ARKIVET
Någon sorts forskning visar på banbrytande samband: barn som spelar tv-spel är inte våldsammare än andra. Kanske är det därför man så sällan blir rånad av ett nintendo-gäng?
Jag ställer mig förstås positiv till att folk tillbringar tid i fantasivärldar, men kanske inte nödvändigtvis i sin yrkesroll som forskare. Därför kanske vi bara kan enas om att det finns riktiga problem i världen – typ fattigdom och mentalsjukdom – och att det är sånt som gör barn mer våldsamma än andra.
Gillar du Adam Sandler? Tycker du att Fluxx hade varit roligare om det var mindre organiserat? Då är du kärnan i Asmadi Games‘ målgrupp. We Didn’t Playtest This At All är ett hysteriskt kul kortspel för två eller fler spelare. Reglerna är precis som i Fluxx: ta ett kort, spela ett kort. I övrigt följer spelarna bara instruktionerna på de spelade korten. Ett genomsnittligt kort kan till exempel innebära att ni spelar sten sax påse, gör ett hyperknasigt ljud i början på varje tur, eller så kan det bestå av en dinosaurie eller en laserstråle.
Att lära sig reglerna går fort. Däremot går det, åtminstone i början, ganska långsamt att spela. Anledningen är att du måste läsa igenom alla kort och försöka lista ut vad de gör och skratta högt åt vitsarna. Det bästa sättet att komma över den inledande tröskeln är att bara lägga ut ett kort och låta det hända, oavsett vad “det” nu råkar vara. Omgångarna går fort och efter första rundan har du förstått ungefär hur korten förhåller sig till varandra. Att kora en vinnare och börja på nästa parti bör inte ta med än fem minuter. Om du inte förstår vad som händer gör det inte så mycket, eftersom framgång i spelet är högst godtycklig.
Sammanfattnigsvis lämpar sig We Didn’t Playtest This At All bra för personer som är enormt uttråkade och idioter. Bäst funkar det förstås för den som är både och!
