October 2015 – Boningen

HerrCon Höst 2015

Precis som vi behövde det mest var det dags igen. Ännu ett HerrCon i skuggan av Alvastra Klosterruin.

Vi började med välkomsttal, bubbel och att Olav visade upp det färdiga Blood & Bronze. Efter som vår teknologiska nivå är mobiltelefon kommer länkar och sånt skryt med tiden.

Fredagen ägnade vi helhjärtat åt äventyrande i Tistla Fäste, från 10:30 till 02:15 så tog vi oss an Väktarens Vrede. Ett äventyr som innehåller väldigt mycket äventyr.

Lördagen började vi med att hex-crawla i Blood & Bronze. En ny upplevelse för gruppen. Det är såklart extra kul att spelet fakiskt är klart och att boken blev så snygg.

Till sist så körde vi ett kvällspass med I Skuggorna, allsång och flaggpunsch som var bra mycket godare än jag minns punsch. Men då var jag spelledare, så jag tog inga bilder.

Jag har här i dagarna tagit paus från förberedelserna till Symbaroum-kampanjen Väktarens vrede för att läsa Det svarta hjärtats vilja. Det är en skönlitterär bok i fantasygenren som är skriven av samma person, Mattias Johnsson. Fantasy är inte något jag i normala fall läser men i detta fall tyckte jag det skulle vara intressant att göra ett undantag. Framförallt för att se om boken kunde bidra till att öka förståelsen för hur Järnringen ser på den värld som jag strax ska börja rollspela i. Jag upplever att Symbaroum delvis fått kritik för att inte i tillräcklig detalj beskriva den väldiga skog, Davokar, som spelet framförallt uppehåller sig kring. Därför såg jag detta som ett ypperligt tillfälle att få lite insyn i hur skogen och dess invånare ser ut och beter sig.

Det svarta hjärtats vilja är den andra delen i serien om Symbaroum och boken tar vid precis efter händelserna i den första delen Den eviga nattens riddare. Jag tror med fördel att boken går att läsa utan att ha bekantat sig med del ett. Även om böckerna utspelar sig direkt efter varandra så står båda berättelserna på sina egna ben och om jag har förstått det rätt kan de nog ses som två relativt fristående delar.

Vi får följa de två syskonen Vidina och Alavan och deras resa genom skogen. Deras upplevelser med skogens folk och fä blandas med att berättelsen om deras barndom vecklas ut. Såklart bär våra protagonister på ett väldigt speciellt öde, annars skulle det väl knappast vara fantasy? Boken börjar i ett fartfyllt tempo och tappar egentligen aldrig i hastighet. Det gör att berättelsen är fokuserad och aldrig tar av i någon oväntad riktning, läsaren drivs istället hela tiden framåt med blicken mot horisonten.

Det är en kamp på liv och död som utspelar sig framför våra ögon. Huvudpersonerna framstår som kompetenta äventyrare och mot bokens slut har man samlat på sig ett sällskap som i sin uppsättning skulle kunna mäta sig med Ringens brödraskap. Protagonisterna i Det svarta hjärtats vilja påminner i mångt och mycket av en spelargrupp till rollspelet, på det viset skulle också boken lätt kunna skrivas om till en spännande rollspelskampanj. Man skulle faktiskt kunna tänka sig att böckerna om Symbaroum är skrivna med utgångspunkt i en kampanj till rollspelet.

Stämningen är becksvart och Davokar befolkas av varelser hämtade ur skräckens värld. Samtidigt är dialogen genomgående rak och enkel, vilket skapar en tydlig kontrast. Det är ett effektivt språk som förstärker känslan av handlingskraft och angelägenhet hos bokens karaktärer. Det svarta hjärtats vilja tänder till ordentligt i sina mest obehagliga miljöer. En av de episoder som berörde mig mest börjar oskyldigt, ett tillfälligt ljus i skogens nattsvarta mörker, för att sedan tvärvända och erbjuda bokens kanske mest obehagliga scener. Dessa miljöer är som hämtade ur bröderna Grimms värld i händerna på skräckmästaren Guillermo del Toro. Hade bokens huvudpersoner inte varit äventyrare med hämndbegär skulle de säkerligen blivit traumatiserade av skogens fasor istället tycks varje elakt sagoväsen öka deras nästan övernaturliga målmedvetenhet. I dessa situationer skär sig bokens raka dialog med ramberättelsen och det känns som att språket inte riktigt hör ihop med berättelsens miljöer.

