För oss som inte vet så mycket om OSG (Old-school gaming) har förhandssnacket om Fantasy till stor del kretsat runt hur regellätt systemet kommer vara. När nu spelet kom i butik, kändes det naturligt att testa hur det är med den saken. Vi på boningen bestämde oss därför för att granska spelets regler mer noggrant.
Som i så många andra spel ligger reglernas fokus på strid, och stridskapitlet är också det mest regeltäta kapitlet. För att testa Fantasys påstådda regel-lätthet jämförde vi mängden regler i stridskapitlet med det ökänt regeltäta spelet Eon. Jämförelsen gjordes genom att alla regler som finns i kapitlen “Strid” räknades. Både regler av som “slå en tärning för att träffa” och regelmodifikationer som “-2 om målet ligger ned” bokfördes.
Fantasy klarar denna första granskning galant. Om vi inte räknar med frivilliga regler och föreslagna ändringar, innebär en strid i Fantasy ungefär hälften så mycket regler som i Eon. Utökar vi systemen med alla tillgängliga extraregler och frivilliga tillägg, innehåller Fantasy mindre än 30% av Eons regelmassa. I Fantasy finns egentligen bara en frivillig stridsregel, medan Eon har nästan lika många frivilliga som grundregler.
Jämfört med andra fantasyspel blir resultatet mindre slående. En strid i Fantasy innehåller ungefär lika mycket regler som en strid i Saga, och i jämförelse med en klassiker som Drakar och Demoner ’91 har Fantasy knappt 20% mer stridsregler att hålla reda på.
Fantasy: 70% mindre regler än Eon, 20% mer regler än DoD ’91.
jag tror jag tar och länkar lite http://www.rollspel.nu/forum/ubbthreads.php/topics/682508/Re:%20%C3%84r%20r%C3%B6tterna%20r%C3%A4tt?.html#Post682508
där tycker jag att Arfert förklara vad han menar med regellätt
Jag håller med om att OSG inte är synonymt med lite regler – men det är en av de aspekter som vanligen lyfts fram (andra är till exempel fokus på spelarskicklighet och obalanserade encounters).
Jag har ju redan klagat på nostalgivågen. Funderar rätt och slätt vem som är tänkt att köpa och spela OSG?
På något vis tänker jag trenden som någon slags regression av ens hobby tillbaka till pojkrummet, där reglerna var enkla och man varken hade lån på villan eller en frånskild fru. Jag har inget emot att se tillbaka på gamla spel, herregud Teknochock har en sådan och det gillar jag. Conan är för mig ett fantastiskt koncept men just att sätta produkten “old school” på sin produkt känns bakåtsträvande och ganska trist. Varför inte sälja spelet som något nytt och spännande istället? Vilka personer som är nya till hobbyn kommer börja med en produkt som heter innehåller orden “old school”?
Kan delvis hålla med dig – men det är lite frågan med syftet – en del vill ju tillbaka till rötterna och Fantasy! är ju riktat till dem. Men det skulle lika gärna kunna sålts in som ett nytt spännande fantasyspel utan krångel – och det hade jag gillat mer.
Jag funderar hur som på att köpa det – blir spännande att läsa. Sen är det frågan om äventyr och metaplott som jag nyligen disk på Irrfärder – hur blir det där?
Allmänt – vad jag har hört av en person som läst Fanatsy! är att det var lätt att läsa och man kändes pepp att starta sen. Det va inga frågetecken (nästan) när man läst hela boken och det är ett plus – bara jämför med TOR som är helt galet konstigt upplagt avseende vad som står vart i böckerna (delvis iaf)
Jag vill väl egentligen revidera min klagan något. Jag tror egentligen att Fantasy! är rätt väg att gå, internt kan man nog kalla det för OSG, det viktiga är att det utåt är något nytt. Även om det egentligen är de spelen vi alla kanske började med, gillade och därför fortsatte spela rollspel. Det är väl inte alltid något dåligt.
Se bakåt men förädla tror jag kanske är något ändå. Jag tänker främst på nya rollspelare, de redan frälsta är jag alltid mindre oroad över, de skriver egna rollspel istället.
Jag tycker fantasy är intressant eftersom det sätter en väldigt medveten etikett på sig själv. Det är mycket* “såhär spelar du vanliga spel, men så gör du inte i fantasy” – lite som när Manowar ägnar en hel låt åt att förklara hur “true” dom är. Jag vet inte om det ska tolkas som att spelet snarare är ett manifest än ett rollspel, eller om det är väldigt ängsligt att tolkas på fel sätt.
Själv – och jag är verkligen ingen auktoritet på ämnet – hade jag trott att Fantasy skulle vara enklare, typ tio regler och sen klart, och att det skulle leda mer med inspirerande spelexempel. Men jag har inte riktigt bestämt mig för om det är en bra eller dålig sak att det inte var som jag trodde.
*eller ja, det är inte mycket utav någonting egentligen
Är verkligen fantasy mkt mer specifik (eller tror sig vara det) än säg – cyberpunk? El spelar man fantasyrollspel så pass annolunda? Nyfiken.
Vet inte riktigt, det enda jag kommer och tänka på är att fantasy kanske oftare handlar om att gå i dungeons och döda monster än ex. sci-fi?
För övrigt förstår jag inte riktigt vad det är att längta tillbaka till? Please tell me.
En del sf (postapokalyps) är väldigt mkt dungeon/bunkerröj. SW var klart annorlunda när vi spelade det, men Coriolis fick ofta såna delar i sig – det vi bla. upplevde var lite pulpigt.
Jag vet inte vad mans ka längta tillbaka till – men det kanske inte va riktat till mig 🙂
i mitt inlägg ovan ska fantasy tolkas som Fantasy – alltså spelet med detta namn, inte genren.
fast det är ju å andra sidan cyberpunk också – alltså både namnet på ett spel och en genre…
För att förtydliga menar jag text som säger saker som “I många rollspel gör du si, i det här spelet gör du så” eller “i många andra rollspel finns regler av typen X, det här spelet har regler av typen Y”. Eftersom Fantasy (spelet) betonar sådana skillnader – istället för att bara säga “såhär gör du här!” – finns en känsla av programförklaring eller manifest. så menade jag.
Gör det?
Ja.
Eller, om man ska vara petig finns förstås känslan i mig, men det är mina upplevelser jag utgår ifrån när jag bedömer saker och ting.
Som exempel kan vi titta på framsidan. Där står det SagaGames presenterar Fantasy! Old School Gaming – alltså tillverkare, titel och spelstil. Jag menar att ett sådant grepp är jämförbart med att döpa sin skiva till Kings Of Metal, och jag tycker att det är en programförklaring: ingen ska behöva tveka över den subkulturella tillhörigheten. Det sätter ett likhetstecken melllan produkten och tillhörigheten: Det här är Metal (OSG) – Metal (OSG) är det här.
Anledningen till att det är intressant är att det är relativt ovanligt. De flesta spel brukar ha svepande förklaringar som “ett fantasyrollspel på svenska” snarare än “ett neotrad-spel i fantasymiljö”. Det är olika sätt att positionera sig, och olika idéer om vad som är primärt i spelet.
Som en parentes vill jag påstå att Manowar är jävligt OSG, men det är en annan diskussion. =)
Spelet heter alltså Fantasy! – Old School Gaming. OSG är en del av namnet.
Och Manowar är skit. Om FOSG var en grupp så vore det tidig Uriah Heep, Rainbow eller Hawkwind. 🙂
Manowar är kungar. Jag gillar att du fått med rollspel i titeln väldigt viktigt om man ska hitta spelet på tjänster som Adlibris / Bokus.