Jag måste erkänna en sak, jag gillar verkligen inte längre speltidningen Fenix. Så nästa gång prenumerationstalongen landar i min brevlåda, snälla stoppa mig från att förnya prenumerationen. Det finns ett grundläggande fel med Fenix och det är bristen på seriös journalistik. Om vi ser på senaste numret, som landade i min brevlåda idag, så finns det knappt något som inte antingen känns köpt eller tillrättalagt. Jag tror helt enkelt inte att vår hobby i Sverige är tillräckligt stor för att skapa ett intressant magasin om rollspel och brädspel.
I det senaste numret finns några tragiska höjdpunkter, exempelvis ett reklambilaga från Gigantoskop, förklätt till ett brädspel och en av företaget skriven artikel. En recension som ger rollspelet Eclipse Phase 20/20 med slutkommentaren “trots brist på nytänkande mekanik, en svårgripbar spelvärld och stereotypiserande illustrationer“. Låter inte som toppbetyg hos mig, vet inte riktigt hur man resonera då.
Det är just recensionsdelen som är mitt största problem med Fenix. Den har verkligen aldrig gett mig något, varken goda skratt genom sågningar, problematiseringar eller en vägledning till vad jag ska införskaffa härnäst. Den vanligaste betyget för en produkt är 16 vilket innebär en rekommendation av produkter. Det är osannolikt och recensenterna måste höja sina krav, det är inte konsumentvänligt. Jag eftersöker riktiga kritiker, inte personer som älskar rollspel och därför ger allt som heter rollspel automatiskt 10/20 och sedan höjer.
En annan ständig del i tidningen är nyhetsdelen som naturligtvis speglar hobbyn men alltid känns som en tillbakablick till boardgamegeek och SF-bokhandelns uppdateringar från förra månaden. I en tid när informationen om hobbyn sprids via Internet lämpar sig inte nyheter för en månadstidning.
Det krävs förändring. Men först vad var bra med Fenix 2/2011. Jag har alltid uppskattat fördjupningsartiklar till olika rollspel, det är inte journalistik men det väcker i alla fall inspiration till sitt eget spelande. Här tror jag dock att andra än svenska rollspelsföretag skulle abonnera på platserna, kanske låt andra författare ta plats. Därefter tycker jag att intervjun med Peter Bergting var bra men alldeles för kort. Jag eftersöker alltså mer riktig journalistik där vi kan ha fördjupade diskussioner om hobbyn. En artikel som jag rekommenderar är från förra numret av Fenix, som berörde voodoo, det var en bra artikel av den kalibern jag gärna ser mer av.
Så vad är det jag föreslår? Jo ta bort nyhetssidan, recensionerna kan vara kvar men måste bli mer seriösa, kritiska och resonerade, antingen måste flera recensenter in på varje produkt eller recensenter med mer integritet. Fenix kan behålla fördjupningsartiklarna som är köpta av Sveriges få rollspelsföretag. Men jag efterlyser framför allt mer journalistiskt material, ordentliga artiklar som diskuterar vår hobby. Intervjuer är bra med måste bli längre och mer problematiserade.
En annan tidning som jag istället kommer fortsätta prenumerera på som jag rekommenderar Fenix-redaktionen att titta närmare på är Spielbox, Tysklands ledande tidskrift om brädspel. Den har nyligen börjat ges ut i en engelsk version, som trots den ganska stappliga översättningen ger ett mervärde. Varför ger den mervärde? Därför att den ger kritiska och fördjupade artiklar om brädspel, både ur ett nutidsperspektiv men också tillbakablickar. Recensionerna i Spielbox vågar samtidigt vara öppet kritiska, vilket ger mig som konsument en vägledning. Samtidigt kan tidningen bjuda på gratismaterial från spelföretagen utan att skapa direkta fria arenor för dem att agera på.
För mig personligen måste jag från och med nu tyvärr säga nej till Fenix. Jag förstår att målgruppen för tidningen är tänkt av vara någon annan än mig men ibland undrar jag om Fenix tilltänkta målgrupp (män i 14-års ålders som gillar rollspel?), verkligen är de som köper tidningen? Är det inte hög tid att vända blad och skapa en tidsskrift som vågar vara kritisk och fördjupande samtidigt som man har en god men professionell relation till hobbyn? Tyvärr tror jag inte det är möjligt. Det är inte lätt att ha integritet när fiskdammen är liten.
