White Wolfs World of Darkness förknippas naturligt med alla typer av övernaturliga varelser. Antingen spelar vi bittra och makthungriga vampyrer, naturälskande och shamanistiska varulvar eller kanske en glad men världsfrånvänd älva. Det är också själva problemet med settingen att vi spelar det mystiska och okända, alltså upphör de att vara mystiska och spelet får istället ett rent simulationistiskt spelsätt. Det kan lätt bli tråkigt och likna ett parti Monopol.
En annan fråga hur spelar man ett monster eller en superhjälte? Det kanske hade varit lättare om reglerna för superförmågor inte varit så fruktansvärt styrda i spelsystemet. Lite mer lösa tyglar efterfrågas helt enkelt. Storytelling, som White Wolf kallar spelstilen, kanske kom något för tidigt? Om det kommit idag hade säkert spelsystemet sett annorlunda ut. Det känns väl helt rätt i tiden med varulvar, vampyrer och älvor i nutid. Jag tänker på True Blood och Twilight samt med alla deras spinoffs.
Om du istället är sugen att uppleva det mystiska som vanlig människa, men med ett sinne för att stötta på det okända rekommenderar jag er alla att införskaffa grundboken World of Darkness. Här får vi spelets grundregler men också hur det går att skapa vanliga människor. Ett perfekt system att spela thriller och mystisk i en nutidsmiljö. Det fantastiska är att det kommer för en billig penning och om du börjar känna suget att spela ett monster finns också möjlighet att köra in på det spåret i fortsättningen.
Om det är något av spelen förutom grundboken som jag kan rekommendera är det Mage: The Awakening. Här spelet kretsar kring personer med magiska förmågor i vår nutid. Det finns här i alla fall ett uns av strömlinjeformade regler gällande spelarnas superförmågor. Mage bör spelas som en flört med böcker och filmer som Dan Browns Da-Vinci koden, Umberto Ecos Foucaults pendel eller Roman Polanskis Ninth Gate. Det kanske det är något för dig?
Oavsett ska du gå och köpa grundboken World of Darkness. Här finns bara det okända inga superhjältemonster. Just nu är den också galet billig 59:- med frakt på Bokus. Det kan det väl vara värt?
59 spänn! Värt helt klart.
Jag tyckte att Vampire The Requiem var bra då det fokuserade mycket på personens förfall och hans/hennes överlevnad (olevnad) i en värld där de enda som han kunde umgås med var andra lika ensamma nattens barn. Varelser som aldrig egentligen kan skapa något riktigt utan istället efterapa och kopiera det dom levande gör. Vampyren i den världen är ju till och med själv ett monster som förnekar sitt eget innersta väsen genom att fortsätta att bete sig som den personen som dom var innan dom förvandlades. En efterapning av ett svunnet liv som genom decenier och sekler av existens blir allt svårare att skådespela. Utanförskap och att vara truly Damned. Dom fick med ganska så bra att personen man spelar inte är en del utav naturen utan istället något annat. En anomali som genom sin blotta existens är utstött från skapelseverket.
Jag tillhör några av dom (få?) som faktiskt tyckte att Requiem var ett steg i rätt riktning om man jämför med The Mascerade. Jag tror att folk hade svårt med det senare spelet för att White Wolf valde att ta bort många utav dom fräsigare elementen med Vampire till förmån för ökad trovärdighet (om man nu får säga så) och drama.
Jag håller med om att spela människa i många fall är roligare och defenitivt enklare. Vampires komplicerade samhällsstruktur var ganska så knivig. Den kunde förvisso variera från plats till plats men ändå.
Jag instämmer fullt med dig om att Requiem är underskattad, både stämningsmässigt och regelsystemet är bättre.
När du skriver om det låter Vampire helt underbart, det känns som att det alltid blir så galet destruktivt. Rollpersonerna raserar förstör och beter sig, vilket ligger helt i linje med vad du säger. Men hur bygger man konstruktiva kampanjer? Har du någon erfarenhet?
Tack för ett intressant inlägg!
Jag håller med dig om att vampyrer måste porträtteras ur en mystisk och skrämmande synvinkel. Det jag till exempel gillar med boken Drakula är just hur Greven själv blir beskriven. Han känns som en varelse som är klädd i människohud men som undertill egentlien är en parasit eller blodigel.
Vampyrerna ska vara hemliga, få till antalet och gärna agera genom sändebud och liknande. När man träffar på en sektledare (har en Herd) eller en filmkonstnär som pysslar med snuff, ska han/hon beskrivas som väldigt mäktig eller hemlig, till saken kan höra att den personen egentligen bara kan vara en Ghoul. Ghouls är i sig rätt så speciella. Dom har krafter som en vanlig människa bara kan drömma om.
En sak som man kan göra är att spela World of Darkness med bara vanliga människor. Under ett flertal spelmöten så kommer dom (spelarna) att utreda brott och bekanta sig med ljusskygga element. Det spelarna inte vet är att de blir iaktagna och prövade utav vampyrer. Spelarna kommer att bekanta sig med rivalisernade människor som är intresserade av dem personligen. De är hantlangare till Ghouls som i sin tur givetvis lyder under vampyrer av varierade klaner och Covenants. Den sida som spelpersonerna slutligen väljer kommer att bli den vampyr som de blir Childe under.
Spelarnas edge kan här bli att dom har lite insyn i vart och ett utav stadens vampyrklan och Covenant. En fördel som kan generera både inflytande och fiendskap. Gör man så, så kommer alla spelare att tillhöra samma sida vilket kan förenkla saker för spelledaren.
Jag skulle verkligen vilja rekomendera Kultfanzine/supplementet “The Darkness of my Heart”. Rebecka Svanberg som författat boken ger en jättebra och fruktansvärt otäck bild utav nattens barn. Extremt intressant läsning och en stor inspirationskälla för den som vill göra nattens barn-karaktärer.
Jag blir utkastad från soc nu, så jag hinner inta skrva mer.
Ha det gött.