Tag: trudvang
Nu: Galtevår
“Skelettet kan liknas vid en drakes, men efter en närmare undersökning ser man att dess framben är längre, svansen kortare och tjockare och huvudet plattare än de flesta drakars. (En bestiarie med fördjupningen Zoologi kan efter ett lyckat färdighetsslag för färdigheten Växt- och djurliv konstatera att besten som skelettet kommer ifrån mest kan liknas vid en gigantisk ödla, som troligen gick mer eller mindre upprätt, den verkar också kunnat flyga.)” (s. 42)
Ergo: en drake. 70 ord för att förklara osteologins motsvarighet till “inte rasist, men”.
Så nu vet ni vad vi har att jobba med.
Likström
Några reflektioner efter helgens spelmöte:
– Att spela på en söndag har sina risker. Efter ett oturligt möte med världens starkaste korv kvällen innan hade Lövet tillbringat en stor del av natten med att skölja sitt ena öga på Sjätte Tunnans bakficka medan en munter gycklare/rörmokare ur personalen försökte bekämpa en propp i avloppet samtidigt som Gorgeous svällde upp som en val på väg att explodera.
Good times – morgonen därefter var inte lika good times.
– När vi väl satte igång att spela visade det sig att alla använde olika versioner av Drakar och Demoner. Lövet, Kungen och Gorgeous hade utgått från jubileumsutgåvan, men använt formulären till Expert. Jag, äventyret och Christoffer använde Trudvang (2006). Resultatet var ett regelmässigt kaos. Grundtillståndet i Drakar och Demoner är att man har jättelåga färdighetsvärden, och problemet blev inte direkt bättre av att de olika regelsystemen gjort att folk inte ens haft möjligheten att köpa samma färdigheter. Jag gav snabbt upp försöken att säga “Fett: slå mot rörlighet”, till förmån för ett mer diplomatiskt “är det någon som vill slå mot något?”
– Såhär i efterhand borde jag ritat ett litet flödesschema. Som det nu var glömde jag ständigt bort saker. Om jag skulle spela äventyret igen skulle jag lagt in allt i två scener, och sen haft fri lek däremellan.
– Vi spelade i ungefär åtta timmar, vilket tog oss igenom akt ett och två. Man skulle säkert kunna dra ut på det, men jag vet inte hur mycket man vinner på det. Dessutom knäckte spelarna del två på mindre än en timme genom en tvåstegsraket: först ett stridsrop som skrämde allt levande ner i den underjordiska sjön, följt av en magnifik uppvisning i trollkrafterna koka vatten och eldstorm.
– Jag råddade om lite, så att dvärgarna var levande istället för spöken vilket var lyckat åtminstone för min grupp. Inget ger samma Trudvangska glädje som att fånga en dvärg, skaka honom upp och ned tills han tappar sin dyrbaraste skatt och sen använda den för att utpressa honom att göra en till viljes. Eller, det skulle möjligtvis vara att göra samma sak med ett småtroll.
Dessutom är det skittråkigt med en dungeon där man inte kan prata med någon.
– Den kanske största nackdelen med färdigskriven plot är att det är svårt att förstå VARFÖR folk beter sig som de gör – under veckan har jag legat sömnlös många nätter och funderat över varför det som hände hände utan att komma till något egentligt svar. Däremot var det en rolig resa och jag tror mina spelare var nöjda, så då kanske det inte spelar så stor roll om det finns en del lösa trådar på slutet.
Waaail – oh desolate gale
På söndag blir det Likstorm, sista delen i den fyrdelade trilogin om världens undergång (TM) med Trudvang-smak.
Även fast jag spelledde Eldsjal för nåt år sedan och således stångats mot den flera gånger förstår jag inte ett skit av grundståryn. Eller alltså, jag förstår: Nån gammal alv vävde en väv och den gick sönder för att han hade inte tänkt på att det också fanns dåliga saker i världen och då vart det ett hål och i det hålet blev en klump och från den klumpen blev en kvinna och från den kvinnan sköt det strålar och från strålarna föddes barn och ett av de barnen födde en flicka med ett annat barn som växt upp och blivit ihjälslagen i förra äventyret men skit i det för att nu är det metaplot på gång och allt du gjort tidigare spelar ändå ingen roll för den sista flickan ska bli till ett annat barn och SNART KOMMER VÄRLDEN GÅ UNDER!!!!11!!
DET är inte så svårt. Jag förstår bara inte varför.