Jag rekommenderar er som är intresserade av brädspel däremot en prenumeration på Spielbox. Och glöm nu inte att påminna mig om att inte förnya prenumerationen på Fenix. Men vem vet en dag kanske fågel Fenix åter reser sig ur askan?
Jag håller med dig om att betygen är överdrivet höga. Det har dock varit ganska få spel som fått 20/20 tycker jag men det kan hända att dom gradvis blivit snällare och snällare för att folk ska forsätta köpa/intressera sig för rollspel och brädspel.
Jag köper själv varje nummer av Fenix och kommer nog att fortsätta göra det. Jag tror också att det är bra att få in nytt blod i tidningen. Hoppas att dom lyssnar på den kritiken.
Det finns verkligen många meningslösa artiklar i tidningen. Till exempel: “Hur man gör ett spelmöte till en fest. Spelledaren som festfixare”. Vissa artiklar är precis som du säger om intervjun med Bergting alldeles för ytliga. Jag kom ihåg att dom skrev om Helvetet, något som jag själv intresserar mig för mycket. Den gav mig absolut ingenting. INGENTING bokstavligt talat.
På den positiva sidan så tycker jag att det är roligt att dom trots allt har med så pass mycket rollspel som dom har i tidningen.
Ha det bra.
Jag har prenumererat på tidningen under flera år men det blir verkligen lösnummer nu. Men det är klart att det är positivt att det faktiskt står om rollspel. Innehållet handlar självklart delvis om målgrupp där man inte synkar.
Men jag tror att med en del förändringar kan vi få en bättre tidning, mer Filter mindre Cosmopolitan. Det är hög tid att de tar sig själva på lite mer allvar.
Roligt att du uppdaterar bloggen så pass frekvent. Jag kollar in den ofta. Tack.
Roligt att du läser, vi tre i redaktionen kämpar på. Dina ord ger oss styrka.
Hehe – som EP fan så tyckte jag om högt betyg men som du säger stämmer inte betyget alls med texten – reglerna gör att man ba inte kan ge 20 iden delen. Som nybliven recensent så åkte jag dit på en 16 betygare 😉 men även flera sämre än så.
Jag tror att mycket skulle förbättras om poängsystemet ändras. Aldrig förstått innehåll / intryck. Recensionen av Colonia där spelet i praktiken sågades för att det var dyrt, tog lång tid och mekaniken kändes gammal fick 10/10 på innehåll, förstår inte logiken. Kanske avskaffa betygen helt eller gå över till en normal 5-gradig skala.
Det är hög tid Kosta att du ändrar på detta! Jag manar dig att våga skriva recensioner där allt inte bara är medelmåttans väg.
Vi får helt enkelt se när nästa rec ska skrivas – när jag gav 8+8 så menade jag det iaf 🙂
Ni får börja recensera här kanske, på en femgradig skala.
=)
För egen del är inte det väsentliga hur många steg skalan har. Däremot håller jag med om att det är ett problem när flera delbetyg läggs samman, eftersom det gärna fungerar utjämnande. Och det är också ett problem när texterna och poängbetygen inte verkar höra ihop.
Ett tredje problem, som också nämns, är att tidningen i stor utsträckning handlar om dem som skriver den vilket gör det svårt att skapa en känsla av journalistisk integritet. Men trots detta har jag aldrig fått känslan av att recensionerna är “köpta”. Om vi tittar i senaste numret så handlar det (som vanligt) i stor utsträckning om paradox och gamersgate. Ändå får deras produkter mycket ljumma omdömen.
Sen får man ta det för vad det är. Det behövs en svensk rollspelstidning. Förut hette tidningen Sverox, nu heter den Fenix.
Det är vad det är, en svensk rollspelstidning. Men det jag funderar på är behöver en svensk rollspelstidning verkligen se ut såhär? Jag vill / hoppas man skulle kunna förändra innehållet mot kanske mer djup och mer problematisering och fortfarande sälja lika många tidningar. Recesionerna är inte idag anpassade till målgruppen heller, om den består av 14 åriga pojkar.
Det måste finnas ett sammanfall mellan texter och målgrupp. Om målgruppen är män 14 år så tror jag inte att recensionerna är tillräckligt polariserande. Jag som något äldre söker något mer diskuterande mindre diskussion om mekanismer och innehåll i recensionerna. Känns det inte som att Fenix på så vis faller mellan stolarna. Jag vill se mer artiklar såsom den om voodoo i förra numret.
