Month: August 2012

The Rules of Pixar!

Bloggen Explorator tipsade tidigare om par bra regler som Pixar har använt sig av för att skriva sina filmmanus, som jag tänkte skicka upp här också. Något som jag upptäckte i och med ögonöppnaren Apocalypse World är att det kan vara bra med förhållningsorder. Budorden från Pixar är mer tips än anfallsorder men fungerar bra som stöd i skrivandet och spelledandet även i rollspel. Jag tror också att de berättelser som ofta Pixar vill framföra har stora likheter med vad man vill med ett rollspelsäventyr. En del relationsdrama, mycket äventyr och på slutet en liten touch av sensmoral.

Läs mer på bloggen Explorator samt på ursprungslänken med utdrag ifrån boken The Pixar Touch.

Warhammer – “cooldowns”

Action Cards diskuterades i förra artikeln och jag konstaterade att de fungerar bättre om dess antal dras ner. En annan aspekt av förmågorna är att de upplevs som obalanserade (oklart om det faktiskt är fallet). En orsak till det här är de så kallade recharge counters, vilket är kanske spelets mest problematiska designlösning. En hel del Action Cards kan inte användas varje runda utan får ett antal pluppar på sig som man sedan tar bort varje omgång. Idén är hämtad återigen från MMO-rollspel, tanken är att genom dem kunna variera spelstil samtidigt som man som designer kan begränsa alltför bra förmågor.

Dungeons & Dragons 4ed löste samma sak genom att istället dela upp förmågorna i sådan som endast kan användas hela tiden, dagligen och en gång på strid. På det hela taget en enklare lösning att administrera, för problemet med recharge counters är att den producerar en väldans massa pluppar. Framförallt därför att deltagarna i slutet på varje runda ska komma ihåg att ta bort en plupp från varje kort. Det flyttas helt enkelt en massa pluppar fram och tillbaka.

Jag ser här två vägar att gå för dessa “cooldowns”. Antingen försöker man köra med plupparna, där kan jag rekommendera dig att ersätta plupparna med något annat mer lätthanterligt, det bästa är nog att använda de nya A4-forumlären där det finns plats att skriva med penna eller så kör ni med bättre pluppar ex. glaspärlor. I huvudtaget bör gruppen eftersträva att återgå till att bokföra information med penna och papper istället för med kort. Initiativ, stance, skada, stress, fatigue och fortune kan alla skrivas på formuläret (använd den större A4-versionen).

Ett annat alternativ är att helt enkelt att försöka sköta cooldownsen mer abstrakt, exempelvis en färdighet med två recharge counters får du använda varannan runda. En möjlighet är att “tappa” korten. Det kanske inte är helt omöjligt att komma ihåg, det svåra är kort som används i försvar. Därför att dessa används inte på din egen runda utan på någon annans. Förmågor med lång cooldown kan du bara en gång på strid / motståndare. Men denna lösning hamnar vi direkt i ett problematiskt gränsland mellan vad som ok, fusk eller inga regler alltså. På det hela taget är inte dessa recharge counters en speciellt bra lösning. Det kanske är rollspelets sämsta design, vilket är tråkigt för grundtanken att applicera förmågor med “cooldowns” till bordsrollspel från MMO-sfären är bra. Men den håller inte hela vägen.

Tolv-i-topp anledningar att invadera jorden

Med anledning av Kranks spel invasion. Ursäkter till Dungeon Dozen och Tusen mil bort.

1t12

1. För att ett hederligt krig är (även i rymden) det säkraste sättet att bli omvald.

2. De måste reparera sitt rymdskepp, invasionen är bara en tillfällig lösning för att skydda mekanikerna.

3. En intergalaktisk Con-Air kraschar, och ingen av de överlevande är Nicholas Cage.

4. De är människor från framtiden, som blivit så utsatta för rymdstrålning att de behöver fylla på sin DNA.

5. Det är egentligen TVÅ sorters rymdvarelser som är här för att kriga mot varandra, men vi människor ser inte skillnad på dem.

6. De har tömt sin egen planet på liv, så nu behöver de en ny. De är bittra och hoppas slippa göra om samma misstag, men historien tenderar att upprepa sig.

7. Ett meddelande från Hitler eller Bush studsar på en pulsar och snappas plötsligt upp av deras radiostationer. Vaffalls? En krigsförklaring!

