Veckans pepp: Spela DnD5 på SF-Bok

Undrar du, liksom vi på Boningen, vad  Michael Petersén och Gunilla Jonsson egentligen har för sig år 2014.

Efter att ha skrivit legendariska rollspel och förord till nyupplagor av dessa och fått nått fruktansvärt fint pris av Rollspel.nu kan man undra vad de har kvar att uppnå. Vad har de att bevisa för någon när till och med vi, som svårimponerade  bloggare har beskrivit dem som   “…måttstocken för svensk spelhobbys kreativitet och fantasi“. 

Det är sånt som vi inte längre behöver ligga sömnlösa och grubbla över, eller spamma deras respektive mailboxar om, för idag så hittade jag svaret.

Den dynamiska duon har författet ett äventyr till DnD 5 (eller next eller vad det nu heter idag) som DU, ja just DU, kan få vara med och spela.
Det gick inte att hitta ett namn på äventyret, så låt mig erbjuda något M utbrast när han  körde remaken av Baldurs Gate förra året:

 

Nu suger vi musten ur Svärdskusten!

 

 

Upplev Forgotten Realms med nyare regler än du någonsin upplevt kampanjvärlden! Utforska okända källare,  upplev rafflande möten med fruktansvärda fiender och spela ut din roll som äventyrare i landsändan som går från Waterdeep i söder till Baldurs Gate i norr.

Det hela går av stapeln den 9 augusti på SF-bokhandeln i Stockholm.

Enligt foldertexten igår visst detektivarbete och snacks förutom det jag redan har presenterat.

 

Kolla facebook för detaljer, anmälan och allt sånt, det verkar vara ganska få platser så;  ju förr, ju bättre. : https://www.facebook.com/events/430559937082299/

 

Just det: om du deltar kan du vinna en Players Handbook också. Därav bilden på en sån.

Gammal Skåpmat: Boningen spelar Lady Blackbird – Det Galnaste Någonsin!

För ungefär två år sen så spelade vi Lady Blackbird, det på den tiden hetaste rollspelsäventyret någonsin. Efter som John Harper (författaren) bad om det i äventyret så skrev jag, som var spelledare en rapport på Story Games.

Och sedan levde vi alla lyckliga tills i måndags när jag och Johan träffades för att spela lite magic äventyret kom på tal, då kom jag ihåg att John Harper faktiskt svarade på vår spelrapport:

That is the craziest LB game ever, and that’s saying something.

Det här är givetvis inget jag kan fortsätta hålla för mig själv; nedan kan ni läsa den långa spelrapporten på den OFFICIELLT GALNASTE omgången Lady Blackbird någonsin. Dessutom, varför göra ny content när det är så lätt att copypaste:a gammal?

 

Having a break from our regular Trail of Cthulhu campaign I GM’d Lady Blackbird last night. It was an intense experience and I’ll post my recollection of events here.
The group is quite tight and some of us have been playing together since the late nineties. We were joined by a friend who usually doesn’t play rpg’s but everyone knows him and he used to play a lot with another group a few years back.

We had everyone but Naomi Bishop as PC’s, so we decided that Naomi died during the pre-game imprisonment.

The party found their selves imprisoned in a cage, handing above a space-dock at the very bottom of The Hand of Sorrow, blue space under them.
Snargle managed to make his way out on top of the cage with the help of Arkams magic and jumped to safety, where he raised a bridge out to the cage.
The PC’s started to make their way to the bridge; Captain Vance bossed his crew around while the Laydy’s wind magic took care of some patrolling guards and left small tornadoes in their trail.


Everything is moving at an incredibly quick pace, so I decide to let the PC’s take a quick drink at an unmanned bar somewhere at the middle of The Hand Of Sorrow, to introduce their characters to each other and to introduce the players to the refreshment scene mechanic (all their dice pools where close to exhausted).

Lady Blackbird is wearing a wedding dress (but a cheap one, to remain incognito), a heavy-weight championship belt and a green punk haircut. Her father, Lord Blackbird, rules over Ilysium with an iron fist. She is not interested in ruling a planet and would rather drink, gamble and party for a few more years.

Kale Arkam is a tall and anonymous man, and the other PC’s have a hard time to remember his name. His story is one of loneliness and internal darkness; every time he reaches out to another person he gets hurt and loses more of his sanity.