Men det är fortfarande en sak som det måste jobbas med som du säger den journalistiska integriteten. Visserligen känns inte recensionerna “köpta” men fokus och innehåll i tidningen känns köpt. Utrymmet är betalat men inte åsikterna om man säger så.
Men är verkligen målgruppen grabbar i 14-års-åldern, eller snarare män kring 30?
Jag tror det vore välkommet med mer djuplodande artiklar men frågan är hur lätt det är för Gillbrings att få folk att skriva det – det är av naturliga skäl inte något man får betalt för. Jag tror det är svårt för dem med hobbyskribenter som lever egna liv och är kassa på deadlines (har hänt oss på FL några gånger kan man säga).
en fråga är hur man ska göra med de enskilda rollspelsartiklarna – hur ska de vara, ska de finnas och på vilket sätt. Har ingen riktig idé om det.
Jag tror att rollspels-artiklarna är en nödvändig del. Jag tror också att det är nödvändigt att de skrivs av någon i respektive rollspelsföretag, eller i varje fall någon nära det samma. När jag var yngre (och mer intresserad av att läsa om det nya landet “Elhembrion”) var det såklart viktigt att informationen var officiellt godkänd.
Sen måste de finnas på olika nivåer. Om man till exempel ska cater:a till gubbar som oss måste man också täcka nostalgi-aspekten. “månadens retro”, “intervju med skaparna bakom Kelathaar”, “nytryck av spindelkonungens pyramid – samla alla delarna”.
Jag undrar om de som är tänkta som målgrupp verkligen är de som läser tidningen. Män i 30 årsålder tror jag iaf eftersöker ett annat typ av innehåll. Det är nog också som du säger kostas att det är svårt att hitta skribenter som faktiskt tänker och tycker. Det är kanske så att sådant kostar? Men jag betalar fortfarande för innehållet, är det en ursäkt att det är svårt att hitta hobbyskribenter?
Nostalgieffekten ska nog inte underskattas, tänk bara på vilket genomslag Piruett har fått genom recensioner av Sinkadus.
Det är som Olav var inne på viktigt med en blandning mellan officiellt material och seriös journalistisk för att få en tidning jag kan vara nöjd med. Det är det sista som måste upp, den första delen får gärna vara kvar.
Jag vet inte om det e svårt att hitta skribenter som tycker och tänker – shit den meningen kan misstolkas 😉
Nostalgigrejen har jag inte tänkt på – men som en grej per nummer vore det kul – tänker här tex på era Grymkäftar som dök upp el praktexemplet Sinkadusmåndagar.
Sist – varför läser jag Fenix. Well, när jag började handlade det mest om att läsa till mina spel (som var MUA och Coriolis), det andra kollade jag bara om det verkade spännande – dvs att ha regelexpansioner var ganska menlöst om man inte spelade spelet. Recensioner läser man ju det man är intresserad av och där går jag mer på text än siffror (tolkas som det tolkas). Dataspel som jag inte spelar, läser jag aldrig om.
Nu för tiden så skummar jag det mesta – och om man ska ta höjdpunkterna i det här numret (av det jag läst) skulle det vara Bergtingintervjun och artikeln om amerikanska inbördeskriget som var himla intressant. Sen är ju nyhetssvepet något jag alltid gillat.
Men det enklaste att få in sånt som ni skriver här är ju att mejla Gillbrings och säga att ni vill skriva en artikel – med 5000 tryckta Fenix lär ju det vara en ansenlig grupp personer ni når ut till.
Haha! Jag måste medge att det jag uttryckte mig något kategoriskt. Det är som du säger, att det inte alltid är lätt att få fram bra artiklar. Jag vet också att Fenix kan producera bra saker, exempelvis i förra numret.
Angående officiellt material så började jag också läsa Fenix av den orsaken, jag har t.o.m. spelat en dle äventyr som publicerats där. Arams ravin var exempelvis ett bra material för att det kändes välarbetat och komplett. Så tycker jag väl överlag att järnringens titlar erbjuder mer än ex. riotminds. Men det måste delvis ha med mitt eget intresse att göra. Min önskan är att materialet som publiceras ska kännas färdigt. Ett par av mina favoritartiklar i Fenix är den när som berättar hur man spelar en mytisk korsfarartid där det heliga landet blivit invaderat av en drake. Eller varför inte den ypperliga Knivblänk i Prag? Mer sådant.
