Har du ibland känt att rollspelets mekanismer och verktyg inte stöder den berättelse och intrig som spelet vill förmedla? Klart vi känner igen oss, ibland kan man tycka att det snarare är regel ett undantag. Exempelvis gamla Sagan om ringen-rollspelet som hade ett magisystem som inte alls andades Tolkien, eller Chaosiums Call of Cthulhu, där reglerna för galenskap är så stela och aldrig egentligen påverkar karaktärsutvecklingen.
I samma anda som det Graham Walmsleys Cthulhu Dark, gjorde med Call of Cthulhu, försöker nu Genesis (Simon Pettersson) på rollspel.nu lösa problemen med Vampire (The Masquerade / Requiem). Det är ytterligare ett spelsystem som lider av dessa problem, system och berättelse hänger inte ihop. I White Wolfs trendsättande rollspel ligger berättelsens fokus på den inre kampen mellan mänsklighet och odjur samt intriger mellan karaktärerna. Spelet regler stöder inte detta på något vis. Min egen erfarenhet som spelare och spelledare är reglerna snarare är ett hinder för att skapa motsättningar mellan spelare och skapa spännande intriger.
Simon Pettersson har alltså introducerat sin egen variant av Vampire som kanske kan lösa en del av dessa problem. Han har valt att kalla sin version Vampire: The Genesis. Ett spelledarlöst system, som använder sig av valuta för att hantera konflikter. Spelarna gestaltar en vampyr men också sin egen sire och en medspelares inre bestialiska drivkrafter, dennes odjur. Spelet blir en kamp mellan karaktärerna, där de ömsom gestaltar sin vampyrs kamp i stadens intriger, ömsom iklär sig rollen av medspelarens mörka sidor. Allting inramat av de symboliska svarta och vita tärningarna.
Han publicerade allt i en tråd på rollspel.nu, gå in och läs själv, kommentera och uppmuntra vidare arbete. Du hittar länken på nedanstående adress:
http://www.rollspel.nu/forum/ubbthreads.php/topics/755113/1.html
Ett annat bra exempel på ett spel som blivit fixat är Cthulhu Dark:
http://www.thievesoftime.com/news/cthulhu-dark/
Har Trail of Chtuhlu samma problem som Call? Vi ska ev pröva det.
Personligen menar jag att Trail missar en ganska stor del av den idevärld som Lovecraft skapar. Den främsta källan till galenskap är nämligen bokläsning och fokus för berättelsen är brottsplatser och därefter döda kultister. Kanske mer sann till Chaosiums idevärld än Lovecrafts. Men måste spela det mer för att få en ordentlig åsikt.
För en oinsatt – vad är då i din mening essensen av Lovecrafts värld? Vad borde komma fram?
Att bli galen av att läsa böcker är spelmässigt dötrist. Att döda kultiser tillhör aldrig Lovecrafts värld. Den handlar väl snarare om att det händer något lite halvmärkligt men inte alls väldigt uppseendeväckande, tills man står där vid insiktens avgrundsgap på gränsen att falla ner. Kosmisk fas, vi är inte ensamma! Men den där galenskapsinsikten och den bästa stämningen sker ju alltid precis innan man ser monstret, endast en svagt anande mythos är bäst. Trail är på många vis allt för direkt, ett spel som slår in alla dörrar, ständigt. Men som sagt är jag inte helt säker på att vi spelat det “rätt”.
Mörkret mellan stjärnorna, ur afgrunden m.m. alltså Anders Björkelids Uppsala triologi är för mig den tryckta produkt som ordentligt lyckats förmedla den känslan. Också en av de rollspelsprodukter som både inspirerat mig mest och jag verkligen ser upp till. Buy it, read it, love it. Den är dock löjligt dyr, på gränsen till hutlös.
Kul att du skriver om det! All positiv respons jag fått motiverar mig att gå vidare. Ett par förtydliganden:
* Man spelar inte sin egen sire, utan en annan rollpersons, precis som att man spelar en annan rollpersons best (inte samma rollperson).
* Eftersom jag kommer att jobba vidare på spelet kommer det antagligen att byta namn, så Vampire: the Genesis är bara tillfälligt.
Tack för dessa förtydliganden! Naturligtvis spelar man inte sin egen sire, ett liten tankemässig kullerbyta från min sida. Angående namnbyte menar jag att det vore värdefullt att behålla relationen till ursprungsspelet. Utvecklas produkten åt ett mer självständigt håll är det inte längre säkert om den går att förstå lika väl. Tänker jag rätt? Troligen inte.
Fast när spelet nu utvecklas till sin egen produkt behöver jag ge det en egen identitet. Fila bort artikelnumren. Och White Wolf är rätt paranoida när det gäller deras intellektuella egendomar.