Nu har det gått en månad sedan Teknochock släpptes, och det är dags för en första lägesuppdatering. Spelet har fått genomgående positiv respons även om – det ska sägas – graden av positivitet har varierat.
Indierummet Nordnordost menar att spelet är en nostalgichock, och liknar det vid nittiotalet på steroider.
Försäljningen har gått sådär. Förmodligen verkar Widget-shopen en smula avskräckande, men tvärt emot vad man kan tro är den helt legit. Under tiden har rollspelsgruvan, den hemliga plats under boningens högkvarter där nya fantasier bryts fram ur hälleberget, jobbat oregelbundna arbetstider. Ett flertal nya äventyr är på väg; såväl omarbetade klassiker som glänsande nya – men inte moderna – skapelser. Dessutom har planer börjat smidas inför Stockholms Spelkonvent.
Under SSK hade Boningen möjlighet att spela en omgång Mouse Guard och för mig var det första gången jag stiftade bekantskap med de tappra mössen och deras garde, första gången jag prövade Burning Wheel och sist men inte minst en ögonöppnare för poolen.
Bara några dagar senare laddade jag (allt för sent) ner Lady Blackbird, nu när jag har läst och förstått är det några saker jag skulle vilja prata om:
För det första så tyckte jag att Lady Blackbird hanterade poolen på ett väldigt bra sett. Varje spelare har sju tärningar och får välja hur många denne vill lägga på ett slag, misslyckas slaget får spelaren tillbaka tärningarna (och antagligen en besvärlig condition på köpet) OM slaget lyckas är tärningarna förlorade.
Givetvis måste spelarna försöka få tillbaka sina förlorade tärningar vilket görs genom att antingen spela upp en kort scen med en annan spelare där något om karaktärernas förflutna avslöjas eller genom att spela på sina karaktärsdrag.
Det här gör det indiespelen alltid verkar vilja göra (dvs. tvinga regler och rollspel att interagera med varandra) på ett mycket elegant sett. Om spelaren inte gillar sina karaktärsdrag så kan de helt avlägsnas (ex. riddaren ger bort sin sköld och sitt svärd) för nya, fräscha tärningar.
Det andra är att både Mouse Guard och Lady Blackbird kräver minimal förberedelse. I Fallet Lady Blackbird är det en karta, en bild och en introscen som behövs för att kicka igång handlingen, i Mouse Guard får spelledaren tänka ut ett uppdragsstoff och välja två besvärliga saker (väder, natur, vilda djur eller andra möss) som måste övervinnas sedan sköter spelet antagligen sig själv.
I och med att vi all blir äldre och många blandade plikter tar upp vardagen (jobb, wow, sambon, barnen, säsongspremiären av Dexter osv) är spel med kort förberedelse en skänk från ovan. Senaste gången jag skrev ett enkvälls scenario tog det lika lång tid att skriva som att spela och att sedan renskriva och layouta texten så att den går att lägga upp på internet tar ännu längre tid.
Det innebär inte att jag har några planer på att sluta skriva rollspelsprodukter, men det innebär att jag kan spelleda ett bra och givande möte en torsdag utan att behöva ta ledigt från jobbet två dagar i förväg.
När vi sa att det var här det va, så menade vi det inte så bokstavligt.
Så var årets SSK över – en helg fylld av spel, glädje och spännande möten. Eller?
Vi for ut på fredagskvällen. Någonstans under den oändliga tågresan insåg vi gemensamt att vi aldrig tidigare satt vår fot i Alby. Men hur svårt kan det vara? Först höger genom demonstrationen, sedan vänster längs våldstäktsvägen och så vips! Subtopia. Det skulle dock visa sig att konventet inte alls var beläget i Subtopia. Inte ens i närheten faktiskt.
Istället var det hög tid att irra runt bland Albys samlade bilmekaniker. Hoppet började sjunka en smula. Kanske inte på grund av den dåligt snitslade vägen, kanske inte heller för att vi började inse att restiden dörr till dörr började krypa över en timme. Eller jo – sånt spelar in, det kan inte stickas under stol med. Men mest av allt kändes det snopet eftersom SSK bara några dagar innan hade länkat till Subtopia och skrivit “honom skall vi ha!” Drömmen om de glansiga och bekväma lokalerna, fjärran från skolsalstristess, bleknade.
Hallå! Har ni konvent, eller?
Det sägs att inget vara för evigt. Vissa saker kan förstås komma väldigt nära, men förr eller senare tar de slut. Vårt slut, eller åtminstone resans, stavades hitta.se.
