Det här med kartor har jag aldrig riktigt fått ordning på.
Eller egentligen gäller det hela utforskandet av hus och dungeons. När perspektivet jag får av SL går över från “Det är en mobitelefonbutik, två säljare står och jämför helgens fylla” till “Rummet är ungefär fyra gånger fyra meter, det finns två dörrar på den västra sidan. Ni kommer in genom en självöppnande dörr från norr. Det finns olika hyllor bord där mobiltelefoner visas upp. Framför be båda dörrarna på den västra sidan finns en disk med en kassa. Bakom disken står två halvalver, de är klädda som säljare… ”
Då förstår jag ingenting längre. Jag klarar inte av att hålla koll på hur rummet ser ut, jag har svårt att förstå vad som är viktigt och sist men inte minst: jag kan verklige inte sätta rummet i relation till de andra rummen i byggnaden (i det här fallet en urban-fantasy-gonzo-dungeon).
Det här har känts av extra mycket när vi har kört OSR-grejer, efter som det nästa alltid är nån dungeon man ska ner och röja i. Jag har inte riktigt orkat hänga med, efter som mer än hälften av min tid går åt till att ställa frågorna “var är vi?” och “hur ser rummet ut?” (oftast bara i mitt eget huvud, men inte sällan till spelledaren, eller någon medspelare). Långt innan halvtid brukar det bli så att jag helt enkelt skiter i vart vi är eller varför och bara ser till vad vi gör just nu, i det här rummet. Följden av det blir såklart att alla mysterier större än ett rum blir något någon annan får lösa.
För några veckor sen så spelade vi The Temple of Elemetal Evil med AD&D regler. Gruppen fick nys om ett gammalt jaktslott där det kanske (eller kanske inte) skulle finnas några stråtrövare. Det fans så mycket mer än stråtrövare; det fanns en hel dungeon under jaktslottet. Det var dags att testa en ny teknik för att hålla igång, jag tog på mig kartritandet.
Till en början fungerade det ganska dåligt, jag glömde bort att jag kunde lägga turn undead i två rundor när de odöda dök upp, men vad det led så var en sak klar: Jag visste var vi befann oss, ungefär hur det såg ut, vart tortyrkammaren låg i förhållande till det som var fullt av bugbears och så vidare.
Mina trix som kartritare efter ett möte är som följer:
1. Att namnge alla rummen, även om det var enkla saker som “tortyr” eller “bugbears”, gjorde det mycket lättare att förstå vad kartan föreställde.
2. Jag struntade ganska mycket i skala. Målet är inte att få en perfekt kopia av rutmönsterkartan spelledaren har. Målet är att kunna orientera sig själv och gruppen. Så länge du vet åt vilket håll gången går så spelar det inte så stor roll om det är 10 eller 40 meter.
3. Efter som det är svårt att veta vart på pappret du ska börja rita så är det bäst att ta nånstans lite åt mitten till.
4. När jag inte fick plats så började jag rita någon annan stans på pappret och påbörjade en ny kartsektion.
Så här blev kartan i alla fall:
Och så här ser spelledarens karta ut:
Jag tycker inte att det blev helt dåligt.
Framförallt är kartan otroligt snarlik om man tänker på vilka vägar ni gick. rummen till vänster om trappan är till exempel hemliga, så det är inte så konstigt att de inte finns med.
Det som gjorde det extra bra var att jag som spelledare också har svårt med rum, eller snarare dimensioner. Jag hatar dem. Att någon annan ritar kartan och att den sas blir “verkligheten” underlättade mycket, eftersom då blir rummet etablerat i en sorts förhandling. Min upplevelse är att som spelledare förstår man ganska lite innan saker har hänt runt spelbordet. Därför upplever jag, såhär i efterhand, att grottan såg ut som du ritade den, inte som den såg ut i boken, eftersom jag varit med och upplevt din karta.
Varför kan man inte bara lägga fram kartan utan några lönndörrar utmärkta? Jag gjorde som så som spelledare på den tiden då jag faktiskt använde kartor och sedan fick spelarna fylla i medan de utforskade området.
Alltså, det är ju såklart att föredra i spel som handlar om något annat än att just utforska en okänd plats, där det är platsens okändhet som är själva grejen.
Att tex fått ut hela Elysium IV på karta i Undergångens Arvtagare skulle nog vart lite trist för min del.
Att få ut en karta över Hindenburg tillförde däremot bara.
Jag förstår fortfarande inte. Att ha en karta och fylla i information medan man utforskar den är ju fortfarande att utforska den. Att det inte går att förmedla all information verbalt är ju uppenbart, så varför inte bara lägga fram kartan och på så sätt slippa säga dimensioner och var det finns dörrar och korridorer och istället koncentrera sig på vad som finns i rummen? Dimensioner är skitsvåra att förmedla på ett sätt som är både varierande och får informationen att fastna men samtidigt inte ta fokus från vad som faktiskt är viktigt. Med kartan får du detta gratis och kan även säga saker som “Vid östra väggen finns det en kista”.
Och om du inte gillar förslaget med att lägga fram hela dungen direkt, varför ritar inte spelledaren kartan istället? Jag vet att förslaget finns att spelarna ska rita kartan redan i DoD2 men redan på den tiden tyckte jag det tipset var konstigt. För mycket tid för min smak kommer att gå åt med att förmedla information mellan spelledaren och kartritaren. Tid som kan användas bättre till annat.
Som ett sidospår: när jag spelledde Svavelvinter så gjorde jag det kartlöst. Jag gjorde i princip en räls av alla dungar och presenterade alla rum som nya platser och eventuellt även en färden mellan dessa platser. Vad jag upptäckte var att om det var en fälla i rummet så var jag tvungen att använda mig av kartor för annars var risken stor att en majoritet av spelarna inte hängde med.
Vill man så kan man.
Vad mig anbelangar blir det tråkigare så, eftersom spelarna mest pekar på kartan och säger “vi går dit” vilket – förutom det jocke säger – också ger en pokemon-känsla av att man måste titt in i alla rum.
Men det beror förstås på spelgrupp. Det enda som – i min upplevelse – varit intressant med att ha en karta över grottsystemet framför sig är om lönngångar och fällor varit utmarkerade. I Lost City gick/sprang spelarna rakt in i samma fälla fyra gånger, vilket bara hade känts som att jag var en röv om den inte varit tydligt utmarkerad på kartan framför dem.
Så det är min erfarenhet: om man lägger fram kartan kan allt lika gärna vara utmarkerat.