Nu har det gått över en månad sedan jag deltog i GameChef 2013. Det var en fantastisk process, och det här är några tankar såhär i backspegeln. Tanken med Jacob’s Ladder var göra ett spel om ödesdigra expeditioner i rymden. Där deltagarna har lämnat sina liv på Jorden för ett uppdrag som kanske kan rädda vår värld. Eller är verkligen den värld de lämnar värd att rädda?
Jag kan först konstatera att det är bra att producera mot en tuff deadline, det genererar produktivitet och ställer allting på sin spets. Jag har aldrig heller fått så tuffa kommentarer som verkligen gick in på det fundamentala i spelet. Det mest spännande var att de skiljde sig så, det får mig att inse att det är väldigt mycket som ryms under paraplyet. Det vi förväntar oss i ett rollspel är väldigt individuellt. Vissa vill ha grottröj andra vill ha bleed, och allting ryms inom GameChef. Något annat som kan noteras är att ett välkänt namn tycks ha stora fördelar även i GameChef. Trots att tävlingen är en inre resa är det intressant hur den också används som plattform.
Jag såg också tävlingen som ett test för mig att skriva kreativt på engelska. Det är en process där allting man tänker ständigt måste omvandlas och omformuleras men det är ett nödvändigt ont och det gick bättre än jag förväntat mig. Men det kommer krävas mer övning innan det kommer kännas naturligt. Ibland avundas jag personer som har engelska som modersmål, de kan nå hela världen utan att låta som idioter oavsett om det är podcasts eller rollspel.
Jag har nu spela mitt eget rollspel Jacob’s Ladder och det var ok men det kräver nog en del för att bli 100%. Med mig som spelledare funkar det nog men tveksamt om jag har lyckats förmedla det jag ville hela vägen in i produkten. Det här är något som är ett problem som jag också såg under våra speltester av Blood & Bronze. Det är svårt att veta om man verkligen har fångat det man vill i sin text. Rollspel är något oerhört flyktigt och ibland svårt att få ner på pränt. Vi som författare har endast en begränsad förmåga att styra berättelsen. Vi kanske kommer spel det igen någon gång men det är tveksamt om jag kommer göra någon större bearbetning.
När jag lämnade in bidraget och läste kommentarer och själv recenserade mina spel kände jag en otrolig inspiration och drivkraft. Sedan blev det liksom tomt, som vanligt så är det svårt att lämna något större eftertryck med det man skriver. Det var också oerhört intensivt och när vardagen kom tillbaka kändes det ordinära kreativa lugnet ödsligt. Klart att det också som vanligt är bristen på reaktioner, det vi alla tampas med. I en värld där alla är författare skriver alla på ett livsverk. Då ägnas lite tid åt att läsa andras verk.
En sammanfattning för framtiden blir alltså, delta i GameChef för du får kanske aldrig så bra synpunkter på något du gör. Därför ska du använda tävlingen till att testa mekaniker eller koncept inte nödvändigtvis försöka vinna den med ett “färdigt” spel. Det är helt enkelt fel inställning men också oerhört svårt för du kommer ställas mot kändisar och är tvungen att göra ett spel utifrån indiecrowdens tycke och smak. Det är svårt att få ner ett rollspel i text. Det finns så mycket man vill förmedla som helt enkelt inte gör sig bra i bokstäver, speciellt om man inte skriver på sitt modersmål. Om du skriver rollspel gör det för det för dig själv och din spelgrupp för det är svårt att få andra att läsa och spela. Over and out.