Sommaren erbjuder unika möjligheter att sitta i solen och läsa en god bok, veckans bok är sommarens stora svenska rollspelssläpp, Svavelvinter. Det är ju inte direkt någon liten bok utan en mäktig bibel på över 300 fyrfärgssidor. Det kanske är den tjockaste rollspelet som Sverige skådat, som grädde på modet är den också i ett tilltalande liggande format. Alltså omöjlig att läsa på ett naturligt sätt men en riktig praktpjäs. Här måste jag hålla med Magnus Edlund, på piruett, att det nog är en av de vackraste rollspelsböckerna just nu.
Jag tillhör en generation med svenska rollspelare som aldrig upplevde Svavelvinter-triologin till Drakar och demoner. Det var snarare med avundsjuka som jag hörde om sviten som man aldrig hade tillfälle att spela, fanns ju inte att köpa i butik. Därför är Svavelvinter som kampanjmiljö för mig något okänt. Läsningen av Svavelvinter har för mig alltså i stort handlat om att förstå en värld som de äldre generationerna rollspelare höjt till skyarna som kronan på Äventyrsspels produktion.
Det är en märklig värld som möter mig, efter recensionerna av Erik Granströms böcker ex. i DN, har jag förstått att det är en svensk Borges jag har att göra med. Världen Trakorien är som en godispåse av historiska kulturer där företeelser, titlar, gudar och strukturer är sammanfogade. Det är likt en tidsresenär som färdats genom tiden och plockat godbitarna för att bygga sin egen värld utan hänsyn till de historiska sammanhangen. Det kanske är detta som kännetecknar skapelsen av en fiktiv värld?
Det är ovant att möta detta hopkok och ibland kan jag bli störd på de historiska referenserna som spretar. Jag menar att varje enskild historisk företeelse inte kan fungerar utan sitt historiska sammanhang. Således blir Trakorien en anomali, en omöjlighet i verkligheten, vilket också öppnar möjligheter för hos att skapa fritt. Den saknar helt vår världs begränsningar utan framstår mer som ett John Carters Mars. Om du själv vill lägga in en ny historisk företeelser som Ming-dynastins stadsbebyggelse eller Sioux-indianernas krigföring så känns det fritt fram. I ett spel som Svavelvinter som uppmanar deltagarna att gemensamt skapa och förändra sin värld är detta en spännande möjlighet.
Samtidigt kan jag känna en avsaknad av konsekvens och relevans för den värld jag möter, det är en omfattande världsbeskrivning jag möts av men den känns förvånansvärt tom. Full med märkliga titlar och sekvenser av parodiska inslag vet jag inte riktigt vilket stöd den kommer vara i själv rollspelet. Jag misstänker dock att det också grundar sig i min ovana att läsa helt nya fantastivärldar, för Trakorien är en plats som skiljer stort ifrån våran.
Kikar man på trakoriens främsta inspirationskällor är det kanske lättare att hitta en röd tråd:
– Gnosticism
– Renässanens Italien
– Dagens USA
– Romarriket
– Sumer
Blanda ihop med fantasy/medeltid och du har Trakorien.
Det hjälpte iaf mig när jag precis som du letade efter konsekvens i settingen.
Jag tycker att reglerna är jättebra. Settingen kommer jag att förhålla mig extremt fritt till när jag gör äventyr. Jag har köpt kartan och kommer att använda den. Man kan ju kolla upp lite grejer såsom kända namn osv i det land man vill inrikta sig på men sen kör man sin egen grej. Man får låta världen komma in gradvis, eller låta din egen värld utvecklas ur den redan befintliga. Vår Sl, som även läst böckerna har ändå valt att helt och hållet frångå Granströms värld och istället bygga upp ett eget fantasy-universa. Han tyckte att det helt enkelt var för mycket att hålla reda på i Trakoriensettingen.
De historiska inspirationskällorna finns absolut där men jag kan inte riktigt koppla ihop vilka delar som ska sitta var så att säga. När är det renässans och när är vi i USA? Var går avgränsningarna mellan inspirationskällorna, de olika länderna i Trakorien skiljer sig också till tankesätt avsevärt från varandra, lite som att de tillhör olika tidsepoker.
Jag tror det där mest är ett problem för mig som läser väldigt lite fantasy och väldigt mycket historisk litteratur. Där läsningen ofta handlar om en slags kronologi, orsak och verkan. Inget av det där går att använda här. Det hela blir därför väldigt spännande och nytt för mig. Mina tankar liknar nog herr Krantz att förhålla sig väldigt fritt och långsamt, stötvis, använda sig av den beskrivna världen.
Ja, jag är ju i princip uppväxt med (eller i?) Trakorien så för mig var det kanske mer en aha-upplevelse. Jag skulle aldrig drömma om att byta ut settingen! 🙂
Kanske var det enklare för oss som började med äventyret att förstå Eriks värld eftersom vi har haft en inkörsport som är mer traditionell och mer medeltid – vilket också ger oss en större uppskattning för Eriks resa sedan dess – renodlandet av det som var unikt i Trakorien snarare än det som var mainstream. Tycker att det har stärkt världen avsevärt, men kanske har det också höjt tröskeln.
Jag tror du är något på spåren. Nu har jag inte spelat Svavelvinter men det är klart att man där både etablerar en förståelse och en inre logik. När de delarna av Trakorien som var säregna nu har blivit en större del av världsbeskrivningen blir den också svårare att förstå, om man inte följt med på hela resa. Jag tänker att det är ungefär som att börja se på en TV-serie under tredje säsongen när karaktärer och värld redan är etablerad.
Men å andra sidan ger detta också en stor möjligt, speciellt med tanke på skuggspelet. Nämligen att spelargruppen själv kan fylla de kunskapsluckor som finns med egen information.
