Att kliva ned i samma flod

“Man kan inte två gånger kliva ner i samma flod” – Herakleitos (troligen felaktigt tillskrivet)

“Vi stiger ned i samma flod hela tiden!” – Charlie Christensen, En afton på Zekes (helt rätt tillskrivet)

 

För mycket länge sedan, när världen var ung och ingen riktigt visste vad de gjorde på internet, så innehöll spelkonventet LinCon väldigt mycket rollspel. Millenniet var nytt och det som rollspelare i framkant ägnade sig åt var friform. HP Lovecraft hade ännu inte tagit över all populärkultur, utan vara blott en av alla de smaker som skräck kunde kryddas med. Tiden var inte som den är nu, men den var på väg hitåt.

Jag var yngre och smalare, precis på väg ut ur tonåren och bar, av någon anledning , otvättade kavajer och band t-shirts från tex Type O Negative, Marilyn Manson eller vad jag nu hade rullande i bandaren på den tiden.

Mitt minne kan svika mig, men jag kommer ihåg det som att vi inte fick spela Mörkret mellan Stjärnorna på LinCon 2002 och att Johan tjatade till sig ett ex av scenariot av en motvillig Anders Björkelid. Scenariot saknade nämligen en handout; en karta som hade vart extra svår att framställa (även i den slutgiltiga versionen får jag intrycket att han inte är nöjd med handout:en då texten som förklarar den är aningen ursäktande).
I stället spelade vi äventyret i mitt föräldrahem, som var i ett uselt skick då min kära mor och far nästan slutfört en spontan flytt till Österlen och lämnat mig till att sköta hushållet…

Det KAN också vara så att vi började spela i ett rum på Ljunkan och inte hann klart, efter som äventyret är aningen längre än ett spelpass och att vi spelade med författaren själv som spelledare och att jag i egenskap av den femte rollen tog över spelledandet för ett avslut därhemma.

En tredje möjlighet är att vi faktiskt körde allt med spelledare på LinCon och att jag hittat på det där med att jag skulle ha vart spelledare.

I vart fall:

Vi blev alla helt golvade. Att göra den här sortens pastich var för oss helt otänkbart, inte som i att det var fel; vi kunde helt enkelt inte föreställa oss att det var möjligt! Rollbyten var nytt för oss, så här pass autentiska handouts, den makt narrativet kräver att spelarna ger det och sedan vad berättelsen ger tillbaka!

Året efter var konventet på universitetet i stället och kantat av många märkliga regler, besvikelser och icke-konventsdeltagare som bara var på campus. Det var sista gången vi åkte till LinCon och den stora ljuspunkten var Ur Afgrunden  – uppföljaren till Mörkret Mellan Stjärnorna.
Vi hade turen att få en kompetent och – även sett ur vår hårdrock, döds och annan alternativrocks perspektiv – aningen udda spelledare. Även detta var ett scenario långt över standard. Vi togs längre med på resan.
All det Mörkret gjort utmärkt gjorde Afgrunden bättre!

Vi missade den sista och avslutande delen, I Skuggorna. Under ett par års tid skickade jag ibland ett mail till Björkelid för att höra om det gick att få ett exemplar av scenariot, men av den ena eller andra anledningen gick det inte, tills en dag, halvvägs mellan berättelsens start och nu, då han meddelade att hela Upsala-sviten fanns att köpa på Lulu.
Jag har suttit många kvällar och vart på väg att beställa hela sviten i hårdpärm och handouts i spiralbindning, men min inre Ove Sundberg har alltid hindrat mig och menat att jag behöver mina pengar till annat.

En dag i slutet av mars 2015 lyckes jag övervinna snålheten och beställde hem hela alltet. Två volymer på omkring 200 sidor vardera damp ner hos mitt postombud veckan efter påsk, tillsammans med en megadungeon.
Idag har jag varsamt klippt isär den första tredjedelen handouts, i morgon kommer vår spelförening för första gången spela om något vi redan spelat en gång.
Kommer vi att bli golvade igen?
Kommer Mörkret mellan Stjärnorna  likt allt modernt och nymodigt visa sig vara lika snabbt daterat?
Kan vi ens friforma efter att ha fallit offer för både D&D 4:th ed och därefter OSR?
Kommer friform framstå som fasligt begränsande efter att ha spelat Polaris, Lady Blackbird och andra spel som satt tydliga regler för berättelsen?

