Tvåtusen tretton

…var ett mellanår. jämfört med 2012 hade vi färre sidvisningar och färre besökare. Passande, eftersom det också fanns mindre att titta på. Sjuttioen poster, närmare bestämt, vilket är mindre än hälften av den läsning som fanns året innan.

I gengäld har vi spelat klart Likstorm, släppt ett spel om en rymdhiss, varit på Lincon, haft två “herrgårds-konvent” och speltestat Blood & Bronze.

Men än är det gångna året inte redo att förglömmas. Inte förrän årets hjältar har korats. Det börjar dra ihop sig för GULDGNOMEN.

2013gnom

 

Sista chansen att dansa med vargar

Nu är det bara några timmar kvar av ensamma vargens kickfunder. Eller rättare: det var. Nu är tiden förlängd med en dryg vecka pga tekniskt strul hos funded by me. Med tanke på alla turer runt den nyligen avslutade Leviathan-kampanjen verkar tekniskt strul vara inbyggt i Funded by me:s system. Hursomhelst, nio dagar är det kvar att göra vad man behöver göra.

Ensamma vargen – nu i ord, bild och toner!

Om du vill vara med och se till att vargen (och de 200+ som hittills chippat in) slipper vara så ensamma – eller bara vill ta del av hela den fest som utlovas – är det hög tid att göra det nu!

En liten video om bordsspel

Egentligen är det inte så välartikulerat, eller ens insiktsfullt. Men det intressanta är att det är en – får man anta – ärlig röst från nån som är van att spela elektroniska spel om vad som är roligt med analoga spel.

Analoga spel i allmänhet, och rollspel i synnerhet, måste fokusera på just såna styrkor: det sociala, det personliga och det fantastiska.

Reklam

En av de roliga/jobbiga/konstiga sakerna med att ha en hemsida är att man får en massa oombedd reklam. Ofta är den för viagra eller något pyramidspel som man inte ens skulle kunna delta i om man ville, eftersom det är på ryska. Men ibland så händer något annat…

Hej!

Vad som började som ett Halloween-skämt, slutade i vår allra senaste produkt i sortimentet – en Zombiedildo. Vi tyckte till och med att The Wanking Dead – Zombiedildo var så unik och så spännande att den förtjänade en egen film. Sagt och gjort, filmen spelades in och nu vill vi gärna att så många som möjligt ska få ta del av den.

Kanske ni och era läsare likt oss är Zombie och Walking Dead-fantaster, eller bara gillar nya, udda och coola produkter, och skulle tycka det var skoj att se filmen.

Och ja, varför inte? Jag menar Zombie Strippers funkade ju.

I en närbesläktad avdelning kan vi passa på att tipsa om att Six Pack O’ Strange Tales finns att ladda ned helt gratis under hela höstlovet. Spana in!

Ny omrösting

Mycket länge har man kunnat välja om Zonfararklubbens största affischnamn  Zigge Zmolk eller Drizzt, Drowalven som suger musten ur svärdskusten, skulle vinna i en fight en bit ner i vår högerpalt.

No more! Zigge vinner och nu är det i stället ett par kampanjer som tävlar i Vem Vinner.

Undergångens Arvtagare – En kampanj som just nu ligger Boningen varmt om hjärtat där en automats avhuggna huvud leder till att hela Pyrisamfundets öde står i spelarnas händer (tror vi)

Masks Of Nyarlathotep – Jackson Elias död kastar ut spelgruppen på en globetrotting där många ockultister och onda kryddhandlarae får stryk. Kämpa mot den blodiga Tungans kult i Harlem, besök den engelska landsbyggden och åk (trotts bristen på spår) till Australien.

The Enemy Within – Warhammerkampanjersnas kampanj, med delar som Death on the Reik och Shadows over Bögenhafen.

Ravenloft – aD&D 2:nd ed i kamp mot vampyrer. Mest för att D&D alltid måste vara med på ett hörn

Konfluxsviten – En DoD kampanj som satt så djupa spår i rollspelsverige att den släpps igen som romaner och ett helt eget rollspel över tjugo år efter det att första äventyshäftet släpptes.

 

Gör era röster hörda idag, om två år kan det vara för sent.

På förekommen anledning

Med tanke på

http://rundfunkmedia.se/2013/05/17/vi-bidrar-till-samhallet-aven-med-lulz/

och

http://dagensbok.com/2013/04/26/henrik-arnstad-alskade-fascism-2/

och såklart

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=4127&grupp=15403&artikel=4566946

 

Så känner jag att några kommentarer kan vara på sin plats:

1. Jag är en källa. FY FAN VAD TUFFT! Nu kan jag i princip dö lycklig.

2. Jag är inte Fascist eller någon förespråkare för monarkin. Det var en lek i ett radioprogram där jag hade hittat på ämnet och i brist på någon som ville ta sidan för kungen fick erbjudande att delta.