För där, snett bakom skrotbilarna och leran på en nedsläckt parkeringsplats, fanns den faktiskt. Rollspelens Shangri-La, gömt för vanliga dödligas ögon. Hangaren. SSK.
Det kändes lite surrealistiskt att komma fram. Lite som att arrangemanget ända in i det sista skulle upplösas i rök och driva iväg. För precis som förra året har förhandsinformationen varit liten. Inga reklamblad har dykt ned i brevlådan, inga officiella uttalanden på stora rollspelssidor. Eller från Sveroks sida, för den delen. Bara tystnad. Som en nål i en höstack, som verkar ganska nöjd med att vara just det, just där.
På plats hördes vinden susa i fönsterluckorna, och tumbleweed for fram över golvet. Från en lapp på ena salsväggen som till och med bläcket var på väg att lämna skrek de inställda arrangemangen ut sina levnadsöden. På andra sidan kämpade två receptionister med att koppla in sladdar i en dator.
Should I stay or should I go?
Som vanligt, eller åtminstone som ofta, straffade det sig att vara föranmäld. Att anmäla sig på plats gick däremot bra. Eller att bara såsa runt, i limbo, varken deltagare eller helt utanför. Som tur var hade bara en av oss anmält sig, så vi andra behövde inte lida särskilt mycket.
Vi tog en tur runt området. Försökte fråga om vägen, och navigera med hjälp av en karta som vi fann. Ingetdera visade sig fungera särskilt bra, eftersom alla var vilsna som vi och kartan inte tillhörde konventet utan tydligen beskrev någon sorts rymdskyttel. Jag vet inte.
Lokalen visade sig vara rätt bra. En stor hall precis vid ingången och några kyffen att spela i, i slutet av en korridor. Spelarna lyste dock med sin frånvaro, vilket visade sig vara tur eftersom varje spel blivit tilldelad endast en sal. Konstigt var också att de flesta salar innehöll en säng, vilket genast förde tankarna till Jeepforms Gang Rape eller vad det nu hette. Toaletter var det också dåligt ställt med, och köket var litet.
Inte så att det spelade någon roll i den ekande tomheten. Men i alla fall.
Lite senare började det regna
På plussidan fanns det oceaner av brädspel. Tre olika diskar, plus en korridor, tävlade om att låna ut spel till varandra. Rollspel fanns det också a plenty, trots att ett antal inställda. Och föreläsningar. Herregud vad det fanns. Längst bort i ett förtappat hörn fanns det också några jäppar som gjorde reklam för sina egna spel. Trist nog för dem (och också för Alpha Games) hade de blivit tilldelade plats i en Harry Pottersk del av samlingsrummet, som lyckades vara osynlig från alla vinklar – även rakt framifrån. Som plåster på moset kan man nu få se en liten film om dem på konventets hemsida.
Slutsatsen då? Slutsatser är svåra att dra. SSK har försökt sig på den vågade vägen att varken arbeta in sitt varumärke genom att ha konventet en viss helg, eller på en viss plats. Till på köpet har varken reklam eller information funnits, vilket gör att man som kund blir lika förvånad varje gång man hör talas om tillställningen. Varje år blir som att det var första året, på något vis. Samtidigt har ambitionerna aldrig varit blygsamma, med prisutdelningar (inställda), lajv (inställda), enorma mängder spel-arrangemang (till viss del inställda) och föreläsningar (nästan inte inställda).
Köket: snyggt och gott och generösa öppettider. Också en smula suddiga.
Och någonstans runt mitt på lördagen hände det fantastiska. Allt blev lagom. Besöksantalet matchade nästan den för stora kostymen. Föreläsningarna hade åhörare. Hell, till och med rollspelen lyckades dra till sig några spelare. Gemytligt. Som något som tjänade på att inte vara störst i världen, som tjänade på att ligga så avlägset så att ingen kunde röra sig därifrån. En plats som det gick att överblicka. Och sist men inte minst: som bjöd på kvalitativ mat för en spottstyver.
Om konventet fortsätter att bygga på denna känsla, slutar flytta runt, börjar marknadsföra sig, snitslar ut vägen, organiserar sin reception kommer det gå en lysande framtid till mötes.
Just nu var det mer som ett kollo (fast utan hångel), och det är egentligen ett ganska bra betyg.
Hej!