IMG_0655

HerrCon VII

Boningens spelförening, Bedlam, har samlats på Östgötaslätten för att avnjuta rollspel, god mat och glada vänners lag. Först ut är Innis & Gunn Irish Whiskey Finish och Symbaroum: Döda Drömmars Grav.

Sen körde vi vidare till midnatt

 

Under lördag förmiddag dök vi in i en dungeon, som vår sl pappersslöjdade fram.

 

1500 besegrades de döda drömmarns grav. En av oss gick åt på vägen.

 

Efter några lyxhotdogs var det läge att ge sig på Blood & Bronze igen.

Vi körde inte på spelledarens utstakade väg utan kidnappade äventyret och körde en fet heist. Sen blev det middag; ostgratinerad köttfärslimpa med svampsås och potatismos. Nu ska vi själa månguldet!

Vi avslöjade månguldets hemlighet, mutade tjänstemän och mötte en barnprins i en festivalliknande tältstad innan en kackerlacksgud uppstod ur ökensanden. Runt sängdags kom vi fram till själva äventyret. Bild på handouts nedan.

Söndagen inleddes med en kulturpromenad till Alvastra Kloster och lite real life dungeon crawl, innan det var dags att avsluta B&B.

En trollkarl fick sitt torn invaderat och vi sålde en karavanslast bergssalt innan det var lunch.

Efter lunchen spelledde jag LotFP: NSFW med blandat resultat..

Efter middagen firade vi födelsedag.

På måndagmorgonen var det dags att  packa, städa och lämna HerrCon VII bakom sig.

Det var på många sett det bästa konventet vi arrangerat för oss själva hittills.

Sir Terry Pratchett (1948-2015)

Sir Terry Pratchett smidde själv ett svärd, efter det att han adlats.

Han byggde själv smältugnen och grävde upp över 80 kilo järnmalm.

Såklart tog han också reda på några meteorer också

“several pieces of meteorites — thunderbolt iron, you see — highly magical, you’ve got to chuck that stuff in whether you believe in it or not”.

Idag, torsdag, gick han bort.

Jag vet inte varför svärdet gjorde så starkt intryck på mig, men det var det första jag kom att tänka på när jag läste nyheten.

 

D&D 5:th ed – Husregel

Vi har sen två veckor tillbaka en husregel som gjort vårt D&D dungeoncrawlande ca dubbelt så bra:

Inga spelare har någon form av darkvision, infravision eller annat se-i-mörker fuskande.

Vi har inte kompenserat på något sett för drabbade alver, dvärgar och annat oknytt i spelargruppen.

Det fungerar perfekt.

 

Slut på meddelandet.

Warhammer Quest, äntligen!

De här dagarna mellan  jul och nyår när alla var mätta, belåtna, har hämtat ur nyårskavajen från kem och allt sånt så var det dags att plocka fram brädspelen!

Våra vänner som i vanliga fall är spelfria delade med sig av bilden där familjen spelar Ticket to Ride, Carcasone eller Setlers.

Själva så la Boningen ribban ett litet steg högre och plockade fram årets finaste julklapp – ett begagnat Warhammer Quest för att med den sista julglöggen och det sista hörnet av skinkan låta dvärgen, magikern och barbaren (alven saknades i lådan) slå sig fram mot The Objective Room.

Jag har ägnat ungefär tre år åt att köpa spelet, så det var en fröjd att få spela det igen och bedöma om det faktist höll nu 15 år senare och summeringen är ungefär såhär:

Det var kul, ett klart roligare dungeonspel än tex Descent. Spelet var svårt, men inte omöjligt, vår första expedition ner i mörkret blev tokdödade av tre minotaurer. Den andra klarade sitt uppdrag med två av fyra äventyrare vid liv. Grundspelet utan rpg reglerna får fyra av fem i min bok. Det som däremot är fem plus är hobbyaspekten. När alla minis är grå plastgubbar är det lätt att föreställa sig hur mycket bättre spelet skulle kännas med även dåligt målade figurer. Alla kickstarters med 3d dungeons gör att platt kartong känns just platt. 15 år teknisk utveckling i figurspelsbranchen har lett till betydligt snyggare minis.

Det har uppstått ett sug efter att börja fixa med alla sånna här skar hos mig.

Det gör det troligt att 2015 blir året när jag bygger en egen 3d dungen, letter upp nya, snyggare, modeller till spelets monster (först och främst ork archers, de ser för trista ut!). Jag hoppas att projektet blir av. Det som talar mot projektet är att jag skulle behöva skaffa en hel del prylar i form av färg, penslar, gw minis  osv. Jag hade alla de här grejerna som grabb och de tog upp ett eget skrivbord i mitt pojkrum. Yta som inte alls finns idag. Jag får helt enkelt flytta till en större lägenhet.

