Det går inte att förneka fakta. När vi var små gick det att köpa Drakar och Demoner på Stor och Liten. Det går inte längre. Så långt är allt väl. Krisen framträder i all sin tydlighet. Eller?
För det första säger inte dessa fakta något om orsak och verkan. Även om det ligger nära till hands att dra slutsatsen att något hände som gjorde att Stor och Liten slutade sälja rollspel, behöver påståendet inte vara sant. Tänk om det istället var så att Drakar och Demoner aldrig sålde särskilt bra? Tänk om anledningen till att rollspel försvann från leksakshandelns hyllor var att det aldrig hade funnits en påtaglig efterfrågan? Verkar det inte orimligt att sluta sälja en produkt för att den plötsligt dyker i efterfrågan, om den under en längre tid innan har varit väldigt efterfrågad? Verkar det inte mer rimligt att ta bort en produkt som under en längre tid lidit av bristande efterfrågan?
I senaste numret av tidningen Fenix finns en genomgång av svenska rollspelstillverkare. Tidningen identifierar 13 förlag/rollspelstillverkare och frågar vad som för tillfället händer hos dem. Enligt förlagens är över 40 rollspelsrelaterade produkter på väg att produceras. Vissa inom en snar framtid, andra framträder mest som en skiss; en föraning vid horisonten.
Under de sexton år som Äventyrsspel/Target Games fanns hann de ge ut en förbluffande mängd spel, rollspel, böcker, tidningar. När vi blickar tillbaka på deras digra produktion känns det som att Target Games måste ha sjudit av kreativitet: varit en veritabel mimersbrunn av spelglädje. Wikipedia listar ungefär 280 titlar, som Äventyrsspel/Target Games var inblandade i. Då är inte de barnspel som marknadsfördes under varumärket Casper inräknade. I sanning en imponerande samling.
Ställda mot varandra ger dock dessa siffror en delvis annan bild. Under guldåren 89/90 satte Äventyrsspel sin logga på 30 produkter om året. Om titlarna studeras närmare finner vi dock att Äventyrsspel under sagda period såväl gav ut böcker om Conan som om Diskvärlden. Även om rollspelen var många, var de bara en av flera produkter som Äventyrsspel ägnade sig åt. Dessutom var många av Äventyrsspels tidigare spel och produkter mer eller mindre översatta från engelska/amerikanska förlagor.
Sett från denna vinkel blir 40 svenskproducerade spel inom en överskådlig framtid väldigt imponerande – särskilt som Fenix uppräkning inte tar med vad som händer runt exempelvis Bortom och Noir eller mindre spel som Evolutionens Barn/Urverksspel och Lost Roads of Lociam.
Nu är det ju långt ifrån säkert att alla planerade produkter kommer ut. Tidsbrist är en faktor som spelskaparna unisont uppger som begränsande. Pengabrist en annan. Så varför existerar denna brist på tid och pengar? I slutet av Fenix finns en möjlig förklaring. Här recenseras nämligen 24 rollspelsprodukter som redan finns på marknaden. Alla får betyg Godkänt eller bättre. Tidningen i sig utkommer med 6 nummer per år. Det blir ett antal recensioner – och ett antal rekommendationer.
Här kan vi skymta något intressant. För en dedikerad rollspelare, som spelar minst en gång i veckan alla veckor året runt skulle det alltså ta minst ett halvår i anspråk att bara spela igenom de produkter som recenseras i detta nummer. Om vi vidgar våra vyer kan vi alltså dra slutsatsen att med denna hastighet måste vi spela minst tre gånger varje vecka, och beta av en produkt per vecka, om vi skall hinna hålla jämna steg med utgivningarna.
Kan det vara så att mängden rollspel gör att vi drunknar? Kan det vara så att Västmark går på auktion för 14 kronor för att vi har för mycket att spela? Kan det vara så att rollspelen inte alls är i kris – utan kanske tvärt om frodas alldeles för bra?
“Diskvärlden” haha!
