Geek Shame

Jag hatar ordet nörd. Det är för mig ett ord som klingar väldigt falskt. Ett ord med otroligt mycket negativt bagage. Jag har själv försökt hantera det genom att använda den engelska synonymen “geek”. Orsaken är nog att jag aldrig känt mig som en nörd, med allt vad det innebär.

Jag älskar spel i alla dess former, nämn en typ och jag har säkert spelat det. Det har aldrig för mig inneburit att jag skulle bli satt i nördfacket.  Trots detta är bara ett par år sedan som jag öppet, på arbete och för alla mina vänner, berättat att jag spelar rollspel. Orsaken? En slags oförklarlig skam som är svår placerad.  Det har framför allt kommit inifrån tillsammans med ett synsätt att spel är för barn. Jag tror att tiderna börjar förändras och att spel inte är så skamligt som det än gång var. Det innebär att den stor utmaningen nu är på ett personligt plan, att sluta skämmas för sin hobby. Trots att jag aldrig sett mig som en nörd. Därför är det oerhört viktigt att vi som spelar spel, gör upp med oss själva, tar oss i kragen och går ut och visar att vi inte är idioter.

Natasha Lewis Harrington skrev nyligen en artikel på gatheringmagic.com med titeln Confronting Geek Shame, hon behandlar just dessa problem. Hennes diskussion kan appliceras på alla delar av hobbyn. En intressant läsning med följande konstaterande:

“So yes, we still have to deal with the occasional put-down or rejection. But I argue that most of us are being haunted by the Ghost of Shaming Past. If you find yourself embarrassed to admit you’re a Magic player, ask yourself: “Who told me that Magic is for losers/is a waste of time/will stop me from finding a romantic partner?”

Så är det, när jag väl börjat berätta om min hobby visar det sig att många i min närhet, både vänner och arbetskamrater, också spelar. Jag har alltså gått och hållit tyst helt i onödan. Resultatet av att jag berättat om mina spelintressen är att jag helt plötsligt fått ett antal nya spelkamrater samtidigt som jag börjar känna mig som en hel person. Så se dem rakt i ögonen och berätta om den hobbyn som du älskar. Men kalla mig gärna inte nörd.

46 thoughts on “Geek Shame”

  1. Jag kallar mig som bekant “nörd” och jag antar att “geek” skulle vara lite hippare men det spelar nog ingen större roll. Sen jag skrev min frilans-“bok” till Järnringen har jag varit helt öppen på min arbetsplats – alla polare etc hade redan koll.

    Men det är väl klar lättare om man kombinerar nörd med förlag eller spelstudio, typ.

        1. Jag tror en viktig aspekt för att få omvärldens acceptans är att man åstakommer något med sin hobby. Det är väl just spelvärldens brist på verklighetsförankring som gör den så nördig / skrämmande.

          Så när man väl har publicerat något blir det liksom lättare att förklara och accepteras. När jag säger att jag spelar Magic och vinner tycker folk det är mer intressant än om jag säger att jag spelar hemma vid köksbordet. Eller att man skriver på en rollspelsblogg.

          Spelstudio låter mycket som en term hämtad från den digitala spelbranschen, där är det ofta spelstudios (ex. BioWare och Dice) som gör spelen åt de stora spelföretagen, såsom Actavision och EA.

          1. Antagligen är det väl därifrån det är snott – och planen var ju att vi skulle göra saker åt en av de stora – JFAB, men vi blev ju de stora istället 😉 (självironi där för er som kan bli upprörda av min osvenskhet).

          2. Jag kan inte låta bli att tycka att spelstudio låter lite komiskt. Som en fotografs studio, alltså en lokal där det står en massa stora grejer och tar plats. Antar att det inte riktigt funkar så med rollspelsförlag. Det är ju mer datorer i en vanlig lägenhet. Därmed inte sagt att jag inte hyser respekt för folk som gör rollspel. Men så mycket studio i rumslig bemärkelse har det nog inte varit sen Äventyrsspels dagar är det nog inte längre. Eller?

          3. Well, vi letar efter en lokal faktiskt för att ha som arbetsplats och lager – när SV-upplagan anländer kommer den väga mer än 1 ton, så det är väl en stor pall el två. Inget man har hemma. Vi har redan en pall med Coriolisböcker.

            Även om mkt arbete görs hemma kommer en del göras gemensamt i nån form av lokal, tex skicka ut alla förhandsbeställningar på SV och framtida produkter.

          4. Om ni syftar på varför vi i Ligan kallar oss för spelstudio så visst är det snott från datorspelsbranschen. Vi tyckte väl att det var lite magstarkt att kalla oss för spelförlag där i början när vi inte gett ut något utan mer jobbade för JFAB.