Legend kickstartar – och lite om andra crowdfunders

I samband med att Legend, ett spel jag har vart sugen på i bra många år nu, drog igång sin nu för tiden obligatoriska kickstarter i helgen känns det som att vi borde skriva något. Mer än det självklara att du borde gå in och stödja spelet om det verkar som nått för dig. Jag skulle bra gärna ha min bok i färg så jag håller tummarna för att den går över 100000 kr.

I alla fall, det mest iögonfallande om vi jämför med andra kickstartade svenska rollspel är att målet är väldigt högt satt på 55000 sek, bara Mutant: Genlab Alfa har gått ut med ett mål i närheten, och då är ju Mutant ett av de stora namnen.

Jag frågade David Bergkvist vad grejen med det höga målet var och det handlar om att de hoppar möjligheten med ett digitaltryckt spel, och går direkt till ett offsettrycket spel med hårdpärm – vilket om man kollar in andra svenska rollspels crowdfunders brukar bli ett delmål nån stans mellan 40 och 60 tusenkronors-sträcket. Så det var egentligen inget mysterium värt namnet, det var ett ställningstagande: “Vi tänker att “ska de’ va’ så ska de’ va”. Annars får det vara”
Det verkar inte gå så dåligt för David och Terje heller, med 35 dagar kvar har Legend samlat in 35000 spänn. Så vi håller våra tummar.

Vi tar länken igen, va: Legend – Rollspelet på Kickstarter

 

Medan jag väntade på svaret ovan från David (det tog säkert femton-tjugo minuter eller så) googlade jag upp hur det har gått för alla andra crowdfunders för svenska rollspel, jag hade på känn att de brukar gå rätt så bra, och hälften av dem får ihop en bra bit över de 55000 som Legend behöver för att bli en riktig produkt. Men de har alla den gemensamma nämnaren att de handlar om nya versioner av gamla favoriter.

Över till siffrorna!

  • Eon 4 har dragit i i särklass mest pengar, långt över två årslöner, med 68,724 euro. Målet var 4000 euro.
  • Mutant: Genlab Alfa är god tvåa med 43,576 euro, vilket köper Kosta, Nils och resten av ligan 12035 magic boosters på Dragons lair. Målet var 5000 euro.
  • Western fick in 25,754 euro, vilket är bra mycket mer än de 1000 eruo Gillbringarna bad om.
  • Mutant: år noll 178,019 sek. Det här förvånade mig, för jag tänker av nån anledning på mutant som den mest lyckade crowdfundern. Målet var 10,000 sek.
  • Ensamma Vargen: 142,502 sek, alltså nästan sex gånger mer än de 25,000 sek projektet behövde för att gå live.
  • Svenska Kulter drog in 4395 euro, mer än det dubbla av de 2000 euro som  dremteamet Arfert/Fager behövde för att ro i land sitt kultistlir.
  • Leviathan: 34,980 sek, målet var blygsamma 4000 sek.
  • Nyckelringsrollspelet fick in 14778 sek av sitt blygsamma mål på 2000 sek
  • Skuggornas mästare: 14,250 sek. målet var 3000 sek. Jag har ingen relation till varken det gamla eller nya spelet och kom inte på nån vitsig kommentar.
  • Rotsystem: 1507 eur. målet var 600 euro, men så ska man också komma ihåg att Krank gör förlust på varje rollspel och bara vill minska sin förlust.
  • Skuggornas supplement: 1422 euro vilket räckte till totalt fyra supplement. målet var 600 euro
  • Starchallenge: 653 euro. målet var 500 euro. spelet har, fast en det börjar närma sig ett år sen crowdfundern tog slut, än så länge inte sett dagens ljus. Å andra sidan finns det mycket att läsa om utvecklingen nu när rollspel.nu fått upp ett arkiv av sitt gamla forum.
  • Dunder och Drakar drog in 790 dollar av ett mål på 5000 dollar. Detta var den första svenska crowdfundern för ett rollspel och jag antar att resultatet idag skulle bli högre samtidigt som målet skulle vara lägre, efter som både kund och producent har en tydligare och mer gemensam bild av vad en crowdfunder är.
  • Skeppskortlek till En Garde 3 och Pirater fick totalt ihop 4200 sek, vilket precis tangerade målet på 4000 sek.

