Före tiden då man visste vad brädspel och rollspel var, fanns det bara Drakborgen. Jag minns mitt första möte med dess fruktade murar. Omslaget till spelet skrämde mig redan vid första mötet. På fritids var det spelet som endast de äldsta spelade och det var nog en fråga om mod. Vågade man spela? Utgångspunkten var hopplös. Du fick din karaktär tilldelad, naturligtvis fick du Bardor Bågman. Om det var 15% chans att överleva Drakborgen så hade kanske Bardor Bågman 5%. Din utrustning: Fyra bilar och en medelmåttig fysik.
Vad väntade dig där inne? De höga murarna kring borgen avslöjade inget om dess mörka inre. Mörka oändliga gångar fyllda med skräck och död. Det är desperationen snarare än äran som drivit äventyrarna in i dess inre. En hopplöshetens labyrint. Jag skulle säga att det inte finns något brädspel som fyller en med samma känsla som Drakborgen. Än idag kan den där känslan från det första mötet på fritidsgården kom till en. Det fanns varken tid att vara försiktig för då skulle natten ta en och borgens verkliga fasor vakna eller att med brutal kraft slå sig in till borgens mitt. Förhoppningen stod till att finna något vad som helst av värde att kunna ta med sig ut.
Det som främst skrämde mig var inte draken i borgens mitt, om man möte döden där inne visste man iaf att man hade varit nära segern utan istället var det gångarnas lömska fällor, giftiga tusenfotingar och jättespindlar. Desperationen när man sårad famlar genom gången, dricker ur flaskan man funnit och finner att istället för att innehålla läkande egenskaper istället är ett paralyserande gift. Den värsta döden kom långsamt vid skymningen, instängd innanför Drakborgens mörka murar. Det fanns inga vackra slut.
Drakborgen var det första spelet som riktigt satte sig kvar hos mig. Det var den känslan som lockades en till det första rollspelsmötet. Ett självplågeri att utmana sig själv mot omöjliga odds. De första versionerna av Drakar och demoner erbjöd sällan belöningar men alltid oförlåtande utmaningar som hämtade ur Grymkäfts fällor. Nu ligger Drakborgen i källaren men nu med Fantasy Flight Games nysläpp av spelet som lockat inte bara mig utan en hel generation att uppleva borgens fasor kommer den att hamna på spelbordet igen. Den nya versionen kommer sannolikt att sakna den gamla skräcken men den kommer att leva kvar hos mig.
Jag hade en dröm som liten. Den återkom natt efter natt. Drömmens upphov kom nog från mina möten med Drakborgen. Jag stod uppe på dess massiva murar och tittade ut över ett öde skogslandskap. Vi var där för att möta dess hopplösa inre, sedan tog drömmen slut. Vem vet vad som möte dem där inne. Sannolikheten säger att de aldrig sågs till igen. Nu var det många år sedan drömmen återkom.
Jag överlevde Drakborgen.
Läs mer om den nya versionen på Fantasy Flight Games webbplats.
http://www.fantasyflightgames.com/edge_minisite.asp?eidm=115&enmi=DungeonQuest
Läs mer om de äldre versionerna på boardgamegeek.com
http://www.boardgamegeek.com/boardgame/472/dungeonquest
Det ösiga är att jag inte gjorde det. Någon gång, om jag minns rätt. Inte ens när jag hade tjatat mig till att vara Seigur Bredyxe och satt och surade över att mina föräldrar inte tog spelet på tillräckligt stort allvar. Då var jag alltid besviken över att borgen inte straffade deras ointresse hårt nog. Istället var det jag som straffades.
Jag har ibland undrat om mitt spel ens innehöll den åtråvärda dekalen.
Jag tror nog egentligen aldrig jag överlevde Drakborgen som liten. Man insåg väl inte att det bästa vara att hitta någon liten guldpeng på vägen och sedan ta sig ut.
Framförallt minns jag den otroliga spänning och känsla av hopplöshet som infann sig. Det var nog framförallt den där solmätaren som var värst.
Som Rising kommenterade på rollspel.nu finns det en klart problem med solmätaren: efter halva speltiden förlorar spelet i intensitet. Man vet att man måste backa ut alternativt att man är förtappad, vilket förtar lite av spänningen. På det viset är det lite ösigare att slå för att se om solen flyttar sig eller inte.
Tjenare grabbar!
Snubblade in här och tänkte bara säga hej!
Tjing
Tjenare Micke!
Roligt att du har hittat hit.
Vill nu se hur den nya versionen ser ut rekommenderas unboxingen på bloggen
-STR/+CHA. Kudos!
http://www.layers.se/?p=2113
Själv har jag spelat den nya Fantasy Flight versionen och eventuell recension kommer, men av nostalgiska skäl tror jag ändå att förhandstipset är att Algas version fortfarande regerar.