Guldgnomen 2013

För tredje året är det dags att dela ut guldgnomen, utmärkelsen för förtjänstfulla insatser inom rollspelshobbyn och närliggande nördkultur. Till skillnad från andra “årets bästa”-utmärkelser är syftet med Guldgnomen att belöna personerna bakom produkten – de outtröttliga själar som under det gångna året tagit av sin tid och sin ork för att göra vår hobby så bra som möjligt.

Av tradition delas guldgnomen ut i tre huvudkategorier. Konstruktörer är de som hittar på saker. Illustratörer är de som klär fantasier i färg och form. Kommunikatörer är de som ökar medvetenheten om hobbyn, eller medvetenheten inom hobbyn. Dessutom delas två guldgnomer ut till årets bästa svenska rollspel och årets bästa internationella rollspel.

Som vanligt är det den mästerlige Lars Krantz som ligger bakom den galet leende gnomen. Håll utkik efter hans falköpings-horror Den Svarta Jorden som borde dyka upp under året.

Nu, utan vidare omsvep, är det dags att presentera årets nomineringar.

Konstruktörer

Tomas Härenstam (Spelet om Morwhayle)

Sedan Äventyrsspels dagar har det funnits en helig gral som alla rollspelare strävat efter: ett spel i en låda. Under 2013 hände det plötsligt – ett spel som inte var Drakar och Demoner dök upp i en svinsnygg pappkartong med tärningar och kartor och hela konkarongen. Kanske var det lukten av fyrfärgstryck, kanske var det den smakfulla utformningen, kanske Tomas Härenstams eleganta text och smidiga regler, men det var kärlek vid första ögonkastet. Här på bloggen kunde vi inte hålla oss från att direkt börja drömma ihop fan-material till spelet. Sånt är ett gott betyg.

Theodore Bergqvist (Drakar och Demoner Jubileum)

Efter år av slummer, lagom till en klädsam försening av trettioårsjubileet, vaknade åter Sveriges spelgigant. I två massiva jubileumsböcker presenterades den senaste inkarnationen av Drakar och Demoner: DoD 8. Likt D&D och Iphone och andra ikoniska produkter är kronologin förvirrad, vilket gör att DoD 8 är den tionde utgåvan av det populära spelet (elfte om man räknar iDoD). De regelförändringar som följt med varje ny utgåva hamnar dock som alltid  i skymundan av den fantasieggande och vid det här laget väl genomarbetade spelvärlden Trudvang. Eftersom jubileumsutgåvan samlar allt tidigare material och dessutom adderar helt nya partier, kan vi lugnt konstatera att Trudvang aldrig varit bättre än nu.

Tina Engström (Skuggornas Mästare)

Med bara dagar kvar av det gamla året såg Mylingspels senaste skapelse dagens ljus. Skuggornas mästare är ett spel om ninjor som slåss mot aliens och dinosaurier med laserarmar. Som en b-film, fast interaktiv. Trots att spelet bara är veckor gammalt, planerar mylingspels Tina Engström en stor rad supplement med skönt ostiga namn som skuggornas färdmedel. Kan det bli ösigare?

Christian Mehrstam (Whitehack)

Under året publicerades plötsligt Sveriges första (eller andra, beroende på hur man räknar) OSR-spel – Whitehack. Sällan har ett svenskt rollspel stoltserat med så välgjorda regler, vars trettiofyra erbjuder mer matnyttigt än många trehundrasidors-spel: tre klasser, åttio monster, introduktionsäventyr, exempelrollpersoner. Och så spelsystemet förstås. Imponerande.

I morgon söndag tillkännages nomineringarna för illustratörer, på måndag årets kommunikatörer. Omröstningen börjar på onsdag.

6 thoughts on “Guldgnomen 2013”

  1. Jag tycker initiativet att släppa gamla versioner fria (även om det var rippar från Piratebay) borde hyllas mer än allt annat.

    Sedan är väl ändå Fantasy! det första svenska publicerade OSR-spelet?

    1. Det var verkligen inte menat som en diss mot Fantasy.

      Jag har använt OSR i betydelsen “ett nyväckt intresse för TSR-tidens varianter av D&D”, vilket inkluderar både en känsla (som F! har) och en spelmekanik (som F! inte har). Jag tycker därför att Arferts OSG (“spel på gammalt vis”) är en mer träffande beteckning för Fantasy.

      Men det är klart att man kan ha andra definitioner och räkna in andra spel under OSR-paraplyet. Jag reviderar texten.

      1. Tack för denna mycket hedrande nominering!

        OSR kan man kanske se på fler vis. Var t.ex. Järnringens M:UA ett tidigt exempel på OSR? Det var ju ett spel som inte bara väckte ett slumrande varumärke till liv, utan också gick tillbaka till de svenska rollspelens rötter när det gäller både regler och spelstil.

        Christian

  2. OSR är ett väldigt luddigt begrepp, det råder inte ens enighet om vad förkortningen OSR står för (Min favorit är “Oh, Shit, Run”).
    Den hårdaste definitionen säger att endast spel som är kompatibla med gamla DnD är OSR. Den lösaste definitionen säger att alla spel som försöker återskapa känslan från alla rollspel från 70- och tidigt 80-tal är OSR. Om Arferts Fantasy är OSR är alltså en definitionsfråga.
    Behöver OSR ha en mer exakt definition?
    Som OSR-spelare lever jag enligt credot: “rulings, not rules”, så nej, det behöver det inte.

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.