Det är en av de fulaste sakerna man kan säga i rollspelssverige. Ett tag var det fulare att hata friform, sen insåg folk att det finns en del i deras belöningscenter som bara stimuleras av att gå ner i en mörk grotta och medelst yxa hugga ner en stor mängd fiender för att sedan ta deras guld.
Chronopia har inte haft samma revival. Jag förstår inte varför? hur kan en oändlig stad full med äventyr, intriger, onda alver, tidsmagiker, trollgänget, de tusen fröjdernas gata och wongoser inte få vare rollspeares frusna hjärta att tina? Hur kan en miljö som rymmer både runsvärd, isdrottningar, dödskulter och diselpunkdvärgar och gobliner inte få en glimt av äventyrslusta att tändas i deras ögon?
bloggen tusen mil bort har ställt en diagnos. Det handlar om avsaknaden av tabeller. Tabeller och kattfångare, det är så man vinner rollspelares hjärtan. Se tex. denna fantastiska tabell på beväpning för spelaren som inte har så många slantar i sin börs och känn hur viljan att spela i en uråldrig, toppmodern och oändligt stor stad drabbar dig som en tonårsförälskelse!
Beväpna er med avloppsfylda kanyler och kattsaxar, Slå på 23 på fighttabellen och kämpa sedan mot sju arga herbalister. Det blir en helkväll.
Hurra!
Tusen mil bort är en av mina favvo-bloggar. Vem blir inte nöjd av tabeller?
Kan bara instämma. Det borde finnas (enorma) tabeller med uppväxthändelser för den fantasilöse då han/hon ska skriva bakgrundshistoria också.
Jag har alltid gillat Chronopia.
Eller ja, förutom spelsystemet, då. Men spelvärlden.
Hur är spelsystemet egentligen? Antar BRP eller?
Det är exakt som DoD -91. Upplägget känns lite tydligare i Chronopia, men det tror jag mest beror på bytet till ett större format. Samt förstås att man vid det laget redan hade kämpat sig fram till någon sorts förståelse av BP-systemet i 91:an.
BRP känns ju allmänt trist men gammeldags och nostalgiskt. Tänk att en hel generations rollspel hade samma regler. Detsamma gällde väl iofs D20 också. Mer mångfald bland reglerna tack!
Jag tror att upplevelsen till en stor del färgas av vilka system som gick “segrande”. Från 80-talet har vi trots allt åtminstone tre stora, konkurrerande system: BRP, GURPS, D&D/d20. På nittiotalet hette giganterna Storytelling och friform. På 00-talet fugde och… tja typ bara det.
Min enda poäng är att samtiden gärna upplevs som mer mångfacetterad och variationsrik än tidigare perioder. Om tjugo år tror jag vi kommer titta tillbaka och säga “gud vilken trist tid: antingen spelade man encounter-based eller Story Now! Varför var det ingen som erbjöd något annat?”
Alltid lika insiktsfull! Men mångfalden är väl ändå något större idag? Det är dock alltid lätt att fördumma forntiden.
Jag tror också att mångfalden är större idag. Framförallt hoppas jag att det är så.
För mig kändes Chronopia alltid som ett öppet beta-test. Det kryllar av fantastiska och unika idér överallt, men det är ingen som har kollat om det kanske ska ses över så de passar ihop. Eller balanseras mot varandra för den delen. Jag skulle gärna se ett Chronopia 2.0 i handeln så länge det är buggtestat. Det är i min mening fortfarande en unik värld med tio gånger mer karaktär än det mesta jag spelat sen dess.
Kul att någon läser det jag/vi pysslar med.
Angående hur Chronopia känns är min åsikt att grundboken glömdes totalt när de behövde fler böcker, det matchar inte alls i mina ögon. Men inget hindrar mig ju från att mixa och trixa så mycket jag vill här hemma.