Tag: 2011

…och vinnarna är

Sent i går natt, vid ett extrainsatt styrelsemöte, sammanställdes den slutliga rösträkningen.Ända in i det sista var det en mycket jämn omröstning. I flera av kategorierna skilde det i slutändan inte mer än en handfull röster. Årets svenska spel såg länge ut att bli en delad förstaplats, ända tills balansen under helgen till slut svängde rubbades en smula.

Sammantaget är vi stolta. Vi är stolta över att intresset varit såpass stort. Vi är stolta över att det går att ha en enkel omröstning, utan registrering av IP-nummer eller liknande spärrar, utan att systemet missbrukas. Vi är stolta över att vi tar vårt pris på allvar, och att ni som röstat också gjort det. Men framförallt är vi stolta över att det finns så mycket kvalitet inom en så liten scen, något som bland annat tar sig uttryck i ett enormt jämnt resultat.

Vi vill passa på att tacka Lars Krantz, vars alkemiska penna förvandlade papper till guld och fick en liten utmärkelse i internets utkant till ett pris värdigt en kung.

Det är en glädje att, å läsarskarans vägnar, presentera fjolårets hjältar: 2011 års Guldgnomer.

Här är årets vinnare

Årets illustratör: Tina Engström/Mylingspel

Årets konstruktör: Fria Ligan

Årets kommunikatör: Thom Kiraly/Märklighetstroget

Årets svenska rollspel: Fantasy! – Tomas Arfert/Saga Games

Årets rollspel: The One Ring – Francesco Nepitello/Cubicle 7

Ett stort grattis!

Dags att rösta!

Under den gångna veckan har vi presenterat några av fjolårets mesta rollspelspersonligheter. Nu är det upp till dig att avgöra. Rösta genom att fylla i formuläret nedan. Självklart får du rösta på dig själv, om du har förtjänat det. Omröstningen är öppen till och med den 29 januari. Resultaten publiceras på onsdag den första februari.

Tack för din medverkan.

2011 års hjältar: kommunikatörer

Årets kommunikatörer

Åsa Roos. Den oefterhärmliga Åsa Roos fortsatte att driva debatten genom twitter, bloggar och kommentarer. Att hobbyn sakta men säkert utvecklas till att välkomna alla, hade knappast hänt utan henne.

Thom Kiraly. Sveriges första podcast om rollspel, Märklighetstroget, höjde nivån på samtalet om hobbyn. Programmets största förtjänst var att det diskuterades om diskussionen, inte bara om praktiska knep och tärningsmekaniker som annars lätt blir fallet. Och så det sköna i att höra röster, inte bara se text. Rollspels-Sverige kändes med ens som en lite mer hemtrevlig plats.

Gardener & Dan Algstrand. För att den bästa kommunikationen inte är den där några talar till många, utan där många talar med varandra. Ingen plats kunde vara mer självklar för att mötas och utbyta idéer än Rollspel.nu, och att forumen finns är till stor del beroende av deras “ständige sekreterare”. Sedan mer än tio år tillbaka har det varit Gardener, men i år tog Algstrand över kaptensmössan. Forumet är precis lika värdefullt nu som då.

Tove Gillbring. Det känns en smula överflödigt att presentera en så central person som Tove Gillbring. För den som lever under en sten är hon ansvarig utgivare och chefredaktör på speltidningen Fenix, och alltså den som ser till att det faktiskt finns en papperstidning om rollspel som vi kan ogilla eller gilla, rasa om eller förtjusas av. Utan henne, var skulle då Birger Barbaren bo? Utan henne, hur skulle då Kenneth Hite börjat skriva exklusivt material för en svensk publik? Gillbring är, åtminstone sedan Sverox-tiden, ett nav i den svenska rollspelsscenen. Sånt är värt att applådera.

Bubblare: Wilper (Wilper’s Blog), Johanna Koljonen, Peter Bergting (Fantasyforum).

2011 års hjältar: konstruktörer

Årets konstruktörer

Åsa Roos. 20.000 tecken-projektet växer och växer. Dagarna före årets slut släpptes nummer 35 och 36, vilket innebär att Åsa Roos mycket väl kan var inte bara årets konstruktör utan århundradets konstruktör. Äventyrsserien blir desto mer imponerande eftersom Roos dessutom fann tid att blogga, (hand)skriva ett spel samt fylla Fenix med material. Åjustdet – jobba. Med att göra spel.

Robert Jonsson & Tina Engström. Om 2011 var gnomernas år, var Mylingspel den största gnomen av dem alla. Inte nog med att ett flertal moduler släpptes, att konvent besöktes och att spelet “Leka med elden” såg dagens ljus – nya produkter är på väg under nästa år.

Fria Ligan. Fria Ligan är som rollspelsvärldens svar på Anonymous. Man vet inte riktigt vilka de är, men de har ett finger med överallt. Under årets lopp han gruppen publicera material i Fenix, ge ut två äventyr, förevisa ett nytt brädspel som utspelar sig i Stockholm efter katastrofen men absolut inte har något att göra med Mutant, samt ge ut en nyutgåva av Version Noll, rollspelet som inte är nästan-Mutant. Bra gjort, säger vi, och ser fram emot fortsättningen.

Jörgen “Klaatu” Karlsson. Precis när Riotminds dragit ur proppen landade 160 sidor äventyr på internet, signerat Karlsson och besökarna på Riotminds forum. Under hösten följdes bragden upp med serien konverterade klassiker, och även om det glunkades om upphovsrätter hit och dit kunde ingen invända mot resultatet: ursprunglig action, nu uppdaterad och fräsch. Medusa games verkar bli för Drakar och Demoner, vad Fria Ligan var för Coriolis. Spännande.

