Det här med använda resan som ett verktyg i sitt berättande är en klurig sak. Besvärligt i rollspel för att det som passar sig bra att berätta om i litteratur och film, gör sig så dåligt i rollspel. Rollspel handlar om berättande och hur kan något som har varit så centralt för andra typer av uttryckssätt vara så svårt att förmedla? Själva idén om ett äventyr är idén om den stora resan!
Jag tror att det svåra med att rollspela resor är att den handlar om att se nya saker och platser. Om vi översätter detta till rollspel innebär det att spelledaren hamnar väldigt mycket i fokus. Spelledaren är den som står för att presentera världen och sätta liv på den. Vårt stora äventyr blir en lång monolog av spelledaren där spelarna passivt följer med. Här kan vi också se varför böcker och filmer gör det så mycket bättre, de är båda uppbyggda kring ett passivt berättande.
Rollspel handlar om ett aktivt berättande i den samlade gruppen. Därför tror jag att för att en resa ska kunna göra sig bra måste den både befolkas av varelser och händelser som spelarna kan få spela emot. Jag tror att resan måste bli episodisk där berättelsen stannar upp vid de scener som skiljer sig ur transportsträckan. Det kanske inte skiljer sig så mycket från hur vi själva upplever en stor resa, det vi minns är det som bröt av, inte den många timmarna av vänta på internationella flygplatser.
Jag har ännu inte påbörjat min första berättelse om en resa, men jag har hittat ett rollspel som enbart handlar om att resa och om det stora äventyret. Rollspelet heter Rogue Trader. Vi är pirater och upptäckare i rymdens gränsland. Världen är den hårda, trångsynta och fasictiska värld jag talade om i tidigare inlägg. Men här rör vi oss på gränsen till denna värld med kontrollstaten i rygg och frihet vid horisonten. Jag tror att det finns riktiga människor i Warhammer 40K de lever här i gränslandet. Min första berättelse här kommer att handla om det stora berätttelse och jag kommer berätta om den i episodiska scener. För hur kul är det egentligen att åka genom warpen eller den tomma och öde rymden?
Intressant inlägg – jag tycker själv resan som koncept är underanvänt. Skrev om det på “Irrfärder” i april (lyckas tyvärr inte klistra in länken).
Upptäckaranda och resande är för mig något av det bästa med rollspel – men vi kanske behöver sätt för spelare att måla upp världen också, alternativt acceptera att detta är spelledarens område. Beskrivningar kan ges i korta ögonblicksbilder som jag försökt själv (exempel finns i nån scen i Mahanjis Väktare).
Hur går det med er RT kampanj?
Bifogar länk till inlägget på irrfärder.
http://irrfarderutanslut.blogspot.com/2010/04/resan-som-koncept.html
Resan är väldigt underanvänd och när den används känns ofta järnvägsrälsen påtaglig. Ett bra exempel på en resa tycker jag var i Mutant: Undergångens arvtagare i Nordholmia-delen, en rolig pastisch och en bra resa. Utspelade sig lämpligt också på en järnvägsräls.
Spelarna måste nog få komma in i berättande för att resan ska bli givande för alla samtidigt som inte spelledaren får fastna i ett pärlband av platsbeskrivningar. Men det är onekligen klurigt.
RT kampanjen är just nu intet, alltså på ritbordet. Jag hade tänkt presentera vad som för mig är en bra resa och vad som har inspirerat mig att ta tag i resan som koncept. Det kommer att bli vägen till kampanjen.
Har du några andra bra tips och idéer hur man kan göra resan till en äventyr?
Kanske inte så mkt mer än det jag skrev. När det gäller beskrivningar så ska man försöka hålla det kort och kanske göra dem som smådetaljer. Typ – i Mahanjis Väktare – Hjältarna är på väg till en plats runt oasen. En transportsräcka, där inget är planerat. Jag beskriver då en gammal gumma som hukar i skuggan under en palm eller en ödla som flämtar på en het klippa under Kuas gigantiska solskära.
Små reglande som ger stämning och beskriver indirekt den heta öknen och solen.
Det här hjälper inte dig inser jag, men det jag tror är att göra resan till problemet på något sätt. I WH3 använder man progresstracks och i RT används andra sätt att mäta achievements. Använd den lite brädspeliga mekaniken också. För att nå fram till ett etappmål måste ett visst antal poäng tjänas in genom händelser, möten eller strapatser. Annars kommer man inte fram, el hellre man kommer fram emd digra konsekvenser.
Mina tankar just nu.