Boningen kastade sig modigt in i Det Eviga Folket med ännu en gästspelare, denna hette Johanna och kände tydligen spelledaren. Annyways: Några militärer och ambassadörer begav sig in i ett Nordkorea som helt isolerat sig. Efter en mycket stämningsfull gränskorsning och ett spännande möte med några kvarlämnade soldater där alla var på helspänn närmade sig vår hjältar Pyongyang där den verkliga skräcken väntade. Dock var den stora skräcken zombies som inte var zombies, något konventssverige vart översvallat med sedan resident evil 4 släpptes i samband med GothCon 2005. I övrigt var detta scenario precis som alla scenarion var på 00-talet och lämnade oss med kännslan att vi spelat nästa exakt detta många gånger förr.
Dagen efter vaknade vi pigga och fräscha för att ge oss hän åt det helt och hållet sönderhypade Apoclaypse World och; tro det eller ej, det var nästan exakt så bra som vi hade hört. Klara regler och skaparglädje möttes när vår brainer, driver, hard holder och battlebabe tvingade fångar att spela på tombolahjul om sina öden, körde svävare igenom träsk, lurade in sig i giftemål och på andra sätt beskyddade sitt hem i Cesspool. Givetvis blev det en del kanrk, sex och propper placemet of the word fuck innan vi var klara för en sen lunch.
Till sist så spelade vi Skeppsbrutna vid världens ände, ett scenario där några helt vanliga polynesiska typer strandar på påskön och inte kan laga sin båt, efter som det bara finns ett enda träd kvar. Scenariot innehöll fyra ganska ointressanta fraktioner med förhållandevis tråkiga åsikter och en av dem är instängd i en hemlig grotta. Reglerna gör dessutom att spelarpersonerna framstår som genier och experter på allt de företar sig, jämfört med den stackars lokalbefolkningen.
Vi gjorde det enda rätta och hetsade grupperna mot varandra som i yoyimbo, livvakten, sedan kapade vi deras sista träd och seglade mot en förhoppningsvis lyckligare ö.
I skrivande stund spelar vi brädspel med C-Kök som har serverat oss en awsome kyckling med ris.