Bra artikel. Jag tror du är ute efter den gamla sanningen att man egentligen inte behöver konsumera särskilt mycket rollspelsprodukter för att vara en superaktiv rollspelare. Jag menar, det finns fortfarande folk som spelar D&D Expert. Speltillverkarnas svåraste uppgift är att lura oss spelare till att tro att vi verkligen behöver köpa Player’s hanbook 3…
Det gör, tycker jag, att ditt resonemang om att spela igenom Fenix-recentionerna på ett halvår inte riktig håller. Folk spelar inte så. Jag tror det finns ytterst ytterst få spelgrupper som lirar ett nytt spel/tillbehör varje vecka. Det är liksom inte intressant. Däremot har du nog rätt i att det tillverkas fler spel än vad det finns efterfrågan för. Spelbolagens ytterst små vinstmarginaler är ju ett tydligt tecken på det. För det är väl det som är din tes, att marknaden översvämmas av rollspel?
Däremot tycker jag din kommentar om Västmark inte håller. Det finns två sidor på det myntet. Visst, Västmark kanske inte säljer för så mycket, men samtidigt sålde jag nyligen ett flertal Mutant UA-böcker för mellan 1000–2000 kronor styck. Det borde väl i sådana fall tala emot din teori?
(Nu kanske MUA är ett specialfall, jag vet inte)
Nja.
Faktiskt är det inte riktigt det jag menar.
Det här menar jag:
Jag vill påstå att för att vara en hobby i kris verkar utgivningstakten (såväl faktisk som planerad) väl tilltagen. Andra saker som är i kris brukar bli sämre/färre. När bilbranchen går i kris slutar de producera HUMMER och lägger ned andra märken. När ekonomin krisar blir kronan mindre värd. MEN när rollspelen krisar, verkar utgivningstakten fortsätta att hålla sig på en hög nivå.
Jag tror inte heller att någon spelar igenom Fenix-recensionerna på ett halvår. Istället ville jag genom detta exempel visa hur bisarrt mycket produkter som den förmodade krisen genererar. Själv har jag fortfarande inte spelat igenom till exempel Sylfens vrede, som har värmt min bokhylla i åratal.
Jag kan ha fattat det fel – men är inte hela Fenix ett motargument mot att rollspel är i kris/döda.
Det som folk upplever är krisen, nu tror jag det om folk då, är att det är för lite nyrekrytering till rollspel, men det finns mig veterligen ingen bra mätmetod för det.
agreed.
En sak som är lätt glömma bort är att det numera egentligen inte finns någon självständig svensk spelmarknad – den svenska utgivningen konkurrerar med all världens spel.
Därför är det fullt möjligt att rollspelsmarknaden som helhet aldrig har varit mer prunkande, men att utgivningen av svenska spel är döende. Samtidigt.
Det du skriver om Hummer har du rätt i, delvis. Det finns ju två steg att gå. Antingen försöka dra ner på kostnaderna och göra en så billig produkt som möjligt (vilket typ Riotminds gör med sitt onlineinitiativ), eller att gå lyxvägen á la Köningsegg och tillverka riktigt dyra exklusiva prylar (det känns som att Järnringen är på väg åt det hållet).
I dag är det ju möjligt att släppa ett spel för 800 spänn och ändå få folk att köpa det, eftersom så pass stor del av kundkretsen är 30-40-åringar med stadig inkomst.
Jag tror du har helt rätt i att vi idag har ett helt annat utbud än under guldåren. Precis som att dataspelsbranschen har förändrats måste vi också acceptera att sättet vi spelar rollspel förändras till utbud, krav och användare. Som kostas nämner ovan är det nog snarare bristen på nyrekrytering som idag kan te sig problematisk. Om man vill se det som ett problem.
Angående Riotminds tror jag att de försöker motverka det faktum att deras produkter räcker för länge, med att göra produkten till en prenumerationstjänst. Min mening är att produktionen av deras produkter kommer kosta lika mycket även i iDoD att tillverka. Men nu helt plötsligt kommer den produkt som du tidigare köpte en gång nu att kosta per månad du använder dem minus allt vad en fysisk produkt innebär (layout och illustrationer). Det kommer troligtvis bli en ganska dålig affär för kunden.