Boken är skriven utifrån vad karaktärerna ser, de finns ingen utomstående berättare som kan ge oss förklara, ge kontext och överblick. Läsaren deltar istället som en tyst betraktare till syskonens upplevelser medan författaren driver oss framåt i ett vilt tempo mot berättelsens slutuppgörelse. Det gör att vi aldrig får möjlighet att stanna till och betrakta våra omgivningar. Istället manar han oss på ständigt drivna framåt av skogens alver, jättar, jättespindlar, barbarer och mörkermän. Likt en upptäcktsresande önskade jag ibland att jag hade haft möjlighet att som läsare, lära mig mer om Symbaroums dolda hemligheter men här ges inga sådana tillfällen.

Det är i bokens slutskede som berättelsen verkligen tar ordentlig fart. Miljöerna blir mer fascinerande och skräckinjagande, karaktärerna fördjupas och vi kommer verkligen nära skogens mörka sagoväsen. Vi börjar förstå dem och därmed erbjuder de också spännande ledtrådar till Davokars historia. Det är också här vid resans slut som bokens rasande tempo når sitt crescendo och vi får möjlighet att stanna upp, som boken belönar oss med ödesmättande platser, uråldriga karaktärer och en ordentlig slutuppgörelse.

Det svarta hjärtats vilja erbjuder något så ovanligt som en fantasybok med ett ordentligt slut. Visserligen ges öppningar till ytterligare äventyr och upplevelser men Det svarta hjärtats vilja är något så ovanligt som en sammanhållen berättelse i fantasygenren. Det vanliga är ju annars känslan att en berättelse inom fantasy endast kan ta slut i och med författarens tragiska bortgång (Robert Jordan) eller skrivkramp (George R.R. Martin).

Jag tror att Det svarta hjärtats vilja lämpar sig bra för en något yngre målgrupp, med sitt rappa språk och en berättelse i högt tempo. Jag kan också tänka mig att boken mycket väl skulle kunna fungera som en lämplig ingång till rollspelet Symbaroum. För egen del hade jag hoppats att boken hade gett mig mer detaljer kring världen och Davokar i synnerhet. Jag fascineras samtidigt av den känsla av obehag som jag tidvis kände under min läsning. Det är för mig ovanligt att drabbas av sådana känslor av en bok. Men det jag framförallt tar med mig är mötet med skogens uråldriga väsen. Något man kan hoppas det kommer mer av i seriens fortsättning.

Necronomicon i Sverige

Jag var på Stockholms HP Lovecraftfestival här om veckan mest för att vara nån slags Henrik Möller fanboy, men mer om det senare (eller kanske aldrig). Det jag tänkte prata om idag är boken Necronomicon och dess historia i Sverige, efter som jag sprang på en serieitdning om just detta.

I Mohamed Omar och Rickard Fornstedts Professor Frans – Necronomicon i Upsala så finns det ett exemplar av de döda namnens bok i den grekiska översättningen utställd i ett rum på Carolina Rediviva, inte alls långt från Silverbibeln. Serien är en glad äventyrshistoria om en man som bär fez till vardag och vägrar använda mobiltelefon, hans sidekick som gillar star wars och ett antal hemska kultister.

I Björkelids Upsalasvit finns också ett exemplar av den grekiska texten i förvar hos universitet, men ligger så lite mer passande på den begränsade avdelningen, så rollpersonerna kan möjligen få en kort titt på den när de egentligen är där för att leta efter Rudbecks mindre kända skrifter.

Enligt texten Necronomicon I Sverige i nummer åtta av tidskriften Minoturen går det – om jag kombinerar mitt minne av texten med kunskapen från wikipedia – att belägga en svensk översättning vars mest kända exemplar fanns i Sam J Lundwalls ägo.

En gång för många år sedan så skrev jag ett eget exemplar av Necronomicon. Med min bästa kalligrafi textade jag på första sidan: Necronomicon – De Döda Namnens bok Så som den nedtecknats af Den Galne Arab. Översatt från grekiskan i Uppsala Stift 1731 . Insidan fyllde jag med sigill från Simons 70-talsugåva och märkliga verser att recitera. Omslaget var av riktigt slitet lila tyg. Boken hölls ihop med ett eroderande metallspänne. På framsidan klistrade jag dit en stor mystisk brosch som jag hittat på Blue Fox, där jag handlade bandtröjor och Joel köpte sin hårfärg.