          5. Jag gillar spelstudio skarpt! Det finns en kreativ klang i ordet som rollspelsföretag helt saknar.

  2. Jag tror att detta, åtminstone för manliga spelare, handlar om ett manlighetsproblem. Att spela rollspel, kortspel, brädspel och annat är motsatsen till det mest dominerande manlighetsidealet i vår kultur: idrottens. Att idrotten med stor kraft, inte minst medial, dagligen förmedlar mängder av osunda tankar om vad som är status – och vad som inte är de – kriticeras sällant. Tyvärr förs nästan ingen kritisk debatt alls om det här, trots att många (kanske en majoritet) inte är intresserade av idrott.

    Nördepitetet är (som motsats) en del av det som i genusteoretiska sammanhang brukar kallas hegemonisk maskulinitet. Nörden ligger helt utanför den typ av manlighet som är mest accepterad. Ungefär som bögen, fast möjligen något snäpp högre. Så det är en ganska tuff struktur som vi har att kämpa mot!

    Sen har väl i och för sig nördbegreppet, liksom andra tidigare lågstatusbegrepp som bög och blatte, ändrat betydelse något. Numera hör man ju folk i matlagningsprogram kalla sig matnördar, nästan som en statusmarkör.

    Men visst. Jag kallar mig också ogärna nörd.

      1. Om man nu känner sig som geek. Många av oss gamers har ju Asperger och har säkert känt hela sina liv att de inte förstår sig på “Svenssonskt” socialt samspel. Då är det OK att kalla sig nörd tycker jag. Jag uppfattar alltså inte nörd som något nödvändigtvis negativt, det är bara det att jag själv inte känner mig som en.

  4. Jag föredrar också geek därför att jag också upplever att det är mer en generell term för en hobbyintresserad person, oavsett vad den hobbyn är. Nörd är förnedrande i mina ögon.

    Men egentligen spelar det kanske ingen roll jag föredrar att kanske inte kalla mig något annat än spelfantast eller liknande. Det där med vad geeken kommer in i det hela, på ett personligt plan, vet jag inte riktigt. Det är väl framförallt en etikett som andra lägger på en?

  5. Känner inte riktigt igen mig i det ni nämner ovan. Nörd har ju i hippare kretsar snarare förvandlats till något positivt. Alla vill vara nördiga på något sätt. Känner inte alls igen mig att det skulle vara nedsättande i det sätt som det används numera, snarare att det “kapats” av hipsters och laddats med en positiv innebörd (men lite klädsamt självironiskt).

    Sedan kan man ju ha åsikter om den saken, jag kan tycka att det är lite fånigt att så många vill kalla sig för nördar nu för tiden men hellre det än det föraktfulla sätt som det användes för 10-15 år sedan.

    1. Jag håller med Nils. Nörd är ju något som är accepterat, åtminstone i mina kretsar. Det finns sportnördar, fitnessnördar etc. “Nörd” är ju bara att man snöat in på något. “Geek” däremot, betyder något i stil med “tönt”. Jag skulle ta det som en förolämpning om någon hade sagt geek till mig när jag bodde i Australien. Nerd däremot, var mest en bekräftelse. 😉

      1. Spännande jag tänker precis tvärtom! Men det kanske är så att de är väldigt synonyma och det beror på språksammanhang och personliga preferenser. Egentligen tycker jag det viktigare att helt komma bort från både nörd och geek och istället tala om själva ämnet, nämligen att vi gillar spel.

        1. Jag tyckte att det var runt millennieskiftet som det vände, antagligen för att dator- och tevespel blev alltmer populära. Kanske för att datorspelsreklam förekom i teve och andra medier. Datornördar var rätt inne när jag gick på gymnasiet (98-99). När jag var i Australien (förra året) så var det samma trend där, där det hade i något år varit inne att vara nörd.

  8. Håller med!

    Däremot tycker jag inte alls om utvecklingen. Titeln Nörd är något man måste förtjäna genom utanförskap (inte arbetslöshet eller vad ordet nu fått för betydelse (HATA SKAPADE ORD!!)) och social… originalitet. Antagligen känner många svarta på samma sätt när whiggers imiterar deras kultur, eller lesbiska när straighta tjejer fick för sig att hångla med varandra på krogen och vara lite moderiktigt bi.

    Jag hoppas ordet Geek importeras hit och blir ett begrepp för lite halvhjärtat pretto-intresse för vilket ämne som helst. Medan Nörd förblir en hederstitel för de riktiga fanatikerna av de högsta formerna av kultur (rollspel ffa).

      1. Jag kan absolut se humorn i inlägget. Men jag kan också se ett allvar, det är väldigt mycket vi och dem. Jag ser hellre en slags försök att öppna hobbyn istället för att stöta bort sin omgivning. Själv har jag både svårt för fanatiker eller inåtskådande subkulturer. Jag tror också att man sällan själv är den första att titulera sig nörd utan en nedvärderande term som används av andra.

