Tag: Åsa Roos

Årets hjältar: del 1

Vid första anblicken kan rollspelsåret 2012 verka som en besvikelse. Många spel som verkade ha fastnat i en evig “kommer snart”-fas, lika många lades ned. Det nya Western sköts på framtiden igen. Coriolis-dödaren New Messiah dog, medan Coriolis själv tycks minst lika avlägset som för ett år sedan. Eon IV repade sig inte riktigt efter diskussionerna om marmorerad bakgrund: ja eller nej. Drakar och Demoners jubileumsår kom och gick, men jubileumsutgåvan uteblev. Och på småspels-fronten var det nästan lika illa – lite som att blotta hotet om stora titlar fick hemmapularna att kura i skräck. Så vid första anblicken kan rollspelsåret 2012 verka som en besvikelse.

Men det vore fel. För en tapper skara män och kvinnor kämpar oförtrutet vidare med stora och små stordåd för vår hobby. Spelårets hjältar.

Årets hjältar: konstruktörer

Fria Ligan (Svavelvinter, Trameze mm)

I flera års tid man kunnat läsa om ett spel som var så roligt att ingen utom piruett-magnus var betrodd att spela det. Ett spel som med lika delar mod och dårskap utgivits för att vara “en hybrid mellan indie och trad”. Ett spel som skulle vara som en soffbords-bok och ha fler illustrationer än Coriolis. I år kom det spelet. Svavelvinter.

Åsa Roos (Nyckelringsrollspelet, 20KTP)

Knappt en vecka in på året meddelade den evigt produktiva Åsa Roos att skrivit ett rollspel för hand på skitsmå lappar. Intresset blev enormt och efter en kort finansieringskampanj finns resultatet på nyckelringar Sverige över. Som grädde på moset rekommenderar tågtidningen Kupé spelet. Bara en sån sak.

Mylingspel (Pirater!, Skepp! mm.)

En bok om skepp och skepps-strider. Med en kortlek med avståndskort och skeppsdata och andra kort. Och tärningar. År 2012. Hallå?

Det är bara att konstatera: ingenting är omöjligt för Mylingspel.

Kenneth Hite (Fenix)

Kenneth Hite är inte bara en av världens mest kända spelmakare, med spel som Trail of Cthulhu och Night’s Black Agents på cevet – sedan ett år tillbaka skriver han också spelmaterial och äventyr till Fenix. Som till exempel i senaste numret, där han på två uppslag ger 51 olika kampanjeförslag på temat “cthulhu-moster vill äta upp jorden”. Eller den personliga favoriten The Last Flight of KG200 (nr 2, 2012) – ett spelledarlöst scenario som också är ett komplett rollspel om tyskar och demoner och svek och undergång. Sa jag att han vunnit en Ennie också?

Voodoo i rollspel

Baron Samedi från Bondfilmen Live and Let Die.Läste en trevlig artikel i senaste numret av Fenix om voodoo. En inledande artikel av Åsa Roos diskuterade hur den västindiska religionen Voodoo kan användas i rollspel. Därefter följer en artikel angående den kommande utställningen på Etnografiska muséet i Stockholm om Vodou. Ett fantastiskt intativ att vidga läsarnas vyer och ta inspiration från en utställning. Ett bra avstamp i Åsa Roos artikeln är att den skiljer på Hollywoods syn på religion och hur den faktiskt utövas. Ett sunt perspektiv som både ger förståelse och idéer. Den belyser på ett kortfattat och lättförståeligt sätt den historiska bakgrunden. I huvudtaget en inspirerande artikeln för att använda sig av voodoo i sitt rollspelande, den ger också mersmak och jag kommer försöka se till att besöka utställningen på Etnografiska muséet för att lära mig mer. Jag hoppas också att detta är början på en ihållande trend då Sveriges kulturinstitutioner försöker nå ut med sin verksamhet till vår hobby.

Jag ska också komma med ett par egna tips. Den charmige Álex de la Iglesias film Perdita Durango är en våldsam actionrulle med en hel del otrevlig inslag. Den tar avstamp i Santería, en synkretistisk religion från främst Kuba, en religion nära besläktad med voodoo. Oscars-vinnaren Javier Bardem spelar den kriminella Santaria-prästen Romeo Dolorosa, som tillsammans med Perdita Durango (Rosie Perez) ger sig ut på en kriminell våldsfärd i Mexico och södra USA. Filmen kan ge inspiration hur voodoo kan användas som en krydda i ett actionfyllt scenario.

Därefter vill jag också rekommenda den andra boken i William Gibsons Sprawl-trilogi, Count Zero. Här möter hackern Bobby Newark (Count Zero) Nätets  mäktiga artificiella intelligenser stöpta som voodooinspirerade gudar. Allt börjar efter att han har testat en hårdvara som nästan dödar honom. Boken kan inspirerar hur man använder sig av voodoo för att ge ens cyberpunkscenario den rätta känslan av etno. Den religiösa och mystiska aspekten av Nätet är alltid en stor del i genren som ofta försvinner i rollspel som Cyberpunk 2020 och Neotech.

Jag kan också passa på att tillägga att boningenproducerade scenariot Subsonic Dreams är starkt inspirerat av Count Zero. Min förhoppning är också att Olav Nygårds rollspel nTEK kommer att erbjuda en cyberpunk som ligger närmare Sprawl-trilogin både till stämning och innehåll. Ni kan läsa en första version här på boningen eller hjälpa till med kommentarer.

Bilden på Baron Samedi ovan kommer från Bond-filmen Live and Let Die. Där har vi ytterligare ett Hollywood perspektiv på voodoo. Här får Roger Moore en huvudantagonist i form en den kriminella storskurken Kananga som styr sitt imperium med hjälp av voodoo. James Bond får både möta Baron Samedi, förföra en voodoo prästinna, nästan bli uppäten av krokodiler och bränna ner opiumfält. Ytterligare en trevlig inspiration hur man kan använda voodoo i ett scennario med matinéstämning.