Tag: moralpanik

Catherine – fem svar

Catherine, ett av vårens mesta tv spels-snackisar nådde svenska butiker under sommaren. Förhandssnacket handlade ursprungligen om att ingen förstod någonting eftersom trailern inte var på engelska. Vartefter någon med språkkunskaper kopplades in började pratet istället handla om sex i tv-spel, huruvida det är bra eller larvigt. När så spelet kom ut skiftade fokus till spelets svårighetsgrad och kontrollmekanik. Nu är det dags att gallra bort det lösa pratet och ta i tu med sanningen istället.

För det första – vad gör man? Spelet består av tre löst sammanfogade delar. Det mesta spelandet äger rum när spelets velige huvudperson försöker klättra upp för en massa klossar i sina mardrömmar. Olika klossar har olika egenskaper, och ibland blir man jagad av monstruösa underliv eller stöter på andra drömmare som också försöker klättra. De andra delarna är mest utfyllnad för att driva handlingen framåt och består i att Vincent sitter på en bar och väljer att prata eller inte prata med olika personer, eller står på en plattform i sina drömmar och väljer att prata eller inte prata med olika personer.

För det andra – går spelet att förstå? Ja. Det är till och med mycket enkelt. Skulle någon mot all förmodan ha missat symboliken i spelet, avslutas det med en “du är dum i huvudet – nu ska vi som kommit på allt förklara exakt hur du ska tänka”-del som fick mig att vilja sluta spela tv-spel.

För det tredje – vad är grejen med sexet? Det finns inget sex, bara några anspelningar. Faktum är att all tecknad hud som visas redan finns med i trailern – säkert ett medvetet val för att få en svårbegriplig åldersgräns på 17+.

För det fjärde – är det svårt? Det är ett pusselspel och har man bara spelat fps tidigare är det kanske klurigt. Jag spelade på normal svårighetsgrad (det finns easy och very easy), fuskade på en av trettio banor och gick i mål med 37 extraliv. Så nej, det är inte särskilt svårt.

Slutligen – är det världens bästa spel? Nej. Spelet skämdes av obalanserat ljud, obefintlig läppsynk och märkliga konversationer vilket drog ned inlevelsen i Vincents öde; av övertydlighet och en ospännande lösning på mysteriet vilket drog ned inlevelsen i spelets historia, samt en frustrerande moral som effektivt stod i vägen för igenkänningen.

Samtidigt var själva klättrandet beroendeframkallande kul, så kul att jag stod ut med allt det andra och har börjat spela om spelet från början.

Rollspel i bokhandel och leksaksbutik?

Gunnar Söderberg skrev igår en debattartikel i Göteborgsposten. Jag rekommenderar verkligen en läsning. Artikeln behandlar något som för många av oss kanske är en självklarhet. Det var moralpanik som låg bakom att rollspelen försvann från butikshyllorna. Gunnar ställer sig frågande:

” Däremot har vi ett annat klimat där sommarpratare kan prata om sina lajvminnen och där barnen ser rollspel på tv. Är det då inte dags att rollspelen åter tas in i butikerna?”

Jag kan inte annat än att instämma. Tidigare i veckan ville jag lyfta det faktum att rollspel faktiskt säljs via Adlibris och Bokus. Visserligen har de ett nära nog oändligt sortiment, samtidigt som försäljningen över disk är mindre för alla typer av underhållningsprodukter (musik, böcker och spel). Där menade jag att rollspelen hör hemma i bokhandeln inte i leksaksbutiken men kanske har jag fel?

Det är i alla fall en fråga med många bottnar att åter införa rollspelen på butikshyllorna. Var hör de hemma, hos Akademibokhandeln eller BR Leksaker? Det kanske finns andra orsaker än moralpanik att de försvann från butikshyllorna?

En sak som är säker är att innehållet i rollspelshobbyn idag inte är lika främmande för allmänheten som när moralpaniken uppstod på 90-talet. Vi spelar datarollspel, vi har en utbredd nördkultur, att spela spel är inte längre något bara barn och unga gör. Gunnar tar upp SVTs ungdomsprogram Barda som ett succéprogram, något unga vill se mer av, samtidigt som vuxna spelar rollspel på jobbet genom teambuildning. När vi har kick-off leker vi spioner eller löser mordgåtor. Upplevelsebranschen växer.

Jag tror jag måste ändra mig och istället stödja Gunnar Söderberg i att rollspel både kan säljas på Akademibokhandeln och BR Leksaker. Det handlar nog om att inte dra alla rollspel över en kam. Precis som med andra kulturyttringar finns det film, böcker och TV-spel både för unga och vuxna. Det är hög tid att nybörjarrollspel för unga börjar säljas i leksaksbutiken medan spel för vuxna säljs på Akademibokhandeln. Vi kanske måste fokusera mer på riktade målgrupper till våra rollspel. Sedan tycker jag också att rollspel även i fortsättningen ska säljas billigt via webben hos Sveriges två största bokhandlare. Steget är inte långt.

Jag vill uppmana alla att göra som Gunnar Söderberg och lyfta rollspelen i media. Vi i hobbyn måste blicka ut och dela med oss av våra tankar. Hur ska vi annars göra oss hörda? Tack för inspirationen Gunnar!