Problemet för mig är nog, precis som du, att jag nu bara skummar tidningen och sedan lägger den till återvinning. Det vore grymt med en tidning som man blev mer intresserad av.
Jag känner mig osäker vart Fenix är påväg och målet för mig är inte att bli skribent i tidningen utan att få något bättre att läsa. Men det är klart att du har rätt i att vi skulle kunna vara med att bidra. En risk är att broarna nu är brända. =)
Tack för en rolig diskussion om hur Fenix kan förändras mer kommer inom kort.
Skynda på med “mer” nu, som föräldraledig är nördbloggande/läsning det man hinner med en vanlig dag.
Övertygad du menade vad du skrev känns mest som en svår skala att recensera med och förstå. För övrigt måste jag nämna att jag tycker det är strongt att du reagerar på mina “påhopp”.
Jag tror inte heller det egentligen spelar någon roll, främst är det som sagt en konstig skala. En femgradigskala förstår alla, intryck + innehåll är däremot en märklig definition av produktens kvalitet.
Vette fan om det skulle ge så mycket om vi recenserade produkter. =)
Ang rec så skadar det aldrig med fler – jag har gett mig på det några gånger och ibland även något som kan liknas referat. Det verkar som en del läses.
att inte köra på en femgradig skala är fegt!
Haha! Jag som precis satt och skrattade åt att Järntunga hade en helsidesannons på sidan 43 och fick en ganska besk recension på sida 44! Det måste ha svidit.
I övrigt håller jag väl inte riktigt med i din analys. Jag upplever att det ofta finns en överdriven tro i vissa kretsar i spelsverige på att kritisk/seriös skall vara samma sak som negativ. Det är klart att man skulle kunna öka innehållet i Fenix som gick på djupet och satte tänderna i saker men jag är inte säker på att det nödvändigtvis skulle generera mer läsare. Det skulle alienera en del casual-läsare till förmån för en del hardcore -gamers. På gott och ont.
Fenix görs på en förhållandevis liten budget och den görs tillsammans med sveriges spelproducenter utan att det är någon direkt hemlighet. Det handlar inte om någon brist på integritet – eller mindre “seriös journalistik” – det handlar om ett val som är öppet. Du vill uppenbarligen ha en annan tidning än Fenix och det finns säkert,som du säger, utrymme för det i Sverige. Kom igång och skriv bara!
Vår reklambilaga “förklädd till brädspel” är nog inget annat än vad den utger sig för att vara i ingressen. En beskrivning av oss i Gigantoskop och lite gott från Gigantoskopfabriken. Det är ju knappast någon product placement i lönndom va?
Christoffer Krämer
Det här med “integritet” är förstås en klurig sak, kanske mest för att det mer har att göra med en subjektiv känsla än några objektiva egenskaper.
Jag ska inte försöka tala för Johan, utan ge min egen syn på saken.
1. Jag upplever det som ett trovärdighetsproblem när det i stor utsträckning är samma människor som gör produkterna, skriver artiklar om dem och recenserar dem. Det MÅSTE inte innebära problem. Men jag upplever det som ett problem, på samma sätt som jag hellre läser en morgontidning för en granskning av min hemkommun än läser kommunens egna pressutskick.
2. Jag upplever det som olyckligt när andelen “redaktionellt” material är väldigt lågt. Som med allting annat är det förstås en gradskala. Det är inte dåligt med en Gigantoskop-bilaga, tvärt om! Problemet rör istället a) avsaknaden av en tio-sidig bilaga med “redaktionellt” material och b) att omslaget presenterar inlagan som “komplett brädspel” inte “stor bilaga från Gigantoskop, spel medföljer”. Det är inte konstigare än att jag fäster större tilltro till information i DN eller City än i Metro. En tidning med egna, tydliga, avsändare blir också roligare att läsa. Jag förstår om det har att göra med ekonomi. Om det däremot grundar sig i ett “aktivt och öppet val” har jag större problem med beslutet.
Trots de stundtals stora bristerna vill jag tillägga att jag tycker Fenix är en stor och viktig del av den svenska rollspels-scenen. Att vi är en massa läsare som blir upprörda (det här numret) eller kramar tidningen (förra numret) är egentligen ett sundhetstecken.
Check!
