För ungefär två veckor sedan landade senaste numret av Utopi. Denna gång har tidningen spökhistorier som tema, vilket betyder att den skrivna texten handlar om spöken (och andra tidningar man kan köpa från Kolik förlag) medan serierna fortsätter precis som vanligt. För den som inte är bekant med första numret innebär det att serierna till exempel handlar om en syntare i en framtida värld där alla kvinnor har oförklarligt stora bröst, sex i mellansvenska skogar eller ett benrangel som ramlar på häcken.
Precis som i första tidningen är det mesta av mycket hög klass, vältecknat och roligt berättat. Högt och lågt blandas hej vilt och att tidningen skulle vara fylld av episka serier är en lögn: ett gott mått av innehållet är mer poetiskt än berättande, mer småskaligt är svindlande, mer lömskt än hjältemodigt.
Två serier lyser lite starkare än alla andra. Den första är följetongen om Blenda, en ung fröken i 1800-talets Stockholm som är med om förbluffande men självklara äventyr. Den andra är Lars Krantz’ mörka och mustiga historier om ett Sverige som Gud glömt. Serierna (en i varje nummer) utspelar sig i en obestämd tid, med krig och ofärd och huanemäj – en sorts amalgam mellan Noir, Harry Martinsson, Lifelover och Lovecraft. Seriens stora behållning ligger i de enorma fantasier som bara anas. En underjordisk stad, ett sanatorium, en konkurs, misär och fasa suggereras fram nästan nonchalant, medan den enkla handlingen driver på i en annan riktning. Om moget inte var ett skittråkigt ord skulle det vara passande. Moget, med begynnande förruttnelse.
Utopi har också recenserats av bland annat Shazam.se – där senaste numret fick 4/5 i betyg. Du hittar deras recension här.
Vad roligt att ni gillade min serie!
Jag hade faktiskt lite problem när jag skulle skriva manuset till den. Min förläggare hade fått en bunt manus av mig. Nio hyggligt klara och två väldigt uppskissade. Han ville att jag i nummer två skulle börja beskriva världen mer utförligt så att läsarna kunde få lite mer inblick i den. Se vad som är premisserna.
Det var jäkligt knivigt att få in en story som är okey och som det händer något på samtidigt som man i stora stycken förklarar världen, allt på 10 sidor (vilket är det utrymmet jag får. Jag vill givetvis ha mer.)
Om man broderar ut snacket så låter det mer naturligt i serien, men då tar det sjukt mycket plats. Gör man dialogen och anektdoterna informativa så blir det språket styltigt och onaturligt. Jag var rädd för att texten skulle bli just styltig och tråkig. Skoj att jag hade fel!
Du/ni har helt rätt i att jag har tagit intryck av Noir. Jag tycker det är synd att dom inte gav ut något mer. Grundboken är ju i och för sig väldigt utförlig och tar med det mesta som man behöver.
Kult är också en stor inspiration till min serie.
Ha det fläsk!