Nu har jag lyssnat på de första avsnitten av den nya generationen svenska rollspelspodcaster:
Icarus Dream – fokuserar på intervjuer
Signaler från Zonen – Fria Ligans podcast
Viskningar från Kryptan – OSR podcast
Öppethusgruppen – en spelgrupp som snackar rollspel
Några tankar jag tar med mig. En genomgående trend är att alla av podcasterna ägnar ganska mycket tid åt kampanjer och kampanjspelande. Det tycks vara ett centralt ämne där ingen tycker likadant förutom att det är vad allt rollspelsskryt mäts i. Jag tror det här är ett ämne att dyka djupare ner i vid ett senare tillfälle. Varför ens rollspelsupplevelser mäts i antalet genomförda kampanjer samtidigt som de flesta rollspelare upplever väldigt få.
Samtliga avsnitt är tyvärr för långa för sitt idéinnehåll, vilket är ett generellt problem med alla podcasts. Det pratas väldigt mycket och det spårar lätt iväg. Halvera tiden på alla avsnitt så skulle de bli bättre. Samtidigt skulle jag gärna vilja veta målsättningen med podcasten och vem som är målgruppen. Det är inte alltid uppenbart. Större fokus eftersökes helt enkelt. Det bästa delar tycker jag har varit tipsen på spel, böcker, filmer och serier samt delarna där jag fått lära mig något eller tagit del av en åsikt. Jag ser gärna mer reflektioner, kritik, framtidsspaningar och diskussioner över tingens ordning i fortsättningen.
Jag vill höra mindre om egna rollspelsupplevelser, de framstår lätt som lumparhistorier för alla andra än de insatta. Bättre att prata mer generellt om spel, deras ursprung och mekaniker. Det förekommer också en del reklam för egna spel. Det är klart att diskussioner ska innehålla information om detta men ibland går det lite överstyr.
Till sist. Det är svårt att göra bra podcasts och formatet sätter sig aldrig före avsnitt tio. Det är också gränsen som visar om podcasten överlever och blir en långkörare eller inte. Den första generationen rollspelspodcaster Märklighetstroget och Nordnordost klarade sig dit och försvann därefter. Jag fortsätter lyssna och hoppas alla dessa podcasts når denna magiska gräns.
“Den första generationen rollspelspodcaster Märklighetstroget och Nordnordost klarade sig dit och försvann därefter.”
Hmm… Var det en medveten diss att ni helt undvek att nämna Bortom: Bortom där (som är äldre än Nordnordost)? Eller är det jag som suger på att göra reklam för den? I så fall pekar jag lite blygsamt hit: http://bortom.nu/category/podcast-2/page/4/
Vi är uppe i avsnitt 41 nu – och vi är medvetna om att vi kan bli lite långdragna ibland. 🙂
Gissar att du syftar på vår pod när du snackar om reklam för egna spel. Det är möjligt att det uppfattas som för mycket men syftet med podden är ju framförallt att prata om vad som händer hos oss och vad vi tycker är intressant. Det är vår motsvarighet till Sinkadus och jag tycker nog vi kan få babbla en del om våra spel där 🙂
Men, noterat!
Rent dialektalt så vinner ju Öppethusgruppen. De låter nästan kriminellt mysiga när de tar upp livsviktiga ämnen som “vem spelar druid i en stadskampanj?”
Längden är nig en bra poäng – eg borde det räcka med en 45 min och ha fler avsnitt. Samtidigt är det svårt att få ihop alla för inspelning – så det blir lätt att man ska ta upp mkt när man väl har chansen.
När jag lyssnade på märklighetstroget fick jag känslan av att avnitten ibland var inspelade i en följd – alltså att 90 minuter diskussion delades upp eller klipptes till 2 x 45. Så borde man kanske kunna göra för att både ha och äta kakan?
Efter att medverkat i ett avsnitt av Märklighetstroget och talat en hel del med Thom så är jag rätt säker på att avsnitten inte spelades in i en följd. Snarare tvärtom.
Det beror nog väldigt mycket på hur man konsumerar podcasts. Är podden kortare än 2 timmar? Ja, då är det en kort podcasts.
Sedan så lyssnar jag inte bara efter informationen, utan ibland lika mycket för personkemin. Det är roligt att höra när folk spårar ut lite – och jag tycker Signaler från Zonen är bra på att göra det på ett gott sätt. Jag ser gärna att ni fortsätter med det, för det är så man får en känsla för vilka ni på Fria Ligan är. 🙂