade fungera, vilket år olika platser kan förväntas ha internet, vilka låtar och filmer som låg på topplistorna, tidstypiska jobb och ha ett kort kapitel om dåtida rättsmedicin. Lite som 1920 Players Companion till CoC som är den rollspelsbok jag har haft absolut mest glädje av.

Kickstartern är superotydlig så jag har inte riktigt förstått vilket alternativ som jag ska backa. Det lär inte du heller göra. Men det går att ladda hem lite äventyr och regler i alla fall.

Kult – Prisoners of the Illusion, Hur missade vi det här?

Igår så skrev Krank några tankar om Kult på rollspelsforumet. Det blev högt tempo på posterna, bra teori snack och en hel del saker kom fram; Mekanurg rotade i paradox kvartalsrapporter, jag drog fram vårt gamla aprilskämt som såg mindre ut som ett skämt nu än då, folk rotade rätt på ledtrådar från internets alla hörn.

Något verkar onekligen vara i görningen.

Men det märkliga är att vi alla missat det självklara, att Kults framtid redan var tydligt utannonserad. Även med det påpekat i tråden  så tog det mig till middagstid idag och andra forumiter ungefär samma tid att komma fram till en och samma sak.

Det är inte alls så galet.

Tesen är såklart att Helmgast ger ut Kult, baserat på Robin Liljenbergs Apocalypse World hack Illusionens Fångar.

Belägg ett:

Helmgast har enligt sig själva  ett flertal hemliga projekt som ligger i startgroparna.

Belägg två:

De har råd med licensen efter Sverges Mest Framgångsika Crowdfunder.

Belägg tre:

Marco kan högst troligtvis, som brand manager på på Paradox och CEO på Helmgast, förmedla en licens till sig själv med enkelhet.

Belägg tre komma fem:

Om de mot förmodan inte har råd med licensen så är Marco gjord av pengar och kan köpa den för egna medel.

Belägg fyra:

Det har gått att läsa i över en månad att Illusionens Fångar kommer att ges ut av Helmgast i den här posten:

gast

Och så kom det sig att den största bomben i rollspelssveige briserade, utan att någon av oss märkte av det förrns långt senare.

Citat från svensk crowdfunding

Det är populärt att crowdfunda rollspel nuförtiden. Detta har inneburit att de klassiska recensionscitaten har gjorts sitt inträde i den svenska rollspelshobbyn. Ni vet de där som brukar finnas på filmaffischer tillsammans med ett betyg på fyra av fem pluppar. Här nedan är elva fina citat från den senaste vågen av finansierade spel. Jag har tagit bort namnen, infört med [hakparentes]. Ska vi leka en liten lek? Kan du gissa vilket rollspel citaten syftar på? Kan du pricka alla rätt vinner du ett fint omnämnande här på Boningen.

[XXXX] is without a doubt the most fascinating fantasty setting today. I come to think of a dozen different campaigns after one single night of sloppy reading.
– Piruett.se

Med sin inneboende skaparglädje och spännande system för världsbyggande är [rollspelet] en perfekt introduktion till rollspelshobbyn.
– Fredrik Malmberg, grundare av Äventyrsspel

We may just as well say it at once – you are going to want to buy this role playing game.
– The Game Magazine Fenix

[XXXXXX] is an exceptional roleplaying game, and if you’re the least interested in this kind of entertainment you should buy it immediately.
-Piruett.se

A better and more stylish balancing act between nostalgia and innovation the Swedish RPG scene hasn’t seen in a very long time.
-Boningen.org

This RPG is f***ing great and I recommend it to new gamers and veterans alike. Giving this game anything but the highest grade would be insane.
-Kryokinesis.se

The rules support and create campaign play. Intrigues start, threats arise, opportunities and challenges appear, without the GM having to make it all up.
– The Fenix gaming magazine

Ett glänsande spel. Äventyr där korpen flyger och vargen ylar.
– Anders Blixt, mångårig rollspelsskapare

[XXXXXX] is in its current form such a hit that it makes me utterly happy.
– Boningen.org

A combat scene is quick, fun and altogheter perfect in [XXXXXX]. If you want more detail you are welcomed to modify and destroy on your own accord. The rules work very well as intended.
– Gestaltar skiten

Jag har alltid gillat fantasyrollspelet [XXXXX], eftersom jag tycker att det är vår tids Drakar och Demoner. [Författaren] jobbar i samma anda som jag gjorde när jag skrev Expert Drakar och Demoner för precis 30 år sedan: den sagomedeltid som vi möter i filmer som Ivanhoe, Robin Hood Prince of Thieves och Ladyhawke.

– Anders Blixt

[XXXXX] is the game of the year. Yes, I am saying it as early as in September, sue me.
– Icarusdream.se

Coriolis 2.0

Det är så mycket crowdfundade rollspel på svenska marknaden just nu att det börjar bli svårt att hålla redan på saker och ting. Men jag är insett att det är så man bör göra om man vill släppa ett rollspel som någon bryr sig om 2015. Nåväl nu kommer nästa crowdfundade spel nämligen Coriolis 2.0. Denna gång blir det Fria Ligans egna version. Borta är det gamla regelsystemet som ersätts med ett nytt. Detta har varit en riktigt följetong och här tycker jag att Fria Ligan äntligen har agerat helt rätt.