Boken innehåller tre delar, som till en början verkar vara ytterst svårgenomträngliga. När man väl ser genom dimslöjorna, visar det sig istället handla om föredömligt simpla äventyr. På klassiskt rollspelsmanér är den motiverande faktorn ömsom någon som säger exakt vad som måste göras – men såklart inte kan tänka sig att göra det själv – ömsom 10000 soldater och monster och onda gudar som trycker dig framför sig i rätt riktning. Tur! Mellan äventyren finns små insprängda soloäventyreliknande episoder av stilen “rollpersonerna kan nu göra en av tre saker. Om tio stridsrundor kommer [en dålig sak] att hända, så det är bäst för rollpersonerna att de skyndar sig!”
Det är lätt att svära över upplägget. Men trots att äventyret nästan verkar motarbeta förståelse, gör den as-linjära konstruktionen att det går ganska lätt att skapa sig en bild av hur äventyret kan komma att se ut. Och som alltid är det just det som är Trudvangs styrka: det gör sig bra i fantasin. Några snygga scener, några bittra själar, hat och tvedräkt. Nån blomma som ska plockas, nån sekt i ett hål, whatever. Mest är det fina kulisser som rollpersonerna kan stå i profil framför med vinden fladdrande i sitt glesa hår. Att inte göra något i Trudvang är liksom bättre än att göra en massa saker i väldigt många andra spel. När spelarna tröttnat på det, ja då är det bara att slå upp valfri sida i äventyret, kicka igång ett quick time-event och låta en oförklarlig deus ex machina knuffa dem vidare till nästa episod.
Magnifikt!
Vildhjarta: från rollspel till film
Rollspelet Drakar och Demoner blir film. Tanken på att göra en film av spelet har funnits hos Stefan Rydehed sedan 80-talet. Efter framgångarna med humorserierna Knappnytt och All makt i Sverige började projektet ta form. Men det var inte förrän Stefan och produktionsbolaget Lirmo AB kom i kontakt med RiotMinds som bitarna föll på plats. Från att ha varit tänkt som en lättsam komedi förvandlades filmen till något mycket mörkare – psykologisk fantasyskräck om en skog och med en av världens främsta Black Metal-sångare i huvudrollen.
Efter succéerna med Knappnytt och All makt i Sverige verkade det självklart att Lirmos nästa projekt, Bland Drakar och Demoner, också skulle bli en komedi. Ett avsnitt spelades in för att prova skådespelare och inspelningsplatser. Resultatet var uppmuntrande och Lirmo beslöt sig för att fortsätta med satsningen. För att få formellt tillstånd att använda varumärket Drakar och Demoner kontaktades RiotMinds. Spelföretaget nappade och skickade över en låda rollspelsböcker till de halländska filmskaparna. Resultatet blev att allt fick göras om. ”Efter att ha läst igenom alla Trudvang-böckerna kände jag att detta är ju inte humor någonstans utan brutal, rostig, skitig fantasy i sin bästa form” berättar Stefan Rydehed, manusförfattare och visionär på Lirmo. Han och RiotMinds bollade idéer fram och tillbaka och snart stod det klart att det inte kunde bli tal om något annat än en ordentlig fantasyfilm baserad på Vildhjarta.
Så började arbetet med att överföra RiotMinds mest ikoniska rollspelsäventyr till vita duken. Under sommaren spelades en ny konceptfilm. Den nya inriktningen kan snarare beskrivas som psykologisk fantasyskräck. För närvarande finns en grovklippt version av filmen. Det som saknas är musik och en del repliker. Den mänskliga huvudrollen spelas av Jerker Fahlström, känd från bland annat Arn och Kopps. Filmens egentliga huvudperson är dock skogen – Vildhjarta. Dess hat och plågade skrik gestaltas av den legendariske sångaren Attila Chisar, mannen som efterträdde Pelle Dead för att skapa Mayhems De Mysteriis Dom Sathanas – allmänt ansedd som en av de bästa Black Metal-skivorna som någonsin spelats in. ”Det blir ingen glad äventyrsfilm med hippiealver, rundlagda storfotade dvärgbönder eller svartfolk som pratar skånska” förklarar filmskaparna.
