Det elektroniska drakar och demoner, Riotminds så kallade bomb, har med rätta blivit ämnet på allas läppar (jfr till exempel den utmärkta bloggen piruett). Rollspelen står inför sin motsvarighet till finanskrisen. Riotminds vill skala ned, och plötsligt svallar det patriotiska blodet. Hur är det möjligt, att Sveriges stoltheter skall säljas till Kina eller sluta finnas på papper?
Sanningen är naturligtvis en helt annan. Riotminds verkar i en lång tradition, inledd av Äventyrsspel i en blek urtid. Med förvärvandet av Drakar och demoner-licensen kom ett stort ansvar. Ett kall, om man så vill, en förpliktelse. Ty drakar och demoner kan inte hanteras hur som helst. Nej, traditionen bjuder att grundsystemet är oföränderlig, men att varje tillägg ändrar några CL-chanser och bakgrundstabeller hit och dit, vilket gör att varje bok strängt taget bara är förenlig med sig själv. Exteriören förändras av och till, vilket ökar köpsuget, men i grunden finns en bottenplatta som utvecklats och hunnit avvecklas av större internationella tillverkare.
Det är i det ljuset som iDOD måste ses: en metod att förändra formen utan att ändra grunden. Att slippa ta itu med ett osmickrande stridssystem där FV 20 bara är början. Att sälja samma sak igen, men under nya förevändningar. Med begränsad bakåtkompatibilitet.
Och så har vi världen, denna rollspelens gossen ruda. För tjugo år sedan, samtidigt som David Hasselhoff rockade loss i Berlin, släpptes äntligen kampanjvärden Ereb Altor. Nästan åtta år efter födseln hade Drakar och Demoner fått en fond. Nu var spelargruppen inte bara ett ösigt gäng som slogs mot monster, nej, nu kunde samma saker göras i terräng. Först bestod omgivningen av Europa, fast med lustiga namn, men då det är gängse konvention i fantasy spelade allt sånt ingen roll. Det fanns avstånd och positioner. Skogar hade gränser, och utanför dessa fanns det andra skogar och andra länder. Åtminstone bort till Ryssland. Två år senare försvann världen, lika plötsligt som den kom. Nog är det bra med fluff, men det får ju inte direkt stå i vägen för t20-systemet, kanske man resonerade.
Det är i det ljuset som iDOD måste ses. Trudvang, världen som först bara kunde anas i fina illustrationer, har växt sig starkare för varje Riotmindsprodukt för att bli till en säregen och intressant plats som håller sitt huvud så mycket stoltare än de tråkiga orden drakar och demoner. Nu är det hög tid att dra i alla spakar: världen måste bort! Teckningarna bort! Fram för wordpress! Raka marginaler och typsnitt utan serifer.
För det finns så mycket att ändra på, som ändå inte ändrar något i sak. Och smakfullhet har aldrig varit Drakar och Demoners adelsmärke. Allt som du kan tänka skall få finnas med, bara det går att placera i ett fiktivt Europa där kvinnor står och särar lite i bakgrunden. Ankor och Vidstige? Varsågod. Alver i alla former och färger, med högre och högre plus i grundegenskaperna, men som ändå nått över baschansen under sina tusenåriga liv. Alla ska med!
Det är i det ljuset som iDOD måste ses. Drakar och demoner har alltid varit fullt av inkonsekvenser, och Riotminds har gjort sitt för att hedra detta arv. Vem minns inte begravningsyxan som gick i arv i sjunde utgåvan? Eller de mörkhyllta korpikalla i 2006:an vars hud är blek och vit. På internet kan användargenererat och officiellt innehåll blandas friskt, olika tankar kan växa sig friska och starka och helt utan inbördes sammanhang. För den som inte längre ger ut böcker blir korrekturläsning och sammanhang oväsentligt. Det kommer ändå att ändras imorgon. Och vem kan hålla reda på allt innehåll i ett livkraftigt internetforum: vem kan ens begära en sådan kontroll? På internet finns allt och inget, sökmotorn gallrar svaren snabbt. Google: svärd+mycket+skada: Find. iDOD hittade femtio regelförslag, vill du lista dem efter datum, hur välstavade de är eller hur mycket skada din rollperson kan göra? Maxskada. Tjoff, och så är saken biff.
Men visst är det så att vi älskar mest det som håller på att tas ifrån oss. Vem brydde sig om drakar och demoner för en månad sen? Men se där, ett självmordsförsök! och plötsligt måste indiespelen stiga åt sidan en smula för nu skall Trudvang kramas. Att kvaliteten på själva hantverket egentligen är undermålig är väl skit samma i tider som dessa. Nu är det Sveriges stolthet som måste räddas, och då är det kanske inte så viktigt att pressa ned koldioxidutsläppet under 100g. För just nu är det förstås det viktigaste vi har, det enda som inte får tas ifrån oss. Simsalabim är succén ett faktum. Allt det som tycktes dåligt först, har bara blivit charmigt med tiden och nu är det en del av essensen. Det som gör att produkten har en själ – kan bli kultförklarat.
IDOD var kanske skräp när det kom, men tänk dig vilken kult, vilken charm, att ha haft ett konto där! Det är omöjligt att bli helgon under sin livstid. Det är i det ljuset som iDOD måste ses.