Efter Johans post om det svårspelbara i Dark Heresy så började jag tänka på mina hyllmeter med näst in till oanvända rollspel.
Grundproblemet i alla dessa är ganska snarlikt det i Dark Heresy: Hur presenterar jag den här spelvärden, för mina spelare? Hur får jag dem att hamna i stämningen spelat så tydligt visar för mig? Är det ens intressant att spela NeoVikingar, livrädda barn eller animerobotar?
Okej. Nu kör vi
Litte Fears
Vad: Spelarna är barn som hotas av allt det där som är läskigt när man är liten. Kinrkande ljud, monster under sängen och mobbare. I någon slags mardrömsvärld så måste barnen, tillsammans med sina favoritleksaker, möta fruktansvärda hemskheter.
Var: http://www.littlefears.com/
Fånighetsfaktor: medel
Ospelbarhetsfaktor: medel
Nischning: hög
Övrigt: Spelet kom just i nyupplaga ”Nightmare Edition”. Den här texten baserar sig på den gamla upplagan.
Och grundtanken är ju bra, skräck handlar mycket om utsatthet och att stå inför en övermäktig fasa. Det behövs inte så mycket för att vara en övermäktig fasa för tre sjuåringar och en Optimus Prime utan huvud.
Spelets störta problem är såklart nischningen. Ett spel där man bara spelar barn, men det för mig avgörande problemet är att barnen har någon slags ljus och oförstörd själ som monstren vill åt, oftast under lätt våldtäktsliknande förhållanden.
Skulle jag ge mig på att spelleda Litte Fears idag så skulle jag söka inspiration från Momo eller kampen om tiden och Eerie, Indiana som gick på tv under mitten av 90 talet. Gissningsvis skulle det hålla för ett enkvällsscenario och vinna exakt ingenting på att inte vara friform.
Nästa gång blir det NeoViking.
Det är intressant det du säger med nischning. Jag tror att det enda sättet att spela spel i sådana nischer är att ge spelarna färdiga karaktärer att spela med. Man sätter dem i just den specifika situationen där nischen fungerar med de karaktärerna som där lätt kan skapa en levande värld.
Little Fears tror jag absolut kan fungera men då krävs det:
1. Styrda karaktärer
2. Korta scenarion med färdig dramaturgi
Det ger spelledaren möjlighet att visa spelarna hur spelet ska spelas.
Det kan absolut fungera men…
1. Kräver formen ett eget rollspel på hundra-nånting sidor?
2. Kräver formen regeler över huvud taget eller kommer det vara enklare att uppnå det man vill som friform?
Ja ibland kan man undra varför man skapar ett rollspel där det egentligen endast går att spela ett typ av scenarion. Exempelvis Little Fears. Ett kraftigt nischat spel kan ibland kanske göras lika bra med friform.
Det jag kan se som det stora är att reglerna skapar stämning och förutsättningar för att faktiskt spela nischningen. Själva gestaltandet kan ske med eller utan regler.