Tag: Anders Björkelid

Att kliva ned i samma flod

“Man kan inte två gånger kliva ner i samma flod” – Herakleitos (troligen felaktigt tillskrivet)

“Vi stiger ned i samma flod hela tiden!” – Charlie Christensen, En afton på Zekes (helt rätt tillskrivet)

 

För mycket länge sedan, när världen var ung och ingen riktigt visste vad de gjorde på internet, så innehöll spelkonventet LinCon väldigt mycket rollspel. Millenniet var nytt och det som rollspelare i framkant ägnade sig åt var friform. HP Lovecraft hade ännu inte tagit över all populärkultur, utan vara blott en av alla de smaker som skräck kunde kryddas med. Tiden var inte som den är nu, men den var på väg hitåt.

Jag var yngre och smalare, precis på väg ut ur tonåren och bar, av någon anledning , otvättade kavajer och band t-shirts från tex Type O Negative, Marilyn Manson eller vad jag nu hade rullande i bandaren på den tiden.

Mitt minne kan svika mig, men jag kommer ihåg det som att vi inte fick spela Mörkret mellan Stjärnorna på LinCon 2002 och att Johan tjatade till sig ett ex av scenariot av en motvillig Anders Björkelid. Scenariot saknade nämligen en handout; en karta som hade vart extra svår att framställa (även i den slutgiltiga versionen får jag intrycket att han inte är nöjd med handout:en då texten som förklarar den är aningen ursäktande).
I stället spelade vi äventyret i mitt föräldrahem, som var i ett uselt skick då min kära mor och far nästan slutfört en spontan flytt till Österlen och lämnat mig till att sköta hushållet…

Det KAN också vara så att vi började spela i ett rum på Ljunkan och inte hann klart, efter som äventyret är aningen längre än ett spelpass och att vi spelade med författaren själv som spelledare och att jag i egenskap av den femte rollen tog över spelledandet för ett avslut därhemma.

En tredje möjlighet är att vi faktiskt körde allt med spelledare på LinCon och att jag hittat på det där med att jag skulle ha vart spelledare.

I vart fall:

Vi blev alla helt golvade. Att göra den här sortens pastich var för oss helt otänkbart, inte som i att det var fel; vi kunde helt enkelt inte föreställa oss att det var möjligt! Rollbyten var nytt för oss, så här pass autentiska handouts, den makt narrativet kräver att spelarna ger det och sedan vad berättelsen ger tillbaka!

Året efter var konventet på universitetet i stället och kantat av många märkliga regler, besvikelser och icke-konventsdeltagare som bara var på campus. Det var sista gången vi åkte till LinCon och den stora ljuspunkten var Ur Afgrunden  – uppföljaren till Mörkret Mellan Stjärnorna.
Vi hade turen att få en kompetent och – även sett ur vår hårdrock, döds och annan alternativrocks perspektiv – aningen udda spelledare. Även detta var ett scenario långt över standard. Vi togs längre med på resan.
All det Mörkret gjort utmärkt gjorde Afgrunden bättre!

Vi missade den sista och avslutande delen, I Skuggorna. Under ett par års tid skickade jag ibland ett mail till Björkelid för att höra om det gick att få ett exemplar av scenariot, men av den ena eller andra anledningen gick det inte, tills en dag, halvvägs mellan berättelsens start och nu, då han meddelade att hela Upsala-sviten fanns att köpa på Lulu.
Jag har suttit många kvällar och vart på väg att beställa hela sviten i hårdpärm och handouts i spiralbindning, men min inre Ove Sundberg har alltid hindrat mig och menat att jag behöver mina pengar till annat.

En dag i slutet av mars 2015 lyckes jag övervinna snålheten och beställde hem hela alltet. Två volymer på omkring 200 sidor vardera damp ner hos mitt postombud veckan efter påsk, tillsammans med en megadungeon.
Idag har jag varsamt klippt isär den första tredjedelen handouts, i morgon kommer vår spelförening för första gången spela om något vi redan spelat en gång.
Kommer vi att bli golvade igen?
Kommer Mörkret mellan Stjärnorna  likt allt modernt och nymodigt visa sig vara lika snabbt daterat?
Kan vi ens friforma efter att ha fallit offer för både D&D 4:th ed och därefter OSR?
Kommer friform framstå som fasligt begränsande efter att ha spelat Polaris, Lady Blackbird och andra spel som satt tydliga regler för berättelsen?

IMG_0655

Suspense – skräckmästarens bästa trick

Som jag tidigare berättade är ett av John Carpenters tips för att skapa bra skräck “att hinta” om monstret utan att avslöja det. Tydligen är det engelska termen vid eftersöker suspense (sv. spänd väntan, spänning). Där är den obestridliga mästaren Alfred Hitchcock. Men här vill jag istället lyfta upp en rollspelsfavorit, nämligen H. P. Lovecraft. Här finns det ständigt en hängande obehagskänsla, något skevt och besynnerligt, men som läsare kan vi sällan sätta fingret på vad det är förrän de sista skälvande meningarna då galenskapen träffar berättaren eller vi själva får de avgrundsdjupa insikterna av kosmisk fasa.

Detta är för mig den absolut bästa medicinen för att skapa ett stämningsfullt rollspelsscenario, avslöja aldrig monstret förrän i slutet, strunta i anfallande deep ones, istället är det bättre med några märkliga hamnarbetare (med märkligt fjällig hy). För mig personligen fungerar det så att när jag väl ser objektet för skräcken så dör stämningen. Då blir den psykologiska stämningen verkliga och går att mäta och kvantifiera. Så länge det bara finns misstänksamhet men inget konkret att ta på, då fortfarande händelser kan bortförklaras men bara nästan, är skräcken som bäst.

Jag vill slutligen ge ett exempel från ett av de bästa publicerade skräckscenarion som skapats på svenska, Upsala-sviten av Anders Björkelid, som innehåller skolboksexempel på suspense. När vi spelade första delen i sviten var det mest skrämmande ögonblicket på det Naturhistoriska museet i Uppsala, då vi skådade in i en formalinfylld flaska från den nordenskiöldska Vegaexpeditionen och anade dess sjukliga inre. Om ni inte redan har spelat detta mästerverk kan det var hög tid för just detta.