Som du kanske, eller kanske inte, vet är Ensamma vargen på väg tillbaka. I en underbart megalomanisk utfästelse lovas en produktserie bestående av inte mindre än 17 produkter. Vansinne, såklart, om det inte vore för att produktserien till stor del innehåller sånt som redan finns på andra språk eller i gamla utgåvor.
Att ensamma vargen kommer ut på svenska igen är en Stor Grej, eftersom serien ett tag var så populär att den kallades för lönsamma vargen. Vilket såklart lovar gott. Å andra sidan talar förnuftet emot – om något är fantastiskt framgångsrikt borde det inte försvinna från marknaden i trettio år…
Anyhu.
Nu finns det i varje fall en pengainsamling för att sparka igång galenskapen. Jag hoppas innerligt att det går svinbra, och att Rävspel visar att gammal är äldst – med nya Western, Ensamma vargen, Guld & Bly och speltidningen Fenix skulle Sverige plötsligt ha en speljätte igen.
Det är fanimej på tiden!
Det var verkligen maffigt – vilken nivå ska du in på då?
Fast om man ska bli en speljätte, krävs det väl att Western någon gång faktiskt kommer ut i handeln…
Jag har all respekt för det jobb Gillbringarna gör, särskilt som de har vanliga jobb (för det har de väl?) som de måste sköta. Men jag undrar hur de ska ha tid med Fenix OCH två stora rollspel samtidigt.
Med det sagt hoppas jag att det kommer att gå bra för Ensamma vargen. Som ni skriver är det här en Stor Grej.
Jo. Western är nog det nya spel jag är mest trött på, eftersom det gått så jävla länge från det att det dök upp på ett konvent till att det nu/snart går i tryck. Men samtidigt måste man tänka på att Gillbring har konsekvent haft konventsäventyr med högt produktionsvärde, vilket gör att det egentligen räcker med att hålla samma takt (ett eller två konventsäventyr om året, som sen ges ut i tryck) för att ligga i topp-skiktet vad gäller utgivningstakt.
Och ensamma vargen ska väl mest layoutas och tryckas.
SÅ naturligtvis är det fortfarande ett skitstort jobb, men precis som när det gäller Fantasys segertåg (och Drakar och Demoner innan dess) ligger nog en stor del av framgångsfaktorn i att öka någon _annans_ arbetsbörda, inte sin egen.