Igår så skrev Krank några tankar om Kult på rollspelsforumet. Det blev högt tempo på posterna, bra teori snack och en hel del saker kom fram; Mekanurg rotade i paradox kvartalsrapporter, jag drog fram vårt gamla aprilskämt som såg mindre ut som ett skämt nu än då, folk rotade rätt på ledtrådar från internets alla hörn.
Något verkar onekligen vara i görningen.
Men det märkliga är att vi alla missat det självklara, att Kults framtid redan var tydligt utannonserad. Även med det påpekat i tråden så tog det mig till middagstid idag och andra forumiter ungefär samma tid att komma fram till en och samma sak.
Det är inte alls så galet.
Tesen är såklart att Helmgast ger ut Kult, baserat på Robin Liljenbergs Apocalypse World hack Illusionens Fångar.
Belägg ett:
Helmgast har enligt sig själva ett flertal hemliga projekt som ligger i startgroparna.
Belägg två:
De har råd med licensen efter Sverges Mest Framgångsika Crowdfunder.
Belägg tre:
Marco kan högst troligtvis, som brand manager på på Paradox och CEO på Helmgast, förmedla en licens till sig själv med enkelhet.
Belägg tre komma fem:
Om de mot förmodan inte har råd med licensen så är Marco gjord av pengar och kan köpa den för egna medel.
Boningen kan idag stolt meddela att vi arbetar på nya upplagan av Kult, det klassiska skräckspelet som har rykte om sig att ha fått rollspel förbjudna från leksaksbutiker under senare hälften av 90-talet.
Vi har valt ett annat fokus än tidigare upplagors gnosticism; Ex Mortis – Front Rost, som tills idag vart spelts arbetsnamn tar inspiration från den nya vågen nihilistisk skräckfilm. Hostel, Saw, Martyrs, À l’intérieur och den där serbiska filmen har snurrat i våra DVD-spelare under författandet.
Visst finns det en hemsk sanning att upptäcka, men det handlar inte om att verkligheten är an illusion eller att människan är fångade gudar. Vi vill lämna spelarna förtvivlade och mentalt tomma.
Nu är regeltexten helt färdig, alla bilder beställda och 40% av layout klar.
Vi räknar med att Kult: Ex Mortis når butikshyllorna under andra halvan av 2012
Under de senaste dagarna har det pågått en debatt på rollspel.nuom att instifta någon sorts pris som ska belöna skaparna av bra rollspel, eller rollspelsrelaterade upplevelser. Ett strålande initiativ.
Det finns väldigt många bra rollspel. Det finns ett antal som framstår som tidlösa klassiker. Men så finns det en liten klick som är mer än så: Stora Spel. Stora som i att de är betydelsefulla på ett sätt som kanske ingen hade kunnat förutse. De behöver inte vara bra, absolut inte vara tidlösa, men de besitter någon annan halvt mystisk egenskap som gör att de påverkat alla som kom i kontakt med dem. I Sverige har vi ett sånt spel. Kult.
Att något hade hänt på Äventyrsspel kunde först anas i Sinkadus julnummer 1990. I en lite kort notis meddelas att ett nytt rollspel planeras under 1991. Spelet kallas ännu så länge för Rollspel X och beskrivs med “Det är inte fantasy, det är inte science fiction, och det handlar inte om hästar (vare sig kulörta eller med svettiga kofösare ovanpå). Vad vi kan avslöja är att det blir en farlig värld att leva i”.
Mutant, december 1990
För att ytterligare understryka allvaret liknade tidningens omslag inget tidigare. Det är omisskännligt Mutant, men ett Mutant som redan börjat omformas till ett mer brutalt och ondskefullt spel.
Visst hade Mutant redan tidigare varit ett mörk spel, men det var skillnad på mörker. Augustinumret hade också ett mutant-omslag, och skillnaden i stämning är slående. Det som pågick var ett led i en lång Äventyrsspels-tradition: att stegvis låta det näst senaste spelet övergå i det senaste. Decembernumret visar Mutant-Kult. Ondska och galenskap är det nya svarta.
Fyra månader senare, i april 1991, presenterades det nya spelet och filosofin bakom – det sena 80-talets skräckfilmer och judisk-kristen ockultism. Plötsligt var döden bara början.
