De här dagarna mellan jul och nyår när alla var mätta, belåtna, har hämtat ur nyårskavajen från kem och allt sånt så var det dags att plocka fram brädspelen!
Våra vänner som i vanliga fall är spelfria delade med sig av bilden där familjen spelar Ticket to Ride, Carcasone eller Setlers.
Själva så la Boningen ribban ett litet steg högre och plockade fram årets finaste julklapp – ett begagnat Warhammer Quest för att med den sista julglöggen och det sista hörnet av skinkan låta dvärgen, magikern och barbaren (alven saknades i lådan) slå sig fram mot The Objective Room.
Jag har ägnat ungefär tre år åt att köpa spelet, så det var en fröjd att få spela det igen och bedöma om det faktist höll nu 15 år senare och summeringen är ungefär såhär:
Det var kul, ett klart roligare dungeonspel än tex Descent. Spelet var svårt, men inte omöjligt, vår första expedition ner i mörkret blev tokdödade av tre minotaurer. Den andra klarade sitt uppdrag med två av fyra äventyrare vid liv. Grundspelet utan rpg reglerna får fyra av fem i min bok. Det som däremot är fem plus är hobbyaspekten. När alla minis är grå plastgubbar är det lätt att föreställa sig hur mycket bättre spelet skulle kännas med även dåligt målade figurer. Alla kickstarters med 3d dungeons gör att platt kartong känns just platt. 15 år teknisk utveckling i figurspelsbranchen har lett till betydligt snyggare minis.
Det har uppstått ett sug efter att börja fixa med alla sånna här skar hos mig.
Det gör det troligt att 2015 blir året när jag bygger en egen 3d dungen, letter upp nya, snyggare, modeller till spelets monster (först och främst ork archers, de ser för trista ut!). Jag hoppas att projektet blir av. Det som talar mot projektet är att jag skulle behöva skaffa en hel del prylar i form av färg, penslar, gw minis osv. Jag hade alla de här grejerna som grabb och de tog upp ett eget skrivbord i mitt pojkrum. Yta som inte alls finns idag. Jag får helt enkelt flytta till en större lägenhet.