8. Det finns inget fint sätt att säga det: de är kompletta skitskallar helt enkelt.

9. Långvarigt missbruk under tråkiga rymdfärder har lett till grava hallucinationer och våldsbenägenhet.

10. De ville bara skicka hem lite spexiga videoklipp till sina rymdpolare.

11. För mycket länge sedan fick utomjordingarna ett memo av mayaindianerna om att jorden skulle gå under 2012, och de är här för att slutföra jobbet.

12. Om hundrafemtio år släpps hemlighetsstämpeln och sanningen uppdagas: rymdinvasionen var egentligen ett insiderjobb bekostat av USAs centralbank och NRA för att förhindra att sanningen om 9-11 läcker ut.

SolForge


Richard Garfield har slagit sig ihop med Gary Games, skaparna bakom Ascension, för att göra ett helt digitalt kortspel, SolForge. Naturligtvis används Kickstarter för att driva in pengar. Med tanke på att Ascension till iPad / iPhone är ett av de bättre digitala kortspelen som gjorts kanske det ändå är något att se fram emot. Richard Garfield är skaparen bakom bland annat, Magic The Gathering så det är något av ett dream team. Spelet ska vara gratis men innehåller minitransaktioner.

Börjar man ana en trend?

Warhammer, Action Cards och MMO

När Warhammer Fantasy Roleplay 3ed släpptes för tre år sedan var det som kändes mest spännande, förutom det färgglada tärningarna, kanske spelets Action Cards. Tankegången är att varje karaktär ska få möjlighet till unika förmågor, inte olikt ett datarollspel, istället för att lista dessa i långa färdighetskapitel, presenteras dessa av Action Cards. Det kändes smart för det finns ju inget tråkigare än att läsa ett kapitel på 100 sidor med förmågor. Problemet med förmågorna var att de inte var tillräckligt mångfacetterade och balanserade. Förhoppningen var att förmågorna också skulle inbegripa andra konflikter än strid. Så var, med ett få undantagsfall, inte fallet. Det kanske var spelets största besvikelse. Detta var ett spel som handlade om att slåss. Vi hade inte då spelat Dungeons & Dragons 4ed 2009 men hade vi gjort det hade vi sett samma tankar där och blivit ungefär lika besvikna. Problematiken med att fokusera på endast strid kan vi se, i både Warhammer och Dungeons & Dragons är att karaktärerna blir endimensionella att gestalta, trots alla specialförmågor.

I skapandet av en ny karaktär har jag sett att det finns en önskan att köpa så många Action Cards som det bara är möjligt. Orsaken är att spelaren tror att karaktären kommer bli mer mångfacetterad av att köpa flera förmågor. Min erfarenhet är att detta är en fällan. En liknande tendens finns i vår tids MMO-rollspel. Där tror du till en början att du vill ha så många förmågor som möjligt när din karaktär går upp i level. Men när du sedan sitter där med alla specialknappar så att de knappt får plats på skärmen, är det mest distraherande. Du börjar ta bort de förmågor som du inte använder, annars går du vilse bland alla olika valmöjligheter. Flera förmågor och handlingar gör inte din karaktär bättre eller mer mångfacetterad. Du kommer nämligen bara använda de förmågor som är bäst eller roligast.

För att få Action Cards att fungera i Warhammer gäller det därför återigen att använda mantrat “less is more”. Precis som jag återkommit till flera gånger är det ett bra begrepp att använda för att få rollspelet att fungera. Minska antalet speciella Action Cards som ni alla använder sig av, både som spelledare och spelare. Orsaken är att de alla fokuserar på en enda sak, nämligen strid. Det behövs kanske bara två till tre specialattacker för att du ska känna dig unik. Speciellt när striderna sällan blir särskilt långvariga, glöm inte att vi även ska försöka minska antalet tärningsslag.

När du nu har rensat skärmen från onödiga attacker du aldrig använder (alltså bordet från Action Cards), infinner sig istället ett visst lugn och helt plötsligt öppnar istället spelet upp sig och ni kan återgå till att båda uppleva fartfylld action och en spännande berättelse, istället för att försöka kombinera alltför många märkliga färgglada kort.

Yggdrasill

Cubicle 7 släpper vikingarollspel namngivet efter världsträdet Yggdrasill. Framsidan är galet ful, men man är ändå pepp. Utifrån rollformuläret ser det otroligt standard ut. Men med följande stämningstext och förkunskaper i spelgruppen som heter duga så blir det nog ett köp. Idag finns spelet endast att köpa som pdf, personligen väntar jag nog in trycket. Om det floppar får man gå tillbaka till klassikern Viking, som för övrigt finns att ladda ner gratis numera från Trollspel.