Nu är jag kritisk men jag tror att spelet måste vara annorlunda utformat för att det ska vara en framgångsrik strategi. Vilken 16-åring kommer att tycka om att prenumerera på en webbplats med massa regler? Det som förvånar mig är hur Riotminds vårdar sin självbild, de uttrycker en förvånansvärd bitterhet mot sina kunder som inte är attraktiv (tex i senaste Fenix).
Tonen på Riotminds svar i Fenix förvånade mig verkligen. Är de sura för att folk rekommenderar nybörjare andra spel än DoD? Är de sura för att alla inte hyllar deras spel? Är de sura för att inte tillräckligt många köpte deras böcker? Väldigt märklig attityd.
Nu ska man väl inte dra för stora växlar på en epost-intervju, det är sällan det framkommer några nyanser i sådana. Men ändå…
@Magnus Edlund: Nä man får väl inte dra alltför stora slutsatser, men det är något med hela iDoD projektet som förbryllar mig. Som att det är konsumenternas fel, alltså de som faktiskt köper produkten att den ska ändra format. Och att dessa “inte förstår”, “spelar fel” och motarbetar när man ställer sig frågande hur det kommer att se ut.
Man får väl hoppas att det kickar igång snart så att jag slipper fortsätta med skeptiska och bakåtsträvande spekulationer.
De svenska recensionerna i enskilt rollspel hinner man iaf spela igenom som det är idag 😉
Men det finns väl en poäng med det du (olav) och Fenix vill få fram – det är inte helt dött.
Tack för en annan vinkling på nuläget. Det är oerhört viktigt att vi tar in fakta i en debatt som på många sätt har präglats av känslor och vad man upplever. Det kan mycket riktigt ligga något i att debatten kring “de övergivnas armé” kan ha skapat en illusion att rollspel slutade säljas för att de “förbjöds” när det egentliga skälet var brist på efterfrågan. Kan man anta att Tradition slutade sälja rollspel pga bristande efterfrågan?
En fråga som är mycket intressant i jämförelser med rollspels guldår 89/90 är hur många som egentligen arbetade med att producera rollspelsprodukter under dessa år och vad de egentligen tjänade. Jag tror absolut att Olav / Magnus har rätt när man ska hitta de bakomliggande orsakerna till de små vinstmarginalerna. Produkten rollspel kanske helt enkelt inte anpassad för snabb konsumtion och har för lång livslängd för att vara kommersiellt gångbar. Där tänker jag att rena säljstrategier kanske är den enda lösningen för överlevnad. Dock tror jag att målgruppen inte är mottaglig för sådana.
Själv äger jag rollspel för en hel livstid framåt, så egentligen finns det ingen som helst anledning att köpa något nytt. Glansigt papper, fina illustrationer eller nya intressanta miljöer eller regelsystem, gör naturligtvis att man trots detta köper. Rollspel tar inte slut på samma vis som många andra produkter (läs ex. böcker, filmer, dataspel).
Anledningen att man kan sälja Västmark för 10:- men Mutant för 1000:- beror på intresset kring produkten, tillgången och efterfrågan helt enkelt. Men orsaken till att man säljer rollspelet är den samma, att den inte används.
I del två (nästa måndag) försöker jag ge ett svar på vad som skulle kunna orsaka de små vinstmarginalerna, men egentligen finns det i texten ovanför: År -90 hade 1 företag nästan all försäljning = 100%.
År +10 gör 13 företag (kanske till och med fler – se ovan) anspråk på att göra försäljning.
Om alla vill göra lika bra vinst som vi förmodar att Target gjorde -90, måste försäljningen öka med 13 gånger; ERGO: för att ekvationen skall gå ihop måste antalet köpglada rollspelare 13-faldigas.
Om målgruppen istället är ungefär jämstor med 90-talet, kommer varje producent istället tjäna (i genomsnitt) 7-8% av vad Target tjänade.
Resonemangen gäller också för västmark/mutant, även om skaparna i detta fall aldrig ser röken av pengarna. Men nu skall jag inte snåra in mig i det resonemanget här. Det kanske blir en annan post.
De tar för lite betalt! Men det får vi se på måndag då 🙂
Ja, jag antar att det är nackdelen med avsaknad av monopol – fler aktörer får dela på samma kaka.