Internet är fullt av sidor som man surfar in på ibland och tänker: bra sida, synd bara att de verkar ha gått under jorden. Kurragömmaklubben Kamouflage driver en sådan sida. På så gott som varje redaktionsmöte vi haft på boningen har frågan lyfts om sidan inte är att klassa som inaktiv och det är dags att ta bort länken. Samtidigt har något hindrat oss – måhända en dåres hopp, men ändå ett hopp. Och hoppet verkar ha besannats: för några veckor sedan publicerade KKKamouflage nyheten om det evigt gäckande scenariot Solnedgång över Kykladerna är klart. För dig som inte vet vad det hela rör sig om är Solnedgång… del två i en utlovad ångpunk-trilogi. Tidigare har del ett och tre spelats på GothCon. Ettan var fantastisk, trean var… tja, mitt emellan. En mycket märklig del i scenariot var att ingen fick tala om det som hade hänt i Grekland, vilket förstås berodde på att inte ens scenarioförfattarna visste vad som hänt. Nu vet de, och snart vet också vi!
Som en mindre munter nyhet kan vi, också någon vecka försenat, berätta att det sjukt inflytelserika forumet the Forge stänger ned. Om detta innebär att old school har besegrat new school, eller om indie-rörelsen bara ömsar skinn, återstår att se. Precis som med iDOD blir samvetsfrågan om du vill säkra dina framtida skryträttigheter och kunna säga att du var där. I sådana fall har du fram till slutet av maj på dig att göra din röst hörd. För mer info kan du besöka anyway, eller varför inte själva forumet.
Och såklart: nyckelringsrollspelet. Praktiskt att ha med sig överallt. På resan tillexempel, eller när man drar hem till polarna och inte riktigt vet om någon har planerat något. Eller för samlaren som har allt utom ett sjukt litet rollspel.
“Om detta innebär att old school har besegrat new school, eller om indie-rörelsen bara ömsar skinn, återstår att se”
Det har ju varit bestämt i åratal att the Forge efter ett tag skulle gå in i en “vinterfas” och sedan stängas ned, då man förutsåg att forumet med tiden skulle stagnera och det vore bättre att låta folk söka nya miljöer för idéutbyte när det hände. Den analysen visade sig stämma utmärkt, The Forge har onekligen stannat av.
Det hela har att göra med vad man kallar “the Indie Diaspora”, att de rollspelsskapare och teoretiker som växte upp på the Forge började fokusera på andra kommunikationskanaler som bloggar (lumpleys Anyway är ett utmärkt exempel), konvent, andra forum o.s.v. så att indie-idéerna når ut till nya människor och utvecklas istället för att alla indie-människor ska sitta instängda i en eko-kammare på the Forge och dunka varandra i ryggen.
Planen är alltså att avsiktligt avliva the Forge för att tvinga ut medlemmarna i cyberrymden och låta nya friska indie-viljor ta den gamle jättens plats. Nu har ju detta i stort sett redan hänt, de mest hardcore indie-människorna postar ju både på the Forge och annorstädes, men när administratörerna lägger ner the Forge kan de ju lägga energi på annat ett nästan tomt gammalt forum.
Visst är det så, och det är förstås mycket sunt. Samtidigt tänker jag att just nämnda stagnation _också_ kan ses som ett tecken på att “rörelsen” har förlorat en del av sin kraft.
I kommentarsfält på bloggar och g+ händer det inte sällan att någon av auktoriteterna (typ lumpley) känner sig föranledd att säga att ingen av de andra kommentatorerna förstår vad Story Now (eller vad det nu kan vara) egentligen innebär. Sånt kan förstås ses som ett sätt att sprida budskapet utanför ekokammaren. Men det kan också tolkas som att det fortfarande är samma tongivande figurer som nu måste basa över en mer splittrad grupp.
En rörelse har ofta en blomstringsfas då den slåss för hegemoni, sprudlar av idéer och har en stark sammanhållning, följt av en vissningsfas då den splittras i olika fraktioner som slåss mot varandra och tappar den lyskraft som den hade tidigare. Därför vore det inte konstigt om det händer i rollspelsvärlden också.
Det är nog lite tidigt att dödförklara Forgerörelsen när spel som Apocalypse World och Burning Wheel fortfarande är the shit. Och Svavelvinter har inte ens släppts ännu.
Men givetvis kommer intresset för teorierna att svalna, och kanske har det redan skett, men inte utan att de lämnar tydliga spår efter sig. OSR är ju på många sätt en motreaktion mot tunga Forgeteorier, men trots det med tydliga inslag av liknande tänk.
Ja, det går inte att förneka att the Forge har ett enormt inflytande på rollspelshobbyn. Samtidigt är det något som händer när en idé får spridning, utan att den blir sämre blir den lite mindre… aktuell.
På så sätt tror jag att AW är lite ett tveeggat svärd – nu vill _alla_ (även jag, som aldrig varit särskilt “indie”) göra ett likadant spel. Och då har jag egentligen bara flyttat från att göra DoD ’91-kloner (som jag gjorde för femton år sedan), till att göra Eon-kloner (som jag sysslade med för tio år sedan, eller ja: teknochock är väl också det) till att göra AW-kloner. Visst är det senare på många sätt ett bättre spel, men kalkerandet är det samma.
Den quick-fix OSR erbjuder är att det det finns en chimär av sprudlande kreativitet och “gör som du vill för det är inte så noga”-attityd. Och eftersom jag innerst inne vet att jag aldrig kommer kunna göra en AW-kopia som överträffar originalet, känns det lockande att börja kalkera OSR-spel istället.
Jag är också sjukt sugen på nästa trend. Jag tänker att (det simulerandet borde komma tillbaka. Gärna det feltänkta simulerandet, typ “i den här världen väger ett bredsvärd 130 bärpoäng”. Eller story before-historieberättandet.