Konceptfilmen är först och främst tänkt för att locka finansiärer till långfilmen Vildhjarta. Till det riktiga projektet planeras inte bara en film, utan en hel trilogi som går under arbetsnamnet Den Svarta Solen. ”Idéer och manusutkast finns och ett manus till långfilmen håller på att skrivas i detta nu.” berättar Stefan Rydehed. ”Parallellt letar vi inspelningsplatser, pratar med kompetent folk, till exempel Ljus och Dekor i Halmstad, om möjligheter att bygga inspelningsplatser. Vi har tidigare jobbat med både olika kostymmakare och specialeffektsmakare som ska sätta fantasyprägel på hela projektet.” Den som spelat äventyret kommer känna igen sig i filmen. Samtidigt var det viktigt för Lirmo att göra en egen berättelse. Bland annat kapades det ständiga sökandet efter stigar, och ny inspiration hämtades från klassikern Mörkrets Hjärta.
Inspelningen av långfilmen beräknas starta nästa år.
Du kan läsa mer om filminspelningen i Hallandsposten. Jerker Fahlström är också sagoberättare. Du hittar mer info om det här.
Rollformulär till iDOD. Del 2.
Nu finns det också ett officiellt formulär till det digitala Drakar och Demoner. Jag tänkte först recensera det, men vaffan. Ni kan lika gärna titta på det själva här.
iDOD är här: men är det bra?
Efter en halv dags användande vågar jag mig på att lista de stora fördelarna och nackdelarna med Riotminds internetsatsning iDOD. Tanken är att erbjuda en hjälp för dig som är i valet och kvalet huruvida du ska köpa eller inte.
Fördelar
+ För att kunna använda iDOD behöver du inga tärningar eller andra “svårtillgängliga” hjälpmedel
+ Det är relativt lätt att upptäcka nya saker. Generös användning av länkar och index som leder vidare.
+ Illustrationerna fungerar bättre än man kunde tro. De är många och ser som vanligt snygga ut. Att de är inbäddade i högerkanten stör mig inte det minsta, även om det medför att man går miste om dem om man fokuserar på texten.
+ Det finns många verktyg och mycket innehåll.
+ Trudvang är, oavsett format, en saftig och inspirerande värld.
+ Du får spela vildfolk om du vill.
+ Skyhög framtida kultfaktor!
+ Det är billigt, åtminstone till en början.
Nackdelar
– Du måste ha en dator, internet och mobiltelefon. Helst ska din mobil inte ha kontantkort eftersom inköpen debiteras din telefonräkning. Din dator måste kunna visa åtminstone 1080 punkter horisontellt för full funktionalitet. Har du en mindre skärm hamnar vissa symboler i navigationslisten gömda under fasta grafiska element.
– Det erbjuds ingen introduktion, ingen hjälp eller tutorial som förklarar de olika funktionerna och hur de är tänkta att användas. Det finns heller ingen introduktion till de olika produkterna, inget som skulle kunna locka in en ny spelare. För att kunna använda iDOD måste du alltså vara väl förtrogen med rollspel.
– För full användbarhet bör du antingen ha tillgång till de tryckta produkterna, eller ha två eller fler datorer. Datorn ersätter inte behovet av spelledare. Det finns bara begränsat stöd för egna förberedelser. Om du till exempel skapar en rollperson erbjuds inte ens enkla tjänster som att hålla reda på hur många skapelsepoäng du använt.
– De flesta verktyg innehåller ingenting, bara några tomma fält där det är fritt fram att skriva vad som helst. Det skall till mycket god vilja för att kalla något sådant för ett verktyg. De sociala verktygen (internetportalernas raison d’être) finns ännu inte.
– Produkterna är dåligt (inte alls) integrerade. Jag kan inte komma från Grundbokens rubrik Stormländare till Trudvangs kapitel om Stormländare eller tvärt om. Det går inte att slumpa fram ett tabellresultat – du måste öppna en separat “tärningsrullare” för att få fram ett slumpmässigt resultat.
– Tjänsten är förvånande långsam.
– De olika navigeringsalternativen är inte helt intuitiva. Det tar ett tag innan man lär sig vad som hittas i listen högst upp, vad som finns i listen längst ned, och vad som finns i själva texten.
– Överskådligheten blir lidande eftersom nästan all information är textbaserad. Den information som är listad som tabeller (längst ned, näst längst till vänster) är förvånande nog inte uppställd i tabellform. Mest plågsamt är detta när det kommer till fördjupningarna – svåra att hålla reda på i tryckt form, svårare på skärmen.