Trovärdighetsbiten försvåras helt enkelt av att det i ankdammen Sverige är x antal personer som är verkligt aktiva i hobbyn. Vi som är drivna tenderar att 1) Producera materialet 2) Konsumera materialet 3)Kommentera materialet. Jag tror att kritisk granskning – av DN-modell står lite utanför både FENIX och hobbyn i stort. Fenix är en tidning som kommenterar hobbyn och presenterar material från hobbyn. En kritisk granskning av lajvet “Snöslasket” med alla avslöjande detaljer om amatörmässiga 17-åriga arrangörer känns inte riktigt i linje med vad tidningen gör. Därmed inte sagt att någon annan inte kan göra det.
När jag tittar på min egen historia med Signaler-Sverox-Fenix tycker jag generellt att det sällan verkar spela någon roll att jag bidragit med tonvis med material (av alla tänkbara kategorier) till dessa tidningar i alla år. De spelkonvent jag varit general för, de spel jag producerat, de lajv jag drivit har fått blandad kritik hela vägen. Kanske har min fördel snarare legat i att det jag gjort blivit kommenterat – på grund av mina kontakter – mer än hur det kommenterats.
Beträffande redaktionellt material tror jag att det i princip inte finns någon sådan tanke eller policy i Fenix. Visserligen skriver Anders och Tove en del mateial, intervjuer och dylikt, men de är ju människor med “normala” jobb också och har absolut ingen tid att skriva tidningen själv – på det sätt DN gör. De har snarast en sorterande roll. Vad händer i spelsverige, vad kan vi nu presenteera för material till våra spelare, vad tror vi skulle roa dem? osv.
Beträffande framsidan och det eventuellt förledande att säga “komplett brädspel” osv. tycker jag att det är lite knappologiskt. För något år sedan funderade vi på att ge ut Sodom och Gomorra men valde att låta bli – tydligt i texten varför. Det är dock ett kul spel så vi ger – komplett – bort det till Fenix läsare.
I slutändan tror jag att det handlar om grundinställning. Om man tror att spelproducenterna, genom sin oheliga allians med okritiska Fenix fyller sina fickor på spelares bekostnad – ja, då förstår jag att man vill ha granskning och transparans. Om man vet att spelproducenterna i Sverige i princip inte tjänar några pengar och att all tid de lägger ner på att ge bort saker i Fenix (moduler, äventyr, brädspel) så blir det mindre viktigt.
Som arbetshäst i den svenska spelhobbyn sedan 20 år tillbaka – fortfarande med 0 kronor på fickan att visa för mitt jobb – är jag nog ett ganska typiskt exempel. Därför vill jag uppmana igen: Skapa den tidning ni vill ha. Jag skulle läsa den också.
“Om man tror att spelproducenterna, genom sin oheliga allians med okritiska Fenix fyller sina fickor på spelares bekostnad – ja, då förstår jag att man vill ha granskning och transparans. Om man vet att spelproducenterna i Sverige i princip inte tjänar några pengar och att all tid de lägger ner på att ge bort saker i Fenix (moduler, äventyr, brädspel) så blir det mindre viktigt.”
Jag hoppas och tror att jag aldrig påstått att det pågår något lurendrejeri i Fenix. För min del är alla som tillverkar spel värda varenda krona de lyckas dra in, och de förtjänar varje millimeter spaltutrymme de kan få. Om det verkar som att jag missunnar någon en reklamplats, eller försöker kritisera andra människors ideella arbete, ber jag om ursäkt.
Inte heller tycker jag att det borde publiceras kritiska granskningar av exempelvis lajvarrangörer. Som du skriver tidigare är inte kritik och journalistik samma saker.
Jag tycker inte att debatten handlar om det, eller borde handla om det. Jag tycker att debatten handlar om vad som skulle kunna göra Fenix till en bättre tidning. Eller handlade om. Nu när jag fått reda på att det inte finns någon redaktionell ambition i Fenix, blir förstås diskussionen om bra/dåligt mindre meningsfull.
Vad gäller att skapa en egen tidning är det mycket möjligt.
För närvarande har vi valt att istället skapa en blogg, där vi skriver sådant som vi vill läsa.
Olof:
Det var inte min mening att utmåla dig som missundsam på något sätt. Mitt svar var snarare reaktion på att man ser material i tidningen som reklam när det handlar om en verksamhet med mycket lite pengar inblandat och det mesta drivs av en vilja att ha en kul hobby. Det är tröttsamt att göra saker pro bono och sedan bli anklagad för att bara agera utifrån girighet.