Snargle is wearing baggy trousers and nothing else, since he changes shape a lot. His clan built the Owl and piloting it is one of the greatest honors a common goblin could dream of. Sragle is generally up-beat and happy about most things, especially when danger shows its face.

Cyrus Vance
 is wearing a wwi style helmet, his old dress uniform and a couple of guns. He is somewhere between Baron Munchausen, Captain Jack Sparrow and the guys from Its Always Sunny in Philadelphia. He is without a doubt one of the most dangerous persons in the blue yonder.


It’s about here that I realize that I won’t be able to control anything at that it will be a no-bars hold decent in to madness. So I do what the rules tell me, and make everything the players say true while looking for obstacles.

The PC’s confronted Hollas at the bridge (he was elevated into some sort of huge pipe organ / typewriter machine that communicated over the wireless), killed a bunch of the crew, locked the hand of sorrow to dive straight into the fog and made their escape in the Owl.

The inside of the Owl is in the image of an English gentlemen’s club with leather furniture, expensive art, a small wine cellar and a humidor for tobacco. The two players who played Arkam and Vance had so much fun just playing their characters on the owl that I could have left them there for the rest of the session, but Snargle and Lady Blackbird were not as overjoyed and the journey continued.

Lady Blackbird knew of a poker game on an illegal fuel station not far from Haven, where she managed to bet the owl in a game against a Tapir-faced man who knew where Uriah Flint had built his pirate port.
Arkam is injured since the escape from The Hand of Sorrow and no one aboard the Owl seems to care enough to treat his wounds so he manages to buy a lot of drugs (and vintage porn) to ease the pain during the Lady’s poker game.

Back in the Owl they got attacked by bounty hunters, but Captain Vance rolled a majestic six successes while manning the Laser turret and blew them up. However there was a large harpoon lodged into the Owls hull and it took quite some time to repair, I don’t recall why but the solution included jettisoning all of Arkams personal effects.
Vance and Arkam where arguing over a box of exclusive bon-bons that had got eaten by someone else then Arkam (who paid for it with several months of his salary) when Arkam found a treasure map that Vance intended to keep for himself, hidden behind a red chesterfield sofa.

After some general confusion the treasure map led them to a pink planetoid in an area of the outer remnants known as Bermuda, where the famous explorer Mario of Mecklenburg had gone missing some time before.

When the Owl land at the planetoids only port they are greeted by a woman in pink who treats Lady Blackbird as a regular visitor, giving her the royal suite at the hotel etc. The planetoid turns out to be a luxurious resort/bordello with a lot of decadence, tropical drinks, exotic dancers and that whole thing.
Snargle remains in town while the rest of the PC’s travel by foot to an abandoned temple where Arkam is about to lose his hand in a strange pleasure-altar and the only way to save him is if the Lady and Captain Vance perform a perfect Marengo.
When the passionate dance ends the altar releases Arkams hand and he produces a key with the Blackbird family insignia. “I left it here during my last visit” the Lady explains.

When the PC’s get back to town there is a mob of hotel guests and staff in pink hair that have captured Snargle. The Captain threatens the mob in to obedience and Snargle is released without blood spill.
The key leads to a deposit box, where the Lady have left her true wedding ring and a bomb that activates when anyone opens the box, just for good measure. They leave the pink planetoid to its destiny and fly on to Uriah Flint’s secret base.

During the flight Arkam reveals a bottle he found on the planetoid, containing a shrunken man; it’s the lost explorer Mario of Mecklenburg. Captain Vance makes the shrunken man take an oath of loyalty and releases him from his bottle prison; this also returns Mario back to his regular size.

And oh, I almost forgot:
 They fooled an aggressive sky squid with a record that made the Owl sound like a larger and more dominant squid (sky squids are blind).

It was time for closure, all characters had used almost every key and trait in one way or another and my blood sugar was falling fast.

Flint’s base is on the inside of a hollowed out asteroid and is a grand display of neon lights, casinos and nightclubs. The Lady tries to make contact with her secret lover but Uriah has no intention of getting married to Lady Blackbird. In fact he is quite convicted that he dumped her a few months back.
The Lady gets furious and demands genocide, whoever kills Flint’s pirates will get her hand in marriage.
Cyrus Vance realizes that this is his golden opportunity, he will get his title back or even a grander one and the will get the Lady that he desires.
Snargle can’t stand this meaningless violence, so he knocks Vance cold and give the Owls command to Mario.