  9. Jag hoppas och tror precis som ni att nörd/geek kultur är något som börjar bli accepterat, men det är också något nytt. Jag vill försäkra mig om att det inte blir en överblåsande fluga. Därför hoppas jag att spelkultur generellt blir mer normaliserat som hobby, hellre som en accepterad kulturyttring än som ett märkligt sidospår. Så gå ut och prata spel men gärna på ett normalt sätt.

  10. I mina ögon är det inte ordet “nörd” som är problemet utan det bristande förståelsen för vad rollspel egentligen är och tendensen att förväxla rollspel med lajv för utomstående betraktare.

    Om jag säger att jag är spelnörd får jag aldrig några starka reaktioner, snarare tvärtom. Men säger jag att jag spelar rollspel får en del den där dimmiga blicken innan de efter en stunds betänketid svara något i stil med “du springer omkring i skogen och leker alv alltså?”. Bordsrollspel är bortglömt i det allmänna medvetandet, i min erfarenhet, medan lajv i allra högsta grad lever kvar som det yttersta formen av ultranördighet (vilket iofs också är på väg att förändras tack vara Johanna Koljonen av Game of Thrones kredd bland hipsters).

    1. Jag tror att du har rätt i att rollspel endast lever kvar som en slags dimma från 90-talet i allmänhetens medvetande. Därför är det viktigt att rollspelshobbyn får ett par aktiva och kända representanter. Därför tror jag att Johanna Koljonen är något av det viktigaste som hänt rollspelshobbyn på senare år. Det har tillkommit ett par bra kvinnliga representanter för spelhobbyn. Varför har de varit framgångsrika?

      Jag menar att orsaken är att de är normala och gör sig bra i mediasammanhang. De är alltså intresserade av nördiga ämnen men saknar den främsta egenskapen hos stereotypen, nämligen bristande social kompetens.

  11. Om man jämför med att vara “datanörd” vilket jag nog var på det glada gamla 80-talet så har ju det “nördskapet” urholkats och blivit mainstream när datorer och internet blev vardagsmat för alla. Sen tycker jag man kan kalla sig själv nörd med en skämtsam klang vare sig man sysslar med rollspel, datorer, filmtittande, sport eller något helt annat. Handlar väl egentligen mest om ett “retsamt hänvisande till extremt utövande av en hobby”?

    Att se sig själv som nörd på ett nedsättande sätt har jag nog aldrig gjort även om jag är både rollspels- och datanörd. Kanske beror det på att jag kombinerar detta med att träna på gym och vara nattklubbsarrangör vilket inte brukar anses som nördigt och att det ena på så vis tog ut det andra? Who knows? (who cares?) 🙂

    1. “Intellektuell” får mig att tänka på personer som Sartre, vilket väcker en känsla av äckel hos mig. Män med borgerligt kulturella ideal, och en uppblåst självbild som innehavare av någon högre sanning.

      Nörden å andra sidan är öppen för fulkulturen. Hen väljer Eddings framför Dostojevski och Jackson framför Bergman (tvi!).

      Sen finns förstås personer som kan höra till båda typerna, men jag tror att det krävs fulkultur för att man ska vara nörd. Socialt högt värderade kulturella former kan ge anseende, vilket inte är nördens lott.

      Nörden, en del av verklighetens folk.

      2. Likafullt hittar man avsevärt större andel nördar än normalt bland bibliotekarier, historiker och andra grupper där det klassiskt humanistiska bildningsidealet är starkt. Jag misstänker också att detta är på väg att skifta vad som räknas till “fulkulturen” — jag får till exempel intrycket att Lovecraft nämns oftare på kultursidorna nu än för tio år sedan.

        1. Jag undrar förresten om inte detta vittnar om en av de huvudsakliga typskillnaderna i nörderiets bestiarium: humanistnörden kontra teknolognörden.

        2. Jo, det sker en förändring i vad som är fint. Min förhoppning är att marknadskrafterna snart lyckas jaga ner och förgöra den sista kulturarbetaren och överlämna beslutandet över vilka konstformer som ska premieras till konsumenten.

  13. Ole Peder Giæver kommenterade ämnet och fördjupar diskussionen ytterligare:
    http://n4f.no/forum/showpost.php?p=112564&postcount=10

    Angående diskussionen om intellektuell vs. nörd, ser jag följande stora skillnad. Det som för mig på ett vis definierar en nörd är ett engagemang i något som inte ger någon effekt i verkligheten. Det är kunskap som inte har någon som helst användning utanför en mycket liten krets eller en aktivitet som inte ger några efterspeglingar. Att bli anklagad eller kalla sig “intellektuell” är väl snarare någon slags motsats? Där man istället kan mer om saken än genomsnittet men relaterar ständigt till sin omgivning.

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.