ARKIVET
På SVT play finns det ett vackert och lite hisnande program om svenska ödehus och spökstäder. Sveriges största övergivna hus finns till exempel i Stockholm och rymmer en yta jämförbar med tre av Hötorgsskraporna . Programmet heter Glömda platser. Om du inte redan har sett programmet, så rekommenderar jag att du gör det nu.
Om du inte vill titta på web-Tv kan du istället kika på Jan Jörnmarks egen hemsida. Där kan du också köpa hans böcker. Så fick jag det sagt.
Medeltidsveckan är slut. Jag var inte där. Men från bekantas statusuppdateringar verkar veckan ha kretsat runt könsdelar – ett glädjeämne lika gammalt som livet själv. Man får anta att de var Off Live när de uppdaterade. Själv har jag bara varit på medeltidsveckan en gång, och då av misstag. Det enda minne jag har av spektaklet var att vi stod och glodde på några stackare på ett torg. Vi väntade på att de skulle göra något spexigt. De väntade på att få helstekt vildsvin. Gemensamt var att vi alla verkade vänta förgäves.
Några som däremot var på medeltidsveckan var KD. Uppenbarligen gillade de vad de såg, för snart kom en debattartikel om att rollspel också är kultur. ”Vi kristdemokratiska riskdagsledamöter menar att brädspel och lajv är kulturformer som förtjänar mer än en axelryckning eller ett överseende leende.”(AB 2010-08-11) Lösningen på problemet är att åsiktseliten (tidningar m.m.) bör recensera rollspel och lajv och att biblioteken bör ha brädspel till utlåning. Liknande tankar förs ofta fram på forumet, och på piruett.se. Och för hobbyn skulle det naturligtvis vara ett stort lyft. Inte minst för att utgivare som brottas med liten upplaga skulle få en försäljnings-explosion om bara några bibliotek köpte in deras spel.
Samtidigt som medeltidsveckan pågick offentliggjorde KD också sina valaffischer. Årets motto är att kämpa för ökad mänsklighet. Detta lovvärda initiativ består inte i att försöka rannsaka våra inre – sånt kan vänta. Istället måste vi fokusera på de yttre hoten mot vår mänsklighet. Göran Hägglund tronar stolt och trotsig jämte olika utomeuropeiska vilddjur. Äntligen en politiker som tar tag i schakal-problematiken! Som slåss för verklighetens folk – för mänskligheten. Till sin hjälp har Hägglund sina kompisar i gillet ”Allians för mänskligheten” som han kan kalla samman när de ger sig in i farliga instanser som Almedalsveckan. Även fast de har hållit samman i fyra år är det inte alltid lätt. Vissa i Hägglunds gamla gille ”sifomätningen” har KOS på honom nu. Då är det bra att vara flera.
Hägglund är trots allt fortfarande low-level. Han tröskar runt kring Degerfors. Försvarar pensionärer och farmar strutsar. Bufflarna äter upp mina pelargoner! Slay 100 to gain wand of righteousness. Accept/decline. Det är ett pissigt jobb, men det är bara att härda ut. I fjärran hägrar episka strider mot the Big Five, och ännu senare – på epic – mot trollocker, muslimer och andra bestialiska folk.
Som tur är finns junta. Där får alla vara statsminister.
På rollspel.nu’s forum, eller wrnu-forumet som det av någon geekig anledning jag aldrig satt mig in i heter, dök det i går upp en fantastisk länk till en föreläsning där en av jeepformkillarna snackar om jeepform.
Vi åker Jeep/Jeepform gör massor av scenarion om massor saker och deras poäng är att spela på en karaktärsnivå, en spelarnivå och en metanivå. I föreläsningen snackar Tobias Wrigstad om några spel som behandlar mobbing, otrohet och våldtäkt.
Jag tror att jag, särskilt under sena tonåren, har spelat karaktärer på båda sidor av jobbighets-ångest-mörker-pinnen. Jag minns det som jobbigt och givande, i alla fall efter själva spelandet.
Men det är inte det som är grejen. Grejen är att Jeepform ligger bakom relationstabellen. Att Tobias Wrigstad stod som arrangör för lajvet Relationstabellen LinCon 2001
Vad var då Relationstabellen? Vi kikar i foldern och läser:
“Han hade vunnit en stenugn på poker. Runt denna hade han sedan byggt en pizzeria.”
Skumma saker hände på konventet; folk sjöng sånger, spelade fulla finnar, moonade under morgonyogan och såklart stänkte inkvisitionen vigvatten på vampire lajvarna.
Det här är jag ganska säker på tillhörde relationstabellen. Konventet hamnade i en märklig stämning. Oroliga deltagare var tvungna att skydda sina warhammer väskor med offlajverunor och dra till med Magica-Osynslig besvärjelsen för att ta sig igenom vissa korridorer.
Sen var det killen som låg och blödde i sömnen i korridoren, killen som läste alla repliker i Princess Mononoke högt (den var med japanskt tal på liten tv) i SVEROK’s buss tillbaka till Stockholm. Saker vi aldrig kommer få veta om Relationstabellen låg bakom.
På alla nivåer utöver den vanliga bedömningsskalan (spelade vi rollspel alla pass, hur bra var årets scenarion?) spelade scenarion är Linccon 2001 en lysande pärla i mitt allt grumligare konventsminne.
Några andra saker som hände LinCon 2001
*Boningen ger ut Konventstripp – ett rollspelsfanzine i två till fyra färger som bl.a. innehöll en Zombieäventyrsgenerator.
*Den Indrinska fällen – Ett scenario där spelarna ska backastabba varandra och få nya karaktärer i någon slags high-fantasy Indien
*Det förbannat långa westernscenariot som ingen hann spela klart
Tack till RipperDoc för länken, tack till Tobias Wrigstad för att han pratar om sin grej och tack till rollspelsforumet för att ni bråkar.
I vanliga fall tillhör jag skaran som är kritisk till rollspel på tv serier. Det stora problemet är att man antingen hamnar i fällan att spelarna skall agera karaktärerna från tv serien vilket såklart blir statiskt, märkligt och sällan särskilt bra. Om gruppen däremot beslutar sig för att spela helt andra karaktärer så är risken överhängande att karaktärerna i tv serien var en alldeles för stor och avgörande bit och världen egentligen bara var en kuliss.
Det tror jag inte är gällande för Doctor Who, det har gått på tv så länge att alla skådisar och karaktärer bytts ut samtidigt som grundtanken i äventyr i tid och rum bestått. Skurkarna är också konsekventa, vad som en händer kan cybermän, daleks eller kanske rent av Mästaren dyka upp och terrorisera spelarna. Dessutom legitimerar tidsresandet att dra in alla historiska personer och händelser.
Jag ser framför mig en kampanj där spelarna är en brokig skara av antropologer, konstnärer, praktikanter och strålkärringar som anställda av svenska rum/tids-byrån beger sig ut i det okända för att rädda framtida svenska rymdskepp, se till att Gustav Vasa inte faller offer för vampyrer och för alltid dölja den fruktansvärda sanningen om mordet på Olof Palme.