För ungefär ett år sedan hade jag möjlighet att läsa en regelversion av Coriolis som använde sig av FATE-systemet. Det kändes inte alls bra, jag är glad att man övergav den idén. Istället har man valt att skapa en variant av regelsystemet som finns till Mutant År Noll. Jag tycker det är bra att man kör på en företagslinje här och försöker att återanvända regelmotorn från tidigare spel. Det är ett förhållandevis enkelt regelsystem som säkerligen kan fungera bra. Jag tror också att det kan vara ett bra försök att lura på rollspelet till personer som börjat spela rollspel igen i och med nya Mutant.

Det absolut bästa med allt det här är att Fria Ligan kan få Coriolis ur sitt system. Ärligt talat är väl Coriolis som koncept relativt passé och det finns väldigt lite nostalgi kring spelet. Jag skulle till och med säga att Coriolis var ett av Sveriges största hypebesvikelser när det kom. Förväntningarna var skyhöga efter Mutant Undergångens arvtagare och Järnringen som företag försvann i princip i samband med att grundboken släpptes.

Ingen vågade väl riktigt erkända det men spelet var väl mer eller mindre ospelbart. Därför tror jag det är bra att Fria Ligan försöker göra Coriolis i sin egen tappning. Den oupptäckta potentialen i spelet ligger så klart i miljöerna. Här har Fria Ligan en tillgång som jag upplever som helt underutnyttjad, nämligen Kosta Kostulas. Hans kreativa förmåga har princip fått ligga i träda under flera års tid då företaget ägnats sig åt Mutant År Noll, Spelet om Morwhayle och Svavelvinter istället. Det är i science fiction-genren som han kommer till sin rätt.

Därför är det så bra att arbetet med regelmotorn nu har lämnats över i Tomas Härnestams händer och att det kreativa arbetet med att skapa spelvärlden Coriolios nu kan lämnas över till Kosta Kostulas. Det är dock mycket som går emot Coriolis, därför är det spännande att Fria Ligan gör ett ordentligt försök att faktiskt göra upp med spelet och äntligen släppa något. Min förhoppning är att vi äntligen kan få se fullt utvecklat Coriolis i Fria Ligan tappning. Ett spel som är enkelt och snabbspelat, som innehåller tillräckligt med inspiration för att svänga ihop ett äventyr mellan andra större rollspelskampanjer.

Om du gillar att förboka produkter och få dem i pdf-format har du möjlighet att stödja Coriolis Kickstarter.

Ansvar och rollspel

Det har varit mycket snack på senaste om att elever i den svenska skolan ska ta sitt ansvar. Det fick mig att gräva fram en gammal tanke ur någon sedan länge död diskussion. Jag har två rollspelsperspektiv på det här med ansvar.

Vi börjar med spelledarens ansvar. Det ses ofta som ett problem att rollspelsböcker är för långa och det är mycket att läsa in sig på. Det skryts till och med en del om detta på internet, om att det är lite coolt att inte orka läsa klart rollspel, innan man sätter sig ner och spelleder. Det är som att det finns något slags självändamål att saker och ting inte ska kräva någon förberedelse. Rollspelens heta fluga ett tag var ju hela pick up and play-genren, spelledaren skulle egentligen inte behöva göra någonting. Jag tycker man ska ta sitt ansvar som spelledare här. Om du ska spelleda ett rollspel, läs igenom reglerna och lär dig dem. Om du ska spelleda en kampanj är det ditt ansvar som spelledare att du har tänkt igenom och pluggat in äventyret. Det finns liksom inga fusk här.

Om man tror att det går att kringgå förberedelserna så har man fel. Jag förväntar mig som spelare att du som spelledare faktiskt har förberett inför spelmötet. Så oavsett om du vill spela sandlåda eller rälsade äventyr, köpta kampanjer eller hemsnickrat så förbered dig väl. Det är ditt ansvar.

Det andra handlar om ditt ansvar som spelare. Det klagas ju dödsmycket på rälsade äventyr. Problemen är att man uppfattar det som ett problem att du inte får bestämma vart du ska gå. Men har du inte delvis ett ansvar som spelare att underkasta dig en berättelse? Precis som i skolbänken har du väl ändå ett ansvar att följa läraren och räkneövningarnas instruktioner? Om jag som spelare utsätter spelledaren, mina kamrater i spelgruppen och berättelsen för mina egna infall och nycker blir det inte pannkaka av allt då? Här tycker jag att man har ett ansvar som spelare att delvis acceptera berättelsens premisser. Är det så himla viktigt att jag som spelare måste få bestämma allting? Om berättelsen äger rum på floden, en historia som spelledaren vill berätta, kan inte jag vara så pass uppstyrd att jag faktiskt hoppar ombord på båten?

