På rollspel.nu’s forum, eller wrnu-forumet som det av någon geekig anledning jag aldrig satt mig in i heter, dök det i går upp en fantastisk länk till en föreläsning där en av jeepformkillarna snackar om jeepform.
Vi åker Jeep/Jeepform gör massor av scenarion om massor saker och deras poäng är att spela på en karaktärsnivå, en spelarnivå och en metanivå. I föreläsningen snackar Tobias Wrigstad om några spel som behandlar mobbing, otrohet och våldtäkt.
Jag tror att jag, särskilt under sena tonåren, har spelat karaktärer på båda sidor av jobbighets-ångest-mörker-pinnen. Jag minns det som jobbigt och givande, i alla fall efter själva spelandet.
Men det är inte det som är grejen. Grejen är att Jeepform ligger bakom relationstabellen. Att Tobias Wrigstad stod som arrangör för lajvet Relationstabellen LinCon 2001
Vad var då Relationstabellen? Vi kikar i foldern och läser:
“Han hade vunnit en stenugn på poker. Runt denna hade han sedan byggt en pizzeria.”
Skumma saker hände på konventet; folk sjöng sånger, spelade fulla finnar, moonade under morgonyogan och såklart stänkte inkvisitionen vigvatten på vampire lajvarna.
Det här är jag ganska säker på tillhörde relationstabellen. Konventet hamnade i en märklig stämning. Oroliga deltagare var tvungna att skydda sina warhammer väskor med offlajverunor och dra till med Magica-Osynslig besvärjelsen för att ta sig igenom vissa korridorer.
Sen var det killen som låg och blödde i sömnen i korridoren, killen som läste alla repliker i Princess Mononoke högt (den var med japanskt tal på liten tv) i SVEROK’s buss tillbaka till Stockholm. Saker vi aldrig kommer få veta om Relationstabellen låg bakom.
På alla nivåer utöver den vanliga bedömningsskalan (spelade vi rollspel alla pass, hur bra var årets scenarion?) spelade scenarion är Linccon 2001 en lysande pärla i mitt allt grumligare konventsminne.
Några andra saker som hände LinCon 2001
*Boningen ger ut Konventstripp – ett rollspelsfanzine i två till fyra färger som bl.a. innehöll en Zombieäventyrsgenerator.
*Den Indrinska fällen – Ett scenario där spelarna ska backastabba varandra och få nya karaktärer i någon slags high-fantasy Indien
*Det förbannat långa westernscenariot som ingen hann spela klart
Tack till RipperDoc för länken, tack till Tobias Wrigstad för att han pratar om sin grej och tack till rollspelsforumet för att ni bråkar.
bra inlägg, men du måste kolla din t9… =)
Vilka var de två bonusfärgerna på konventstripp?
Typ tio ex av Konventstripp trycktes i färg.
Och jag försöker med stavningen, men det här är typ så bra som det blir.
Jag tänkte kanske främst på att det är en mening som bara finns med till hälften (sjunde raden), och eftersom jag tyckte det var en bra artikel skulle jag gärna veta hur den slutar.
Stavning kan man skita i.
nu slutar meningen.
F*ckin’ awesome.
Jag måste säga att det intressanta är faktumet att Tobias Wrigstad låg bakom Relationstabellen. Det måste sägas att det var det största och mest oroväckande ofrivilliga experimentet. Det jag minns av relationstabellen var tre saker.
– Det stod någon påve och hetsade folk i receptionen.
– Man hade någon slags avslappningsyoga där de frivilliga deltagarna sedan hånades med att göra solhälsningen med anus riktad mot solen (eller liknande). Beskrivs i förnedrande ordalag.
– Relationstabellens deltagare sprang in på spelmöten och förstörde med argumentet att de hade det som uppdrag.
Det jag helt enkelt kan se är Wrigstad & co länge arbetat med att sätta gränser på förnedring och hur långt man kan gå i dessa försök.
Personligen fann jag Relationstabellen som destruktivt och endast roligt för arrangörerna. De tog det som ett skämt medan många andra tog illa vid sig. Saken hör också till att de fick stänga ner sin verksamhet om jag inte missminner mig. Det kanske är bra att röra om men många tror jag inte förstod förutsättningarna. Relationstabellen var lekfullt för deltagarna men blev allvar. En fråga i anslutning till diskussionen; är The Wave som försök bra eller dåligt?
Jeep har jag ingen åsikt om men med basis av Relationstabellen vet jag inte riktigt hur det får en bra början? Med åldern finner jag sällan något slags nöje i att spela 100% ångest. Kanske med en rent humoristisk anslag med aldrig på allvar.
I övrigt minns jag också ett bra kidnappningsscenario med namnet Nürnberg från årets Lincon 2001.
Det är sant. Man accepterade ångest lättare när man var ung och läcker. Nu, när det är mer av en ångestkaka att bara gå upp, vill man gärna ha bjärta färger och knasiga upptåg.
Helt rätt! När man skådat verklighetens ångest det vill säga tagit studenten vill man gärna ta sig så långt bort från verkligheten som möjligt in i eskapismens töcken. Inte försöka rollspela en potentiell ångestfylld framtida verkligheten.
Tillägg: Wrigstad står också bakom mytiska scenarion som Regn och Floden sover. Jag minns dessa som “speciella” scenarion under mina första år på GothCon och LinCon. Det var socialrealistiska friformsscenarion som jag förstod som hyllades. Personer hade suttit och gråtit under dem. Bättre än så blir det inte i rollspelens Sverige.
Att gråta under ett scenario är det högsta man kan uppnå iaf om man får tro den kräsna friformsopinionen. Skulle vara roligt att ha spelat dem och se vad det var om. Nu är jag bara skeptiskt istället för att kunna säga “Jag spelade dem och de var inget att ha”.