Uppdaterade en tappad länk.
Kampanjer är hobbyns adelsmärke. De är egentligen inte roligare än andra former av spel, men de är längre och representerar därför nördens två främsta kännetecken: hängivenhet och envishet.
Jag har spelat rollspel i tjugo år. När man tänker så, är det lite konstigt att jag inte spelat fler kampanjer än jag gjort. Kalenderbitaren i mig skulle förstås vilja åka tillbaka i tiden och säga åt mini-me att sluta hitta på egna saker och spela igenom en massa måsten. Samtidigt är det lite skönt att kunna räkna upp de äventyr jag spelat på sina fingrar. Så, apropå den här tråden (innehåller delvis samma text), tänkte jag helt enkelt skriva lite om de kampanjer jag spelat. Det, och för att berätta att de flesta har röstat fel. Håll till godo.
Masks of Nyarlathotep (Call of Cthulhu).
Masks är den bästa köpe-kampanj jag någonsin upplevt. Jag ska förklara varför. Den är bäst rent subjektivt eftersom den erbjuder ett drygt års dunderös, mysterier och spänning där varje plats (Masks utspelar i och kring ett antal “äventyrshubbar”) erbjuder ett smörgåsbord av saker att göra.
Invändning 1: allting följer samma mall. Replik: ja, och den mallen är CoC.
Invändning 2: man kan skita i hela äventyret och åka direkt till mållinjen. Replik: ja, det är precis som ett smörgåsbord – det finns asmycket att välja på och ett av valen är såklart att ta notan direkt. Äventyret drivs framåt av spelgruppens upptäckarlusta. Tryter den vore det konstigt om äventyret tvingade en att fortsätta i en riktning man inte är sugen på bara för att uppleva allt.
Men Masks är också en av de bästa kampanjerna rent objektivt, vilket kan mätas på två sätt. 1) Det går ständigt i nytryck. Därmed är det del av en exklusiv skara äventyr som inte bara är bra i backspegeln utan som ständigt nya spelgrupper vill uppleva. 2) Få spelledare skulle orka göra det själv. Därför är det rent objektivt asbra, eftersom det gör något (lägger ut ett nätverk av mysterier och ledtrådar och samlar dessa i en övergripande story) som besparar dig jättemycket jobb.
Masks har egentligen bara en svaghet, och det är CoC som erbjuder ett ganska begränsande format. Om man redan är trött på grundberättelsen En märklig ledtråd -> en märklig plats -> en kult -> en hemsk sanning uppdagas, då kommer ens subjektiva upplevelse av Masks bli sämre. Men rent objektivt kommer det fortfarande vara ett mycket bra hantverk.
Fortsättning följer.
Det finaste med att spelleda Masks – som det stör mig att inga andra mysteriekampanjer snor – är att varje kapitel har en liten inforuta om vilka handouts och ledtrådar som finns, var de finns och vart de leder; både in och ut ur kapitlet.
Så även om jag kanske ogillar den idiotiska dungeonen under sfinxen, så kan jag snabbt se om något därifrån är direkt viktigt för resten av kampanjen.
Eller om spelarna missar exakt alla ledtrådar till Kenya, så kanske jag inte behöver läsa på den delen.
Det är sånt jag menar med objektivt bra!
Hur skulle ni applicera det på andra rollspel?
själv har jag aldrig spelat det, men å andra sidan inte mkt CoC alls, el vänta bara ToC.
Inforutan eller objektivitetsprincipen?
Det objektiva måttet på braighet är
Antalet icke-standard idéer / antalet sidor
gånger
antalet dubbelkopplingar mellan scener / antalet kopplingar mellan scener
gånger
spelmöten / förberedelsetid i timmar.
Inforutan sätts in i valfritt mysterieäventyr genom tydligt visa:
1) här är du (på ismånen Axius)
2) de här ledtrådarna leder hit (den nedfrysta ismonstret, den sällsynta mineralen, kapten Anakovas dagbok, ett kvitto på överlevnadsvästar införskaffade i omloppsbana)
3) de här ledtrådarna leder härifrån, vart leder de och var finns de (en flightrecorder, leder till djungelplaneten, finns i rymdhangaren)
Har du ett specifikt äventyr som jag har läst, kan jag vara mer konkret.
Cool – jag ska ju alltid applicera allt på Coriolis och du har läst eller spelat Iskallt Inferno, så gärna det som exempel på en ruta 😉
I masks är upplägget
# / Clue or lead / obtained from / leads to
så typ:
1 / Mystisk symbol / målad på golvet i rum 237 / svenska lovecraft förbundet
Det ersätter alltså inte att läsa äventyret, men går att använda till en herrans massa.
det blev inte så mycket coriolis i det där 😛
Tror att vi delvis börjat jobba med det – dvs ha tydliga ledtrådar a la Toc iaf.
ESF är mkt deckaräventyr så det behövs.
Jag får be att återkomma när jag letat fram mitt Inferno, för jag fick aldrig känslan av att II var ett ledtrådstätt scenario. Jag kan ha fel men så långt jag minns var II främst ett platsbundet äventyr som drevs fram av att ett rum hängde ihop med ett annat, och viljestarka SLPer som agerar morot och piska.
I ett sånt äventyr finns redan en tydlig beskrivning av hur saker hänger ihop – en karta.
Men som sagt, jag återkommer.
Du har en poäng -det kanske inte är så ledtrådsätt, men annars finns Ljusblomman, som kan laddas ner i gamla versionen på horisontensande.se.