Bubblare: Daniel Lehto (Äventyr), Kenneth Hite, Michal Lysek & Ian Stewart (New Horizon).

 

2011 års hjältar: illustratörer

2011 var ett märkligt rollspelsår. Riotminds kastade in handduken, men återkom så smått. Järnringen kastade in handduken och återkom inte. Samtidigt etablerade Mylingspel sin plats som Sveriges största rollspelsproducent, med en hisnande utgivningstakt under främst årets första halva. Under sensommaren trädde Fria Ligan fram ur skuggorna och trumpetade ut grandiosa visioner som snabbt delade hobbyn i två läger: de som inte trodde att FL riskerade att duka under av allt för många projekt och de som tänkte “friskt vågat, hälften vunnet”. Men rollspel består bara till en liten del av vad de “stora” producenterna har för sig – viktigare är vad som händer ute i stugorna, på internet och på konvent, i fikarum och butiker. Som Anders Blixt påpekar, tillhörde 2011 snarare gnomerna än jättarna.

Bland dessa gnomer fanns dock somliga som reste sig högre än andra, sken klarare och mer magnetiskt. Guldgnomerna – fjolårets hjältar.

Årets illustratörer

Lukas Thelin. I tidningarnas värld finns tre typer av omslag. Antingen motljus, flortunna tyger, längtande ögon och/eller  en ipad (mode, livsstil, teknik, heminredning), en halvt nonfigurativ bild på en aktiekurva och kostymer (nyheter, ekonomi, mode, (tråkig) livsstil), eller en stor färgblaffa (spel). Lukas Thelin går istället en helt egen väg, med sina träffsäkra och fantasieggande omslag till speltidningen Fenix. Om du går in i en tidningskiosk ser du direkt om tidningen finns där, tack vare omslagen som lyser från hyllan.

Per Folmer. Mitt i sommarvärmen dök Per Folmer upp i rollspel.nu, och blev snabbt allas favorit. Omslaget till Fantasy cementerar favoritskapet ännu mer: ikoniskt och traditionellt, men samtidigt tillräckligt eget för att bli mer än bara en Frazetta-imitation. En Elric för 2010-talet.

Tina Engström. En spelledarskärm som verkar snodd från Nationalmuseum? Check. En bräsande jättekvinna? Check. En halvgenomskinlig mörkervarelse? Check. Tina Engström har många strängar på sin lyra, och levererar högklassiga omslag till Mylingspels produkter i en rasande takt. I ärlighetens namn ska sägas att jag inte vet om spelledarskärmen kom ut 2010 eller 2011, men det skiter jag i. Det är snyggt och gjort med kärlek – och det är sånt som räknas.

Nicholas Cloister. Gillar du monster med många ben, snablar och tentakler, klor, horn och små träd på ryggen? Bra. Cloister målar nämligen monster med extra allt, skriande orealistiska men ändå på något märkligt vis trovärdiga. Kolla in (nästan) hela hans monsterkatalog på rpg-creatures.blogspot.com.

Bubblare: Latasha “Udana” Willimas (New Horizon), Daniel Lehto (Äventyr), Carlos Lundhall (Mardröm), Anna-Karin Bergkvist (Sägen)

Snart är det vinter igen…

När HBO bestämmer sig för att göra serier så brukar det sluta i succéer, Band of brothers, True Blood, Sex and the city(what?) med flera. Nu har de bestämt sig att ge sig på en ny genre, fantasy. Man kan fråga sig om det är en glädje eller en orsak till oro. Jag anser att de flesta fantasy serier som görs burkar vara så dåliga att man håller på att krevera. HBO har som tur varit smarta och valt att inte hitta på något eget och nytt. Istället har man valt att bygga serien på en succébok som senare också blev ett spel, nämligen Game of thrones, skriven av George R.R. Martin, som för övrigt sportar världen fulaste hemsida.

Spelet har bemötts relativt svalt från redaktionen, men boken har åtminstone jag vurmat över väldigt länge. I nuläget är det högst oklart hur många av författarens böcker som kommer förvandlas, men enligt senaste uppdateringar kommer första säsongen vara i tio delar, om dessa tio delar behandlar hela första boken är i nuläget oklart. En glädje för alla som gillar Boromir/Sean Bean, som även omnändes i artikeln ”Svartur Dödir!”, är att han även återkommer i den här serien, då spelandes den trofasta väktaren i norr, Ned Stark. Vidare i rolllistan finns Lena Heady, 300, Terminator: Sarah Connor Chronicles Samt Julian Glover, Star Wars: The empire strikes back. Jag hade kunnat fortsätta rabbla en del andra spännande namn i rollistan men jag tror ni får en aning om vilken satsning det här är för HBO.

Ett orosmoment är att Martin inte ännu har färdigställt samtliga böcker i ”The song of ice and fire” och om man ska vara helt ärlig så börjar man tröttna rätt så rejält på att vänta. Enligt de senast uppgifterna på författarens blog har han skrivit drygt 1300 sidor(!) på boken som uppföljer 2005 års ”A feast for crows”. Förhoppningen är ju att serien tänder en brasa under författarens arsel så att man får se slutet på böckerna innan slutet på serien. En annan förhoppning är att han lyckas skriva sin bok utan att tänka på den som en Teve serie. Det mest fantastiska med serien är att HBO redan fastställt launchen till 2011 och eftersom att första säsongen är i tio delar kan man anta att det kommer att bli en sommar serie som True Blood. Så börjar man glömma första bokens innehåll börjar det bli dags att fräscha upp sig, det sköna är att man inte behöver vänta lika länge som på uppföljaren för att se serien.