Det är klart debatten skall handla om hur vi ska ha en så bra (eller flera så bra) speltidning som möjligt. Men det var inte där diskussionen började denna gång. Den började med utdömandet av Fenix som saknandes seriös journalistik. Lite av en låst startpunkt för konstruktiv diskussion.
En sak behöver dock klargöras: jag ingår inte i Fenix redaktion och har ingen möjlighet att säga vad som gäller på den redaktionen beträffande ambition eller vilja. Jag är bara en glad lax som skriver material av alla sorter och jag har tolkat vad jag ser av Tove och Anders: en tidning av spelare för spelare där spelproducenter av alla sorter bidrar med material som man tror spelare vill se.
Har man åsikter om vad man vill se mer eller mindre av i tidningen tror jag det är mycket välkommet av dem.
Tack för mig.
Först vill jag tacka för din reaktion på bloggen. Att inlägget skulle skapa det resultatet var oväntat. Utgångspunkten för artikeln är att jag som prenumerant inte känner någon egentlig lust att förnya mitt förtroende därför att tidningen har slutat vara för mig. Det har den kanske aldrig varit men nu har jag bestämt mig. Det innebär inte att andra kommer sluta köpa tidningen eller att det finns en målgrupp för innehållet.
Men för mig som person är trots allt innehållet inte det jag eftersöker. Vi är eniga i kritiken, jag och Olav, och jag blir bestört att man, om nu så är fallet, driver en tidning utan några redaktionella ambitioner och det gör naturligtvis att min diskussion om journalistiskintegritet faller platt.
Vi är alla hobbyister i rollspelens Sverige, men det innebär inte att vi måste se på hobbyn utan professionella ögon. Om jag köper en produkt, oavsett när eller hur den är skapad, förväntar jag mig att den är skapad med glädje men också att relationen med mig som kund är seriös. Jag stödköper inte Fenix, utan jag köper den för att jag tror att innehållet ska vara för mig.
Problemen kvarstår, reklam / exponering är densamma oavsett vilka pengar som finns att tjäna och påverkar naturligtvis min allmänna åsikt av tidningen. Det känns också olyckligt att Gigantoskop kommer i skottlinjen med tanke på att det inte är de som i vanligaste fall får utrymme i Fenix, det är helt andra företag. Utrymme är många gånger lika viktigt som bra recensioner, det tror jag vi alla kan enas om. Det känns därför också konstigt att inte se det som ett problem för Fenix trovärdighet?
Det är ett kännetecken för vår hobby idag, denna typ av reaktion som artikeln framkallat. Nämligen att vi måste hålla ihop till varje pris. Som jag nämnde i min artikel, det kan vara svårt att utmana, fundera, analysera när ankdammen är så liten. Men är det inte ett sundhetstecken att vi diskuterar och kritiserar vår hobby? Den vanligaste reaktionen när något ordentligt kritiseras i vår hobby är att vi måste göra något bättre själva för att legitimt få uttrycka vår åsikt? Det är väl egentligen ett ganska uttjatat påstående?
Jag vill uppmana alla er som också bidragit till alla dessa Fenix nummer att inte se min uppmaning som ett nederlag utan en åsikt från någon som vill mer. Jag vill att vår hobby ska framåt och de människor som har förmedlat den till mig, vill jag ha med på den resan. Därför vill jag inte se mitt inlägg som destruktivt utan ett sätt att faktiskt stanna upp och fundera på om det vi gör är rätt. Det innebär inte att vi ska sluta skapa och fundera, men ibland borde vi också se på vår ankdamm utifrån och våga kritisera det vi gör för att skapa bättre ting. En bra hobby skapas inte bara med glädje utan också med att vi tar oss själva på allvar.
“Därför vill jag uppmana igen: Skapa den tidning ni vill ha. Jag skulle läsa den också.”
Haha! Då måste du läsa serietidningen Utopi! Jag och ett gäng andra har känt avsaknad av en tidning som publicerar fantastiska serier och nu har vi gjort det! Jag är inte med i redaktionen på något sätt men jag kommer bidra med en egen serie till varje nummer inklusive det första. Noll kronors förtjänst för min del, men du vet ju hur det är. Håller helt klart med dig. Vill man göra något får man bennemej göra det själv. Personligen så tyckte jag att skräck genren alltsomoftast sög så jag bestämde mig för att göra skräck på mitt sätt. Jag har givetvis rollspel-sverige att tacka för mycket inspiration. Tack!