Slutsats
Åtta plus, åtta minus. iDOD erbjuder mycket innehåll för en liten peng. Däremot är det behäftat med flera tunga nackdelar. Kanske det största problemet för produkten är formatet drar uppmärksamheten från innehållet. Många tjänster som du förväntar dig kommer du inte att hitta. Andra tjänster som du inte förväntar dig (till exempel sidnumrering!), finns. Innan du köper ett abonnemang bör du tänka på att du måste ha en bärbar dator med stor skärm och en snabb internetuppkoppling. Det är också en fördel om du är en van rollspelare och har vana rollspelskompisar. Ju fler tillbehör du har tillgång till, desto bättre och smidigare kommer det gå. Helst skall du ha åtminstone några rollformulär, några tärningar och Trudvang-grundboxen.
Mycket nöje!
iDOD är här: kom igång!
Boningen tagit steget ut till iDOD, Riotminds internetbaserade versionen av Drakar och Demoner. Efter att ha pokat runt en helt kort stund kommer en kort översikt av hur du kommer igång med tjänsten. Om du vill följa med i guiden hittar du själva tjänsten här. Först måste du ange ett användarnamn, men det får du klara utan min hjälp. Vi börjar vid själva betalningen.
Steg 1. SMS-betalning
Ett utmärkt nervpirrade första steg. Eftersom jag är åttiotalist har jag aldrig köpt något annat än SMS-biljetter med min telefon. Inga animerade jamba-bakgrunder, inga roliga ringsignaler. För yngre användare är det förstås en ryggmärgsreflex att köpa något med telefonen. Själv gillar jag inte att handla på kredit, och hade således uppskattat ett hederligt Verified by Visa eller PayPal. Som Piruett påpekat medför tjänsten också problem för dem som har företagsabonnemang och inte kan köpa jox på telefonen.
På plussidan är att tjänsten inte framstår som dyr. 80 kronor för 90 dagars abonnemang kan jag leva med. Åtminstone nåt år.
Det finns tre kategorier av produkter: De du äger, de som du kan köpa och de som lanseringsdatum inte är bestämt på. Ibland är gränserna otydliga. Götterdämmerung kan du till exempel inte köpa, fastän det är listat som att du kan köpa det. Inte heller står det när produkten kommer ut, vilket logiskt sett skulle placera den i kategorin “lanseringsdatum inte bestämt”.
Steg 2. In i sagans värld
Att ta sig in i sitt abonnemang är superenkelt. Däremot är det ganska ointuitivt. Anledningen är som följer: När du köpt ditt abonnemang återkommer du till samma skärm som du befann dig på innan. Däremot har ett (eller flera) av orden blivit till länkar, och du kan trycka på dem för att komma in och börja surfa. Det kanske låter logiskt. Och det är logiskt. Bara inte internet-logiskt.
Internet-logiken stipulerar nämligen två saker:
1. Det finns en sida som du sköter dina transaktioner ifrån. En annan sida som är “kick ass – nu kör vi”. Möjligtvis kan det också finnas en stor knapp som heter “Sätt igång”
2. När du trycker på en produkt får du först upp en översikt, där du kan läsa en kort summering, se vilken rating produkten har och välja att köpa den.
Framförallt brottet mot den andra internetlogiska lagen är besvärande. För hur ska en kund som inte redan är bekant med Trudvang veta att det är något hon vill ha?
Steg 3. Börja ditt äventyr
Ditt äventyr börjar alltså genom att du trycker på en av produkterna. Jag börjar med Drakar och Demoner. Jag får reda på att det kommer ta lång tid, och att jag skall göra en rollperson. Check.
Sen skär det sig lite.
ur : såhär gör du din rollperson (riotminds 2010)
Nedan beskriva alla de olika stegen för skapa en rollperson. Information om varje steg finns i det här kapitlet.
1. Ta fram ett rollformulär och skriv ditt namn på det.
Va – hurdå? Var kom rollformuläret ifrån? Återigen blir det tydligt att tjänsten inte är en vanlig internettjänst, utan en bok som delvis lagts ut i html-format. Efter lite letande hittar jag en gubbe med skägg i nederlisten. Efter några försök lyckas jag trycka på honom (han – såväl som de andra ikonerna – flyttar sig lite när man aktiverar listen, så det tar en stund att pricka honom) och blir ombedd att börja skapa min rollperson. Det är förstås inte ett rollformulär, och jag kan inte längre se texten som ska guida mig genom processen men det är alltid något. Rollspel handlar till syverne och sisdt om fantasi, så det är väl bara att fantisera.