Du har inga föranmälningar till ditt arrangemang:
Ursinnets helgon 22:00 – 03:00 Sal 17
Ursinnets helgon 22:00 – 03:00 Sal 17
Misströsta inte! Då vi förväntar oss att det kommer en hel del
konventsdeltagare som inte föranmält sig vill vi gärna se att
arrangemanget genomförs som planerat.
Så var det dags att dra till Subtopia. Tillhör du ett av 12 anmälda lag så möts vi där; som beduiner i en nyrenoverat öde öken.
Vad är Ursinnets Helgon? Ursinnets Helgon är ett konventsscenario, alltså en rollspelsupplevelse som äger rum under ett konvent. Om du inte varit på konvent tidigare behöver du inte vara orolig. Vi står för rollpersoner, tärningar, regler (om de behövs) och – inte minst – själva äventyret. Allt DU behöver göra är att samla ihop dina kompisar och skicka in en anmälan.
Nej, men alltså VAD är själva helgonet? Det måste du spela scenariot för att få se. En föraning kan du få här.
Vad är rollspel? Rollspel är en slags gemensam berättelse. I berättelsen låtsas ni vara några andra – hjältar, skurkar eller mitt emellan – och upplever spännande och fantastiska äventyr. Om du aldrig har spelat rollspel förut är SSK ett utmärkt tillfälle att prova!
Måste man låtsas att man har skitstora vapen? I rollspel finns generellt sett inget sådant krav. Under ursinnets helgon är det dock att föredra.
Vad är ett konvent? Ett konvent är en mötesplats för folk som är intresserade av en viss hobby, lite som en mässa. Ursinnets helgon arrangeras på SSK – Stockholms spelkonvent – som handlar om olika sorters spel.
Måste man vara utklädd? Nä! Det är mest på andra konvent som folk är utklädda. Men om du vill så får du – en härlig kostym piggar alltid upp.
När händer det här? Du kan spela Ursinnets helgon under SSK.
Konventet äger rum den 17 till 19 september.
Ursinnets Helgon kan du spela antingen klockan 2200 på fredagen den 17 september, eller klockan 2200 på lördagen den 18.
Hur blir jag en del av det här? Genom att anmäla dig på SSKs hemsida, såklart. Senast den 27 augusti måste du skicka in din anmälan.
Var händer det? I Norsborg på Subtopia. Jag har aldrig varit där, så jag har inget att berätta om stället.
Vad gör jag om jag inte kan vänta så länge? Då kollar du in Mutantpedia och drömmer dig bort till platser som är så mumsiga så man inte vet var man skall sätta munnen.
Stockholms spelkonvent är som namnet antyder den huvudsakliga kakan för dig som spelar rollspel i stockholmsområdet.
Konventet går av stapeln den 17-19 september på Subtopia i norsborg. Föranmälan är öppen till den 27 augusti, så nu är det bråda dagar!
Boningen stoltserar med scenariot Ursinnets helgon, succén som uruppfördes på samma konvent för ett år sedan och därefter turnerat till bland annat Göteborg.
Som första hemsida i världen kan vi avslöja att scenariot har knipit de åtråvärda kvällspassen på både fredag och lördag, och vi kommer ha utrymme för ungefär tre 3 lag per pass. Som alla vet är det kyckling på fredag, men fest på lördag, så om du har chansen att välja – välj lördagen.
Föranmälan Förkunskaper: Inga Antal spelare: cirka 4 Kostnad: 50 kr per lag Författare: Boningen
Ack Venus;
Hur har inte dina barn lidit? Dina djungler flämtar röda över trampade banér. Dina hjältar har flammat och slocknat, som eldflugor mot en evig natt. Dina 2000 aktiebolag redovisar åter förlust.
Ack Venus;
Att din sång skall skall rymma haubitsars toner! att din röst skall vara gråt! Att död skall vara den förnämsta skörd, dina trädgårdar kan ge! Hur grymt är inte dina fienders hat? hur ändlös inte deras ondska? – ack Venus, hur förtvivlat inte ditt krig?
Boningen presenterar en helhetsupplevelse för den krävande konventsbesökaren. Scenariot erbjuder axelskydd och ekonomi, täta djungler och åldriga rymdskepp, medbestämmande och toppstyrning, regler och friform.
Under SSK hade Boningen möjlighet att spela en omgång Mouse Guard och för mig var det första gången jag stiftade bekantskap med de tappra mössen och deras garde, första gången jag prövade Burning Wheel och sist men inte minst en ögonöppnare för poolen.