3. Jag är fruktansvärt nöjd över min insats, jag tycker även i dag nästan två år senare att det är en av mina finest momets. Lyssna gärna!

4. Att var med i radio var otroligt roligt, om någon vill ha med mig i radio i något sammanhang igen är det bara att ropa på mig.

5. Dagensbok-Camilla och jag jobbar på samma jobb, annars hade nog allt detta gått mig förbi.

Läsvärt

Fiktionslek har gjort det till sitt signum att skriva genomtänkta reflektioner om rollspel. Nu skriver han om Mutant. Otroligt bra. Man kan med fördel skita i resten av diskussionen, där folk mest gnuggar sina olika ideologier mot varandra utan att någonsin färga av sig.

Dessutom bjuder Gestaltar skiten på en lång och läsvärd intervju med Myling-Tina, vilket gör bloggen ganska ensam i sitt fack (facket: jag lyssnar på vad någon annan säger).

Internet behöver mer sånt!

Den eviga frågan: Vad är det ni gör?

När icke-rollspelare frågar oss rollspelare vad vi håller på med så finns det ett gäng standardsvar, som ingen särskilt väl beskriver aktiviteten rollspel och som än mindre förklarar varför det är kul och hur en vuxen kan prioritera sina gamla gymansiekompsiar i stället för sitt nyfödda barn en kväll i veckan.

Du har kört de här svaren själv och antagligen precis som jag känt att de haltar. Rollspel har tex ganska lite med improviserad teater att göra, du förväntas allt som oftast inte improvisera, och folk som säger att det liknar teater måste helt enkelt aldrig varken spelat själva eller ens gått på en föreställning.
Ja, det förekommer medbestämmande och visst gestaltade i rollspel men det är lite som att förklara att en bil är ungefär en säng efter som man kan sova både i en säng och i en bil.
Sen kommer den där grejen när orden tar slut.

Förr eller senare säger jag som rollspelare “Du får följa med och testa någon gång” icke-rollspelarens svar är då i nio fall av tio “Nej, men jag kanske kan få följa med och titta på”
Vilket såklart inte går, och är en till punkt där den värdelösa teaterliknelsen haltar, rollspel har näst intill inget värde för en betraktare, eller i alla fall inte som vi på Boningen spelar för oss själva. Vi är publiken, en till yttre betraktare skulle vara mycket märkligt. För att inte tala om hur dåliga skådisar många av oss blir under press. Vi skulle framstå som idioter och betraktaren skulle inte ha kul, så det är inte en lösning som ligger i någons intresse. Framför allt så skulle den inte förmedla vad som är kul med rollspelshobbyn.

Och här sitter vi fast, ingen förstår någon annan och en viss känsla av alienering uppstår. Om vi sen går vidare till att du kanske håller på med OSR och icke-rollspelaren säger “jag körde lite vampire när jag var ung, satt med några polare och låtsades ha ångest – det var rätt fett; är det det ni gör?” så blir det ÄNNU svårare att fortsätta prata.

Lösningen har hittills vart att klara av ämnet så jävla snabbt som möjligt, själv så brukar jag flytta fokus till Boningen efter som en blogg är en aktivitet de flesta icke-rollspelare har mycket mer bekantskap och förståelse för, så kan vi prata om något som båda är med på i stället.

Det här funkar jättebra för ytligt bekanta, men någon som man träffar varje dag, typ din partner eller jobbarkompis som du spelar Dota 2 med ibland på helgerna, eller vem fan som helst som i vuxen ålder kommer in i din nära bekantskapskrets. Antingen får ni komma överens om att de aldrig kommer att förstå grunden i din hobby, eller så kan du skicka dem länkarna till två avsnitt av TableTop, den där youtube-serien där den där killen som typ är star trek spelar brädspel.

Varför just två klipp borde inte ett räcka?
NEJ! Det behövs två avsnitt för att förklara att hobbyn är något sånär bred, i det första så spelar de Dragon Age, vilket är ett traddigt och nybörjarvänligt spel som ligger lagom nära popkulturen efter som det är baserat på Biowares fantastiska och stortäljande datorspel.
I det andra så spelar de Fiasco, ett indiespel där man spelar typ Fargo, det är en tydlig genre och det är tydligt hur reglerna tar fram rätt sorts berättelse.
Givetvis är avsnitten gjorda för att tittas på, vilket ökar värdet för betraktaren mot att sitta med i rummet när vi andra spelar.