The Lady leaves the Owl to find transport back to her parents at Ilysium, she is out of allies and money but there is a lot of both back home.

The Owl leaves port to claim the bounty on Cyrus Vance’s head, but they did not know of his ability to teleport, Cyrus waits until the perfect time and assassinates the crew in their sleep.

Död mans kista

När jag skulle tömma min Boningen mail på rysk spam råkade jag av en händelse klicka på datumfliken och mail från 2005 dök upp. Bortsätt från att klubben Uppers flyttade in på Mosebacke  (från en båt på skeppsbron) och att 3G blev arga när vi var taskiga mot dem så hittade jag en del av en försvunnen skatt.

Där låg nämligen två av de fem kapittlen i Boninges legendariska flopp Kapten Död. Ett konventsscenario som aldrig såg dagens ljus.

Ett Piratscenario från innan pirater var lika med Johnny Depp som clownade omkring.

En djärv räddning, ett myteri, skeppsbrutna lycksökare som svär på att hämnas. En lönnhamn, en papegoja och till sist en alldeles äkta Skattkammarö .

Nostalgi är en livsfarlig sjukdom, så i stället för att lova att skriva färdigt äventyret, eller redogöra för varje ord den då 23-åriga författaraspiranten klämde fram så nöjer jag mig med att klippa in första skissen på rollerna (på den tiden användes ordet ”karraktär” i stället för roll, rollperson eller RP, sådan var tidsandan)

 

Karaktärer

1

Hård och barsk kvinna. Har haft en sjukt händelserikt liv. Erfaren. Mer ond och taktisk.

I del tre: likgiltig och pessimistisk.

 

2

Beväpnad till tänderna. Lapp för ögat, blev av med ögat i av en narval. Galen. Rå men hjärtlig till sättet. Vill att karaktär 5 skall lära honom att göra bomber. Blir lätt medryckt. Handlingsmänniska. Inte överdrivet lojal, inte heller mot sig själv eller sina egna ideal.

I del tre: vidskeplig

 

3

Gasten. klättrar. Vig. Obehaglig. Gillar att prata. Skvallrar. Saknar ett finger. Försöker visa god vilja.

I del tre: Melankolisk och nostalgisk

 

4

Timmerman. Kristen afrikan. Vet att han fyller en viktig funktion ombord. Duktig. Självsäker. Lugn men farlig.

I del tre: Religiös.

 

5

Labil kines. Streetwise (förrådsansvarig och byter saker på båten), funderare. Spränger bomber.

I del tre: Ilsken

 

Olav sörjde scenariot här när hans gamla dator gav upp  

Part three of the fateful gift

So, here’s the final episode of my adventure for The One Ring. For our group, the episode ended far short of triumphantly as the wicked people got away and moreover nearly destroyed the fellowship. As with the previous two, things are a bit sketchy, but it was great fun and a dramatic end to the mini-campaign.

You’ll find it here: The Old Fortress

Who knows: one day i might even put the episodes together and check my grammar. Oh – and make tags in english. That’d be something.

Säsongsspel: Vinter

Jag vet inte om ni har tänkt på det, men om ni är någon som använder er av något form utav socialtmedie så har ni säkert märkt att många av ens vuxna goda vänner under de senaste veckorna har blivit helt skogstokigt glada och skrivit i sina statusfält att de ser snö utanför fönstret och att det är underbart. Personligen blir jag inte så förvånad, det är ju säsong. Men jag tänkte att eftersom folk verkar tycka att det är så trevligt, ska jag slå ett slag för säsongen.

Min goda boningen kamrat Olav gick, pionjär som han är, händelserna i förväg då han för flera veckor sedan introducerade oss för julen i tolkiens värld, och det måste sägas att det var en fin tillställning.

Det är roligt att spela ett äventyr i samband med jul, midvinterblot, hannukka eller liknande tradition. För det första så kan de flesta relatera till det och för det andra så tycker de flesta att traditioner är trevliga. Detta ger en fantastisk ingång till att skriva konflikter och bygga en fin stämningen till äventyret.