Det vi kan lära oss är att det alltså är bättre att ha ett redan känt varumärke, och att Eon är det starkaste varumärket i den svenska rollspelsscenen idag. Över en halv miljon, det är skitmycket pengar det. Särskilt för ett svenskt rollspel under 2010-talet.

Symbaroum – introduktion

Hur börjar jag att introducera en spelvärld? Det värsta som finns är ju att påbörja spelandet i en ny värld med en dubbellektion historia och geografi innan vi ens kan sätta igång med att skapa våra karaktärer. Så inför vårt första spelmöte i Järnringens rollspel Symbaroum passade jag på att skriva ihop en introduktionstext. En text som jag efter genomläsningen av grundboken, äventyren och romanen kunde sammanfatta världen. Det jag har insett efter att ha introducerat dussintals spelvärldar till spelgruppen är att det är oerhört viktigt att mentalt vara förberedd för första spelmötet. Om karaktärsskapandet och introduktionen av världen kickar igång spelarna så har man vunnit mycket i känsla och pepp. Således pratade vi endast kort om världen för att sedan när vi körde ingång introduktionsscenariot “Det förlovade landet” börja med introtexten. Ett sista tips också: placera händelserna i äventyret på resa mellan huvudstaden Yndaros och Tisla fäste, allt blir mer logiskt då. Så här kommer då introtexten, använd den gärna för att introducera ditt första spelmöte i Symbaroum.

Det var i slutet på det stora kriget som vår älskade drottning Korinthia Nattbane böjde sitt väna huvud för att ta emot Alberetors gyllene krona. Hon som var beredde sig att dö martyrdöden för riket och Prios den döende gudens ära. Men i sin försyn sände Prios rikets främsta templarer för att dra vår älskade drottning bort från mörkermästarnas grepp och åter in i solens härliga ljus. Riket sändes in i ett euforiskt segerrus, ett segerrus så bländande att mörkret drevs bort från rikets nu förbrända och askpyrda åkrar.
 
Friheten var vunnen men priset, Alberetor, var för evigt märkt. Så det hände sig vid den tiden att drottningens maskklädda anlete vände sig norrut bortom Titanernas väldiga snödränkta toppar. Visioner hämtade från förste fader Jeseebegai hade sänt rikets främsta jägarkårister med nordanvinden och när våren kom och de återvände med nyheten att de funnit ett förlovat land, en tillflyktsort, en nystart på det som skulle bli Ambrias gyllene slätter tackade de Prios försyn. För där bortom Titanernas vindpinade mur låg ett land endast befolkad av vildar. Ett land otämjt och vildvuxet men till brädden fyllt med naturens rikedomar. Allt det som gått förlorat, rövat av mörkermästarnas vandöda kohorter kunde nu vinnas tillbaka.
 
I det sjunde året efter den stora segern bröt hovet upp och i sin innerliga vishet döptes det nya rikets huvudstad till Yndaros. Då var Martyrkatedralens tinnar och koppartak redan färdigställt och guldindränkt i höstsolens varma sken. I dess väldiga sal kröntes drottning Korinthia till det nya riket Ambrias första regent. Ordningen kom äntligen till norr, civilisationens alla under gavs till slättlandets barbarstammar. De böjde sina huvuden för Alberetors pansarer och veterankårer för de visste att det gjorde dem gott.
 
Men drottningens jägarkår gav sig icke i utforskandet utan strävade ständigt vidare norrut tills de stötte på den väldige och vilda Davokar. Ett hav av grönt, så rikt på viltfångst och naturrikedom att ingen kunde drömma om dess like. I skogens djup fanns allt de ambriska hertigdömena behövde för sin uppbyggnad och mer därtill. Dolda ruiner och väldiga skattkammare avslöjades av hovets kolonisatörer, skattletare och prospektörer. I Davokars djup ryktades om ett förlorat rike, Symbaroum, nu dolt av de väldiga lövverken.
 
Vilken gåva till det nya riket Ambria och dess krigströtta folk! Äntligen fick de skörda segerns sötma mot Davokars otämjda natur! Ty det visade sig att det ambriska landskapen alltför snabbt kuvades av civilisationens kraft. Nya utmaningar kallade äventyrare, lycksökare och drivna individer att söka sin lycka i Davokars djup. Finner du icke din lycka där då har Prios gyllene strålar för alltid vänts sig bort från ditt anlete! Så mina vänner, ni som söker lyckan och välgången färdas mot Tisla fäste vid skogens bryn och hör berättelserna från expeditionerna, kampen med alver och knytt, fånga dagen! Se rikedomarna som färdas ut ur skogens mörker för att förädlas i civilisationens ljus. Gräv upp Symbaroums hemligheter och låt det bli ett vittnesmål till vår drottning, vår frälsare och härförares storhet.