Namn är lätt, folkslag får jag upp i en rullist (vilket till exempel innebär att jag inte kan spela alf längre). Därefter anmodas jag fylla i Förflyttning, Raud, Kroppspoäng och Äventyrspoäng. Tyvärr är inte detta något som räknas ut baserat på mina tidigare val, så jag kör. 25 m/runda verkar väl rimligt. Raud: fler än männen iaf. 30-40. 40 låter bra. Snart lär jag mig att fälten är begränsade. Min önskan om att ha en miljon i kunnighet går alltså om intet, och jag får nöja mig med 99999.
När jag börjar känna mig klar får jag frågan om jag vill ta bort min rollperson. Efter en kort stunds tvekan trycker jag JA!
Del 2. Vem vinner och vem förlorar på myten om rollspelens död?
Om vi utgår från att resonemanget i del 1 åtminstone till viss del är sant, framkommer en följdfråga. Varför pratar vi så mycket om rollspelens kris; och om nu rollspelen inte är i kris, vad är det då som krisar?
För att belysa detta problem, måste vi återigen blicka tillbaka till Guldåldern. Under denna tid dominerades svenska spel nästan totalt av Äventyrsspel. Utländska spel fanns, men inte i samma utsträckning. Framförallt fanns de utländska spelen inte på Stor och Liten, utan på Spel och Sånt och Tradition (I Stockholm. Var de fanns hemma hos dig har jag ingen aning om). Storytelling hade ännu inte haft sitt genomslag, vilket gjorde att friform/fri form, berättarspel, indie-spel och alla indelningar som kidsen idag tar för givet inte fanns. Det var regler och tabeller som gällde. T100 och T20.
I dagsläget är verkligheten en annan. För den som letar finns rollspel i enorma kvantiteter, färger, former. Små pdf-spel samsas med gigantiska boxar, improvisation samsas med låtsas-akademiska regeldiskussioner. Det enda som inte verkar finnas är en Stor Svensk Producent av rollspel. Ingen Volvo, bara myriader av cyklar – några upphittade, några sprillans. Några kör åt samma håll, andra kör på kollisionskurs.
den polarisering som finns i hobbyn är närmast löjeväckande. Jag vet inte hur många gånger jag läst på forum och bloggar hur mycket RiotMinds suger eller att man skall såga vår satsning. Man borde istället uppmuntra och stötta[…] Det finns tyvärr en liten grupp som tror de är elitister men som i mina ögon bara är töntar med dåligt självförtroende och som ska racka ned på det […] andra spelbolag gör.
(Theodore Bergquist. Sid 17 Fenix 5 2010)
Jag vill börja med att instämma i ovanstående, även om det säkert är riktat bland annat till mig. Sluta grina – rollspel är kul! Vad gör det om nåt är lite kasst, så länge det mesta är bra? Bergquist har en stor och viktig poäng. Däremot måste man inte hålla med om allt.
Den utveckling som vi sett, från ett jättestort SPELBOLAG till många små, är trots allt huvudsakligen ett problem för dem som har aspirationer att bli just det spelbolaget. Och naturligtvis är det tråkigt om det inte går att bli rik på att producera spel. Men samtidigt är det något som inte stämmer. För vad skulle hända om alla tog saken i egna händer och gjorde ett eget spel? Skulle det inte uppstå en myriad av småföretag som konkurrerade med varandra? Och är det inte precis det som har hänt?
Vid närmare eftertanke verkar den kris vi ser bland rollspelen åtminstone delvis bero på att rollspelen har demokratiserats. Avståndet mellan producent och konsument är mindre än någonsin tidigare. Många rollspelare ägnar till och med sin fritid åt att göra ett eget spel, eller göra om ett redan befintligt spel. Naturligtvis innebär detta att hobbyn blir fragmentariserad. Vartefter spelen blir fler, blir de gemensamma nämnarna färre. Mitt spel är kanske inte alls som ditt. Och så vidare.
Är det en kris?
För de stora företagen är det naturligtvis en kris, när upplagorna sviker. Kanske för Sverok, som riskerar att tappa medlemmar när rollspel blir ett mer diffust begrepp. För detaljhandeln, som förlorar andelar till hemmabyggda spel eller till internethandel. Men för spelarna? För hobbyn? Att kunna riva av en nya rollspelsprodukt varannan dag och ändå inte ha bokhyllan tom vid årets slut – är det en kris? Att en uppsjö rollspelare samlas på forum och/eller bloggar för att dela åsikter (och säkert också skopa ut skit) – är det en kris?