Det är inte konstigt att det är noll kronors förtjänst – Utopi har nämligen missat att skicka ut inbetalningskort till prenumeranterna…
Håller tyvärr också med att Fenix inte ger mig vad jag vill ha. Jag köper den när jag hitta den på Pressbyrån, men mest för att stötta utgivningen och för att jag älskar faktumet att det finns en speltidning på svenska. Sen läser jag nyheter (som jag faktiskt gillar – det finns alltid något man missat) och recensionerna (som helt riktigt ofta håller låg klass) och sen…ingenting. Jag är inte intresserad av spelmaterial i allmänhet och spelmaterial till dessa rollspel i synnerhet.
Men jag kommer fortsätta att köpa Fenix. Konstigt nog.
Jag tror att vi är på samma våglängd. Mina köp av Fenix har ofta skett med eftetanken att ha koll på vad som publiceras i tidningen men lämnat mig besviken i många fall. Det har klart funnits en del bra artiklar under åren, ska försöka sammanfatta dem. Har ofta tyckt att nyheterna varit för gamla, det är alltid svårt i ett magasin som kommer ut varannan månad med nyheter.
Jag tror att vi måste lyfta upp det som är bra och försöka få mer av den varan. Vad har du tyckt varit bra?
Diskussionen om speltidningen Fenix förs nu även på rollspel.nu. Om ni har lust kan alltså saken även diskuteras där. Exempel på intressanta inlägg som kan vara en bra motvikt till boningen.org är exempelvis:
solvebring – “Kort och gott så är min åsikt den att man hellre bör bidra till Fenix innan man skjuter ned tidningen, för det är trots allt en produkt av allmänhetens bidrag.”
Robert Jonsson – “Så nej, jag vill inte ha någon journalistisk prägel på tidningen alls. Det är inte därför jag köper Fenix.”
krank – ” Hallå, enda sättet för en indierollspelsmakare som undertecknad att ha en chans att bli recenserad på ett sätt som gör att det ses av folk utanför den egna kretsen! Hur ballt och bra är inte det? Hade SF-bok recenserat Evolutionens Barn? Nä, trodde väl inte det heller.”
http://www.rollspel.nu/forum/ubbthreads.php/topics/725399/Fenix_a_dA_d_i_askan.html
Alla citat är naturligtvis alla tagna helt ur sitt sammanhang. Fenix är helt enkelt inte för mig, och man kan konstatera att fiskdammen fortfarande är alldeles för liten.
Om ni vill läsa mer kring rollspel.nu och recensionerna i Fenix rekommenderar jag också en annan tråd. Necross är här inne lite på samma spår som mitt instick.
http://www.rollspel.nu/forum/ubbthreads.php/topics/703276/1.html
Angående Eclipse Phase. Jag kan berätta precis hur jag resonerade. Eclipse kliver utanför de förväntade ramarna. Det är ett rollspel som försöker tänka nytt och delvis lyckas. Jag anser – inom ramarna för de problemområden som jag ofta kritiserar när det kommer till rollspel – att Eclipse Phase är det första rollspelet som vågar vara riktigt nytänkande när det kommer till spelvärldl. Eclipse Phase vågar ställa frågor som andra rollspel knappt petar på eftersom ämnesvalen är så in i helvete traditionella och intrampade – ja till och med de indierollspel jag läst vägrar att göra avsteg från de gängse strukturer och normer som förekommer i samhället – och det ansåg jag värt en 20-poängare. Det är MIN åsikt. JAG värderar det här rollspelet högt, på samma sätt som jag tyckte att CthulhuTech var ren dynga. Jag har oftast 4000 tecken att skriva på. Det betyder att den djuplodande analysen _blir_ lidande och att det är svårt att ge en översikt över innehåll och regler samt rollspelets filosofi på den yta som finns. Ingen ursäkt, men väl en förklaring.
För övrigt kan jag tillägga att av de drygt 100 recensioner jag skrivit är en fjärdedel material som jag köpt själv och föreslagit för tidningen att jag skall skriva om. Ibland för att det har varit bra, ibland för att det har varit rollspel som annars inte hade synts i tidningen. De flesta indierollspelen jag skrivit om är exempelvis sådana rollspel. Däribland Eclipse Phase, Maschine Zeit, Hot War, Burning Empires etc etc.
Hej Åsa!
Det är lovvärt att du lyfter fram små/alternativa spel. Det är tråkigt att spelskaparna inte skickar in recensionsex, utan att du måste bekosta dem själv, särskilt som det verkar vara en meningslös snålhet från producentens sida.