Thus begins the saga of the Fate of the Northmen, the Prophecy of the Völva…

Yggdrasil – the Lands of the North is a game of exciting adventure in a detailed and fascinating setting. Become a hero in the Scandia of legend – intrigue, combat, quests, magic and mythic creatures await…!

As heroes questing for adventure, glory, or immortality, you’ll take part in great battles from the snowbound plains of Jylland to the courts of kings, and as heroes recognised by Odhinn the Indomitable, perhaps even to his feasting hall in Valhalla, there to prepare for the Last Battle between the Giants and the Gods – Ragnarök itself, the end of the Age of Legends and of the Gods themselves.

Mercenary or hirdmen, berserkr or noble, prophetess or sorcerer, Fate will guide you through frozen fjords, deep seas, and monster-haunted forests. Skalds will sing of your exploits for centuries to come!

Men of the North! This is where legends begin!

Warhammer – de färgglada tärningarna

dice-poolTidigare i veckan diskuterade jag, Warhammer Fantasy Roleplay 3rd ed och hur spelet lyfter under mantrat “less is more”. Nu skulle jag vilja fördjupa mig och specifikt fokusera på tärningarna och hur rollspelet lyfter om de används på rätt sätt. Tärningarna är regelsystemets största styrka. Orsaken är att de hjälper gruppen att fördjupa händelseutvecklingen i era scener. Därför tror jag det allra viktigaste när ni spelar är att till fullo utnyttja tärningsslagen. När ni slår ett tärningsslag ska det vara ett avgörande sådant där framgång (hammare) ska leda till något direkt önskvärt och ett misslyckade (svärd) till motsatsen. Varje enskild händelse eller handling bör endast kräva ett tärningsslag. En spännande aspekt av specialtärningarna är är när en spelare slår flera Boon (örn) eller Bane (döskalle) händer en sidoeffekt till själva grundeffekten. Dessa kan användas för att brodera ut och fördjupa scenen ni spelar.

Exempelvis från vårt senaste spelmöte ville en spelare klättra upp och titta in genom ett fönster på övre våningen medan ägaren var kvar i huset. Ett lyckat slag med Bane skulle innebära att spelaren når fönstret men kommer att göra oväsen så att ägaren uppmärksammas, medan ett misslyckat slag med Boon, skulle kunna innebära att spelaren misslyckas klättra upp till fönstret men samtidigt uppmärksammas på att nyckeln till huset ligger under den tunna som denne försökt klättra upp på. Det handlar alltså om ett slag som avgör alltsammans inte ett flertal slag där spelaren har flera försök att lyckas.

I strid kan det vara ännu svårare att tänka sig att endast slå ett enda slag. Det kan i alla fall bli svårt med det befintliga regelsystemet, här får du som spelledare snarare tänka varje strid som ett scenario där kanske inte alltid motståndarens målsättning är att döda spelarna utan istället att uppnå en agenda. Strid behöver inte alltid handla om ett antal slagutväxlingar med tillhörande utdelande av skada. Exempelvis hindra spelarna från att nå fram till den sjukliga ritualen i mitten av rummet, där ett lyckat slag för spelarna innebära de faktiskt når fram.

Ett annat exempel från senaste spelmötet hur vi kan använda oss av Bane och Boon i strid är en batalj i ett nedgånget klocktorn. Spelaren blir anfallen av ett sjukligt vidunder som i sin attack får en Boon, vilket innebär att spelaren också blir slagen till marken. När spelaren sedan försöker vräcka ner besten från klocktornet slår denne fyra Bane, försöket lyckas men de mörkna brädorna ger vika och faller handlöst ner från klocktornet. Endast en smidig manöver som också väcker hela omgivningen räddar spelaren från en tidig död.

Dessa tankar om själva tärningsslaget är i linje med de som Olav tidigare skrivit här på bloggen. Ett tärningsslag med två utfall, ett bra och en dålig. Det ska inte finnas några resultat där det inte händer någonting. Varför är det just så användbart med dessa tankar i Warhammer? Jo därför att de här både får extra hjälp av specialtärningarna men också att det behövs för att spelet ska lyfta. Ett fokus på avgörande tärningsslag är helt enkelt en nödvändighet.