Jag önskar jag hade en bild på bokjäveln, dels för att det kan vara den finaste prop jag byggt och dels för att jag misstänker att den inte är med oss längre.

Eller så letar den sakta sin väg mot Upsala.

Agenter och 90-tals nostalgi – Delta Green är tillbaka

Twin Peaks är en av mina favorittvserier, jag gillar till och med de dåliga avsnitten i andra halvan av s2. Jag har sett Fire Walk With Me flera gånger och äger essäsamlingar, den där dagboken samt såklart själva serien på både vhs, dvd och blu-ray.
Med detta sagt så vet jag inte vad jag tycker om att det ska spelas in nya avsnitt. Jag vill såklart se Agent Cooper, Sheriff Truman, dvärgen, dinern, hotellet och alla de andra igen. Samtidigt vet jag inte hur serien ska bli relevant för en ny publik. Går det inte att göra något nyskapande med en stor vision idag kanske det är bäst att låta bli.

Det är ju också klart att Arkiv X – 90 talets enskilt mest tongivande verk – också kommer med nya avsnitt (inte lika mind blowing efter som det kom en ny film så nyligen som 2008). Det blir ett tydligt mönster om vad tittaren förväntas vilja ha:

Konspirationer. Mystiska händelser. Starkt kaffe. Federala Agenter. 90-tals nostalgi.

Som ett brev på posten kom det såklart en Delta Green kickstarter också. Jag har väldigt varma minnen av spelet och äger sen tiden det begav sig både grundboken och den eftersökta coutdown-modulen (rent skryt, jag tänker inte sälja. Nej inte ens för de pengarna).

För den som har missat så är alltså Delta Green ett rollspel där spelarna arbetar som agenter av olika slag, sammansvurna i den hemliga organisationen Delta Green – som likt Arkiv X utreder sånt som är för udda för vanliga utredningar.
Det finns ett Lovcarftianskt hot i botten och millenieskiftet verkar vara sammanlänkat med en ökad mythos-aktivitet.

För mig som gammalt fan så ser det mest lockande på kickstartern utan att vara pdf:er av sånna grejer som inte gick att få tag på i Sverige på den tiden. Folk vi känner som testat de nya reglerna berömmer det nya sanitysytemet, så det ska jag passa på att läsa.

Det hela fick mig att tänka på Special Agent-hjälten. Till skillnad från en hemlig agent, Buffy vampyrdödaren, Sherlock Holmes eller Daredevil så har Special Agent Scully eller någon av hennes likar inga superkrafter att falla tillbaka på.  Visst, hon är klipsk, kan dissekera en kropp och dra sin pistol snabbt men i grund och botten är hon en statsanställd vanlig människa. När den muterade svampvarelsen sprider sina sporer kan hon inte lita på en gadget, nån slags magisk hjälpare eller att hon redan ägnat åtta år till att bygga upp resestens mot just den här sporfamiljen. Hon får dra en handduk över mun och näsa och kasta sig in i ett skåp tills sporerna har lagt sig.

Jag tänker också att det är lite viktigt att hon rent ekonomiskt är i allmänheten tjänst, det är såklart många av de konspirerande männen som i skuggiga mötesrum gör upp om framtiden med Besökare, men Scully har inte korrumperats. Hon är inte driven av profetior, hämnd eller andra supermotiv utan är helt enkelt på plats för att det är hennes jobb. I alla fall till en början.
En agent av folket.

Till sist vill jag också lyfta frågan om det börjar bli på sin plats med en 90-tals modul till DG. Mycket av den undergångsstämningen som fanns i dåtidens populärkultur – det dök tex upp demoner i varenda djävla serietidning utgiven 1994-1999 – är dåligt speglat i de gamla regelböckerna och inget i kickstarter infon får mig att tro att spelet utspelar sig på sent nittiotal, snarare att året är 2016. Samtidigt är det för mig nästan omöjligt att tänka mig Delta Green i modern tid. Nittiotals modulen skulle tex kunna berätta hur gamla datorer, mobiler och faxar brukade fungera, vilket år olika platser kan förväntas ha internet, vilka låtar och filmer som låg på topplistorna, tidstypiska jobb och ha ett kort kapitel om dåtida rättsmedicin. Lite som 1920 Players Companion till CoC som är den rollspelsbok jag har haft absolut mest glädje av.

Kickstartern är superotydlig så jag har inte riktigt förstått vilket alternativ som jag ska backa. Det lär inte du heller göra. Men det går att ladda hem lite äventyr och regler i alla fall.