Följande blänkare kom upp på Fria Ligans webbplats i förra vecka. Det är en miljöbild från ett kommande rollspelsprojekt från Fria Ligan. Jag säger bara en sak. En bild säger mer än tusen ord. Läs mer hos Fria Ligans blogg.
11 thoughts on “En bild säger mer än tusen ord”
Leave a Reply
You must be logged in to post a comment.
Haha, så sant – synd att en bild är oändligt mkt dyrare än 1000 ord, även om jag tror på ordets makt i stämningstexter.
Jag har länge irriterat mig på det där – att textskapande är gratis, medan bildskapande är värt pengar. Det blir en underlig balans att det som är själva innehållet – spelet – är i princip värdelöst.
Du sätter fingret på något intressant och klart problematiskti en tid då konsumenten kräver bättre layout och bildkvalitet än på Ansgars putsglans tid. Det är ett svårlöst problem son gör mig en smula deppig. Det spelar ingen roll vad man skriver har vi inte en politiskt korrekt Alvaro Tapia kopia så köps inte spelet.
Jag förstår vad ni menar men jag vill ändå komma in med en liten brasklapp. Jag själv har gjort ett antal illustrationsjobb och väldigt ofta så har det varit i ett rent filantropiskt syfte. Man har gillat projektet och känt att man har haft något att erbjuda.
Det är faktiskt sjukt svårt att få en bra betalt (eller betalt alls) så vida man inte arbetar med reklamjobb eller för facktidningar.
Även den legendariske Tapia är känd för att ta otroliga underpriser. En kompis till mig som känner honom en smula sa att han är på tok för snäll när det kommer till prisförhandling. DoD-Trudvang var ett illustrations jobb som han gillade och stöttade. Han tog verkligen inga ockerpriser.
Inehållet är givetvis alltid det viktigaste dock.
Jag kan ibland tycka att de bilder som folk använder till sina produkter inte stämmer så bra överens med inehållet. Teckningar som är snygga och förmodligen påkostade men som ger en dålig känsla till spelet.
Ett exempel där jag tycker att bilderna funkar bra är bilderna till Kults utbyggnadsmoduler “Heart mind and soul”, “Beyond the Bounduries” och “Purgatory”. Det var ofta “enkla” foton som bland rivits sönder och häftklamrats ihop igen. En bild var ett tagit polaroid foto på ett badkar. I badkaret låg duschslangen, och fotot gick helt i rött. Det var en enkel bild som, i sin subtilitet förmedlade en obehaglig känsla.
Jag tycker även att bilderna var mycket bättre och djärva i Vampire the Mascerade än i V…Requiem.
Requiems illustrationer var nästan alltid överarbetade, sönder photoshoppade och tråkiga. Något säger mig dessutom att dom illustratörerna även var dyrare än de som Whitewolf hade innan.
Detta blev ett långt inlägg.
Vad kan jag säga? Jag tycker det ni skriver är intresant därför att jag själv är både manuskille och illustratör.
När det gäller rollspel tror jag att problemet har två delar. För det första kan “alla” skriva, men långt ifrån alla kan illustrera vilket devalverar skrivandets värde. För det andra består ett spel huvudsakligen av text, vilket gör att textskaparen kommer först och illustratören sen. Illustratören utför ett jobb åt textförfattaren, medan textförfattaren utför ett jobb åt sig själv. Alltså måste författaren betala illustratören, inte tvärt om.
Det tråkiga är att en textförfattare blir beroende av att antingen ha ekonomiska resurser, eller lura en illustratör (till exempel genom vänskapsband) att arbeta för underpris. Och det i sin tur är väl mest tråkigt eftersom det sätter en väldigt reell och mundan gräns för vilka fantasier som lyckas spridas och vilka som ruttnar i en källare.
