Snart är det vinter igen…

När HBO bestämmer sig för att göra serier så brukar det sluta i succéer, Band of brothers, True Blood, Sex and the city(what?) med flera. Nu har de bestämt sig att ge sig på en ny genre, fantasy. Man kan fråga sig om det är en glädje eller en orsak till oro. Jag anser att de flesta fantasy serier som görs burkar vara så dåliga att man håller på att krevera. HBO har som tur varit smarta och valt att inte hitta på något eget och nytt. Istället har man valt att bygga serien på en succébok som senare också blev ett spel, nämligen Game of thrones, skriven av George R.R. Martin, som för övrigt sportar världen fulaste hemsida.

Spelet har bemötts relativt svalt från redaktionen, men boken har åtminstone jag vurmat över väldigt länge. I nuläget är det högst oklart hur många av författarens böcker som kommer förvandlas, men enligt senaste uppdateringar kommer första säsongen vara i tio delar, om dessa tio delar behandlar hela första boken är i nuläget oklart. En glädje för alla som gillar Boromir/Sean Bean, som även omnändes i artikeln ”Svartur Dödir!”, är att han även återkommer i den här serien, då spelandes den trofasta väktaren i norr, Ned Stark. Vidare i rolllistan finns Lena Heady, 300, Terminator: Sarah Connor Chronicles Samt Julian Glover, Star Wars: The empire strikes back. Jag hade kunnat fortsätta rabbla en del andra spännande namn i rollistan men jag tror ni får en aning om vilken satsning det här är för HBO.

Ett orosmoment är att Martin inte ännu har färdigställt samtliga böcker i ”The song of ice and fire” och om man ska vara helt ärlig så börjar man tröttna rätt så rejält på att vänta. Enligt de senast uppgifterna på författarens blog har han skrivit drygt 1300 sidor(!) på boken som uppföljer 2005 års ”A feast for crows”. Förhoppningen är ju att serien tänder en brasa under författarens arsel så att man får se slutet på böckerna innan slutet på serien. En annan förhoppning är att han lyckas skriva sin bok utan att tänka på den som en Teve serie. Det mest fantastiska med serien är att HBO redan fastställt launchen till 2011 och eftersom att första säsongen är i tio delar kan man anta att det kommer att bli en sommar serie som True Blood. Så börjar man glömma första bokens innehåll börjar det bli dags att fräscha upp sig, det sköna är att man inte behöver vänta lika länge som på uppföljaren för att se serien.

Svartur Dödir!

Helt i skymundan av sommarens skörd av superkassa filmer kom Black Death, en film som trots den lama titeln är riktigt bra.

Träsk: 2000-talets lera

Handlingen utspelar sig, föga förvånande, under böldpestens första härjningar. Någonstans i England sitter en töntig munk i sitt kloster; ser omgivningen dö av och känner sig meningslös. Så, en dag, kommer Boromir och hans gäng med råbarkade typer förbi. Det har kommit till deras kännedom att det finns en by i trakten som inte är drabbad av pesten. Sådant beteende kan förstås inte accepteras, eftersom en allsmäktig och rättvis Guds hämnd naturligtvis måste drabba alla med lika stor kraft. Något är friskt bland det sjuka, biskopen är rasande och Boromir skall ställa saker tillrätta. Som utsocknes måste det religiösa rövarbandet dock hitta en vägvisare, så att de inte ger sig på fel by. Den triste munken påtar sig uppdraget, och tillsammans ger de sig av för att sprida död och misär i Jesu namn.

Black Death är verkligen inte världens bästa film. Men den är stämningsfull, smutsig och förhållandevis tuff – lutar sig lika mycket på klassiska drama/mysteriefilmer som The Wicker Man (nej, inte den med Nicholas Cage) som medeltidsskildringar och barbarfilmer. Och framförallt: tillsammans med filmer som Solomon Kane och Valhalla Rising visar den en möjlig väg tillbaka till äventyrsfilmernas gyllene tid på sätt som The Expendables bara kan drömma om.