Tharbad – en glömd plats i Tolkiens Midgård

Gräset växer idag högt över Tharbads ruiner och Midgårds fjärde ålder är sedan länge förbi. Redan under Ringens krig var staden endast ett dunkelt minne, en mörk skugga om en tid då Amon Sûl fortfarande vaktade över norr och Häxmästaren i Angmar långsamt kramade livet ur den en så stolta Arnor. Jag inser detta långsamt under tiden jag angriper Tharbad. Jag försökte först att ur mina ringa Midgårds kunskaper försöka placera staden geografiskt. Vad har hänt där? Varför känner jag inte igen mig på kartan? Vilken relevans har staden händelserna under Sagan om Ringen och Bilbo.

En gång i tiden var det en sjudande storstad, framsidan på stadsmodulen till Sagan om Ringen-rollspelet utlovar att staden Tharbad ska innehålla följande yrkeskategorier, tjuvar, lönnmördare och smugglare. Allting det man önskar sig av en storstad, inte sant? För visst är det så att staden som miljö egentliga bara handlar om kriminalitet?  Visst ibland brukar det presenteras någon adelsman och några hantverkare. Det är också de som när jag börjar läsa är fokus för berättelsen om Tharbads undergång. Sagan om Ringen – rollspelet är intressant på så vis att den måste ta hänsyn till en redan färdig berättelse, det blir historia. Staden måste alltså placeras i en redan fastställd kronologi skapad av mannen som i boken går under namnet professor Tolkien. Kreativitet får naturligtvis användas men endast inom professorns fastställda ramar. De är kanske orsaken varför staden är placerad geografiskt och kronlogiskt i ett område och en tid som har väldigt lite relevans för de mer välkända historierna i Midgård. Jag blir direkt från början ganska ointresserad, hade kanske hellre läst om Minas Tirith eller Bri. Det berättas om krigen med Häxmästaren från Angmar och om de sista kvidande åren för det norra kungariket Arnor. Tharbad har tagit emot en mängd flyktingar från kungariket och rikets kung dör på slagfältet samtidigt som armén lyckas bekämpa häxmästaren. Det är en stad i fritt fall.

I läsningen av bostadskvarteren, adelsmännen och stadens kronologi finner jag egentligen väldigt lite information om stadens främsta försäljningsargument (tjuvarna, smugglarna och lönnmördarna). Beskrivningarna är å andra sidan behagligt långa och fokuserar på husens invånare och deras status, kontakter och intressen. Berättelsen om Tharbad är en noggrann genomgång av stadskvarteren. Det är ett möte från gatunivå, där jag orienterar mig via den bifogade kartan, som också är baksidan på bokens omslag (en fantastisk lösning). Jag har som uppgift att intervjua alla invånare i Tharbad och de berättar för mig deras förhoppningar och önskningar om framtiden. Men jag vet att staden är dödsdömd tiden har redan sprungit ikapp Tharbad men de jag möter på gatorna vet det inte än. Snart kommer Boromir rida genom dess ruiner utan att ens lägga märka till stadens historia.

Tharbad är sammanfattningsvis en väldigt generisk stad och det saknas nästan helt intressanta vinklar. Tjuvarna och lönnmördarna är ingen dominerande del av stadens karaktär istället är det flyktingar och matbrist som präglar berättelsen. Det är med en historikers insikt om alltings förgänglighet som jag också inser att jag tappat intresset för Tharbad. Jag vet att den snart är förlorad bara för att bli glömd.

7 thoughts on “Tharbad – en glömd plats i Tolkiens Midgård”

  1. Själv tycker jag att Tharbad är en tråkig men annars rätt förträfflig stadsmodul. Varje beskrivning innehåller ger en äventyrskrok på precis så få ord att den går snabbt att läsa. Jag tror att man skulle kunna köra flera veckors äventyr bara utifrån “ok, ni är i staden. Peka på det hus ni vill gå till”.

    Sen kan jag hålla med om att det avsides läget gör staden ganska irrelevant, men å andra sidan: en stad känns inte så Sagan om ringen; en tjuv, en lönnmördare eller smugglare känns verkligen inte särskilt Sagan om ringen så om man ändå vill gå den vägen tänker jag mig att man ändå inte är sugen på en särskilt stark koppling till grundberättelsen.

    1. Jag gillar också beskrivningen av stadens platser. Den upplevs som balanserad och fokuserar framförallt på de som bor där och deras intressen inte hur det ser ut, eller hur mycket de betalar i skatt. På det viset är Tharbad betydligt bättre än de andra städerna. Krilloan och Berlin har utgångspunkt i stadens strukturer medan Chronopia tar fasta på en slags känsla och svepande drag. Tharbad ligger här på en perfekt nivå, där möjligheterna att vara kreativ är stora samtidigt som boken ger bra stöd. Men det vore roligare om platsen hade någon som helst bäring och inte staden är dödsdömd bara ett decennium senare.

      Det är förbaskat trist att man som rollspelare alltid ska få äventyra i någon eländig avkrok. Sedan är ju marknadsföringen katastrofal när man skriver om lönnmördare etc och så är staden ingenting av detta. Varför spela Sagan om Ringen om man inte vill ha en koppling till grundberättelsen undrar jag?

  2. Jag tycker hela den där Arnor faller sönder till Rhudaur, Arthedain och Cardolan-perioden var rätt intressant och vi hade en bra kampanj i en betydligt tidigare tredje åldern än böckernas berättelser. Just tharbadmodulen utspelade sig väl också typ 1500 år tidigare än böckerna?

    1. Jag tror du har rätt att det är fasligt lång tid före böckerna. Men det är kanske just min tanke att Sagan om Ringen för mig handlar väldigt mycket om Ringens krig och händelserna före och efter. Jag har visserligen förståelse för att Midgård är mer än så men kanske mer för de invigda.

      Min kanske främsta synpunkt är att jag tycker att moduler / kampanjer bör fokusera på platser som ligger i centrum för den värld man vill berätta om. Istället för att hamna i en avkrok av historien/geografin när vi har möjlighet att stå i dess centrum. Vi kan ju genom rollspelet uppleva stora ting och med vår fantasi påverka den, då känns det trist att spela rollspel på en plats som inte spelar någon roll. Sedan måste jag säga att Tharbads upplägg är en av de bättre. Men jag önskar att texten i modulen inte var så definitiv. Att den redogör för vad som kommer att hända. Man känner sig som spelledare och troligen också spelarna i det historiska skeendets våld utan möjlighet att påverka. Det förtar stämningen.

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.