Välkommen till rollspel Symbaroum!

Symbaroum

Fyra dåliga saker:

– Kartan består mest av ett grönt ingenting vilket känns som en trist användning av yta.

– Avtändande namnlista: i ett försök att frikoppla Symbaroum från den verkliga världen har folk namn som är svåra att komma ihåg och svåra att älska. Eftersom settingen ändå är kritvit hade Erik och Ylva varit lika passande och tusen procent lättare att minnas.

– Regeltexten är ganska dåligt polerad, vilket gör att många saker som egentligen är skitenkla framstår som dunkla och förvirrande.

– Alla tre äventyr som hittills publicerats följer samma formel. Än så länge är det ok, men kommande äventyr måste vara noga med att variera sig mer för att inte formatet ska bli uttjatat.

Resten är fullt av asbra. Till exempel:

+ Reglerna är mycket smidigare i spel än i text. Det finns en lagom mängd finesser, och det fungerar nästan alltid strålande att bara är spelarna slår tärning.

+ Att göra en rollperson är lagom invecklat och innehåller en bra kombination av slump, valfrihet och styrning. Jag slog fram mina grundegenskaper (2t6+3 i ordning) och valde arketyp baserat på dem: hög vilja och listighet, låg tålighet och smidighet – en magiker! Mystikerarketypen presenterade i sin tur fem val. Jag valde teurg för att den hade en fet illustration på en gubbe med en mask; spelet verkade av övriga bilder att döma i oproportionerligt stor del handla om folk med masker. Teurgen gav i sin tur en föreslagen “build” som jag läste, förkastade och gjorde om. Slutligen valde jag ett släkte som passade mitt yrke (conquistador-människa) och ett annat namn än de som stod på listan.

Jag skulle ljuga om jag sa att det gick skitfort, för det gjorde det inte. Det blev en hel del sudda och välja om förmågor, men det var helt ok eftersom spelet aldrig tvingade mig att göra det. Hade jag nöjt mig med den build som yrket föreslog hade det gått mycket snabbare. Mina egna val gjorde inte heller att min rollperson blev mer mekaniskt optimerad, bara att den blev mindre generisk.

+ Spelet är sprängfyllt med spännande konflikter, saker att upptäcka och ta del av men är trots detta förvånande fritt från encyklopedi-känsla. Genom att läsa ett kort stycke och få några pointers av min SL fick jag allt jag behövde veta om teurgens religion: det är en pseudo-katolicism, guden heter Prios och är en döende solgud. Rock!

+ Precis som gamla-nya Mutant är Symbaroum laddat med ett starkt och aktuellt tema – exploatering och rovdrift. Och precis som i gamla-nya Mutant är temat förvånande politiskt, utan att bli patetiskt eller mästrande.

+ Settingen är briljant. För tjugo år sedan vandrade folket över berget och började kolonisera ett nytt land. Det gamla landet figurerar mest som en skugga, men det är skuggan av alla klassiska svenska fantasy-rollspel; som att nybyggarna – precis som en stor del av spelarna – kommer gående från DoD ’91, från Trudvang, från Eon och Gemini, eller ruinerna av andra spel som nu mest samlar damm i hyllan.

+ Introduktionsäventyret “Det förlovade landet” är en föredömlig inkörsport till spelet: vi färdas mot Tistla Fäste och på vägen dit upptäcker vi settingen samtidigt som våra rollpersoner. Och ungefär när vi stötte på en vandöd rövarhövding som i livet hade hetat ridddar Rogan men som nu, som odöd, hette van-Rogan blev det uppenbart att vi skulle älska spelet.

Efter ett dygns maratonspelande skulle jag säga att Sverige precis har fått det spel vi alltid har förtjänat. Ett spel som har både roliga regler och rolig setting, ett spel som ligger i framkant och ändå stolt visar upp sitt arv, ett spel som är både ur-svenskt och transatlantiskt på samma gång.

Såklart finns det utrymme för justeringar. Det finns det alltid. Men Symbaroum är i sin nuvarande form en sån fullträff att jag blir helt glad.