“Rollpersonerna snubblar efter en hård färd in på värdshuset och möter där glädje och fest i samband med midvinterblotet, den enda som inte är glad är Gunnar som plirar argsint mot resenärerna…”

“En vacker vinterkväll då dagens frost hade fått landskapet att skimra i månljuset möttes hela byn på tingsplatsen, ett stort bål var tänt och bredvid den stod byns kör och sjöng sånger för att hedra den vackra årstiden. Klas hade varit exalterad redan på morgonen äntligen skulle han få sjunga för hela byn, han hade solot i en av sångerna. Hans Mor och Far grät båda två och hela byn verkade tagna av hans fagra röst. När han var på sista strofen blickade han ut över fältet, snön låg tjock och fortet han hade byggt med sina vänner lös som var den av silver, men precis som han drog ut på sista tonen tyckte han se en skugga röra sig uppe i tornet, han greps av instinktiv rädsla och sista tonen frös i  halsen…”

Det handlar mest om att lägga upp en stämningshöjare i båda de ovanstående texterna. Om man har svårt att komma i rätt känsla rekommenderar jag boken “Röde Orm” som har ett grymt kapitel om hur ett midvinterblot kan tänkas se ut.

Man kan också använda själva traditionen som ett äventyr. Jag drar mig till minnes ett gammalt avsnitt av den fina serietidningen “Lobo” då huvud karaktären Lobo bestämmer sig för att ge sig iväg till nordpolen för att en gång för alla göra upp med “den gamla skit gubben Tomten”. Jag skulle tänkta mig att man kan skriva om det till ett ganska knasigt, roligt och ösigt en kvälls friformsscenario.

Kanske deltar rollpersonerna på ett fantastiskt blot som enligt inbjudan ska hålla på i en hel vecka, varje kväll serveras en ny helt otroligt utsökt galt. Den fjärde kvällen blir värden förtvivlad, han saknar något viktigt. Efter att rollpersonerna pressar honom, erkänner han att några veckor tidigare stötte han på självaste Andrimner i skogen och där lyckades han lura ifrån honom galten Särimner som man nu redan har njutit av i fyra dygn, problemet är bara att nu saknas ett av galtens ben om det inte återfinns kommer att festen få ett abrupt slut och värden kommer tappa ansiktet. Någonstans letar också Andrimner efter sin prisade galt.

Hoppas att det här kan hjälpa er få igång geniknölarna. Istället för att bara konstatera, klaga, drömma, känna, tycka och skrika att ni hatar eller älskar jul och vinter gör något kreativt av det, ni kan skapa något magiskt.

God Jul och mer spel 2012

Spela med boningen

Vi spelar för närvarande The One Ring, och jag leder en saga i tre episoder som kretsar runt Rhosgobel. Varje vecka som vi spelar ett äventyr, kommer jag lägga upp det här. På så sätt kan du uppleva samma äventyr som vi gör – samtidigt. Och fan, om du är riktigt snabb med att posta feedback, kan du påverka vår historia genom att berätta vad som händer er.

Här är den första delen. Äventyret spelades igår, och tog ungefär fyra timmar – två (frivilliga) strider inräknade. Äventyret börjar på Dagvände med firandet av solen återvändo och det nya året.

Ladda ner det här (på engelska): En ödesdiger gåva

Som en bonus fungerar äventyret precis lika bra till årets häftigaste mash-up: the One Trudvang. Det enda du behöver göra är att byta ut Radagasts namn mot något annat. Lycka till.

Come play w/us

We are currently playing The One Ring, and I’m gamemastering a three-episode tale that spins around Rhosgobel. Every week that we play an adventure, I’ll post it here. This way, you can experience the same adventure that we do. And hell, if you’re quick, the outcome of our sessions might even be affacted by the outcome of yours.

Here’s the first one. It was played yesterday, and took about four hours – two (optional) battles included. The adventure begins and Turnday, and the festivites to celebrate the coming of the Sun and the new year.

Download it here: A fateful Gift

Happy trails.

Teknochock: startpaket

För er som inte hade möjlighet att komma till Dragon’s Lair i söndags, eller inte kan vänta tills spelet levererats, erbjuder boningen.org ett startpaket som kan laddas ned och spridas fritt.

Startpaketet levereras som en 33-sidig pdf och innehåller allt du behöver för att börja spela:

1. introduktion till rollspel
2. en kom igång-guide som förklarar hur du spelar
3. regelkoncentrat
4. ett spelexempel, som visar hur det kan gå till när man spelar rollspel
5. fyra färdiga rollpersoner
6. introduktionsäventyret Snabba Bud.
7. stöd för att göra egna scener och äventyr

Mycket nöje!