Rollspelen är i kris, om vi med ”rollspelen” menar de svenska rollspelsföretagens lönsamhet. Och de svenska rollspelsföretagens lönsamhet är i kris, om vi med dem syftar på de största företagens. Om vi däremot syftar på hemmapularna – nördarna, rollspelarna – så verkar de inte alls krisa. Istället verkar det finnas ett starkt samband mellan antalet aktörer på marknaden och varje aktörs lönsamhet.
Detta missgynnar naturligtvis de stora företagen. Det missgynnar naturligtvis också allt det goda som dessa för med sig: produktionsvärde, dyra illustrationer, påkostade typsnitt. Men det gynnar istället de små producenterna, som kan komma från ingenstans (nåja, kanske inte helt sant) och plötsligt stå i centrum med ett Apocalypse World. Eller varför inte ett Mouse Guard. Eller, om vi sätter det i ett historiskt perspektiv, ett Eon eller ett ”nya Mutant” eller ett Trudvang. Varken Järnringen eller RiotMinds var ”etablerade” när de släppte de spel som de än idag får mest kärlek eller uppmärksamhet för. De blev etablerade i och med dessa släpp. Alltså visar det sig att den demokratisering som till slut leder till att RiotMinds känner sig motarbetade av rollspelssverige, en gång i tiden gynnade dem. Kanske till och med var nödvändig för att de skulle få en chans att komma fram.
Rollspelen är i kris, om man med rollspelen menar ett tillbakablickande – en önskan efter att behålla det som alltid har varit. Om man däremot ser rollspel som ett ständigt skapande – en gemenskap och en kreativitet – så mår rollspelen alldeles utmärkt.
Historiska världar!
Sedan de första dagarna vid rollspelsbordet har vi nog alla spenderat den största delen av vår tid i fiktiva världar. Miljöer som rollspelskonstruktörerna själva har skrivit och hittat på med egna länder, religioner och naturlagar. Fördelarna med de fiktiva världarna är naturligtvis att man kan forma den efter ens egen nyckfulla fantasi utan några som helst hinder. Om man vill uppleva en fantastisk och omöjlig värld finns här allt att önska. Det handlar naturligtvis främst om eskapism. Drömmen om en annan värld som skiljer sig från vår egen.
Det som är tankeväckande är att dessa fiktiva världar inte alltid är så fantastiskt annorlunda än vår egen värld. Anledning är att vi som spelare gärna ser en logisk värld som följer våra egna naturlagar och hierarkier. Det innebär att de dessa fantastiska miljöer ofta ser mer eller mindre ut som plagiat på vår egen värld. De blir statiska pastischer av Europas medeltid med påvar, feudalherrar och korståg. Jag tror det beror på att det är svårt att fantisera ihop en helt unik värld, vi är människor och våra intryck kommer från vår egen världs referensramar. Problemet med de fiktiva världarna är deras brist på logik när de ändå försöker följa vår egen världs regler och lagar. Känslan och närvaron försvinner när spelen tappar i trovärdighet.
Det innebär också att vår egen historia ofta erbjuder mer fantastiska händelser, personligheter och miljöer än vad rollspelens fiktiva världar kan erbjuda. Jag menar t.ex. att de svenska fiktiva spelvärldar som Ereb Altor, Mundana, Gondica, Trudvang, Noir eller Saga sällan erbjuder någonting som inte kan återfinnas i vår egen historia. Vi måste då naturligtvis bortse från rollspelens obligatoriska besatthet att alltid lägga till Tolkiens ingredienser magi, orcher, alver och dvärgar.
Låt oss tala om en annan eskapism, att fly bakåt i historien. Det är också en del av rollspelens verklighetsflykt. Vår egen historia är för mig den största drivkraften bakom min egen inspiration. Därför är min mening att vi istället för att förtvivlat försöka komma på våra egna religioner, länder och naturlagar använda de som verkligen har existerat.
Därför ska jag ägna ett flertal artiklar här på boningen om att spela rollspel i vår egen värld. Det innebär inte att vi likt bokstavstroende måste börja spela i en exakt avbild av verkligheten utan vi ska istället använda den som en bakgrund till vår verklighetsflykt. Vi kan då också få en ny känsla till spelet, en känsla av historiens vingslag. Jag menar att den känslan både kan öka närvaron och trovärdigheten för världen. Jag har bestämt mig för att kalla artikelserien för Historiska världar. Det blir inspiration från olika tidsperioder, jämförelser med fiktiva system samt exempel på rollspel som använt sig av vår egen värld.
Vi kommer att spela i verkligheten, de händelser som vi upplever kan ha ägt rum!