Det absolut mest spännande med läsningen för mig personligen är insikten hur det är att möta en helt ny konstruerad värld. Trots att jag ständigt möt nya spelvärldar är dessa ofta pastischer eller anakronismer av vår värld, eller helt enkelt så etablerade världar i populärkulturen att de praktiskt taget kan tas som verkliga, jag tänker på Conan, Sagan om Ringen, Star Wars, Warhammer eller Dragon Age. Eller så är de helt enkelt parallella till vår egen verklighet, ex Mutant, Coriolis, Neotech, Ars Magica, World of Darkness, Götterdämmerung etc.
Det här att möta en helt ny värld som samtidigt försöker vara mer djup än ett par nationsbeskrivningar, gudar och en hjälte är verkligen en utmaning för mig.
Intressant. Jag håller med om attTrakorien kan vara mastigt att sätta sig in om man saknar tidigare relation till settingen. Men att settingen är ett collage av referenser utan inre logik kan jag inte riktigt instämma i. Nu är jag för all del inte opartisk, men i mitt tycke är Trakorien tveklöst en av de mest genomtänkta fantasyvärldar jag kommit i kontakt med. Visst, det finns historiska och nutida referenser från massor av håll, men det finns också en mycket genomtänkt historik för övärlden, dess folkslag, folkvandringar, kolonisering, språkutveckling osv. Vi har inte tagit med så mycket av dessa “hårda fakta” i regelboken eftersom vi ansåg att det skulle bli för torrt och bryta immersionen i världen. I stället satsade vi på mer “in game”-texter med syfte att mer förmedla stämning och karaktär.
Men det kanske vore en ide att starta en wiki eller annan faktabas om Trakorien?
En god synpunkt! Det är spännande det här med upplägget, som svensk rollspelare har vi ju lärt oss att läsa nya världar som en skolbok i geografi och historia. Kanske skapar just bristen på “hårda fakta” känslan av mastighet. Massor med nya intryck som är svåra att nåla fast?
Det är iaf en omständig värld jag möts av och det kanske är för mycket begärt att jag ska förstå den, genom en läsning och utan att erfarit den sedan tidigare.
En annan tanke är också att det kan finnas en överdriven tanken hos mig att vilja förstå allting, att kunna leda allting i resonemang, se pärlband av händelser som leder till varandra. Ibland handlar det också om en upplevelse. Det är omöjligt att beskriva Trakorien som tycks vara så komplex till sin utformning på de sidorna. I efterhand kan jag därför se världsbeskrivningen i Svavelvinter mer som en mosaik av intryck från Trakorien. En mosaik där också deltagarnas berättelser kommer få plats, det är en viktig aspekt av berättandet, att historien på intet vis får vara färdigberättad.
Bra idé med en wiki för Trakorien med tanke på den mängd med information som finns att tillgå om världen skulle väl det vara en utomordentlig service för både skuggspelare och berättare. Det är också två helt att skriva ett världskapitel i en tryck bok eller publicera i en databas på Internet. De två möjliggör två helt olika angreppssätt.
Precis. Det slår mig nu att det redan finns planer på en Trakorienwiki, förhoppningsvis kan den slå upp portarna bortåt sensommaren.
Kan tillägga att jag för bara ett par år sedan (när jag bröjade jobba med regelverket) var i samma läge som du. Jag hade ingen stark relation till Trakorien. Jag hade spelat Svavelvinter på 80-talet och läst romanen på 00-talet, men aldrig spelat eller läst resten av konfluxkampanjen. Min metod för att närma mig världen har nog varit att fokusera på ett område i taget och göra sig hemmastadd där.
Jag vet ärligt talat inte om settingdelen av regelboken riktigt lämpar sig att läsas från “pärm till pärm” – snarare är introberättelsen först i boken tänkt som en översikt över Trakorien, medan settingdelen nog främst är skriven som ett referensverk.
Jo kanske ska tillägga också att vi efter publiceringen av spelet insåg att hyfsat många nu möter Trakorien för första gången. På vårt forum efterlystes en grundläggande beskrivning av settingen, och vi bad därför Erik G skriva en “Trakorien for dummies”-text som nu finns på vår sajt och i snabbstartsreglerna:
http://frialigan.se/svavelvinter/trakorien-–-vad-ar-det/
För oss som är vana med Svavelvinter, dvs fick det pö om pö på DoD-tiden, läste boken etc, så är det intressanta att altl det gamla inte stämmer. Världen har utvecklats – det är en ständig flux på nya saker som läggs till och saker som man har en känsla för som inte stämmer längre (delvis relat till att gamla SV var skapat med alver, svartfolk, dvärgar, ankor och annat DoD-igt).
Som Tomas säger, när settingdelen klipptes samman och jag och Nisse fyllde på vissa luckor, insåg vi snabbt att det går inte att få med allt – det finns inte plats. Settingdelen är mer en potpurri av allt som Trakorien kan innehålla, med vissa delar som är hårdare data (Mäktig grupper-kapitlet som stöd för att skapa skuggmakter, exempelvis), och andra för att få en känsal av världen men även ge uppslag och färg (som begravningsriter på de olika öarna). Sen är ju den delen också författad av ett stort gäng entusiaster – det som krävs för att få ihop ett projekt som SV är.
Egentligen tycker jag att det är enkelt: Svavelvinter-spelet är en form av fanprodukt i den meningen att det är ett spel i en värld skapad av en romanförfattare. Precis som Sagan om ringen-rollspelen. Jag tror inte att så många funderar på om man “måste” läsa Tolkiens böcker. Det är ju snarare för att man har gjort det som man vill spela. Således tycker jag också att Eriks romaner enbart är en tillgång för spelet. Att det tar tid att sätta sig in i världen är det roliga, inte ett problem.