Delvis menar jag att det finns en missuppfattning där man sätter likhetstecken mellan karaktärsspel och totalt fria tyglar som spelare. En berättelse utan struktur blir precis som en improviserad lektion av någon obehörig lärarvikarie. Kanske rolig men i förlängning ganska ovärd och meningslös.

Kort och gott, om du ska spela rollspel så måste ni alla ta ansvar för era spelmöten. Läs på äventyr, lär dig spelreglerna och sluta sabba berättelsen.

Att kliva ned i samma flod

“Man kan inte två gånger kliva ner i samma flod” – Herakleitos (troligen felaktigt tillskrivet)

“Vi stiger ned i samma flod hela tiden!” – Charlie Christensen, En afton på Zekes (helt rätt tillskrivet)

 

För mycket länge sedan, när världen var ung och ingen riktigt visste vad de gjorde på internet, så innehöll spelkonventet LinCon väldigt mycket rollspel. Millenniet var nytt och det som rollspelare i framkant ägnade sig åt var friform. HP Lovecraft hade ännu inte tagit över all populärkultur, utan vara blott en av alla de smaker som skräck kunde kryddas med. Tiden var inte som den är nu, men den var på väg hitåt.

Jag var yngre och smalare, precis på väg ut ur tonåren och bar, av någon anledning , otvättade kavajer och band t-shirts från tex Type O Negative, Marilyn Manson eller vad jag nu hade rullande i bandaren på den tiden.

Mitt minne kan svika mig, men jag kommer ihåg det som att vi inte fick spela Mörkret mellan Stjärnorna på LinCon 2002 och att Johan tjatade till sig ett ex av scenariot av en motvillig Anders Björkelid. Scenariot saknade nämligen en handout; en karta som hade vart extra svår att framställa (även i den slutgiltiga versionen får jag intrycket att han inte är nöjd med handout:en då texten som förklarar den är aningen ursäktande).
I stället spelade vi äventyret i mitt föräldrahem, som var i ett uselt skick då min kära mor och far nästan slutfört en spontan flytt till Österlen och lämnat mig till att sköta hushållet…

Det KAN också vara så att vi började spela i ett rum på Ljunkan och inte hann klart, efter som äventyret är aningen längre än ett spelpass och att vi spelade med författaren själv som spelledare och att jag i egenskap av den femte rollen tog över spelledandet för ett avslut därhemma.

En tredje möjlighet är att vi faktiskt körde allt med spelledare på LinCon och att jag hittat på det där med att jag skulle ha vart spelledare.

I vart fall:

Vi blev alla helt golvade. Att göra den här sortens pastich var för oss helt otänkbart, inte som i att det var fel; vi kunde helt enkelt inte föreställa oss att det var möjligt! Rollbyten var nytt för oss, så här pass autentiska handouts, den makt narrativet kräver att spelarna ger det och sedan vad berättelsen ger tillbaka!

Året efter var konventet på universitetet i stället och kantat av många märkliga regler, besvikelser och icke-konventsdeltagare som bara var på campus. Det var sista gången vi åkte till LinCon och den stora ljuspunkten var Ur Afgrunden  – uppföljaren till Mörkret Mellan Stjärnorna.
Vi hade turen att få en kompetent och – även sett ur vår hårdrock, döds och annan alternativrocks perspektiv – aningen udda spelledare. Även detta var ett scenario långt över standard. Vi togs längre med på resan.
All det Mörkret gjort utmärkt gjorde Afgrunden bättre!

Vi missade den sista och avslutande delen, I Skuggorna. Under ett par års tid skickade jag ibland ett mail till Björkelid för att höra om det gick att få ett exemplar av scenariot, men av den ena eller andra anledningen gick det inte, tills en dag, halvvägs mellan berättelsens start och nu, då han meddelade att hela Upsala-sviten fanns att köpa på Lulu.
Jag har suttit många kvällar och vart på väg att beställa hela sviten i hårdpärm och handouts i spiralbindning, men min inre Ove Sundberg har alltid hindrat mig och menat att jag behöver mina pengar till annat.

En dag i slutet av mars 2015 lyckes jag övervinna snålheten och beställde hem hela alltet. Två volymer på omkring 200 sidor vardera damp ner hos mitt postombud veckan efter påsk, tillsammans med en megadungeon.
Idag har jag varsamt klippt isär den första tredjedelen handouts, i morgon kommer vår spelförening för första gången spela om något vi redan spelat en gång.
Kommer vi att bli golvade igen?
Kommer Mörkret mellan Stjärnorna  likt allt modernt och nymodigt visa sig vara lika snabbt daterat?
Kan vi ens friforma efter att ha fallit offer för både D&D 4:th ed och därefter OSR?
Kommer friform framstå som fasligt begränsande efter att ha spelat Polaris, Lady Blackbird och andra spel som satt tydliga regler för berättelsen?

IMG_0655