Med detta sagt vill jag påpeka att jag inte tycker att illustratörer är giriga. Jag känner bara för få… =)
Helt sant, Lars – illustratörer får tyvärr inte superbetalt för rollspelsjobb, men skribenter får noll. Men så är det och förblir ett tag – och det är synd men förklarligt (både för lite betalt och inget betalt).
Hur som – det är en sjysst bild som ger helt rätt känsla – för det som komma skall 🙂
Sedan har vi marknadsaspekten i Sverige med – även om vi har en utbredd spelkultur med många passionerade kreatörer så är den totala marknaden för liten för att verkligen få upp omsättning på sålda böcker. Det krävs en hel del för att få snurr på verksamheten, något som marknaden inte alltid kan erbjuda. Det handlar inte alltid om illvilja eller snålhet. Tyvärr.
Hej igen.
Jag har inget internet hemma så det är därför som mina kommentarer är sporadiska.
Det är helt klart ett problem om man inte känner tecknare. Om man däremot gjorde det så skulle man helt enkelt kunna be ett gäng att bidra med ett fåtal illustrationer per person till sin produkt. Säg 5st per person. På det viset så kan man skrapa ihop ganska många teckningar både snabbt och gratis. Jag och många illustrtörer med mig är helt införstådda med det (ekonomiskt) dystra klimatet i rollspelssverige och jag är säker på att vi skulle kunna bidra med lite alster helt gratis.
Jag själv älskar rollspel och anser mig själv stå i skuld till rollspelssverige för allt det gett mig.
Om ni vill så kan jag bidra med svartvita illustrtioner till produkter utan kostnad. I alla fall några stycken. De är i svartvitt. Tuschade med stålstift och pensel. Om man vill se vad jag gjort så finns jag utgiven i Utopi och jag har ett antal teckningar på min blogg Hardkoktaserier.
Jag hoppas att det är okey att jag gör lite reklam för mig. Det är ju trots allt relaterat till ämnet.
För övrigt så är jag lite kluven till att ha många väldigt olika tecknarstilar i rollspel, men i slutändan tycker jag nog att det är positivt.
Det är klart man ska göra reklam för sig! Apropå det här med att ha personer man känner som tecknar, så har jag önskat mig detta flera år som julklapp. Det vore så fantastiskt att arbeta med rollspelsproduktioner och att en del av teamet är illustratören.
Det skulle både avhjälpa bristen på sammanhang och splittringen som jag verkligen instämmer är ett problem i många svenska rollspelsprodukter.
En annan del av den genuskritik som på senare tid riktats mot illustrationer i svenska rollspel tror jag också kan bero på möjligheten att skräddarsy bilderna till produkten. Jag menar att andra delar av populär- och nördkulturen inte riktigt har samma medvetenhet om genusdebatten som svenska indierollspelsproducenter.
Jo visst finns det både ett och annat att göra när det kommer till bristen på handlingskraftiga kvinnor i rollspel.
En idé kan ju vara att man helt enkelt bestämmer sig för att ha minst hälften kvinnor i illustrationerna. Samt att inte teckna dem som bimbos.
En annan sak är ju också bristen på vardagsföreteelser i rollspelsillustrationer. Illustrationerna ska ju faktiskt ge en känsla för spelet och samt beskriva världen. Det kan ju vara lite mer matnyttigt att se hur det ser ut i ett tempel tillägnat Storme än vad det är att titta på en spännig nisse hållandes i ett svärd.
Schyst bild!
Håller själv på med att skapa en serie av äventyr som tar sitt avstamp i det kalla krigets åttiotal där RP värvas in som agenter/spioner till CIA. Resan mot katastrofen är bara början på en postapokalyptisk kampanj. Det känns skitskoj att skriva äventyr igen. Jag kör med D20-Modern reglerna och har även utbyggnaden D20-Future till hjälp. Systemet är riktigt bra då dom har Dungeons and Dragons actionbetonade regler fast med en större mängd icke vålds relaterad ingredienser.