Det är klart att det är din åsikt du måste presentera när du recenserar. Det är den som vi läsare vill ta del av. Däremot tycker jag att betyg-skalan är konstig, vilket bland annat accentueras av att “innehåll” ibland speglar regelsystem och spelglädje, ibland mängden plastpluppar och ibland medvetenhet om socialt skapade kategorier. Allt detta _är_ förstås “innehåll” (som ska innehålla spelmekanik, om det är generöst eller snålt tilltaget, respektive spelvärld). Men det är _också_ “intryck” (som ska innehålla utformning, komponenter och stämning/känsla). Beroende om jag, som läsare, och du, som recensent, är överens eller inte om huruvida mängden plastpluppar räknas som komponenter eller som grad av komplett-het framstår recensionen mer eller mindre missvisande.
Det är förklaringen till varför recensionerna ibland tycks missa sitt mål, alltså att informera mig som potentiell konsument.
mvh
Olav
Mitt syfte med att lyfta att jag själv köper recensionsexemplar var inte att klaga på producenterna. Snarare handlar det om att lyfta att vi som skriver recensionerna – åtminstone jag – gör det för att vi älskar rollspel. Det är enligt blogginlägget något som gör att vi saknar integritet. Det är något jag inte håller med om, och jag betackar mig från att få omdömet integritetslös när jag i själva verket bemödar mig om att vara både noggrann och så rättvis jag kan i förhållande till den produkt jag talar om. Ge mig specifika exempel på hur jag saknar integritet så skall jag bemöta dem, men säg inte att det är för att jag älskar rollspel. det gör mig om något mer kritisk.
För övrigt vill jag påpeka – och du får ursäkta att jag uttrycker mig lite syrligt här – att vi är väl medvetna om problematiken med betygen och har diskuterat det ett flertal gånger, men tack för att du pekar ut det uppenbara för mig och klappar mig på huvudet lite. Det är aldrig fel med lite mansplaining.
Som med allt annat är dock betygen ett arbete som är nedprioriterat om man ser till att Tove och Anders har sina arbeten, tidningen, konvent och en fjärde utgåva av western att ta hand om också. Det betyder inte att de inte har tänkt på problematiken runt betygen, bara att de inte har hunnit ta tag i dem än.
“För övrigt vill jag påpeka – och du får ursäkta att jag uttrycker mig lite syrligt här – att vi är väl medvetna om problematiken med betygen och har diskuterat det ett flertal gånger, men tack för att du pekar ut det uppenbara för mig och klappar mig på huvudet lite. Det är aldrig fel med lite mansplaining.”
Aj!
Jag ber om ursäkt om jag verkade mästrande. Det var verkligen inte min mening. Istället försökte jag förklara min ståndpunkt, och poängtera att jag inte tycker något om dig, eller dina recensioner, utan recensionssystemet. Jag försökte helt enkelt göra skillnad på sak och person.
Der var inte menat att klappa dig på huvudet. Istället försökte jag undvika att vara just syrlig, eftersom jag tycker det är roligare att läsa/diskutera när tonen är trevlig.
Med risk för att återigen verka mästrande förstår jag inte varför du tar i så mycket. Det verkar ju som att vi har liknande åsikter när det kommer till betygssystemet.
Om alternativet till Fenix är Boningen – som ju underförstått skrivs in i Olavs “För närvarande har vi valt att istället skapa en blogg, där vi skriver sådant som vi vill läsa.” så förstår jag varför det pratas om rollspelsdöden.
Skillnaden mellan Boningen och Fenix är förstås den att Fenix väljer att skåda hela världen, inte bara sin egen navel.
Bästa kommentaren hittills.
Dock så vill jag läsa mer om oss och vårt navelskåderi, gärna i de poster där det är som mest framträdande.
Du får gärna utveckla dina resonemang, så att vi kan bli bättre.
– Hur tycker du att vi bidrar till rollspelsdöden?
– På vilket sätt är vi navelskådande?
Instämmer till stor del när det gäller recensionerna. Men vad du efterlyser är inte recensioner, utan litteraturkritik. Och det vore verkligen trevligt applicerat på roll- och brädspel.
Däremot begriper jag inte vad du med att tidningen ger ett “mervärde”. Skulle inte tro det va… 🙂 Det där är ett otyg.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Merv%C3%A4rde