Samma månad, fast på en helt annan plats, lades en annan viktig pusselbit i Kults historia. I den norska byn Kråkstad, strax utanför Oslo, valde Per Ynge Ohlin – mer känd som Dead – att ta sitt liv. Bakgrunden är omtvistad och säkert mytologiserad. Däremot hade Dead ett omvittnat intresse för döden och dess mysterier. Dödsdyrkan och satanism tycktes finnas överallt. Inte sedan Werthers lidanden hade nordisk ungdomskultur varit så farlig.
Anledningen till att Kult är ett viktigt spel finns varken i dess regler eller egentligen i spelets fluff. Istället ligger Kults storhet i att det var som ett rakblad rakt i tidens puls. När jag började spela Kult (flera år efter alla andra) var spelets mythos nästan verklig. På BBS:er, i fanzin och på demokassetter spreds en filosofi som var mycket nära spelets. Anti-kosmisk, kaotisk, gnostisk. I tomheten efter en övermogen yuppie-era fick de här idéerna en väldig subkulturell genomslagskraft.
Samma år, men tvärs över Atlanten, kom ett annat ockult spel att definiera nittiotalet – Vampire the masquerade. Även här är rollpersonerna sina egna fiender. Även här är gränsen mellan människa och monster utsuddad. Och även här fanns en tydlig koppling till ungdomskultur: serier, musik och kläder. De båda spelen fångade, var och en för sig och på var sitt håll, något som fanns i tiden och blev därför enormt betydelsefulla.
Medan Vampire stod sig starkt under hela 90-talet dalade Kults stjärna snabbt. Tre faktorer bidrog till Kults förtidiga bortgång. Den första var att Kults regelsystem var gammalt och i ärlighetens namn rätt trist. Den andra var den misslyckade lanseringen av spelet. Rollspel hade varit en angelägenhet för barn, eller åtminstone någorlunda barnvänligt. När Kult landade på Stor & Litens hyllor bredvid Duplo och Sinkadus plötsligt fylldes av nakna kvinnor som genomborrades av stora krokar var det inte konstigt att moralpanik utbröt. Den tredje viktiga anledningen var att Kults subkulturella plantskola försvann. Vartefter black metals förgrundsgestalter antingen dog, hamnade i fängelse eller blev förtjusta i syntar blev genren allt mer marginaliserad.
Nu har det gått tjugo år sedan Kult släpptes, och fastän ingen riktigt verkar vilja ta tag i licensen ligger intresset och bubblar där under ytan. I våras fick Watain en grammis för bästa skiva, och helt nyss släpptes mastodontverket Blod Eld Död. Senaste Fenix rapporterar om en Kult-serietidning och på rollspel.nu arbetar Sjunde inseglet med ett Kult-hack till AW som rekommenderas starkt.
Kult må vara dött. Men åtminstone i rollspelets fall är döden verkligen bara början.
Rollspelandet och brädspelandet inom Boningen har gått ned på sommartempo och detta gör sig väl synligt även på bloggen.
Varför då kan läsaren fråga sig?
Att inte sitta inne och spela utan i stället var ute och semestra bland verklighetens folk borde ge minst lika många nya intryck att skiva intressant material av som den otroliga mängd förströelse våren har bjudit på (att vi har tex inte skrivit något western relaterat efter att fått smak för sand, hästar och revolvrar i Red Dead Redemption ännu slår till och med oss som konstigt).
Att åka utomlands, bada i sjöar och vattendrag, grilla halloumi, dricka parköl och ägna sig andra utomhusrelaterade sysslor borde väll vara mer inspirerande än något nytt eurogame eller någon av Mark Turpster Turpins alla blandade podcasts?
Kanske kommer vi skriva en längre kubb-guide, en gör din egen marinad händelsetabell eller släppa ett helt nytt rollspel vilket folk beskriver som lika delar KULT och Pripps Blå reklam om andan faller på och eftermiddagsglassen ter sig osannolikt osmaklig.
Boningen kan idag stolt meddela att vi arbetar på nya upplagan av Kult, det klassiska skräckspelet som har rykte om sig att ha fått rollspel förbjudna från leksaksbutiker under senare hälften av 90-talet.
